Kategori: Betraktaren

…
Nu är den ju här, sommaren,
vi är mitt i den ! IDAG, just idag, är det ju
faktiskt sommar. Den sommar som jag satt och skrev
att jag längtade till. Om bara en liten stund ska jag
gå ut i sommaren …igen. Vare sig det blåser, regnar
eller skulle råka vara lite soligt.

Under 3 månader har jag dessutom avhållit mig
från att sjunga pga en halsåkomma som irriterat stämband.
Och förrgår bröt jag musik-fastan, med Gitarr, sång,
och Åsas fiol, efter kaffe, jordgubbar och chokladkex.
Följt av fotboll mellan USA och England.
Och igår, av bara farten, fortsatte det musikaliska
frossandet hos Rolf Norlén efter 3 månaders musik-karantän,
följt av filmtittning och Nederlag mot ett Nederland i fotboll.

I filmval som jag gjort när Rolf och jag tittat har jag
inte lyckats jättebra på sistone. För nån månad sedan valde
jag en Afrikansk film, (Lionheart) som vi båda nog kom fram till
var den sämsta film vi någonsin sett, alla Kategorier.
Och igår valde jag, utifrån ren nyfikenhet ”Never say never again”
En bondfilm med Sean Connery, som vi var överens om var
den sämsta av alla bondfilmer.

Men två av de bästa filmerna jag sett på sistone, har jag
sett hos Rolf: ”Roma” och ”Lion” .
Vi stängde omedelbart av fotbollen vid slutsignal, och ägnade
oss åt lite musik, istället. Matchen ? Jag kan bara konstatera att
den som gör flest godkända mål, vinner. Och det var Holland
denna gång. Och då kan man inte hålla på och eftersnacka om
vem som var bäst. Däremot att en Kanadensisk domare var
uppenbart sur över kvartsfinalförlusten mot Sverige, blev ganska tydligt efter
14 – 2 i frisparkar till Hollands fördel, en bra bit in i andra halvlek.
Men vem är bitter över sådant ? Det är ju SOMMAR … just nu !
IDAG !

Högt vatten i älven. Skrattande lekande och grinande barn.
Boule i guds fria natur. Jordgubbar och kaffe
Svenska ängsblommor vid dikeskanten, som ännu inte
tvingats börja prata arabiska eller amerikansk engelska.
Som lupinerna gör. Det är sommar ! Just nu, idag !

Och så här, mitt i sommaren, så vilseleder jag en gammal
93-årig man som brutit benet, sitter på nåt hem långt hemifrån,
ensam, utan besök. Det blir allt mer frekventa samtal från
gubben, som känner sig något livstrött och indignerad.
Låg, hes, uppgiven stämma. Då vilseleder jag medvetet
honom. Jag lyssnar på varje uppgivet ord han kommer med,
säger inte emot honom hur han känner sig eller borde
känna sig. Jag säger, jag hör vad du säger H***e !
Och jag kommer inte i det läget med några falska
orimliga positivitets-profetior, om vackert väder och
att allt blir bra, bara han tänker positivt. Nej jag är bra
mycket grymmare än så ! Jag vilseleder honom, EFTER
att jag lyssnat på hans legitima klagan. Jag frågar honom
om saker han kan, saker han jobbat med, saker han upplevt.
Jag ber honom om råd i saker han från sitt innehållsrika
långa liv lärt sig. Jag lurar honom att börja berätta !

Och jag har alltid tyckt om att höra gamla människor berätta,
om saker som glömts bort i ”tillväxtens” tidsera.
Hans röst piggnar till, och orden flödar. Och jag lyssnar, och driver på
hans berättelse uppriktigt intresserad. Och för några minuter
är han levande, viktig för någon (mig). För några sekunder
är det inte mediciner, falska positivitetsprofetior, främmande
nya vårdare för varje omläggning av bandage. För en stund,
är han människa… glöm inte att vara människa hörrni !
Det kostar oss bara några minuter, och inga kronor.
Det har vi väl alla råd med ?

Men det ÄR ju ändå sommar, trots många människors
svårigheter, och båda sidor må få finnas. Så nu är
mina vaga planer för dagen, att gå ut och nysa allerginysningar
av gräspollen, titta på vackra ängsblommor, ståtliga lupiner,
och en alldeles självklar kopp kaffe på stan !

…
Förenklat till ignorans

Av princip är jag emot all förenklad
”älska-dig-själv-psykologi !
Den är fördummande på flera plan,
och förnedrande. Fördummande både för de som
hittar på den, och de som slaviskt följer den.
Och förnedrande mot den som är långt under ytan.
Så som ett tidigt startskott i genren, med just ”Älska dig själv”
av Wayne D Dyer, från 1981. Och helt fördomsfullt,
påstår jag att det är ett typiskt Amerikanskt sätt att se
på Psykologi och människors lidande, vilket inkluderar
att den som skriver dessa böcker eller håller psykologi-shower
likt ”Doctor Phil – say it as it is”
(ja det låter absurt, med en show för psykologi för att det ÄR absurt) …
….det inkluderar att de blir dollarmiljonärer på att sälja skiten.

Hanne Kjöller filosoferar över dumheten i att välja att vara ensam

Anledningen till att jag blev påmind om smörjan, var Hanne Kjöllers
Läs och häpna ”Ledare”, i Dagens Nyheter idag, vilken i korthet går ut
på att människor som är ensamma får skylla sig själva., och liknelsen
och förklaringen till det, är enligt Hanne, att om man äter för mycket
och motionerar för lite så blir man tjock. *Men det är ju revolutionerande kunskaper Kjöller, *
Och sen radar hon upp en empatilös lista på vad de ”dumskallar”
som är ensamma gör fel. En lista som skulle kunna få Ulf Kristersson
eller Annie Lööf att anställa Kjöller som socialminister eller
jämställdhetsminister. För det har onekligen starka högerpolitiska
grundvärderingar det Hanne här bajsar ur sig.

Många beundrar nog hennes tänk, men inga som jag beundrar

Ja tom Trump och Putin skulle nog bli imponerade av känslokylan
Hanne visar upp. Problemet med den förenklade jämförelsen
med överviktiga människor och deras motion och kost, är att
Hanne kort sagt verkar för dum för att förstå att den mesta fetman
orsakas av just psykologiska orsaker, så som dålig självkänsla, mobbning,
osäkerhet etc etc. Om Hannes lösning hade funkat, hade inte en enda
människa varit överviktig, eller ensam. Ja ut över henne själv då
som jag skulle vilja beteckna som en som lägger för stor vikt
vid sin egen viktighet – ”Över-viktig”. Men den fortsätter att fungera för
författarnas plånböcker.

Det enda bra rådet jag fick, visade sig vara mitt ”gå-ut-ur-fängelse-kort”

Min mor köpte den boken en gång. Och under senare delen av
min uppväxt, och mina första år i vuxenlivet, använde hon ogenerat
flera gånger liknande böcker och kopierade och strök under, och
skickade i anklagande citat-brev till mig, vad som gällde från henne
hädanefter. En rad av alla de ”älska-dig-själv-råds-citat” hon skickade
tog jag och tog fasta på. Jag kommer inte ihåg det exakta citatet,
men det handlade om att jag skulle ”klippa navelsträngen”
Och det visade sig va ett riktigt bra råd, jag pratade aldrig med
henne igen. Jag hittade andra, bättre vuxna förebilder, och började
mödosamt ta mig ur det emotionella fängelse jag placerats i
utan egen förskyllan. Jag har hållit på sen dess, och blir mer och
mer framgångsrik i detta. Men inget av denna personliga utveckling
är varken min mors eller Wayne D Dyers förtjänst.
Det är helt och hållet min förtjänst. Är det något i mitt liv
som är helt och hållet min förtjänst, så är det just detta.

Tunn fin gräns som kan överträdas lätt

Men gränsen mellan välmenande råd, och fördömande fingerpekande
kan vara tunn och skör. Men det kan man åtgärda genom att
använda jag-form, på rätt sätt. Dvs säga istället för att använda ”jag”
i meningar som handlar om att förskansa sig och förhäva sig.
Kan man utifrån jag-perspektiv i ett samtal med någon som beskriver
en annorlunda upplevelse än din egen, säga:

Ja ha … du upplever det så ! … så här upplever jag det…
(och sedan beskriva). Det skulle kunna vara ett sätt att undvika
pekpinnen, och överdrivet självförhärligande. Men det är inget råd !
Det är bara en ”dörr” som man kan öppna om man vill.

Et tu Brute

Tyvärr, upplever åtminstone jag, att mycket av den vård som
ska vara den vetenskapliga, trygga vården, förstör människor
ännu mer. Så det är inte bara ”älska-dig-själv-miljonärerna”
som sabbar för människor med själsligt lidande. Den traditionella
vården har med några få lysande undantag hamnat i en återvändsgränd,
med diagnostisering som snarare gör att vissa människor
blir sin diagnos, till slut får sin identitet av en sjukdomsdiagnos.
Och många gånger är det inte ens sjukdom det handlar om enl mig.
För mig är det inte sjukt att vara ledsen till ex. Det är fullt friskt.
Men vår samtid, marknadsliberalismen, landstingen ser det som
en sjukdom att vara ledsen. Jag ser det som det mest naturliga
i världen. Och likt ett möte med en bil i vinternatten, där mötande
glömt slå av helljuset, så riskerar vi titta in i helljuset och svära,
med bibehållen fart, snarare än att sakta in och titta åt det håll
som tar oss förbi hindret. Man tar bort fokus från alla tillgångar
en individ har, proppar dem fulla med antidepressiva läkemedel,
som i första hand är till för att lugna omgivningen,
och inte minst biljardindustrin: Läkemedelsbranschen.

Nio punkter

Sen är det förvisso så, att efter att ha kommit en bit på väg
mot ett mer harmoniskt liv, mer makt över min situation,
så har jag dragit egna slutsatser och hittat verktyg för egen del.
Verktyg som jag mer än gärna delar med mig av, men med stor
säkerhet inte kommer skriva en bok om, och tala om hur lätt det
är att bli glad igen, ta för sig, leva livet, och den förbannade
”fånga dagen”,,. Jag kommer inte göra det Hanne Kjöller.
För det ÄR INTE LÄTT !!!!!!
Och det går inte att sammanfatta med nio punkter (Hannes Ledar-artikel)
hur man tar sig ur ensamhet !!!! Din du….
eh jag menar, ”kära medborgare … eh minus ”med”

Att lära sig av livet … men förhålla sig ödmjuk

Däremot så kan det finnas sätt att lära sig saker
om sig själv i möten med andra människor. Och
därmed i bästa fall ta ett steg till i rätt rikning för välmående,
empatisk förmåga, solidaritet med andra. Både när du samtalar
med andra kan du lära, men även, eller kanske framförallt med
människor man känner avog till och som kanske tom skäller på mig.
I den mån orken tillåter och styrkan växer i mig, kan jag träna
mig själv i dessa situationer.
Men det är JAG, och det är bara en möjlig ”dörr” att öppna,
eller vänta med det. Jag kommer inte skriva en ledare om det
i DN, eller skriva ännu en förbannad ”älska-dig-själv-bok.

Så Älska för helvete inte dig själv !
Men respektera dig själv, och de omkring dig
visa dem respekt, men låt dem inte trampa på dig

…
Sicken dag !
Ingen dag har någonsin varit som den
här dagen. Precis som alla andra dagar !
Jag lever inget högintensivt liv, med resor
pengar och karriär. Men… jag tycker mitt liv som socialfall
är intressant. Pga den inre resa jag gör, i utveckling.
Och pga människor, möten med människor.

De ä toka, de ä alkoholister, de ä båna, de ä
företagara, minigolfskundera, publik’n när ja sjonge,
läsara på blogg’n min.

Ja det är ett intressant liv. Det ät kul att
lära sig möta människor på olika vis,
och få olika respons. Halva dagen var det sol, och
halva dagen regnade det, och fyllde på nolltid alla
regnvattentunnor på bangolfen. Jag är trött i kropp och knopp,
och det är ett tecken på att dagen varit bra, att jag
gjort rätt för mig typ.

Jag hade ett lång trevligt samtal med en pensionerad
kvinna som jobbat på Lillängets skola. Medan hennes
Gubbe, barn och barnbarn, spelade bangolf. Minstingen
surnade till en stund, men hämtade sig.

Mina grannar i lägenheten västerut, tycks alltid bli
osams nån gång efter 23 på kvällen, vilket jag tycker är synd.
Jag hade gärna sett att de blev osams lite tidigare
på kvällarna. För deras stämmor är gälla och kraftfulla.
Så ja … nu är de klara !

Ytterligare en bekant tycks ha gett upp,
och tittar djupt ner i flaskan, och vill inget hellre
än till dess botten. Det är inget roligt,
även om jag valt att inte umgås längre.
Det får bli vår herres sak, eller någon vän som
hen inte hade för vana att skälla ut eller
ignorera. Jag tycker det ät tråkigt, mycket tråkigt,
men som sagt…..

Efter timmar av regn på bangolfen, och cykelturen hem,
var jag dyngblöt, men bytte snart om,
och unnade mig hemstickade raggsockar,
för att få upp värmen fort. Och i horisonten lyste en blå strimma
och skvallrade om regnandets slut. Och nu orkar jag
inte skriva mer för ikväll.
Nu ere John Blund !

Sicken da !

ooops nu gnekar sängen takt hos grannen !
Nu är de sams igen !

…
Att Donald Låtsaskung av Amerikat,
är en världens största skitsnackare torde vara
tydligt för de flesta. Få uttalanden är inte ens
förankrade till hans egen hjärna, vilken i sin
tur, är ganska full av tomhet. Men han är inte ensam.

Fotbolls-VM för damer, pågår nu,
om det skulle gått någon förbi, trots en av
genom tidernas största reklamkampanjer.
Och fotbollen går väl att se på ibland, även om
jag på riktigt tycker att det inte är lika intressant när
riktiga fotbolls-VM spelas (arga klagomål på benämningen
”riktiga” fotbolls-VM, kan skickas till: ludde79@mail.com)
Ja det är medvetet provokativt, och jag riskerar två månaders
Metoo-fängelse, när jag skriver så. Men jag är ganska less på
eländet nu. Hade jag haft förstånd nog att inte öppna en tidning,
titta på internet via mobil eller dator, inte tittat på tv under nån
månad, vilket är frivilligt, så hade jag väl sluppit detta ?

Nu för tiden är ju mycket sport, både på herr och damsidan
sjukligt hypad, en timmes för-sändning,
och en timmes eftersändning, där tv-reportrar upprepar sig i
det oändliga för att hitta nåt att fylla ut en hel timme med.
Det är nästan lika illa som radio Västernorrlands ”reportage”,
där de kan skicka iväg en reporter att tomprata om ingenting i en timme
som vore det en världshändelse.
Lika illa på ”riktiga” fotbolls-VM. vars för och eftersändningar
jag alltid hoppar över.
Men de tar upp värdefull program-tid, när nåt vettigt hade kunnat
sägas, eller visas. Man har ju tex kunnat visa 20:e reprisen på
Josefin Nilsson-dokumentären.

Strategin för att ”göra fotbollen jämställd” mellan könen,
tycks vara klassisk svensk. Propaganda/Reklam så intensiv att
du antingen köper det, eller kräks på det. Som med all reklam tenderar
jag luta åt det senare. Man använde mediala knep som tycks ha
fungerat på herrsidan, dvs bullshit, skvaller och intriger mellan matcherna
som får stora rubriker i tidningarna, men oftast inte har nåt innehåll,
vilket kan klirra i kassakistorna för tidningar och TV… förhoppningsvis.
I give you: tredje statsmakten, media !

Det senaste är att:

”Du kan inte vinna mästerskap utan homosexuella i laget”

Hon, damen i fråga, kanske, i likhet med mig
oxå är medvetet provokativ… i hennes fall pga av dumskallen
Trump, Amerikas mest ointelligente, självupptagne,
fördomsfulle, rasistiske president. Kan hon så kan jag.

Jag tror att det går att vinna mästerskap utan homosexuella
i laget. Jag tror tom att det gjorts, i herr-VM.
Jobbig fakta för vissa, men sann. Sen kan man ju om man vill
diskutera varför det är annorlunda fördelning inom damfotbollen,
mellan heterosexuella och homosexuella. Min gissning är
att feminismen skulle hävda att det är för att damfotbollen
skulle vara mer fördomsfri, och utan för det sk patriarkatet.
Min gissning är att det har mer att göra med vilka aktiviteter
manligt homosexuella, eller kvinnligt homosexuella väljer,
i störst utsträckning. Det må kanske inte gå hand i hand
med vad gay-rörelsen vill höra, eller feminismen.
Men jag låter mig gärna motbevisas om så går.

Man kan nog vinna mästerskap utan homosexuella i laget
Man kan nog fortfarande hävda att de tyngsta posterna i
stora företag är män till störst del. Men man kan inte längre
hävda att kvinnor diskrimineras i politiken, inte i Sverige.
Och i tredje statsmakten, är maktövertagandet fullbordat,
där har feminismen vunnit jordskredsseger, ingen man som är rädd
om sitt jobb vågar opponera sig mot feminism eller Metoo.
Jag kan ge exempel på hur det gått för de som vågat.
Och jämställdheten lyser med sin frånvaro.

Sååå mycket bullshit varje dag, detta var bara en tusendel
av det jag kunde välja mellan, men jag måste ju leva lite
oxå. Tror jag ska gå på stan, ta en fika o snacka lite bullshit nu.
Och sen kanske kolla på lite damfotboll i kväll.
Det går ju alltid att zappa ifrån !

Mycket bullshit nu alltså,
men oroa dig inte Donald, du är fortfarande högst
på bullshit-tronen !

…
Jag är från en annan tid,
en annan värld. Det kanske inte var meningen
att jag skulle överleva, än mindre leva.
Jag är ingen ! Inte om du frågar samtidens
människor. Utan ett betalt yrke,utan titel, utan framtid
och ättlingar, utan rötter och familj.
Men jag äger nuet, nuet är mitt.

Rötter

Men jag har överlevt likt en skvallerreva i ett glas vatten,
för att slutligen rota mig i näringsfattig jord,
med utsikt över Sodom och Gomorra. Utsikt över
överflödet. Men även utsikt över natur, vatten,
berg och dalar. Och det är gratis. Det är även gratis att
andas luften, att promenera så länge mina ben bär mig,
se det vackra inunder, så länge mitt hjärta kan se,
och höra vind, fåglar, musik, så länge jag får
behålla min hörsel.

Gratis

Allt det som betyder något,
är gratis… allt ! Jag äger inte mycket,
men är rikare än en miljonär. Jag är fortfarande en
drömmare. Det är drömmar min själ lever på. Och min kropp
på havregryn, ägg, fisk och mjölk. Jag drömmer stort och
omöjligt, och smått och jordnära. Men jag försakar
inte det jag har genom mina drömmar. Jag längtar inte till
nåt bättre, och glömmer inte vad jag har.
Jag har allt, men äger ingenting.

Världen har bråttom

Jag är förlegad, från en tid med andra drömmar,
andra värderingar, annan framtidstro. Men en tid
med samma våld, samma hat, samma krig och
samma maktkamp. Men världen hade inte lika
bråttom därifrån jag kommer, där vålnaden som
skulle bli en levande överlevare kom.

Trots att jag är tryggare än nånsin i mig själv,
vet vad jag vill, har starkare karaktär och integritet,
så känner jag mig inte igen världen längre. Kanske
för att jag ser den för första gången med skarpa
vakna ögon. Trots att jag inte längre är lika rädd för
att bli eller vara ensam, så är jag på ett vis en främling
i den här världen, de här landet, den här tiden.

Gamla ideal

Jag tror jag har andra ideal, än de flesta nu
levande svenskar, verkar det. Inte i allt,
men i livsmål, i karriärstänkande, drivet
efter att förskansa sig fördelar och rikedomar.
Jag är lite av en främling, som förstår A-lagarna
i parken bättre, än jag förstår många rika löneslavar
som ständigt fyller sina förråd med saker de inte
behöver och byter modeller på kapitalvaror för att imponera.
Jag förstår barnen och åldringarna bättre, jag förstår de
som kalas utvecklingsstörda av de ”rättfärdiga, men ”kärlekens
missionärer” av mig.
Jag är en naiv främling i min tid, som drömmer om ett samhälle
en värld där klyftor jämnas ut, där vi lever i balans med vad
naturen ger oss, och tar inte mer från naturen än vi kan
ge tillbaka.

Jag har förstått att mina drömmar är naiva

Jag har förstått nu att det är naivt, det kommer aldrig ske,
för att för få vill dra ner tempot, få mindre i lön,
sluta köpa saker vi egentligen inte behöver och i grunden
inte ens vill ha. Sådan är den kapitalism som nästan alla
medborgare dyrkar, alla politiker och storföretag.
Det finns ingen väg ut från detta, eftersom folk vill upphöra
med kontanter, eftersom folk vill ha kakan och äta den,
eftersom folk vill trampa på andra för att få dessa saker, eftersom
folk är redo att offra våra barns framtida klimat, deras föda
deras luft de andas, för en stund i rampljuset,
för materiella ting, för billigare bensin

Domedagsprofet ?

Jag ÄR från en annan tid, jag har blivit kvar i en vacker
underbar värld som vi håller på att kasta bort, oundvikligen
som det ser ut nu, som folk prioriterar.
Domedagsprofet ? Jag ? Kanske det.
Men det är inte jorden och världen som kommer gå under.
Men människan ligger pyrt till om hon fortsätter som hon gör.
Hennes levnadssätt gör henne till det mest sårbara djuret
på klotet.

Det räcker gott för mig

Jag är förlegad, akterseglad, men mina tankar , mina drömmar
kommer en gång att bli viktiga, när det är för sent.
Tills dess äger jag ingenting, utom nuet, luften jag andas
hjärtat som jag ser människor med.
Och det räcker gott för mig, tills min tid är ute.
Jag är lyckligare och mer harmonisk än någonsin förr,
men jag är inte alltigenom lycklig och harmonisk.
God natt min värld, sov gott !

…
Iom att jag, via min blogg skulle kunna uppfattas som
en frenetisk åsiktsmaskin, kanske man skulle kunna hävda
att jag kastar sten i glashus med just detta inlägg.
Och det är upp till var och en att avgöra.

Efter ett par promenader med två högst, till värderingar
olika vänner, där livet, åsikter, värderingar stöts och blöts,
diskuteras, så stärks min tidigare hållning, att det är oerhört
mycket vi inte vet någonting alls om. Och det gäller inte minst
mig själv. Och att en hel del information, tar vi alla i någon mån
för sanningar, i god tro.
Ytterligare ett par vänner som inte promenerar med mig
har jag diskuterat värdering, i vardag, beteenden
och …livet. Och samma slutsats. Det finns en hel del saker
vi inte vet – när allt kommer omkring, det mesta !
Samt att de flesta, i synnerhet maktmänniskor skiter
i vår ilska, om den inte hotar deras maktposition.

”Bensinen”, drivkraften i engagemang är känslor,
men ratten och styrenheten måste vara hjärnan
och öronen

Och i ärlighetens namn, drivs de flesta av mina värderingar
och argumentationer av känslor, i likhet ca 7, 7 miljarder
människor. Och känslor kan man baskemej inte lita på.
Men jag försöker ändå ha som utgångspunkt i det jag skriver,
att det både är svårt att hitta ”säker information” i denna djungel av
medier, sociala medier, propagandamaskiner, reklam från
mångmiljard-företag etc etc. Via TV, via internet, via papperstidningar,
via folks förprogrammerade hjärnor och munnar.
Och att mycket av min ilska är riktad just emot desinformation,
lögner, överdrifter, mediedrev, propaganda, och fördumning.
Alldeles oavsett röd eller blå, rosa, grön eller brun politisk
inriktning.

Öron

Kanske så att ett organ vi använder alldeles för lite
är öronen, och hörseln och lyssna på människor,
i verkliga livet. Men det är inte heller konstigt att vi
inte förmår lyssna på varann så mycket, när så oerhört
mycket information, ljud, och oljud matas in dit varje dag, varje timme,
varje minut. Genom bland annat reklam.
Kanske är det därför äldre människor, som hör dåligt
i större utsträckning, är bra lyssnare.

Jag är nog ingen dålig lyssnare, men jag pratar och skriver
väldigt mycket, och jobbar på att hålla igen, framförallt med
pratandet. Skrivandet tycker jag att jag har rätt att ösa på
hur mycket som helst, för där kan folk låta bli att läsa,
och det gör de många gånger.

”Om du inte använder din röst,
kommer andra använda din tystnad”

Tänkvärda ord.
Men det är även så, att om du använder din röst för mycket,
utan att reflektera, så kommer många sluta lyssna,
det blir för jobbigt, att lyssna och ta in, för jobbigt att
ständigt ifrågasätta sig själ och sina värderingar.
Och man håller ännu hårdare om de gamla värderingarna
som resultat. Men det är oxå så att väldigt många,
kanske en majoritet lyssnar till det bekvämaste budskapet,
och kanske tom det mest intjatade. Propaganda
används för att det fungerar. Det finns gott om
fruktansvärda exempel på det i historien, och i nutid.

Men det farligaste, kanske är att minst läst och lyssnad
på blir texter och ord som kräver lyssnarens och lösarens
engagemang. Och mest lyssnat till blir enkla, förenklade,
förprogrammerade budskap på maximalt fem till sex ord.
Det gynnar främlingsfientlighet könskrig, ökade klyftor,
spänningar i världspolitiken. Det gynnar Trump, Cissi Wallin,
Kim Jung On, Putin, Xi Jinping, Jair Bolsonaro, Jimmie Åkesson,
Annie Lööf, Ebba Bush Thor med flera.
Det gynnar desinformation och populism.

Örjan Ramberg är tex ingen omtyckt person idag.
Medan Josefin Nilsson är omöjlig att inte tycka om
eller sörja. Det var denna gång, två artiklar om dessa som fick mig
att påbörja ett blogginlägg med titeln:

Det finns en hel del saker vi inte vet – när allt kommer omkring, det mesta !

”Dokumentären” om Josefin Nilsson, har matats om och om
igen i SVT, dagtid som kvällstid, under en längre tid.
Jag såg den i ett tidigt skeende. Vems sida ska man ställa sig på?
En våldsam man som blivit dömd för misshandel och hot?
Eller en skör vacker misshandlad kvinna, som dessutom är död och borta ?
Du har inget val som tittare… du kommer ta Josefins parti.
För du ombedes nästan alltid nu för tiden på ett oerhört svartvitt
och förenklat vis ta parti, för eller emot.

Inprogrammerat från tex allehanda tv-shower där folk röstas ut,
intriger skapas av de som gör tv, sätts ihop med personer de vet
kommer hamna i konflikt.

Du har inget val, känslomässigt

Har du sett ”dokumentären” om Josefin Nilsson, så kommer du ta
blint ta parti för Josefin Nilsson, och lika blint döma och fördöma
Örjan Ramberg. Så fungerar media. Speciellt de som anses ska vara
objektiva medier. De är de vi får se upp med mest, de vi litar blint på.

För det finns redan bevisligen, rättmätigt information och bevisning
på vilken Örjan Ramberg blivit dömd redan, för länge sedan.
Dvs rättssystemet hade sin gång, och troligtvis, och förhoppningsvis
ledde till en rättvis dom, mot Ö.R. där han misshandlat Josefin, och
bevisligen hotat henne med ett förskräckligt våld.
Örjan blev alltså dömd. Rättvisa skipats ?

En intressant fråga ?

Nej ! Inte enligt pöbeln och drevet. Domen var för mild,
Örjan kunde jobba vidare som skådespelare medan Josefin
var död. Och enligt ”dokumentären” var Örjan mer eller mindre den som
orsakat Josefins död. Nu kommer en intressant fråga.

Vad VET vi egentligen om det. Vi som tagit parti för den misshandlade,
sköra, vackra blomma Josefin var, åtminstone offentligt.
En gång till vad VET vi EGENTLIGEN om det ?
Först nu, har informationen om nått mig, om Josefins smärtor
och operationer, att Josefin varit med om en bilolycka.
BILOLYCKA. Information som SVT valde att utelämna när
dokumentären kraftigt antyder att Josefin DOG till följd av Örjans
slag, och dokumenterade misshandel. DET är inte bevisat,
men det är ett av budskapen med ”dokumentären”.

Spelar det nån roll då ? Ö.R blev ju dömd för misshandel
och olaga hot.

Det är sant, man kan med fog hävda att Örjan brutit mot lagen.
Man har tom rätten att tycka han är ett svin, för det
han bevisligen gjorde Josefin. Jag blir fullkomligt rasande
när jag läser om slag i magen,
och de vidriga skriftliga hot han utövat. Och jag tycker det
utifrån det var rätt att han blev dömd för dessa förseelser.
Det var rätt…tror jag !. Han blev oxå friad för några
anklagelser… kan man ha i åtanke.

Egentligen

Men dödade Örjan Ramberg Josefin Nilsson ?
Är Ö.R en mördare ? Då bör det rimligen bevisas
tänker jag och DÅ bör hans straff skärpas betänkligt.
Men att döma någon till mördare utifrån egna känslor,
det känns lite Kim Jung On över det, eller Donald Trump.
Och dessa herrar är inte mina förebilder.

Vad vet vi EGENTLIGEN ?

Från det jag vet, tycker jag om Josefin Nilsson,
och jag tycker illa om Örjan Ramberg.
Men gör det honom till en mördare ?
Och vad VET jag ?

… egentligen

…
Solnedgång …

Ett lätt vemod kommer över mig.
Jag har aldrig varit mer harmoniskt,
jag har aldrig varit mer hel, så nu har jag råd
att låta vemodet hälsa på.
Jag är inte rädd för det, inte för sorg,
inte för döden, inte rädd för undangömda
skrymslen och vrån i min själ.

Men det finns så klart saker jag räds, jag är
ju bara människa. Men det tar för närvarande
inte så mycket plats som det gjort.
Idag på dan, var jag inte nära mitt vemod.
Men nu vid solnedgången, när kroppen
kommer till ro, när allt som skulle göras är gjort,
är det här. Och det är välkommet.
Det får vara här hos mig en stund.

Jag tänker lite på människor jag tycker om,
som jag fått släppa, för att det ej funnits plats
eller vänskap, eller kärlek tillbaka.
Jag tänker på hur livet bara går vidare, när
far och mor gått bort. När morfar varit borta så länge
att det känns som ett annat liv. Jag minns sorg,
glädje, ensamhet, bråk, skratt och livet.

Och jag tänker på människor som jag har valt att
inte släppa in i mitt liv mer. Människor som sagt sig
tycka om mig. Men jag inte har känt mig omtyckt,
där det dränerat mig på ork, liv och omtanke.
Jag har valt att släppa dem fria.

Och för stunden känner jag mig vemodig,
inte så djupt sorgsen, men lite grann,
lite lätt ledsen, less och … ja vemodig.
Lite lätt uppgiven kring boule, och engagemanget.
Lite less och slutkörd på minigolf. Lite ointresserad av
ointresserade människor, bekanta och vänner.

Solen har redan gått ned, den gömmer sig bakom
berget. Jag ser dess violetta och orangea strålar
över bergskammen. Jag stänger av telefonen,
gör min egenskapade stretching-yoga och massage.
Känner mig harmonisk, avslappnad och aningen

… vemodig.

…
Något sena anländer vi till handelsträdgårdens
himmelska helvete, med undersköna blomster
och lustgårdens orm klonades till ett gross i antal.
Jag och min styrdans-promenad-värderingspratbollplank-krishanteringsventil-fikasällskaps-ochnumeraävenblomsterhandlar-kompis Eva-Linda.

Jag hade varit där någon vecka innan, å bangolfens vägnar.
Innan det var tal om någon realisation. Och dååå, var det gott
om plats i korridorerna. I lugn och ro gick Johnny och
jag och valde ut av vad än vi månde vilja ha. Och bangolfskassörens
surt förvärvade pengar, vilket jag varit medskyldig till att driva in,
rann genom fickorna, som sand genom trasig hink.

Men nu, idag, var det fråga om att kunna få tag på något billigare,
Ca 50% billigare, och då förvandlas den egentligen så välbeställde svensken
från försynt mespropp, till vass-armbågad paradis-orm.
Varma öppna armar, förvandlades till vässade armbågar,
som en skriande måsflock inför lite left-overs på Sibylla,
Och från flanken svävade graciöst en biggus Måsus,
in och högg en kycklingklubba, när en från bordet klev
upp en sekund. Åhh ursäkta att jag ”svävade iväg där lite”

Varenda kundvagn var redan tagen, och alla korgar.
Som av ett mirakel hittade vi åtminstone en parkeringsplats
till bilen. Redan när vi kommer ser vi personalens trötta
stressade blickar, räkna krukor och kronor i kassan.
Blickarna stirriga, medan de mumlar siffror tyst för sig
själva, och inte tappa räkningen. Jag funderade en stund
om jag skulle gå fram och vara så där onödigt trevlig som
jag kan vara, mitt i huvudräkningen, så de kom av sig.
Men de var beväpnade med både blomkrukor och sekatörer,
så jag vågade inte.

En gammal dam kastar sig framför vår vagn
för att få tag en japansk buskroslig forest, som skulle
kunnat vara den sista. Ooops, en fot kom visst i kläm,
och vagnarna krockade ihop, samt att blicken svartnade på en annan dam,
som inte han dit. I ett haaaav av blommor, tycktes ändå några vara
mer eftertraktade. Här kunde man inte komma dragandes med
nån arbetarklass-pelargon inte…. fiiiint ska det va MM MM !

– Åhh Ture … hämtar du en trädgårdshortentia där borta bland begoniorna
– Jaa …älskling
(Paus, hök-ögon, känn, på blad, ögna, spana)
– Nä men Ture det där är ju en Svepehortensia !!!!
– Jasså… men den var i en trädgård
– Allt ska man göra själv

Själv går jag och reflekterar, spionerar och betraktar
över fenomenet handelsträdgårdsrea. Och en äldre anställd
man går med krökt rygg och en kärra med blommor,
och jag klämmer hurtigt ur mig:

– Ont i ryggen ???
Han tittar på mig och svarar avledande,
med ett rosslande, hest, gutturalt:
– Äääääähhhh !
Och fortsatte kärra med krökt rygg.

Det fanns så många sorter och min kamrat kunde massor av namn
på allehanda växter, vilket imponerade. Själv kunde jag Lobelia,
Pelargoner och rosor. Men hon hade ju kunnat lura mig lätt,
med att rabbla upp diverse sorter. Fast lapparna vi sedan fann
bekräftade hennes vilda gissningar.

Efter lite förhandlingar om bärhjälp, lyckades vi få tag på en
vagn, och nu började blomjakten. Vi smög in bakvägen till ett
område med blommor, den stora massan av blomjägare inte
visste utav, eller orkade gå till. Det kändes lite härligt lagom
svenskt småbrottsligt, utan juridiska följder.

Sedan efter gissningsvis 30 minuters köande, och bufflande i
trånga trädgårdsgångar, med blomsterberusade hemmafruar,
och bortafruar, kom vi fram till kassan. Och jag skyndade mig berömma
tjejerna i kassan, innan de börjat räkna och mumla för sig själva.
Hur glada ska de inte vara när rean är över ?

Och på vägen ut erbjöd sig en äldre dam som hade både
leda och verk, att bära blommor, om hon fick vagnen.
Och innan jag hann säga nej, kom hon haltandes med en av
våra kassar med blommor, medan hennes man hängde sig
över vagnen och käppen bremä !

Och nu jäklar … BLOMMAR DET !

…
De möts på ett sjukhus, bägge har snart också stämt möte med döden, cancern äter dem sakta inifrån. Vänskap uppstår mot alla odds, snart beger de sig ut på en jordenruntresa tillsammans. Edward har pengarna, de gör en lista över vad som bör upplevas innan de dör, och så skrider de till verket.

Prolog:
– ”Edward Perrimont Cole died in May. It was a Sunday afternoon,
and there wasn’t a cloud in the sky. It’s difficult to understand the sum
of a person’s life. Some people would tell you it’s measured,
by the one’s left behind. Some believe, that it can be measured in faith.
Some say by love. Other folks say, life has no meaning at all.
Me… I believe that you measure yourself…
by the people who measure them selfs by you.What I can tell you for sure…
That by any measure, Edward Cole lived more in his last days on earth…
then most people manage can gain, out of a lifetime.
I know that when he died, his eyes were closed…
and his heart was open”

Det första är en del av en recension av en av mina absoluta
favoritfilmer någonsin, och det andra filmens inledande
berättarröst, innan handlingen börjar. Det är inte
för mig en film om döden, utan paradoxalt nog en film om livet.
Och jag älskar dialogen genom filmen.
Men just det inledande, med:

”Edward Cole lived more in his last days on earth…
then most people manage can gain, out of a lifetime”
är något som kanske är typiskt Amerikanskt, typisk materialistiskt
sätt att se på livet, att leva…som jag inte till fullo håller med om,
vilket oxå är en röd tråd genom detta blogginlägg jag ämnar
skriva nu, och återkommer till.

——————————————————————————-

Jag tänker att den eviga och uttjatade frågeställningen
om vad meningen med livet, är en felställd fråga,
och ofta ställs av människor med västerländsk överflöd.
Frågan vad det är att leva, är enligt mig en mer relevant
fråga.

Enligt filmens inledande monolog, så är det
att uppleva många saker på kort tid, resa och kanske
hitta värdefulla insikter och försoningar.
Utan Edward Coles miljarder, hade han inte kunna
”leva mer än de flesta gjort under en hel livstid”
enligt den definitionen på vad det är att leva.

Så …leva länge, leva mycket, leva väl ….

….vad är viktigt för mig, för dig ? Efter att ha sett
mer av livets slutskede i verkligheten, inte på Hollywoodfilm,
med demens, brutna lårbenshalsar, ensamhet, livsleda,
tabletter, mot sjukdomar, och tabletter mot tabletter.
Efter att själv upplevelsemässigt varit in i skärselden
ett par gånger och vänt. Och efter att börjat närma mig
något som liknar en självkänsla värd namnet, en egenrespekt,
och något som liknar inre harmoni emellanåt…

Ny bild

…. så har åtminstone JAG fått en ny bild,
av vad det är att leva. Att leva länge är inget
självändamål, det kommer ju med en rad förutsättningar
om hälsa. Att leva mycket, så som Edward Cole prologen
sägs ska ha gjort, känns världsligt, ytligt och stressigt
för mig. Men att leva väl, är för mig desto mer relevant.
Och vad det innebär är ingen exakt vetenskap, utan ganska så
individuellt kan jag tänka. Men även det, har med sig
en del förutsättningar, som tex inte var möjligt för mig
på samma vis för 5, 10, 20, eller 30 år sedan.

Överhängande risk

Risken att komma med en massa floskler, när man tar upp
ett så stort ämne som att leva, som livet, är överhängande.
Det är risk för att det kommer låta som pekpinnar, som att jag
vet något som inte resten av världen vet. Jag ska försöka
hålla mig borta från det.

Jag gör ett försök

Men jag vill ändå gärna dela med mig av hur just jag
uppfattar vad det är att leva väl….om jag kan.
För mig har det kommit att bli att ta vara på det som
finns mitt framför näsan på mig. Tex den storslagna
natur som Ådalen har att erbjuda. Och det gör jag faktiskt,
jag förundras över hur vackert jag bor och lever varje dag… gratis !
Utan att resa till Kina, USA eller Australien.
En annan bit av att leva väl, för egen del, är att skapa
mig en uppfattning om vad jag tycker är rätt och fel,
samt att göra mot andra som jag vill de ska göra mot mig.
Det är rätt gammalt, och faktiskt nedskrivet bland budorden om
jag inte missminner mig. För mig är det att leva väl.
Att njuta av det jag har istället för att alltid längta till
nått nytt, nått bättre, det är för mig att leva väl.

Inte möjligt om inte

Men inget av detta hade kanske varit möjligt om inte jag gjort
den livsresa jag gjort, med alla tårar, all ångest, all svek.
Det hade inte varit möjligt utan den senaste KBT-terapin
och personkemin där. Det hade inte varit möjligt utan
andra människors själa-gåvor, om hopp, om
vänskap…om tro på den kärlek jag kanske
ännu inte riktigt upplevt. Jag har älskat många gånger,
Jag har varit förälskad…. men jag har inte upplevt
kärlek och samlevnad kanske… och det är bara att
acceptera, och leva ändå…. att leva väl.

Att älska … är att leva väl… det också.

Men jag inser trots ansträngningar att inte göra
det, så skrapar jag bara på ytan om vad det innebär för mig
att leva väl, och jag är väl där trots att jag inte ville,
och flosklar lite ändå. Det är nästan oundvikligt.

Men kanske bör man ändå hitta sin egen definition av
vad det innebär att leva väl, och hålla sig till det,
snarare än att finna meningen med livet,
leva länge, eller leva mycket… tänker iaf jag.

Och ingen annan kan säga dig vad det innebär

Två ytterligare bra grejer att fundera kring:

1 Have you found joy in your life?

2) Have your life brought joy to others?

Berusning

Vad berusar mer än vin ?
Vad stimulerar mer än sex ?
Och vad eftersträvas mer än kärlek ?

Man skulle instinktivt lätt kunna hävda att
det är socker, som är svaret.

Min sockerhjärna kom osökt, på en tiondelssekund, upp med det
förslaget. Iofs kanske för att jag just nu när jag skriver
detta inlägg, för 5:e dagen i rad äter min gröt UTAN sylt
och med Kefir, istället för sötmjölk.

Men svaret är:

Men när jag började inlägget hade jag en annan
sak i åtanke, och ordet är:

Makt !… och faktisk kanske ännu viktigare: Maktlöshet !

Och då inte enkom i det formatet vi tänker oss allt
som oftast, med världsledare, eller Bill Gates.

Pengar och sex

Pengar är lika med makt. Men bara för att nästan alla
eftersträvar pengar och materiell rikedom. Sex, sexighet
attraktion är lika med makt. För det är både en av våra
allra mest fundamentalt grundläggande drifter. Djupt in i
vårt DNA, för artens överlevnad. Och så länge människan
har varit människa så har sex, skönhet och sexighet använts
för att få makt. Men det är en farlig, farlig väg att gå,
att leka med människors drifter för att få makt.
Det är nämligen precis vad tex våldtäkter handlar om,
att visa makt. Ta ifrån den vackra, sköna, sexiga kvinnan
den makt hon har iom sin skönhet, sin sexighet.
Och då har den personen gett sig ut i krig,
utan vapen, med blottad strupe.

Rasism är inte kontroversiellt längre, men att opponera sig mot
ett mediedrev är det

Det pratas inte om det som traditionellt varit ett av
kvinnlighetens största maktfaktorer över män,
och fortfarande är. Det pratas inte om att väldigt
många använder det medvetet för att få just makt,
få bättre ställt, bättre positioner… mer makt helt enkelt
Ingen vågar idag ens knysta om att en kvinna kan göra något fel,
än mindre att en kvinna precis som en man, skulle
själv kunna bidra till sin utsatthet.
För det vore att säga att kvinnan får skylla sig själv,
om hon blir våldtagen.
Nej det vore det inte ! Det vore att förstå att sexualitet är
ett maktmedel, och ökar RISKEN för att bli utsatt av män som
inte tolererar att en kvinna skaffar sig makt över honom.

Känslan av maktlöshet, kontra ruset från makt över andra

Jag som självutnämnd amatörpsykolog,
men ändå har levt under 53 långa år,
samlat på mig en hel del erfarenheter,
ifrågasatt allt och alla, inkluderat mig själv.

Jag hävdar att just maktlösheten, eller
KÄNSLAN av maktlöshet, är den stora drivkraften till makt.
Men även till mycket av allt elände som våld, kriminalitet,
våldtäkter, krig, och tom sjukdomar.
Och därför är det på något vis endast där man kan börja.
Att skapa känslan av att jag har makt över mitt liv.

Nej, nej, stopp, inte materiella ting eller karriär

Nu tänker säkert många utbildning, karriär, upplevelser,
och tröttkörda slogans som ”allt är möjligt, bara du vill”,
men inte jag … jag börjar i andra ändan, med förväntningar,
med ointresset av att vilja köpa saker hela tiden !
Jag blir inte impad …på riktigt, av kompisen nya Mercedes.
Och hans testosteronpumpade muskler, med hjälp av ”kosttillskott”
gör att jag mer tycker synd om honom…. på riktigt.
Jag börjar i ändan där jag inte blir speciellt imponerad
av självutnämnda modeller, som lever för att bli sedda,
lägger nästan hela sin vakna tid på smink. kläder, skor,
etc etc….och allt med dem skriker ”SEEE MIIIG”
för jag är sexig. Mitt huvud säger nu mera i bästa fall:
”Ja du kanske är vacker… och ?
Och väldigt ofta tycker jag påklistrad skönhet,
inte är skönhet. Det betyder typ ingenting för mig,
och egentligen inte för henne heller.
Det är egentligen bara ”socker”

Beteendet handlar om makt, från båda håll

Men det beteendet handlar om makt, och maktlöshet.
Det handlar om illusioner kring vad vi behöver, vad som vi
tror förväntas av oss, och en troligtvis helt felaktig bild
inombords vad vi EGENTLIGEN vill ha.

Men nu kommer vi till det intressanta. Jag har alltså efter
53 år kommit dit att ytlig skönhet, sexighet är ointressant.
Jag är inte asexuell, men jag har bestämt mig för
att jag inte är till salu. Jag tar kommandot, låter mig inte påverkas.
Jag är fortfarande människa, men låter mig inte manipuleras.
Jag har kommit dithän, i rätt så stor utsträckning,
att jag inser att ju mindre jag äger, desto lyckligare blir jag,
dag för dag, Varför ? Jo för att behoven minskar, kraven minskar
Och jag blir mer och mer harmonisk och glad, och jag får mindre
behov av att köpa nya saker, när jag blir lyckligare av lite saker.
Då blir jag även rätt så okej med att ha ”lite pengar”
Jag KÄNNER mig INTE maktlös längre, över mitt liv.

Nu är det ingenting jag har fått gratis, eller kommer behålla gratis,
För jag är människa, och inte robot, men jag vet hur.

Män kan inte våldtas

Det låter kanske logiskt, om man utgår ifrån att en penetration
måste genomföras, och med våld, för att det ska kunna kallas
för just våldtäkt. Men eftersom den juridiska betydelsen av
ordet våldtäkt förändrats drastisk i just Sverige på senare år,
så kanske vi ska titta närmare på vad en våldtäkt egentligen är
hur man definierar den, och vem som har rätt att döma
och definiera den. Och sedan åter fundera kring
om män inte kan våldtas ?

Nu för tiden händer det även att eventuell finger-penetrering
klassificeras som våldtäkt. Det händer att samlag vid sömn
klassificeras som våldtäkt, och där finns det rätt
många gråzoner skulle jag påstå. Inte minst ur bevisningssynpunkt.
Det har till och med gått så långt att det inte räcker med att
lyssna efter ett eventuellt nej. Mannen, för denna lag är inte till
för båda könen, mannen ska försäkra sig om ett verbalt ja.
Vilket även det ur bevissynpunkt är nära på absurt.
En ny lag om ”oaktsam våldtäkt” har även införts, och givit
3 domar. En av dem får mig minst sagt att fundera, länk:

34-årig man

Ja ni får läsa själva, och begrunda.
Kvinnan vågade iaf inte säga nej, och det ligger till grund
för mannens ”oaktsamma våldtäkt”
Detta fall ledde till 1 års fängelse.

Kvinnan säger att mannen kysste henne mitt under en
konversation och av ”ren chock” pussade hon tillbaka.

———————-

Medgivande ?

Det handlar alltså om kvinnans medgivande, och den ska inte längre
kunna tolkas av mannen utifrån kvinnans beteende. Återigen,
det är lagar som inte uttryckligen ska vara enkom för kvinnan,
men i praktiken är det, eftersom vilken man som helst
som kommer in på polisstation och anmäler sig våldtagen eller misshandlad,
kommer med stor, stor säkerhet bli ignorerad eller hånad.
Jag tror till och med Metoo-rörelsens vigilanter håller med om
detta, och tycker det ska vara så. För sådana män betraktas
paradoxalt nog ofta nog som ”offerkoftor” av metoo-vigilanterna.

Bevisning ?

Och det handlar dessutom om bevisning. Och den enda bevisning
som oftast finns att tillgå i berättelser som dessa, där ingenting
är tydligt och klart, det är just de inblandades ”berättelser”
och vittnesmål. Teknisk bevisning är ju omöjlig att åberopa om båda två
säger sig ha deltagit.

Baserat på känslor och outsagda tankar ?

Jag har läst om många ”metoo-fall” (läs anklagelser)
där kvinnan som anser sig blivit våldtagen, ofredad
eller utsatt för övergrepp, använder sig av hur de kände och tänkte,
att de var lamslagna, paralyserade, och inte vågade säga nej.
Men det är ju horribelt kära medborgare om detta ska vara
grundläggande för juridiska mål och domar. Lars Ohly lutade sig tex
över en ung kvinna, som ”kände sig illa till mods,
men hon hade inte sagt något till Ohly vid tillfället.
Jag tycker på sin höjd detta är ett plumpt beteende,
och kort och gott ska avvärjas med ett bestämt ”nej”,
eller ett knä i skrevet. Metoo har ju i princip omyndigförklarat
svenska kvinnor som menlösa, omyndig våp, eller fåntrattar
utan egen vilja eller egen talan. DET om något tycker
jag är skamligt mot kvinnor.

Alla riktiga våldtäkter som skedde under Metoo

Märk väl, att nästan INGA våldtäktsfall, så som de bedömdes
förut i Sverige, där en eller flera män, med tydligt våld tvingade
sig på en kvinna sexuellt, med skador i underlivet, traumatiserade
för livet… jag kan inte minnas ETT ENDA sådant fall under metoo-
rörelsen. Men jag är ÖVERTYGAD om att under den perioden förekom
flera sådana fall av våldtäkter. Men fokus låg på Kronérs flera år gamla
sms. De låg på Virtanen som själv sett till
att få Wallins anklagelser utredda, och blivit friad från dem, OXÅ flera år tillbaka
i tiden. Det låg på siffror som inkluderade de som stöttade rörelsen,
men räknades in som Metoo-offer i siffrorna.

Att få makt över andra människor, pulverisera deras självkänsla

Som jag skrev tidigt i inlägget. Det är handlar om makt,
och maktlöshet. Och att maktlöshet, känslan av maktlöshet
kan få människor att göra hemska saker när de får sniff på makt.
Våldtäktsmannen utövar makt för att trycka ner sitt offer,
för att frånta henne/honom, all självkänsla, allt egenvärde,
all makt över sitt eget liv sin egen kropp. Det är en, eller
kan vara en fullkomlig pulvrisering av en människas själ.

De fick makt, massor utav makt,
över män de inte tyckte om. Och de utövade den

Men även Metoo-anklagelserna handlar om makt,
om omvänd maktposition. Det handlar om hämnd,
det handlar om att slippa känslan av maktlöshet, och få makt över andra.
Och det fick de här Metoo-brudarna Cissi Wallin,
Lulu Carter, och Frida Holmgren, samt ett otal anonyma kvinnor.
De fick makt, massor utav makt,
över män de inte tyckte om. Och de utövade den. Och trots ett
överväldigande antal fällningar ab pressombudsmannen
i dessa fall och anklagelser, så blev de anklagade av med sina jobb,
sina liv…

En typ av våldtäkt på män skulle man kunna säga med de nya direktiven,
would’nt you say ?
Således kan det ge makt, att lägga beslag på, ta patent på
offerrollen…. dvs hävdad maktlöshet ger makt,
som dessvärre Metoo visar tydligt.

Makt över sitt eget liv istället för andras

Makt över andra …leder till maktlöshet för dem,
och en vilja att skaffa sig i sin tur makt över andra.
När det bästa vore att skaffa sig makt över sitt eget liv, utifrån
förväntningar, tydlighet, acceptans

Så den viktigaste frågan för varje människa torde vara:

Vad vill jag ?…. egentligen i livet ?

Och första följdfrågan: Kommer pengar verkligen hjälpa mig att få det ?
Kommer sex, makt över andra människor, egentligen ge mig makt över
nåt viktigare, nämligen makt över mitt eget liv?

Och om inte hur når jag dit ?

DET är frågor du och jag bör ställa oss själva