Kategori: Betraktaren

…
Öar av kärlek

Jag blir fortfarande rastlös ibland, i livet.
Då jag inte riktigt vet vad jag ska göra av mig själv.
Men det är okej, jag kommer ur det, jag kanske får
vara där en stund, jag hittar sätt, och sedan bjuder livet
ofta på resten. Dessa öar av kärlek, som live ibland bjuder på
har hittills dykt upp i sämsta fall, innan jag varit på väg att drunkna.
Och i bästa fall, har de berikat mitt liv.

Jag har känt glädjen och sorgen i samma sak

Jag har väl inte – utan att för den skull beklaga mig – kanske fått så
mycket sådan näring med mig varken i uppväxt, eller senare.
….kärlek alltså. Ofta har det känts som en kärleks-öken, bland
vänner med familj, hur än Icke-perfekta de må vara.
Så jag har jag då inombords gråtit och glatts för mig,
och dem på samma gång.

Men det har gjort mig till en ökenblomma

Men det har gjort mig till en ökenblomma,
som lärt mig göra det mesta av den näring jag fått,
när jag fått den. Det är min superkraft, det är min gåva.
Det har inte gjort mig fattig, det har gjort mig rik, ty jag
har förädlat förmågan att uppskatta i kubik,
när helst någon visar mig omtanke, kärlek av någon sort.
Leenden, beröring, att backa upp mig, att uppskatta mig,
satt längta efter mig… att längta efter mig.
De sätter präglar sig fast i mitt hjärta för alltid, lika mycket som
de gånger jag betytt detta för någon annan.

För drömmar kanske överlever bäst, ur en fattig jord.
Och om vi inte har drömmar, vad har vi då att se fram emot ?

Till synes fantastiska människor

Då och då ställs vi inför till synes fantastiska människor,
drivande, urstarka, som genom något som kan verka som mirakel
näst intill, ’själva’ vänt sina liv till något positivt, och inte nog med detta,
utan även påverkat andra människors liv till det positiva.
Jag har själv låtit mig fascineras och beundra ett antal genom
mitt liv, och nästan helgonförklarat dem. Det är lätt hänt faktiskt,
om en människa betytt mycket för en vid något utsatt tillfälle i ens liv.

De varmaste hjärtan, de djupaste svarta hål

Men vad är sanningen kring dessa människor ?
Vad är sanningen kring hur de framställs ?
Och är de bättre människor än andra människor för det ?
Oftast brukar inte dessa helgonförklarade människor
själva hävda att de är så speciella. Vilket säger en del om deras
drivkraft, deras styrkor, som oxå är deras svarta hål många gånger.
Det är iaf min tanke … att de största av hjärtan, har de djupaste
hål. De framgångsrikaste av de framgångsrika, fick sin drivkraft
från att blivit förklarade värdelösa, och blivit mobbade.
Det är en ständig revansch livet ut, utan att någonsin
finna inre ro och harmoni.

Jag gläds hellre än jämför dem med andra

Jag personligen tänker att det finns människor
som är beundransvärda, och att de förtjänar att hyllas,
men blir inte lyckliga av att avgudas. Jag tänker att vi kan glädjas
åt att de finns, och vad de åstadkommer. Men aldrig bör jämföra
människor som inte förmått vara så, med dessa. Inte lägga på
”Kunde-han-som-är-rullstolsbunden-så-kan-väl-du!” på den
som för tillfället är i ett svart hål.

Parasiterna i mitt liv är förvisade till sitt hat

Jag har stött på många som dömt ut mig som människa
under mitt liv, ställt krav utan att ha pratat med mig,
Förtalat utan att brytt sig om att de varit den sista lilla knuffen
ner i det svarta hålet, ut i den karga öknen, utan kärlek,
utan självrespekt. Några har uttryckligen kallat mig för ”offekofta”
när jag beskrivit inget annat än känslor och sanningen om mitt liv.
Då…. sårade det mig…. djupt.
Dessa människor finns fortfarande i omvärlden. Men de är förpassade
ur mitt liv. Vill de hata mig, så får de göra det ensamma, långt bort
ifrån mig. Där det äter upp dem själva inifrån.

Jag är inte så’n – jag är högst ordinär, fläckvis

Nu är det lite annorlunda. Jag är ingen sådan fantastisk
övermänniska, som blivit framgångsrik i yrket, skaffat
mig hus och bil. Fått så mycket pengar att jag kan strö dem både på
behjärtansvärda välgörenhetsprojekt, och sitt eget lyxleverne.
Jag är ingen sån som folk säger:
– ”Om ni ändå kunde vara som Tomas” – ”Se på hur han lyckats”
Men jag ser på mig själv i spegeln, och jag tycker att jag blivit en
bra människa. Och jag vet vad mina superkrafter är, och vad som är
min ”gröna kryptonit” i livet.

Jag hajar till ibland

Ibland hajar jag till här hemma, över att disken alltid
är diskad eller åtminstone avsköljd. att det alltid finns
hembakt bröd, och soppor i min frys. att det finns
hemkokt lingonsylt, hemkokt äppelsylt i mina förråd.

… det känns som om någon tar hand om mig,
och jag blir glad inuti…

Jag lever mitt till synes innehållslösa liv fullt ut

Jag lever mitt till synes innehållslösa liv fullt ut,
utan att finna upp fantastiska uppfinningar, utan att
klara av att göra karriär eller ha ett yrkesliv.
Utan att kunna säga att jag blivit ”headhuntad” till ett
jobb, vilket är något av det finaste en arbetare tydligen kan
stila med idag…..

Ingen sparad förmögenhet… ingenting
Jag lever mitt till synes innehållslösa liv fullt ut.
Och gör det mesta av det jag har, och det jag får,
och jag har kvar mina drömmar… det som de som ”redan har allt”
har förlorat. Det känns som om någon tar hand om mig.
Det är relativt nytt i mitt liv.

…
Himlen är färgad ljus rosa.
Solen är på väg ned, fast här i Sollefteå, går den ned
bakom Hallstaberget, så i praktiken ser vi inte så
mycket av själva solen…. men ljuset den ger
får duga så länge.

Skuggdans i skymningen

Jag tar en snabb ’skuggdans’ till en låt
som strömmar ut ut dator. Den är över på 20 sek.
*(som skuggboxning, fast med dans) Lite som Liesl
i Sound of music, på den stora balen.

Inga korta makaron-tankar, men lite understimuli

Natten som var, sov jag bättre än den förra,
då jag kanske låg vaken mer pga kroppslig understimulering
än korta makaron-tankar.
(*Korta tankar, samma tankar som bara far runt utan att ha
blivit hopknutna.)

Stunder jag tycker om mig själv

Det finns stunder som jag tycker om mig själv,
och liksom säger det till mig själv. Tex när Tomas från
förut, gjort något bra för Tomas i nu. Som när frysen är
så nedisad att man inte kommer åt det som är längst in,
och jag hittar en burk jättegod äppelsylt, som jag själv
suttit och skalat och tagit bort kärnhus från,
en höstkväll i september. Och jag blir
lycklig de gånger jag sätter ett smile
på en medmänniskas ansikte.

Sparade kilowatt

Jag kanske låter den nya frysen stå nu när
även den är avfrostad. Tills jag får behov av
den vid något storkok. Sparar nån kilowattimme eller så.
Och lite miljö kanske.

Livet är inte alls nån schlager

Sound of music ja. Nej så klart är inte livet en musikal.
Och så klart är kärleken nära på utopiskt beskriven.
Men visst skulle jag vilja kunna sjunga:

”Perhaps I had a wicked childhood
Perhaps I had a miserable youth
But somewhere in my wicked, miserable past
There must have been a moment of truth

For here you are, standing there, loving me
Whether or not you should
So somewhere in my youth or childhood
I must have done something good …”

… när jag ser in i hennes ögon…som säger att de
älskar mig. Visst finns det de jag i hemlighet
älskar och bryr mig om ….. men det måste nog
vara åt båda håll.

Äh nog nu… nog med trams

Nä …äh nu räcker det !
Det är som det är nu. Världen är som den
är, jag är den jag är, och jag är nog rätt lätt att älska,
men kanske inte står tillräckligt högt i kurs,
och kanske är svår att komma nära, på riktigt.

Och så har jag blivit en ensamvarg, som följd,
med en ensamvargs vanor och ovanor.
Jag får väl snygg-gråta till Meg Ryan, och Julie
Andrews, resten av live, och vara glad ändå.
Jag menar…. inte alla som hittar hemgjord
äppelsylt längst in i frysen, när den borde varit slut.

Omvärlden idag ?

Ja jag läser om allehanda I-lands-”problem”
Om svårigheten att vara svart på just Södermalm, läser jag.
För att han blir tilltalad på engelska när han
går till Läkaren. Jag läser om de som får sina liv förstörda för
att de ”tvingas” bevittna tiggeri och armod. När det tycker det
är självklart att de ska slippa se det. För om de slipper se dessa tragiska
livsförhållanden så ’existerar de inte’.

Pantat så det förslår

Jag läser om den bortskämda snorungen som blev politiker som vuxen,
för att han fnyser åt att två svenska medborgare kallades smålänningar,
i samband med nedskjutning av flygplan. Jag läser om hon som på fullt
allvar föreslår att man ska förbjuda icke svenska medborgare att panta
burkar. Och om de som tycker det vore vettigt att exkludera icke svenskar
från biblioteken. Jag läser om de som trots förmögenheter inte kan tänka
på annat än skaffa sig politisk makt att öka dessa förmögenheter på de
mindre lyckligt lottades bekostnad. Genom ”marknadshyror” mm.

Fetcho-kvinnan

Jag läser om hon. Linda som utifrån hur en man försöker slingra sig
undan straffavgift, kunde avgöra allt och lite till om hur det är ”att
leva i en relation med en man” och varför kvinnor/hon
’inte ska nedlåta sig själv till något så hemskt. Jag minns ordet macho… och hur
totalt omodernt det är att vara just macho idag. Helt ok för mig.
Inget ideal jag ser upp till. Men Linda Skugge och hennes överklassfeministiska
vänner, har med fog förtjänat ett nyord.. ”Fetcho” …

Rapport från bortom ekorrhjulet

Även om jag inte läst den boken, så
var den nog nyskapande då den kom:
Rapport från en skurhink. En flerbarnsmamma, och städerskas
livsreflektioner från 70-talet. Hon blev hyllad, men klassamhället bestod
och till och med blev värre…. och blir värre ännu.

Ett annorlunda liv

Jag tänker på ett sätt att jag levt och lever ett annorlunda liv.
Åtminstone jämfört med normen, och genomsnittet.
Och att det sociala utanförskapet ger mig rätt vy
för att kunna se saker, samhället med andra ögon.
så som rapporten från skurhinken lite.
Jag tror på riktigt att det ger mig och alla i min
position, med skrivkrampande fingrar, en unik
position, när man inte springer i ekorrhjulet,
och faktiskt inte ser hur vi västmänniskor, svenskar lever…
eller inte …lever.

Trädet – Ju längre ifrån desto ….

Jag tänker mig bilden av ett träd. Alltså som fotografi.
Hur oerhört olika bilder du kan få av samma träd, beroende
på vart du står när du fotar, vilket ljus, vilken tidpunkt.
Och jag tänker en dimension till. Om vi har ett samhälle med
ökande ekonomiska klyftor, så flyter de välbeställda omkring
där ovan, och SER NER på övrig. Och ju högre upp de är
desto mindre ser de ut, desto mindre betyder de för dem.
Som myror man trampar på om de kommer i vägen.
Och om man inte lnte ser dem alls, så kan de offras.

Jag tänker på det, när jag läser om hon som
vill att det inte ska vara möjligt att panta burkar, om du inte
är svensk.

…
Hejsan pappa !

Hade du levt nu, så hade du kanske varit nöjd
med att jag inte kunnat ”mobba” dig för att ni inte hade nån snö
i Stockholm, där du bodde. Det är lika illa här.
Men fördelen är att man inte fryser lika mycket.
Vintern jag flyttade upp hit till Ådalen var det 39 gr kallt
som värst. I vinter har det inte varit ner på – 20
en enda gång hittills. Om ni vill kan ni ju
sätta i gång ”snömaskinen” där uppe. Det blir så mycket vackrare
här nere i mörka Ådalen då.

Men jag ska inte klaga … inte så högljutt i alla fall.
Jag har just hittat 2,8 kilo lingon i frysen,
och ett halvkilo hemkokt äppelsylt. Då går det ju inte att
va nere ? Jag kokte upp lingonen, som nu mer är sylt.

Din elbas, som jag ärvde, har ju hittat hem igen. Men den
är nästan omöjlig att stämma. Likaså min Alhambra 5P nylonsträngade
gitarr, men inte lika illa. Den ”billiga” stålsträngade Tanglewooden, funkar bäst,
så jag lirar visorna även på den.

Lyckades lura ut ’Lacken’ på en promenad idag. han
har vart trög ett tag. Ja det har Göran oxå varit, när jag tänker efter.
Vad det gäller promenader i alla fall. Men du Pappa !!! DIF tog ju
SM-guld i höstas i fotboll, vårat lag !! coolt va ?
Ditt Man U går det lite tyngre för, aningen bättre då
för mitt Pool, som leder ligan med 13 poäng, och en match mindre spelad.
Men jag tar inte ut nåt i förskott.

Lirade lite med Åsa idag. Även det har blivit mindre av
olika omständigheter. Nu kanske vi får tillbaka P-Å
och spelar med oss. Du vet han som du lyssnade på en gång
på Ådalsbyn. Idag lirade Åsa och jag två norska låtar, som
jag gjort text till, och en uråldrig svensk visa.

Frostar av ena frysen gör jag nu inatt oxå.
Så den andra är smockfull just nu. Var ju därför jag
blev nödgad att koka sylt av lingonen oxå.
Full frys !

Ja du pappa, 53 år är jag nu. din pöjk håller
på att bli gubbe. Med lite tur får jag vara det ett tag oxå,
men det finns ju inga garantier, det vet ju du ju.
Men den här gubben var på dans i fredags, vid
Ramviks folkets hus. Undrar om du varit där nån gång.
det tror jag, eftersom du växte upp i Kramfors, nånstans vid Industrivägen
om jag minns rätt det du berättade. Jo … så klart du varit där.

Jo kul på dans. Jag fick till och med puss på handen
av L.N. som arrangerar. Det gjorde mig glad i hela ansiktet.
Många bra danser, men 5 timmar dans börjar bli mycket
för den här gubben. Nu har du ju sällskap av både Maggan, och Rolf,
ja och hon som aldrig besökte mig eller ringde. … morsan.
Så nu är det väl full frys där uppe oxå ?

Imorrn ?
Ja en vanlig, grå fredag, utan några större
planer. Kanske en kaffe med gubbarna på cafet,
ta rätt på frysen, o sätta igång den. Lite lur
på att göra en currygryta, med linser och kokosmjölk.
Men då ska jag känna för det.

Sväva lugnt nu pappa !
Hope I don’t see you soon,
but later !

…
Världen brinner.

Just nu södra halvklotet, nyss var det norra,
för ett tag sedan Sverige. Men mest högljudd är ändå
de som kategoriskt förnekar samband med klimatet,
och människans inverkan på det..

Öar läggs under vatten, landområden i Louisiana likaså.
Polarisarna smälter, Glaciärer smälter i en aldrig liknande
hastighet. De som hörs mest är det som förnekar sambandet
med klimatet, och människans påverkan.

Jag läser från dessa, ”argument” som att ”polarisarna faktiskt växer”
Jag läser argument som att det inte finns någon global uppvärmning
för att man under en timmen uppmätte – 60 C på Grönland.

Den typen av budskap sprids i massor, one-liners utan att backa upp påståenden.
Och kallar det ”riktig forskning” de forskare som bestrider klimathotet, fast
motpolen är större och har forskat i 40 år nu. Man går tom så långt att man
hävdar att de forskare som kommit till slutsatsen att det är bråttom nu, och att
klimathotet är riktigt, är de som gör det för pengar.
När det uppenbart i ett helt århundrade varit oljeindustrin,
och deras miljardärer som tjänat pengar på att fortsätta
i samma riktning. Man attackerar Greta Thunberg, kallar henne för förskräckliga
saker, en 16-årig tjej, i större kraft än man attacker och kritiserar
Donald Trump, Erdoğan, Assad, Viktor Orban, och Brasiliens Michel Temer.

Jag förstår mig inte på människor.
Det är lite ”Bagdad Bob” över stora delar av världen nu.
Förnekelse in i det sista.

Vi… människorna …”skapelsens krona”, står alltså
mitt i det apokalyptiska eldhavet och förnekar att
det brinner.

And the stupid did inherit the earth !

…
Jag har just avslutat en diskussion på Facebook,
i en grupp som påstår sig värna om yttrandefrihet,
och kallar sig för: ”I allmänhetens tjänst – granskning av public service”

Och jag känner mig återigen maktlös å demokratins vägnar.
Politiken avgörs inte längre i TV-debatter mellan partiledare.
På ett vis inte heller under valkampanjer. De avgörs i den politiska
underjorden, så kallade sociala medier som Facebook, Twitter och allt vad det heter.
Och den underjorden, den myllan är utarmad på näring, syre, den är
giftig och full med hat, som oftast står oemotsagt. Och myllan har blivit
sån utav politiskt maktspel, lögner, girighet, och om du frågar mig,
utav långvarig högerpolitik, i moderaters eller socialdemokraters regi.
Det finns dock en växt som trivs i giftig utarmad jord:



Just nu sprider den som ett giftigt ogräs, och det finns anledning att
skapa bättre mylla, som inte den växten trivs i. Det gör man genom
att inte utarma jorden…. så som görs när ekonomisk och social ojämställdhet
skapas av borgerligheten.

Den här gruppen ”I allmänhetens tjänst – granskning av public service” är
”öppen” så tillvida att du inte måste godkännas och söka medlemskap.
Men den är knappast i allmänhetens tjänst.
Målet påstås vara att sakligt granska SVT, Public Service,som en enig majoritet
av gruppens medlemmar är ett hot mot yttrandefriheten,
och dessutom bör avskaffas. Det är skrämmande läsning där,
och massor av hat. Hat och osanningar, som dessa tycks anse
är essentiellt för yttrandefriheten.

Just denna diskussion var urspårad innan de ens börjat.
Handlade om att EN person på Erika Bjerströms TWITTER blivit
kallad för nazist, pga av sin granskning av Greta Thunberg som
opinionsbildare, kallat Greta för Vänsterpopulist.
Erika sa tack och adjö till TWITTER. Men det tog inte medlemmarna
någon som helst hänsyn till. I kommentarsfälten vimlade det av felaktigheter,
av nedlåtande hatiska kommentarer mot ”vänstern” och ”kommunist-TV”
och ”åsiktsregistrering”. Jämförelser med Sovjetunionen, gjordes.
Allt för att EN person på twitter kallat Erika för nazist.

Det är där nere i den giftiga myllan som våra val avgörs idag,
näst intill oemotsagda, hetsar de upp varandra. Idag stod
jag i princip ensam och efterlyste grund för påståenden
och öknamn. Men vad gör det när alla goda människor
är tysta.

…
En tår…
En suck….
Jag är träffad…

Jag är stark….
Men inte odödlig
Jag är stark
Men inte osårbar…

Jag är träffad…
jag är sårad…
om det var meningen …
så är jag träffad

Några tårar till…
tystnaden lägger sig
kring den gråtande….
om det var tanken…

Jag är träffad …
men inte död..
inte än…
om det var tanken …

Jag är lessen, stark,
men jag är inte värdelös,
Det är inte jag …
bara för att någon säger det..
eller på grund av ringakning.

You can’t win by breaking me
but you can lose me ….

…om det var tanken

Ärligt talat

Jag känner mig något lite ledsen, inte mest för egen del.
Men för den värld vi lever i. Det sätt människor agerar, pratar,
och vad vi prioriterar.

Men även något lite för egen del, ska jag villigt erkänna.
Det saknas mig något i det här livet, det saknas mig någon i
det här livet. But what can I do?
Jag skulle inte vilja vara någon annan än den jag är, jag är rätt så okej.
Men jag känner mig som en ET i den här världen, i den här tiden.
Världen var inte perfekt förut heller, men mycket har blivit kallare,
mer cyniskt, mer hänsynslöst, mer ytlig…igen !

Det finns ingen tid för människor längre, ingen tid att leva.
Alla känner av det, men nästan ingen är redo att ändra på det.
Ord förvanskas, tappar betydelse , när de missbrukas.
Offren blir förtryckarna. Lögner accepteras. Offentlig kölhalning
hyllas, överdrifter hyllas och accepteras. Rasism blir rumsren.

I en sån värld känner jag mig vilsen, trots att jag är mindre vilsen
i mig själv än någonsin. Och ords verkliga betydelse är allt som står
mellan demokrati/humanitet och diktatur/inhumanitet.
När den obefläckade bödeln avrättar en mördare,
blir hen en mördare själv.

…
Längst ner i digitala börsen

Så … nu är det tänkt att folk ska gräva längst
ner i den digitala börsen, för att köpa IGEN.
Man kan nästan visualisera det framför sig, med hjälp av en riktig börs,
där lån till inköp innebär att gräva hål i börsen, så pengar rinner ut
till mer än själva inköpet.

Lite mer köp efter tokmycket köp

Black Friday , Julhandel, Mellandagsrea, kampanjer,
nyårsfyrverkerier. Och i Media fortsätter det verbala
könskriget, parallellt med etnicitetskriget
i Sverige., och det klirrar rejält i Medias digitala
skattkammare, när hatet framgångsrikt säljs ut, både i medier
och i Sveriges riksdag. Idag, i Aftonbladet, ännu en artikel om hur
vidriga vi män är, skriven av Linnéa Claesson. Inte hur vidriga vissa män
är, utan hur vidriga män är. Lycka till med jämställdheten !

Föreställningslös makt

Bankerna har snart lyckats med att ta bort
kontanterna från Svensk handel, vilket ger banker en
föreställningslös makt över hantering av pengar,
med räntor, avgifter och kontroll av individer.
Det ser ut att bli ett ”gott nytt år”, igen

Den mest uppiggande stunden på dagen

Den mest uppiggande stunden på dagen, var när jag
promenerade in till den snart nedlagda byn Sollefteå,
tillsammans med en kille som tycker mycket om öl,
ibland för mycket om öl. Men är en bra kille.
Någon annan som oxå gillade liknande drycker
hade tydligen kastat denne herres skinnjacka i tvättmaskinen,
så nu gick han dåligt klädd i 10 minus, och funderade mest om
”boa” var öppet. När vi närmade oss Biblioteket
var fortfarande fokus på för honom läskande drycker,
men när han fick syn på biblioteket så sa han:

– Undra om den där värmestugan är öppen?!

Ju närmre vi kom boa, desto mer icke prioriterat
blev det att köpa en jacka på second hand. Vi hade en trevlig konversation
på vägen, och jag lämnade honom med två tips om
second hand som var öppet idag. Men det örat var nog stängt.
Jag in på café Petter till höger, och han gick vänster,
med ett stort leende av lättnad över att de hade öppet.
Och sa

– Happy ending, go jul !

när ögonen lyste, och dagen var räddad för honom.

Sovjetisk fasadmålning på modet

Själv spatserar jag hemmåt, mellan övergivna butikslokaler,
med en övedr julen desperat julskyltning i, för att det
inte ska synas att stan håller på att dö ut. Lite som Sovjetisk
fasadmålning, utåt torget, inför firanden och statsbesök.
Och känner mig ganska understimulerad. Tanken är ju då att jag ska
åtgärda det genom att köpa mig lycklig… under själva inköpet,
för att sedan ändå vara missnöjd, och känna mig stimulerad
att köpa mer, köpa mer och köpa ännu mer.
Well I have quit ”drinking” folks. Så jag är ”nykter” och uttråkad.
Det finns ett pris för varje beslut.

Riktiga människor

Man skulle ju kunna umgås med riktiga människor iofs.
Men de är ute och handlar, eller jobbar dygnet runt för att kunna handla
ännu mer saker de inte behöver, så de har inte tid.
Bara killen som var så törstig, hade tid att prata.

…
Saknar mina småfåglar

Jag saknar mina småfåglar.
Bor man i bostadsområden med lägenheter,
tycks det vara att gnälligast regerar. Övriga hyresgäster
får anpassa sig efter deras dygnsrytm, ljudnivåer, gårdsregler,
ja precis allt. Och det är så för att hyresvärdar och vaktmästare
gör allt de gnäller om, får att täppa igen käften på dem.
Så klagar dessa på någon mer foglig hyresgäst, som ju redan är foglig,
då går de gnällkärringarna till mötes… så blir det tyst.
De skickar en vidarebefordran av gnällkärringarnas gnäll,
osså fogar de fogliga sig ännu mer.

Uppfordrande huvudvickningar

De flyger förbi då och då, blåmesarna och tittar uppfordrande,
så gulligt de kan, och vickar på huvudet. Det är som om ingenting får leva
och frodas… sånt ska väck ! Ungar som sparkar boll, småfåglar,
grannar som sjunger, grannar som lever… väck me skiten.
Och märkligt att hyresvärdar och vaktmästare belönar gnäll,
och bestraffar foglighet.

Misslyckade karriärister utövar makt på lägsta nivå

Jag har varit med i föreningsliv i stora delar av mitt liv,
och delar av mitt liv arbetslivet också. Och det är liknande
maktkamp överallt tycks det. Småpåvar som ska styra över
andra. De som misslyckats att få miljoner i vinst
i nån dunkel företagsidé, de kliver in och i olika grad
bröstar upp sig. Och det är inte alltid ledningen som är värst,
men ibland är de i ledningen också.

Nix… inte lurad idag iaf

Jag gick på stan idag, och det är visst en ny REA.
Nej det är ju inte det ! Men de vill få oss att tro det.
Jag kollade en vara på rea, som de påstod
var sänkt med 500 kronor. Och tittade sen på nätet,
och fann att ordinarie pris på nätet var rea-pris på butiken.
andra fall, så har varan legat på ett överpris länge,
så att bär de rear den, gör de fortfarande kraftig vinst.
Jag klarade testet, jag köpte inget. Och på så
vis sparade jag 1500 kronor. Jag kanske kommer köpa en
sån produkt nån gång framöver, men det är när jag vet
tillräckligt om olika märken, varan och priser.
och det kommer troligtvis inte bli ett köp
av en försäljare. De vet hur man ska sälja varor,
inget annat. So I really don’t trust them !
I really don’t !

Hopp om ljusare tider

Men nu är det värsta iaf över, och vetskapen
om att det blir ljusare för varje dag, lyser upp mitt
inre lite. Och när man minst anar det, så möter
man trevliga människor, och tillbringar en stund med dem.

Deana Bajic

Föresten… personer. Den här Deana bajic, som presenterar vädret
ibland. Jag gillar henne verkligen. alltså inte som
kär eller avståndsförälskad. Men nånting gör att jag tycker om
när det är hon som presenterar vädret, och inte de här andra
posörerna som trippar omkring i helfigur, och visar
mycket hud, i högklackat. Jag gillar hur hon verkligen ansträngt
sig med språket och nyanser i det talade språket, och ändå bryter vackert
på sin hemspråk. Jag tycker om hennes mjuka rörelsemönster,
med armar och händer, för att visa just vädret.
Och hon har byxor på sig ! 🙂

Polman och Orup, Sakligt och underbart torrt

Jag kan ju sakna när nyhetsuppläsarna och meteorologerna
bara visades bakom en bordsskiva. Innan det blev nån j-a
mannekänguppvisning. John Polman på vädret, och Lars Orup
på nyheterna. Torrt och sakligt. Varenda j-a sekund
måste inte vara en reklampelare över personligt varumärke
och ytligt utseende ! Inte nån speedad Marcus Oscarsson som
hoppar runt, med dagispedagogutbildning och förklara vad
tittarna ska tycka om det de sett !

…
Barfota pojkfötter mot de lena hjulspåren på Gumåsvägen,
innan den blev asfalterad. Lummig grönska, och gamla trähus.
Förbi den Ådalskyrkan, där den sista gudstjänsten hölls i mars
2009. Snart skymtade den gamla nedlagda butiksbyggnaden, som
stod mittemellan nuvarande nordöstra gaveln på Skarpåkersskolan,
och Morfar och mormors hus, Gumåsvägen 67. Nu har huset morfar en gång
byggde adressen: Skördevägen 2.

Morfars röda SAAB 95/V4 stod packad
och klar för avfärd, med diverse mat, verktyg och stora dunkar att
ta med kallkällvatten efter vägen, avslöjad enbart av en lite obetydlig
träskylt som man missade om man inte visste var den fanns.
En början efter Gränsgatan, förbi möbelaffären, och stanna på GULF
och tanka, alldeles innan den då livsfarliga järnvägsöverfarten, där den numer
går en bro över järnvägen. Efter vägen tävlade jag och bror om att säga namnen
på de kyrkor vi passerade, och några affärer. Stannade till i Nyland, om det fanns
något mormor hade snappat upp fanns till billigare pris, så som danskt eller
Amerikanskt fläsk till kolbullarna. Över den då smala Hammarsbron, Lo, Utnäs,
Djuped, Offer och mot Gålsjö Bruk, Vädersjön, och Hannsjön. jag och min bror
kunde dem alla. Än idag sitter namnen kvar hos mig. Bjällsta 24, står det
på en gul skylt vid Hannsjön. Där tar vi av på en grusväg, som även den leder
till Sidensjö, men vi tar av en gång till mot Stordegersjön. Nånstans efter vägen
låg ett litet sågverk som hette Osågen

Nu är vi nästan där. Sista biten är så dålig att man får akta sig så
inte stora stenar i vägbanan skrapar upp chassit på bilen.
Igenväxt av björksly, ser man inte stugan, fast den är på vänster sida.
Inte förrän vi kommer fram till en skogsägsares stuga, och får ro sista
biten, i morfars hembyggda eka.

Ibland fick jag vara ”hoppilandkalle” vilket ansågs vara ett
hedersuppdrag för oss barn. Vi tävlade alltid om att bära så mycket
och så tungt som möjligt av provianten, de sista 50 metrarna från
bryggan till stugan. Och där stod hon…. Turebo !
Byggd 1969 av min morfar och hantlangning av min då 29
år gamla far Benny. Virke fraktades dit på vårvintern 69,
medan isarna bar. Och då färdades vi i en ljusblå Volvo PV
från 50-talet. Jag var 3 år gammal.

Men nu var det sommar, det var 70-tal och friden kom med
årtagen på den lugna, spegelblanka sjön. Från den stunden vi kom dit
sattes alla i arbete, efter förmåga, mognad och ålder. Bära in ved till
vedspisen, och börja göra upp eld i den, packa upp matvaror.
allt vi ,gjorde där nästan var en sorts arbete, som vi aldrig såg som arbete,
utan som självklarheter, och en sorts nöje. Hämta in vatten i två 10-litershinkar
från brunnen tex, var ju skitskoj, och man fick visa sin styrka.

Fisketurerna efter skedde allt som oftast på kvällen eller tidigt på morgonen.
Och det var vår heligaste stund, min, morfars och min brors.
Mormor var aldrig med ut på sjön. Och det var den stunden jag förstod
vad harmoni och fridfullhet var, och jag läste det i fårorna
på morfar’s ansikte, som utan ord utstrålade att det var den plats på jorden,
och den stund i livet han var som mest tillfreds. Med sina barnbarn på
Stordegersjön. Vi trodde morfars kastspö var magiskt, på riktigt, eftersom
vi satt i samma båt, men han drog upp abborrarna.
Men när vi fick låna det, hände inget magiskt.
Magin satt i gubben ! Abborrarna rensades alltid av de som inte
höll i spaken på Johnsonmotorn, med hårt nedslipade moraknivar.
Så det blev vi bra på, jag och bror. Filea Gädda däremot,
nä de fick morfar’n göra.

Grahamsskorpor, med smör och ost på, och varm choklad,
framför en sprakande öppenspis, och granve’n small ibland.
Och spisjonken hängde där vi mur’n.
En dag vid morfarns stuga, Turebo…. eller ”Turbo, som vi kallade
den då.