TomasTvivlaren

…
Ibland kan jag le förnöjt för mig själv,
över vad jag åstadkommit i mitt hem,
mitt liv. Små detaljer jag åtgärdat som blir som små
presenter från mig själv, varje gång jag kommer i
kontakt med dem… saker jag ordnat, för att jag
ska ha det lite mer lättsamt, lite mer Tomas-anpassat.
Jag kan le, och klappa mig själv på axeln och säga, på
ett lagom försynt svenskt vis; ”det där blev bra Tomas”

Som tex att jag nyligt strukturerat upp min sopsortering
under diskbänken, och grundat med en vaxduk i botten
som är lätt att göra ren, om lite läsk från en pantburk
råkar rinna ur. Sån’t kan göra mig vardags-lycklig.

Men jag är också trött emellanåt. Väldigt trött.
Mest mentalt och desillusionerat trött, över
livet. Det lilla livet och den döende drömmen om kärlek.
Men även på alla fördomar och hat, som bara tycks växa
och växa, och tom infiltrerat arbetarrörelsen och
jämställdhetsrörelsen…. väldigt trött ibland.
Jag må le igen imorgon… men idag är jag trött
och less på mänsklighetens grymheter och egoism, trångsynthet
och egenintressen, lögner och cynism.

Människor… så många människor i min nära omgivning,
med häpnadsväckande cyniska och omänskliga uttalanden.
Då går det inte längre att skylla på politikerna.
För utan vårt godkännande, våra röster kan de inte genomföra
någonting.

Under två kvällar har mina leende guldbruna ögon gnistrat
till i några danser med fullblods-dans-älvor. Trots att även
på dansgolvet lyser ibland stroppighet, snobbism,
och elakhet upp.

Och jag blir alldeles matt när Sverige agerar fredsmedlare
till ett område vi själva exporterar vapen till, på Saudiarabiska
halvön och kriget i Jemen … så oerhört trött i hjärtat blir jag
också när alldeles för unga, Nadia Murad får nobelpris,
och västvärlden och västmedia behandlar henne som en kunglighet
och vältrar sig i hennes sorg och frustration över sina våldtagna
systrar… och mördade män. OM det nånsin blir fred och rättvisa för
Yazidierna, så kommer hon komma hem till en by utan män,
med förkrossade sorgsna änkor och traumatiserade barn.
Och vi ger henne nobelpriset, men hjälper inte hennes folk.
För vi har inte plats för flyktingar i vårt land längre.

Och några tycker att lösningen på världens miljöproblem är att
”spränga Kina i Luften”, fick jag höra från en Sollefteåbo nyligt,
samt att det finns krafter tydligen som ska ha som mål att göra
världens befolkning brunögda. Jag orkar snart inte med den här
ruttna rika världen som skiter i sin omgivning och tycker mer synd
om sig själva ju mer pengar de har… jag orkar inte höra mer gnäll
om att rika måste betala skatt, och att nån har fått en hand på sin
rumpa, när Nadia Murad åker världen runt och återupplever sina
våldtäkter i varje intervju, i den hoppfulla naiva tron att nån ska
hjälpa hennes folk istället för att hylla henne. Hon vill inte bli hyllad,
hon vill få upprättelse, hon vill döma förövarna från IS.
Hon vill vara en unga kvinna som lever sitt liv i skymundan.
Vallar sina får, och utbildar sig.

Jag kommer inte orka titta på Nobelgalan, där hon ska sminkas
upp än en gång och åter riva upp sina sår i direktsändning inför
den cyniska västvärlden som förser förövarna med vapen och
hämndmotiv… jag orkar inte se spektaklet då kungligheter
vräker i sig dyr mat och går omkring i 100.000kronorsklänningar
och låtsas ha medlidande, och eventuellt anordnar nån jävla
dubbelmoralisk glammig gala på tv igen.

Idag glittrar inte mina guldbruna ögon och de ler inte heller för
tillfället. Och mitt gnäll över datorinköpet jag gruvat för
och gnetat och sparat till under hösten,
fastnar i vrångstrupen och ger en fadd smak i munnen,
när jag ser Nadia bryta ihop om och om igen, men tvingas
vara starkare än hon är.

Folk skiter allt mer i allt och alla…
och jag orkar inte se på snart,
åt vart mänskligheten barkar.

God Jul på er alla , när vi snart övergödda rapar
en fet jul-rap i överflödet i Svenska julen och beklagar oss över att
behöva ta emot och hjälpa människor som Nadia Murad,
som blivit våldtagen om och om igen.

Fy faan för oss !

…
30 sekunder eller 30 minuter

Så där ja, det tog BARA ca 30 minuter för mig
att få igång internet för att kunna skriva om gårdagens
dansäventyr på min blogg. Anledningen till att det gick så ”fort”
som 30 minuter att få igång internet, är att jag har fiber,
Som tydligen ska 100Mb/s, och det är ju tooookfort det,
om man jämför med 2Mb/s som jag hade för nåt år sedan,
då det bara tog 30 SEKUNDER att få upp en internetsida.
Och det är klart, att om man går från tidigare 30 sekunder,
till nuvarande toksnabba fiberbredband på 30 MINUUUUTER.
Då är det ju inte mer än rätt att jag måste betala det dubbla
för mitt internet. Tack Telia, tack !

Om det inte var tydligt, så JO, jag var just ironiskt

Se’n mätte jag nu hastigheten, för att kolla hur mycket
det är i verkligheten. Först så orkade inte min dator
med att mäta hastigheten på mitt fiber. Så det blev typ ”error”
Andra gången lyckades jag få till ett resultat … Sverige:

Som ni ser, så var det inte heller 100Mb/s som Telia och Älvtorpet bostäder
gemensamt mer eller mindre tvingade på mig och andra hyresgäster,
utan halva bara halva hastigheten, vilket egentligen inte spelar så stor roll
eftersom jag har så gammal och seg dator.
Med ”gammal”, nu för tiden, menas några år.
Sen måste man byta upp sig för att kunna tillgodogöra
sig sitt toksnabba bredband. Och för att byta upp sig bör man åtminstone
punga upp ca 7.000-16.000, svenska kronor Plus tillbehör för några
tusen så att datorn ska fungera !
Tack, tusen tack marknadsliberalismen som gör människor ”fria”
jo… jag var ironisk …igen.

Tar en dans i väntan på den borgerliga ”friheten”

Nu får jag väl sitta och invänta en borgerlig budget med ”fria”
marknadshyror. Vilket innebär att DE är fria att höja utan hänsyn
till om det fattigaste svenskarna har råd att bo kvar.
Typ såna som jag. Och blir jag hemlös, har jag ju ändå ingen
användning av varken dator eller fiber, ja utom möjligtvis
fiber-havregryn.

Men i väntan på ”domedagen”, och diverse gnäll från en som ur ett
globalt perspektiv, ännu inte svälter eller är bostadslös,
så kan jag väl då berätta om gårdagens halvdementa eskapader
i dansens värld.

Lättade på ”lädret” lite (plånboken)

Jag hade ju ett tag tänkt mig att släppa lite på sparsamheten,
sparandet till en dator som än en gång får upp en internetsida
på 30 sek…. och unna mig en danskväll.
Ett tag tänkte jag mig att det kanske var nån som saknade mitt
sällskap så mycket att de kanske skulle höra av sig och säga att
det skulle vara roligt om just jag följde med dem/hen.
Så blev det inte …. nu heller.

Bristfällig kommunikation och min egen demens

Så under en messenger-konversation frågade jag P i förrgår
om han skulle dansa ” imorrn”.. dvs igår. Hänger ni med ?
Och det skulle han ju, och jag tvingade dessutom ur honom att
han skulle tycka det vore kul att just jag åkte med, i motsats till,
”du kan hänga på mig”.

Så jag dammar av dans-pjuxen, som stått oanvända sen i augusti,
knallar ut till min ”dans-taxi” och vi rullar iväg. Chauffören informerar
mig då om att det blivit ändrade planer och att vi ska åka över H-sand
och hämta upp A.
Och då blev det tilt i demenshjärnan för mig. Har A flyttat till H-sand,
tänkte jag tyst utan att säga något. Och i nästa tankesnurr
så blev det än mer förbryllat, för H-sand ligger ju inte på vägen till
Ramvik. Det ligger ju en bit EFTER Ramviks folkets hus där Expanders
ska spela denna kväll, under arr av Lejonssons …. tänkte jag.

Och denna gången öppnade jag munnen, och lät tankarna
klädas i ord. Och chauffören hajade till och sa:

– Ramvik ??? … vi ska ju till Bergeforsen i kväll.
Expanders o Ramvik, är ju imorron.

Med tappad haka och snopen min

Så där satt jag nu en bit på väg, nyduschad, och offrad lite extra
tvål och deo för tillfället. Med avdammade dansskor, och ett något
förvånat ansiktsuttryck, på väg till Sundsvall, utan att ens veta vilket band
jag var på väg till. Nåja efter nån sekunds västvärldsångest
inför ett lyxproblem så tänkte jag, Okej då vi kör väl på det då.
Jag hade helt enkelt Lördag i mitt huvud, medan resten av världen
nog hade fredag. Och dom var fler som tyckte det var fredag,
så dom vann.

Väl framme, så var det ”nya” highlights som stod för musiken,
och ett relativt litet dansgolv var till en början halvfullt.
Men fylldes efterhand på så pass att det gick att krockas
om man så ville.

Förväntans-nivå – bra-dans-kvot

Med ungefär 5 kända ansikten, och bortaplan, så intar man en
defensiv mental förväntansnivå, och satsar på 4 bra danser, och
intalar mig att om det blir mer, är det en bonus. Och två av dessa
hade jag tänkt mig med A, som åkte med oss från LUNDE och inte
H-sand. Men det blev bara en från henne. Så tre till alltså.
En på ett positivt vis gänglig kvinna, som vid ankomst var den
enda utanför dansgolvet, hugger jag direkt. Det funkade bra, och
kan gå under kategorin ”bra danser”, men kanske inte under
kategorin ”magiska danser”. Fullt med erfarenheter och fördomar i mitt
inre, om vilka som är högfärdiga ”vackra” porslinsdockor som man inte
bör ödsla kraft och tid på, och vilka som är levnadsglada, dansanta
humoristiska dans-fullblod, bjuder jag upp ett par stycken,
och får in några fullträffar i mina val.

Så kvoten på 4 bra danser är, som oftast dessutom är fallet,
uppfylld innan kvällen ens börjat. Ringrostig eter några månaders
frånvaro ??? Jaaag ?? Nej, nej, nej ! Det är som att lära sig cykla.
Och som P mycket vänligt påminde mig om, så är jag ju en ”dansgud”.
Ja det är faktiskt inte mitt påhitt, utan en drös av mina dansälvor
som gett mig det epitetet. Och jo visst är det förmätet att ens nämna
det i sin egen blogg, men men, … vad gör man inte när man i nuvarande
samhälle ses som en rätt misslyckad figur, är utan kärlek i sitt liv,
och utan pengar så att man inte ens har råd att öppna en internetsida
på under 30 MINUTER.Jo då får man väl ta det man får.
Och ”dansgud” kan jag väl leva med, … med lite distans.

Kvällens danser

Hon den propert gängliga första dansen, bjöd upp mig några
gånger till, och undrade om alla i Sollefteå var så bra på att
dansa som jag. Eftersom jag inte tycker om att ljuga,
så svarade jag bestämt.

– ”NEJ”

Sen blev det en hyfsad dansmässig fullträff, med halvlång krusigt
medelblont hår, som jag efter noggrann
fördomsprofil från mig avgjorde om vilken kategori hon tillhörde,
”högfärdiga porslinsdockor” eller ”dansanta dansfullblod”.
Det var leendet som avgjorde…och jag bedömde rätt.
Tre danser med henne, och en massa skratt. Bland annat letade
vi båda efter *Angelica hela kvällen (återkommer).

Mogen frukt smakar gott

En i mina ögon mogen kvinna bjöd upp 2 gånger, med ett varm
moderligt leende och en fullvuxen kropp. 2 fina danser till.
Och hon hade händer som skulle lämpat sig för healing om du frågar
mina händer och min rygg. Det kändes tryggt, för jag kände att risken
för en Metro-anmälning var näst intill obefintlig från
den generationens kvinnor. Kanske skulle jag vara mer orolig för
egen del, med tanke på min snygga lilla rumpa, och smidiga danssteg.
Men det gick bra.

En ”miss” i planeringen (miss som i engelskans ”fröken”)

En tjej från en eller två yngre generationer, bjöd oxå upp, och började
göra bugg-movs för en sekund eller två. Då sa jag jag ”Fox-only”
eftersom den generationen är bättre på engelska en svenska,
och det är ju ”helt sjuuukt”…”Oh my God asså”

Hon såg nog lika häpen ut i fejset som jag gjorde, när jag satt
nyduschad, med extra deodorant på mig, för att dansa i Ramvik,
men fick reda på att det var Bergeforsen vi skulle till. Och lägg därtill
en nyans av besvikelse från henne över att det inte blev bugg,
med en så pass gammal gubbe som jag. För ett ögonblick där såg
hon ut att överväga att gå därifrån innan dansen börjat, och tittade
ointresserat över allt runt omkring utom på mig, för att förtydliga sina
icke-avsikter, eller nåt. Jag är fortfarande inte riktigt säker på det
kroppsspråkets och ansiktsuttryckens budskap.

Så kände ”#jag också”

Här låg det ju en potentiell metoo-anmälan i luften bara för att jag
tackar ja till den dansen. Till en början i den ensidigt motvilliga
foxen, fortsätter hon ointresserat fästa blicken så ointresserat som
bara går och så långt som möjligt från mig som bara går.
Samt ett kroppsligt avstånd som nästan inte får mina långa
orangutang-armar att räcka till.

Men efter ett tag, ca en halv dans inser hon att jag nog är
en rätt duktig dansare, kanske tom ”dansgud” beroende på
vem du frågar, och förflyttar sin fox-dansposition så pass nära att
man som kvinna känner åt vilket håll jag ämnar styra. Och det blev en bra
dans för båda två. Hennes initiala mimik och kroppsspråk,
hindrade mig dock från att bjuda tillbaks senare under kvällen,
med tanke på att i dessa tider det skulle kunna tolkas som ofredande
eller nåt. Nä det fick bli varma leenden, helande händer och krusigt lust hår
i huvudsak i kväll. Inge ungdomlig avsmak eller fåfängt, högfärdiga
porslinsdocka-danserskor.

Det bästa med uruselt kaffe

Kaffet som serverades i pausen var så dåligt att
jag inte drack upp det jag hällt upp. Tom Bilprovningens kaffe
i Sollefteå på automat slog detta kaffe med hästlängder.
Mackan var bara något bättre. Och morotskakan
var nästan god… men bara nästan.

Det bästa med riktigt uruselt kaffe är att,
nästa kopp du dricker nästan säkert kommer smaka
gudomligt.

På väg tillbaka hem igen

På vägen hem var den lastgamla A från Lunde(6 månader äldre än mig)
så trött att hon tom själv erkände att hon skrattade åt allt.
Det var verkligen att uppmuntra en torr ordvitsare som mig själv,
som under trötthet inte kan hålla tyst en sekund. En hel del fräcka
ordvitsar och ironi, som den oerhört harmoniske chauffören var med
till en början. Men till slut, nära Sollefteå, så suckade tom tålmodige
P över mitt frenetiska surr och trötta ordvitsar.
Jag orkade egentligen inte duscha innan nattning,
men gjorde det ändå med tanke på hur mycket kemikalier jag
fått på mig via 1000-kronorsparfymer och inrökta kläder från
rökare.

”Ingen dans imorgon”
sa kroppen och tennisarmbågen och plånboken till mig
när ja gick och la mig 03.30, och även när jag klev upp 11.30,
dagen därpå.

Men nu står jag här kl 16.30 och velar,
när jag fått förfrågan om att följa med,
som jag gnällt så mycket över på bloggen.
Inget ”vill” finns med, men ändå,
de pep ju ändå till.

Men armbågen vill fortf inte,
plånboken kan övertygas !
Och benen kan plågas !

Vem fan var Angelica då ?

Jo jag sa till ”krusiga håret”, under en sentimental låt om
”Angelica” som sångaren ville komma tillbaks till,
och nån smörja om förlåtelse… att vi måste hitta den där Angelica
och reda ut det där så han kan släppa det där.
Jag har hört sjungas om henne i många år nu.
Så om ni träffar henne … Angelica asså, be henne
ta kontakt med sångaren i Highlights

…
!Mamma, ny morgon …ny dag !!!

….som den underbart naive pojken sa,
i nån slags tro på att en massa trevliga
saker skulle hända den dagen ….också.
Det finns en slags nytta i naivitet
något hälsosamt över det.
Men i lagoma portioner, som det väl är
med det mesta i livet.

Kapitalistisk Tomas-morgon…

Efter ett antal natt-kissningar, kliver jag outvilad upp,
och tager ett mått av mina kapitalistiska kaffebönor,
och maler det i min kapitalistiska kaffekvarn,
för att sedan brygga det i min kapitalistiskt
tillverkade Bodum-kaffe-press.
Sedan tar ett kapitalistiskt tillverkad Nyåkers Pepparkakshjärta
full av miljöovänlig palmolja, som i likhet med det mesta
kapitalistiskt skapade, med en rasande fart, bryter
ner den miljö, och den plats som våra barn och barnbarn
ska växa upp i.

…med en extremistisk själ

Trots en sådan kapitalistiskt influerad morgonrutin,
räknas jag med stor säkerhet, av många på den
”demokratiska” Moderata, och Sverigevänliga ”mittenfåran”
vara en sådan här extremistisk döds-mördar-kommunist.

För det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att det är fel att 8 personer äger lika
mycket tillgångar som ena halvan av jordens befolkning.
Det räknas man nämligen ofta som per automatik,
om man anser att man inte ska kunna bli miljonär på
att spara in på gamla människors vård, mat och livskvalitet.

Skapat ett egoistisk monster, i mig.

Ja jag har i dagens mått mätt väldigt extrema åsikter,
och räknas som ett hot mot demokratin och mänskligheten,
när jag försvarar demokratins grundvalar och ekonomiskt
utsatta människors behov…. likt mina egna behov.
Tänk så egoistiskt av mig att vilja ha en bra vård,
mat för dagen, och en hyra jag har råd att betala.
Men men … den allenarådande kapitalismen
har kanske i den aspekten,
skapat ett egoistisk monster, i mig.

Jag är restprodukten som de inte blir av med så lätt

Efter som jag är en kapitalistisk restprodukt, i en
gudsförgäten försummad landsbygd som enkom förväntas
producera el åt storstadsregionen, producera exportvaror
vars vinster i god kapitalistisk tradition vänligen tas om hand
av Södra Sveriges storstäder och utlandssvenskar, samt
andra länders kapitalister…. eftersom det är så, så är jag inte
i deras mått mätt produktiv, och därmed både göralös, och
fullständigt ointressant ur ett politiskt perspektiv.

Vad göra ?

Så jag som kapitalistisk restprodukt utkanten av den svenska
kapitalismens ödemarker, har en del ”fritid” på mina händer.
Vad göra ?

Ja till att börja med skriver jag, som ni ser, lite ”kommunistisk
smörja” på min blogg. Jag tittar ut över det grådisiga
ödemarkslandskapet, som till många kapitalisters förtret,
ofta kan vara rena paradiset. Men idag är det ingen snö,
ingen blomstrande flora, eller strålande sol.
Sådana dagar kan jag på egoistiskt dödsmördarkommunistiskt
vis baka mitt bröd själv, så att jag sparar pengar, och bidrar
mindre till onödig export och massproducerat kapitalistisk
producerat bröd, och dessutom får godare och mer näringsrikt
bröd, samt minskar lite på utsläppen till förmån för allas
barnbarns framtid. Jag ber givetvis om ursäkt för detta
beteende !

Gratis motion ? ”Har jag närt en kommunist vid min barm”

Jag motionerar dessutom på ett totalitärt kommunistiskt vis,
genom långa promenader. Då man ännu inte fullt ut lyckats
hitta något annat sätt att tvinga mig betala för den motionen,
annat än 1000-kronors gymnastikskor. Dagligen blir jag dock
informerad via monotont, upprepande ”konsumentinformation”
om att det enda sättet att få ”rätt motion”, är att köpa just
deras produkt. Samt att om man köper just deras produkt överilat,
inom mycket kort tidsintervall så sparar man massor av pengar på det,
och får en hel drös extraprodukter, som de på intet vis redan räknat in i vinstkalkylen, och som naturligtvis knappt går att leva utan.

Sysselsättning för restprodukten

För att få dagen att gå, när ingen meningsfull sysselsättning
kan idkas i form av osjälviskt bidragande till andras och
därigenom mitt eget välbefinnande… så tittar jag ibland
på min kapitalistiskt producerade TV av billigaste sort.
En romantisk komedi, full av orealistisk naiv kärlek,
förälskelse och sagolika drömmar, landar jag i för en stund.
Växlar sedan över till en Norsk miljonär intervjuar en svensk
miljonär om hans humoristiskt skildrade hypokondri.
Sedan med miljonärerna i tv-soffan intervjuar de en hemlös man,
och en journalist som testat på det livet i en dryg månad.

En hemlös bland miljonärerna

Den svenske miljonärens fundering, med ett ytterst oförstående
ansiktsuttryck är ju givetvis, varför den hemlöse, som för övrigt heter
Tomas inte tagit sig upp ur det destruktiva livet av alkohol och
hemlöshet. Hade den hemlöse haft svar på det, kanske han
inte längre varit hemlös dock. Den vanligaste uppfattningen
av idag bland miljonärer och Sverigevänner är nog att Tomas
bör ta sig i kragen och skaffa sig ett jobb, som de själva har gjort,
och bli en del av det högerpolitikerna kallar för ”vanligt folk”.

Munkräks lite

Själv upplevde jag det något groteskt och cyniskt, när Skavlan
blev oerhört obekväm över situationen, känslorna av den
verkligheten, avtackar Tomas, och tar in ytterligare en miljonär
i form av Erik Solheim och lättar upp stämningen något.
Skrattar lättat över den nya intervjusituationen.
Jag kräks lite i munnen och stänger av kapitalistburken,
som många i ensamhet och socialt utanförskap, så som
pensionärer, sjukskrivna, arbetslösa kan bli lätt beroende av.

En typisk funderardag – kärleken då, går den att köpa ?

Jag filosoferar vidare … det är en typisk funderardag,
i höstmörkret, i utkanterna av kapitalismens ödemarker,
Ådalen, norrländsk inland. Och letar åter efter det naiva i mig
för att överleva i hjärtat. Just det ….drömmen om kärleken !.
Och man kan, jag kan under stundom drömma naivt om sagan
om kärleken. Men verkligheten påminner mig om något annat
som infiltrerar även det heligaste av allt: kärleken till människor.

På televisionsapparaten jag nyss stängt av, strömmar det dagligen
ut kärlek… köpt kärlek, i bonde söker fru, paradise hotel,
First date, och andra prostitutionsprogram med kapitalistisk kärlek.
Denna typ av ”underhållning” är mycket populär,
även av människor som anser den mest avklädda kapitalistiska
typen av kärlek; pornografi, är förkastlig och omoralisk, samt
kvinnoförtryckande.

Men porr är så otäckt att det finns ingen som
konsumerar det, trots att det är en av världens största ”industrier”
Till skillnad då från den kapitalistiska tv-kärleken där folk är otrogna
med varann, och i mellansnacket snackar skit om varann och
försöker komma fram till vems fel detta var. De ni … de e grejer det,
jämfört med ….porr ”som ingen tittar på”.

Visste ju att de skulle få varandra

I kärlekskomedin jag tidigare zappade ifrån,
vet jag ju att de vackra, fläckfria skådespelarna
får varann i slutet av filmen. Så jag orkade inte titta färdigt.

Impopulär forskningsstudie

I en forskningsstudie nyligt,
konstaterades att män med lägre inkomst
får svårare att bilda familj än män med hög inkomst.
Detta skulle ju dock gud förbjude insinuera att även
kvinnor, i likhet med män är kapitalistiska varelser som
många gånger i likhet med män sätter pengar före känslor
och kärlek. Det måste nog forskas i om den forskningen
verkligen kan stämma ??

En gång i tiden trodde jag trodde jag i min naivitet
att kärlek handlade om att ge till sin omgivning,
berika den man älskar, få den att växa i hjärta och själ,
i självkänsla och livsglädje. Men kan hända att jag förväxlar det
med kommunism eventuellt.
Det verkar som, om man studerar samtiden,
det inte finns någonting alls i tillvaron, som inte ska tjänas miljoner
kronor på: Äldrevård, fattigdom (röda korset m fl), motion drömmen
om , illusionen om lyckan som kommer vid rikedom….
och till och med det heligaste av allt; kärleken !

Jag är i mångt och mycket en naiv, romantisk cyniker.

Och den som efter denna läsning påstår att jag inte fattar någonting,
har nog mer rätt än man kan tro!

Nä hörrni, nu ska jag ta en kopp kapitalistiskt
producerad kaffe till, länge leve kärleken !

…
Vart tog de vägen,
alla mina drömmar ?

Här sitter jag nu, och är vad jag är.
Inget mer, inget mindre.
Här sitter en ynklig liten man,
med tårar i ögonen, och saknar
… saknar… saknar

Jag är en tok, som längtar efter det jag
aldrig känt, och aldrig haft.
Men jag kan inte stoppa tårarna när en mor sjunger
om

…
Nu är livet slut…

…nej det är det ju inte.

Men med stor sannolikhet är det min andra halvlek,
men jag har ingen kontroll över när domaren blåser av,
och det är dags att lämna tillbaka det liv jag en gång
fick, fullt av glädje, lycka, ångest och mörker.

Jag har kommit långt här i livet

Jag har kommit långt här i livet,
genom några skärseldar, och ett och annat helvete,
till att nu kunna uppskatta små saker i livet till fullo,
som de allra flesta tar för givet, och därför inte förmår
vara lyckliga över det de har. Jag har nästan ingenting,
med svenska mått mätt, men är i tillgångar rikare än mer än hälften
på detta jordklot. Och mina största största
stunder i livet, är de när jag får ge, och det tas emot.

Mina kattliv

Jag har ju, som jag skrev om i en blogg för ett tag sen
nyligt återfötts till mitt 5:e liv. (länk)
Jag menar givetvis då själsligen. Och om jag är lite kattlik,
så bör jag ha 5 kvar om jag räknar det nuvarande.
Men varje återfödelse kostar i tårar och värk.
I mitt första liv, som förvisso lade grunden till mycket av
svårigheter i vuxenlivet, så var två av mina viktigaste
”terapeuter”, ABBA och Och Astrid Lindgren.
Eller kanske mer av ett ljus i mörkret, en tröstande röst,
som nådde fram till en vilsen pojkes hjärta.

Astrid

Astrids berättarröst, som talade direkt till barnet,
och ur ett barns perspektiv, och berörde de
allra svåraste mörkaste ämnen, på ett sätt
som ger hopp, och trygghet i en för många barn,
kaotisk värld med sprit, hot, självmord, hot
och framförallt ensamhet.

ABBA

Och ABBAs toner och ord, träffade mitt hjärta,
och tröstade mig, år efter år. Idag känner jag bara glädje
igenkännande och hel när ABBA-låtar spelas.
Jag känner mig så nära ”hemma” som överhuvudtaget går,
för en själsligt ”hemlös” man, med en pojkes själ.

ABBAs ”Chiquitita” har lett mig tillbaka till ljuset
så många gånger, när mörkret varit kompakt och outhärdligt,
och ingen velat trösta mig. Kanske … vad vet jag… för
att jag är en man, och inte ska behöva tröstas.
Men jag är ju egentligen en pojke också.

….Chiquitita, tell me the truth
I’m a shoulder you can cry on
Your best friend, I’m the one you must rely on…

En till bra dag

Idag, har varit en bra dag.
Med stretching, kroppsvård och Tomas-Yoga
innan Rolf ringde på dörren och vi gick på halvlång
promenad i 15 minusgrader och sagolikt vinterlandskap.
Rolfs fantastiska sambo, gjorde en gryta med Quorn istället
för kyckling, bara för min skull, eftersom jag inte äter kött.
Jag blir så varm inombords av Rolfs och Rajas omtanke
gästfrihet.

Och apropå ABBA, så såg vi ”Mamma Mia – here we go again”
efter maten. Till en början en underhållande feelgood-film bara.
Med en nu för tiden allt för vanlig ”smolk-i-bägaren-detalj”
… men också en musikalisk, och rörande höjdpunkt i slutet av filmen,
i en fantastisk duett, som gjorde mig varm, gråtmild avundsjuk
och lycklig på samma gång.

#Jag oxå

Kort om smolket i bägaren, så är det den unkna manssynen
som är vedertagna nu för tiden. En manssyn som kanske tom
åtminstone är orsaken till en del av kvinnovåldet, som för övrigt
är det enda våld som idag tillåts få medialt utrymme idag.
Precis som i filmen ”Notting Hill”, där Julia Roberts egentligen
spelar en rätt hjärtlös kvinna, men ändå på något vis
framställs som offret, så gör man det igen i Mamma Mia 2.
Det här är detaljer jag börjat uppmärksamma sedan Metoo,
så visst har Metoo förändrat många mäns tankar och agerande
kring jämställdhet, genusfrågor och könsroller, men kanske inte så som
upprorsmakarna hade tänkt sig.

Here we go again

Ja … here we go again. I Mamma Mia 2 görs flashbacks
tillbaka i tiden, från Donna’s tid, där hon i praktiken
träffade, hade sex med tre män samtidigt inom kort period.
(Och innan Metoo, hade jag inte reagerat lika mycket över detta,
om ens över huvud taget) Fine … jag lägger inga egentliga
värderingar i detta faktiskt. Det är snarare när hon och hennes
väninnor ett par gånger i filmen beklagar sig över vilka svin män
är, då hon upptäcker att den tredje av hennes snabba förbindelser,
redan hade en kvinna. Utan att just reflektera över att hon själv
faktiskt varit med tre män samtidigt. Det är klart att min egen moral säger
mig att man ska vara sanningsenlig. Men samma regler gäller
nu för tiden inte för kvinnor och män. Kvinnor är starka och frigjorda
om de ligger runt… män är tydligen svin.
Jo förstår ni …. jag tänkte ju helt galet där,
att kvinnor och män skulle ”dömas” lika. Tokigt av mig.

Det vackraste av slut

Nåja, det förstörde varken min högtidsstund hemma hos Rolf
och Raja, eller min bra-iga dag. Och musikaliska slutscenen
på filmen mellan Meryl Streep och Amanda Seyfried/
mor och dotter i filmen, är så vacker och rörande
att hjärtat åter blir levande lyckligt och kärleksfullt.
En obeskrivligt vacker scen, både filmmässigt,
och musikaliskt, med ABBA-låten My love, my life

PS

Rolfs otroligt välartade dotter Agnes, kom med en alldeles
fantastisk beskrivning på vad Totalitär diktatur innebär.
När vi vuxna pratade om Kina och Nordkorea, och hur
lite befolkningen får veta om omvärlden:

” Ja där i Nordkorea vet dom inte ens vem Justin Bieber
är… ”

Då är det diktatur !

…
Livets teater

Gäääsp … har varit trött idag.
Trots hela 2 koppar kaffe,
och en 5km promenad med G.
Där vi i vanlig ordning på ett teatraliskt vis
genom ett antal ”rollfigurer” skapade i diskussionens
hetta ventilerar ur oss galenskaperna runt omkring oss.
Vi står givetvis inte exakt på samma politiska bas,
men under våra teaterpromenader med ymniga gester,
diverse olika röstlägen, och till och med jämfotahopp,
är det högt till tak, och nära till skratt.

Säpo

Tänk om ”storebror såg oss” då ?
Eller spelade in oss, det hade räckt till att likt
Gardell göra en sammanfattning på 30 år.
Så kom igen nu säpo !
Jag skriver ”bomb” så kanske jag fångas
av deras ”sökmotorer”

Heta potatisar som svalnar

En sak jag funderar över kring alla heta potatisar
i medier och sociala medier, är att det inte längre
enkom i huvudsak är främlingsfientliga krafter som
använder sig av den ogenerade lögnen på vägen
till makten, utan även de rörelser, som jag i dess grundidé
kanske borde stödja. Och hur dessa lögner och överdrifter,
och cyklopseende till slut kommer tillbaka och biter sig
själv i röven… i alla rörelser utom det främlingsfientliga.
Där man tycks bli än mer populär ju mer man ljuger
och överdriver. Riktigt hur det sistnämnda går till förstår jag
inte faktiskt om jag ska vara ärlig, hur jag än försöker förstå
de 18 % av svenskarna som ”köper” och sväljer lögnerna
med öppna ögon. Jag hoppas att nån gång bli varse
kring denna gåta.

De borde veta bättre

Men de som kanske borde veta bättre då ?
Kvinnorörelsen, som var fröet till
den moderna svenska demokratin ?
Sjukhusrörelsen i Sollefteå, vars mål och
invändningar jag till hundra procent håller med om ?

Sanningen borde räcka

Själv tycker jag att sanningen egentligen borde
räcka ! Att det är illa nog om endast en kvinna blev våldtagen,
så är det en kvinna för mycket. Att det är illa nog att
sjukvården på landsbygden rustas ned pga av
maktspel hos landstingspolitiker i Medelpad.
Det borde räcka ! Och därför menar jag att man
visar strupen till de som vill bita, när man överdriver,
ljuger, undanhåller delar av sanningen.
I sjukhusfrågan var det tex helt onödigt att överdriva
antalet demonstranter, vilket gav motståndarna, de
destruktiva urbaniseringsivrarna, kapitalisterna ett
slagträ att slå oss med.
Sanningen räckte eg, att de avvecklar inlandet
medvetet och cyniskt.

Ni hade behövt oss

Och kvinnorörelsen, hade inte behövt överdriva,
trolla med siffror för att få det att låta värre än det eg är.
Det är illa nog, utan överdrifter. Och kvinnorörelsen hade
haft stor nytta av att allierat sig med män som mig,
och inte utnämnt alla män till ansvariga för en liten del
människors handlingar. Ni hade behövt mig, och 4 miljoner män
på er sida ,… och jag tror att kvinnorörelsen har valt
fel metod för att åstadkomma det stödet… med hat !
Kvinnorörelsen hade oxå vunnit i förtroende
om man sett att massor av män oxå far illa,
ofta på andra sätt, via våld. Samt att det inte beror på vad
du har mellan benen om du är god eller ond.
Det borde kvinnorörelsen förstått, med tanke på att den
är i fronten för att inte generalisera kring religion
och etnicitet. Sanningen hade räckt, och nyanser är
nödvändiga. Men detta vill dagens kvinnorörelse inte veta av.

Kvinnojoursrepresentant

Jag berättade en gång för en representant för en kvinnojour
om mina upplevelser som man, som jag upplevde som pojke,
där kvinnor varit de som förgripit sig. Hon fnös bara föraktfullt
åt mig. Och det är inte en isolerad händelse, det händer
fortfarande.

Ni hade behövt oss 4 miljoner män på er sida,
och jag tror som sagt var att hat, överdrifter,
lögner och förnekelse …inte lockar många bundsförvanter.
Bur then again… your choice !

Mina två politiska huvudfiender är eg oreglerad kapitalism, som
oftast skapar den andra fienden, främlingsfientlighet,
men jag som man, är nu dessutom under medial attack
av feminismen, så huvudfienden till mig,
och utsatta kvinnor får numer härja fritt.

Det borde inte vara så Sarah, Cissi, & co,
det borde inte vara så

…
Jag börjar nästan gilla ”enahanda”

Ja det är väl välsignelsen i att bli äldre.
Samma goda kopp kaffe, på morgonen,
med grädde i, och pepparkakor till.
Samma sorts gröt var eviga morgon, nästan.
På fiberhavregryn och rågflingor.
Promenad för mig själv, 8-9 kilometer,
knappt pratat med någon alls idag.

Och det har varit en underbar dag.

Ut med TVn ?

Pannkakor till middag, och Jonas Gardell på
TV. Underhållning med humor, eftertanke och djup.
Programmet visades för övrigt på publik service,
vilket gör, att om man får tro Honom på hans ord,
så missade Gunnar Axén detta underbara program.
Då han påstår sig inte titta på ”vänsterpropaganda”.
Vissa människor är det synd om.

Det som gör honom bäst

Det som gör Jonas Gardell till en bättre komiker,
samhällsdebattör, filosof och berättare än
någon annan komiker eller debattör i Sverige,
är att han bildligen klär av sig naken för sin publik,
inte bokstavligen, utan bildligen, och blottar sina
allra innersta misslyckanden och skavanker.
Och får därmed mandat att klä av publiken alla sina
fördomsfulla plagg, all skröplighet och en chans att skratta
åt sin egen och andras dårskap.

Från djupaste förtvivlan, till självutlämnande humor

Du kastas från djupaste förtvivlan, djupare än Lars Molin
till grimaser och kroppsspråk,
som är i klass med Gösta Ekman den yngre. I kvällens show
på Ettan ”Jonas Gardell – 30 år tillsammans” fick han mig
att känna mig som en människa som alla andra,
”för annars vore jag inte jag” (låt ur ”livet är en schlager”)
En låt som Jonas med nästan ingen sångröst alls, i tolkning
överglänste vår, tekniskt sett kanske bästa svenska sångare,
Peter Jöback.

Motståndsrörelsen

Jonas Gardell är också snart en av de få, som i text och
förnuft och mod, vågar ifrågasätta Sverigedemokraternas
framfart, de som sparkade och slog honom för att han var
homosexuell. Och i likhet med mig hävdar att ingen av de
demokratiska och humanistiska framsteg vi gjort, kommer de låta
oss behålla utan kamp, utan mod utan att säga ifrån,
när grupper av befolkningen behandlas illa.

Gardell helar oss trasiga, och ger oss livet

Och Gardell plåstrar om mina misslyckanden,
ger mig klartecken att vara den jag är, misslyckad, underbar
liten, stark, ful och vacker. Om jag fick leva om mitt liv…
så skulle jag välja samma person, annars vore jag inte jag.

Jag gör som jag vill, och ju mer ensam jag blir,
desto mindre ensam känner jag mig. Och ju mindre
behöver jag förställa mig, för att vinna vänners eller
önskade vänner gillande. Men alla som respekterar mig
hela vägen fram, alla som tänker på mig med värme ibland,
och inte försöker förändra mig. alla som någon gång, för att
de VILL umgås med mig, eller hjälper mig, likt jag hjälper dem.
De har plats i mitt hjärta. De har plats i mitt liv.
Det är dem jag frågar om de vill mötas då och då i livet.
De som vill träffa mig… inte de som ”kan” träffa mig,
fika med mig, promenera, sjunga,
dansa … whatever.

Livet ÄR en schlager hörrni !

…
Idag har jag gått omkring med ett fånigt leende
på mina läppar, när jag vandrade omkring bland svarta
”reapriser”, istället för röda, som en gång i tiden var färgen
som skulle få oss att tro att vi tjänade pengar på att
göra oss av med dem.

Det började med att jag var sugen på en kopp
espresso macchiato … och knallade iväg på sta’n.
Och kanske beskåda ännu en kommersiell påhittad
helg. Men solen på Remsle-sidan sa: ”kom hit e hänne
o få dä litte sol”.

Så jag gjorde som solen sa, upp
för branta trappor från Risön, till Remsle.
Med näringsrik gröt i magen, för endast 3 kronor,
fick jag frisk kylig luft i mina lungor.
Friskt rosig om kinderna och hälsosamt andfådd,
efter den fysiska ansträngningen, som kan resultera i
något som kallas för kondition. Nej kondition går inte att
köpa på black friday eller mellandagsrea !

PÅ den klarblå himlen fanns inte ett moln,
och frosten på de kala träden, målade upp
ett fantastiskt vackert landskap vid älven,
och med silhuetten av Multråberget i bakgrunden.
Och det knarrade härligt under fötterna i frosten.

Under solskenspromenaden återsåg jag än en gång
en skylt vid en privat villa, där det stod att läsa
”vi vill ha fiber”. Jag har funderat ett tag på om jag
skall tillmötesgå denna socioekonomiskt utsatta grupp,
villaägarna, med en gåva som bilden nedan visar:

Men kanske min generositet inte skulle uppskattas ?!
Själv blev jag mer eller mindre påtvingad fiber, 10Mb/s,
för ca 250/mån, som ganska omgående utan mitt medgivande
”upphörde” som valmöjlighet för hyresgästerna.
Och sedan fick vi välja på 100 Mb/s eller 100 Mb/s,
för 448 kr eller 448 kronor. Sen att jag inte hade en dator
som gjorde mitt internet ett dugg snabbare, var ju inget stort
prio för Telia och Älvtorpet bostäder. Men fiber i form av AXA,
konsumerar jag rikligt i alla fall. … men jag tror
dom får inget av mig.

Men jag fick mig en kopp Macchiato till sist,
och njöt av den i fulla drag, och tittade fascinerat
på frenetiska konsumenter med handtagspåsar och
stress + dollartecken i pupillerna.

För egen del bara växte leendet på mina läppar,
delvis, i ärlighetens namn för att jag träffade lite
bekanta ansikten under observationsrundan.
Men oxå för att jag kände mig rikare och rikare
för varje svart skylt jag insåg inte berörde mig,
och hur fantastisk denna svarta fredag faktiskt är,
då man kan spara jättemycket pengar.
Jag måste ha sparat tusenlappar idag, då jag inte la
ut mer än 28 kronor för kaffet.

Smartast lokalt sett, var väl ändå kanske den anrika
klädbutiken i forna Norrlandsmetropolen Kramfors,
som tjurigt och tvärtemot stänger butiken under fredagen,
och öppnar igen på lördagen, och som av en händelse råkade få det uppmärksammat i den lokala tidningen. Massor av kommers-trötta
människor gillade tilltaget, och uttryckte det på Facebook.
Snacka om gratis annonsering. De stängde butiken,
och kommer få sälja till kommers-trötta kunder pga det.
Ja herre jösses … mycket ska man se och höra….innan….

Nej, självklart förlorar en majoritet av konsumenterna på
reor, överallt. Det är bara att fundera på om företagare
skulle ha reor, om de gick förlust, så har du svaret.

Men JAG gick ju vinst, på ett vis då,
som inga reavaror köpte, som jag inte behöver.

HO-HO-HO — God Jul alla konsumenter !

…
Kvinnliga

Jag har några kvinnliga förebilder i mitt liv,
som jag verkligen ser upp till och respekterar.
Den mest självklara är min nu 86-åriga moster
Maggan.
Och de egenskaper jag ser upp till hos just henne
är medmänsklighet, inre styrka, att ha överlevt som
en god givande människa, trots år av förnedring, och förtryck,
först i tidiga år av en ”matriark” sedan i medelåldern av en
alkoholiserad, hotfull man.

Tillika min morbrors väns fru Ragna, som nu är min vän,
är en oerhört insiktsfull jordnära kvinna, full av integritet,
självinsikter. En fantastisk kvinna, det oxå.
Och min spelkamrat med det goda hjärtat,
som ofta spelar ”andrafiolen”, som är en mästerlig
veg-kock och jordnära mamma.

Sen har jag en dansvän, som är klok som en bok,
som har dragit ett stort lass, men nu äntligen
ser till satt måna om sig själv, men ändå behållit sin värme
och fantastiska styrka… fast hon kanske inte alltid känner
sig så stark. Och hon har sagt att hon lärt sig saker av mig,
om livet, vilket gör mig stolt som en tupp, och jag känner mig
värdefull. Hon är kort sagt beundransvärd.

Astrid Lindgren, Rosa Parks, Moder Theresa, Shireen,
Katarina Östholm, är några offentliga kvinnor jag beundrar.

Manliga

Jag har även några manliga förebilder i livet.
Min morbror Rolf, Min morfar Ture, och faktiskt även
min far, trots att han i större delen av min uppväxt var
frånvarande.
Och i dagsläge respekterar jag, och lär mig saker av en
jämnårig kille, en lärare med stark integritet, ytterst
utvecklade sociala färdigheter och hjärtat på rätt ställe.
Och jag glädjer mig åt att han är lärare, så att han
kan vara en förebild för så många elever.

Fredrik Önnevall, Jonas Sjöstedt, Jonas Gardell,
Martin Luther King, Nelson Mandela, några offentliga
manliga förebilder.

Mänskliga

Och det finns en hög till, både kvinnliga och manliga,
framförallt i min närmaste vänskapskrets.

Det är några saker som alla dessa kvinnor och män
gemensamt, utöver att de är människor först och främst,
inte lärare, sjuksköterska, kvinna eller karriärist…
… de är människor först och främst!
Ingen av dem har drag till att behöva generalisera grupper,
skuldbelägga, utifrån kön, etnicitet eller religion.
Kvinnorna jag ser upp till, anser inte att det specifikt
skulle vara mitt ansvar som man, om de blivit misshandlade
av en man. De lägger det ansvaret på individen.
Människorna jag ser upp till anser inte vi ska sluta ta emot
människor i nöd för att en liten, liten bråkdel av de som kommer
ställer till besvär och begår brott, i likhet med tex oss som bor
här gör.

Vem är det hon bryr sig om egentligen ?

Fram till alldeles nyligt såg jag upp till och beundrade
Nilla Fischer, som fotbollsspelare framför allt. Och för all del,
som fotbollsspelare kan jag fortfarande tycka hon är bra.
Men det folk gör och säger får betydelse för helhetsbilden,
så är det bara. Hon höll tydligen ett ”brandtal” för jämställdhet
på fotbollsgalan nyligt, och hon tyckte helt ärligt att hon hade
”no more fucks to give”.

Stopp stârn â !!!

Stanna där för en sekund …. vad sa hon?: ”No more fucks to give”
Först tänker jag bara spontant: okej du vill inte knulla mer,
helt okej för mig, ditt val Nilla.

Men sedan förundras jag över den samtida synen på
ordet jämställdhet, och vad vi egentligen vill åstadkomma,
och vilka är ”vi” i det sammanhanget ? Ställ den fråga till dig själv
på djupet, hur önskar du att ditt och mitt idealsamhälle skulle se ut,
Och framför allt hur nå vi dit, eller åtminstone närmar oss det ?

Jag reflekterar speciellt över en sak som var viktigt för Nilla,
i sitt ”brandtal för jämställdhet”

– Orättvisa gör ont. Hade jag stått här i dag som man,
med den karriär
jag haft, så hade jag aldrig mer behövt
oroa mig ekonomiskt igen, inte
mina barn heller.

”Det är orättvist att inte jag oxå är miljonär”

Så vari ligger orättvisan undrar jag ?
Tycker Nilla att manliga fotbollsspelare inte ska ha sjukligt
mycket betalt för att sparka på en lädertrasa,
ja då är jag åtminstone med i matchen, eller resonemanget.
Men jag anar i hennes uttalande att det handlar om att hon
tycker att kvinnor oxå, och deras barn, men framförallt hon själv,
ska kunna bli ekonomiskt oberoende för att sparka på en
lädertrasa. Det är kärnan i hennes ”brandtal”

Och när vi då diskuterar ”rättigheten att bli miljonär på
en sport” tänker jag på alla sjukskrivna människor,
kvinnor och män, alla de som tagit sitt liv.
Jag tänker åter på Shireen, som blivit
våldtagen som sexslav av ISIS, och hennes far och syster
vet ingen var de är. Att i det läget som Shireen, konfrontera en
av de som erkänner sig skyldig till hundratals avrättningar
av män, enkom män. Kvinnor, flickor blev våldtagna på en daglig
basis, och 900 män hade han dödat….
det är beundransvärt av henne

Jag brinner faktiskt inte för Nillas ekonomiska oberoende

Men jag funderar återigen vad Nillas krav har med
jämställdhet att göra ? Och hur hon ser på jämställdhet,
kapitalism, flyktingfrågor, integration, miljöfrågor,
globalisering etc. För det hör nämligen ihop.

Hade Nilla, i egenskap av landslagsspelare ställt sig
och pratat om dessa globala orättvisor, då
hade vi kanske kunnat prata om jämställdhet.
Men förlåt mig Nilla, om jag inte brinner för ditt och dina barns
ekonomiska oberoende, ej heller försvara Zlatans dito.
Du pratar inte om jämställdhet, du pratar om egenintressen
och egen makt. Sen att du gör fantastiska glidtacklingar
i landslaget, gör dig inte i min värld värdig till miljoner.
Inte heller Zlatan.

Det orättvisa sportsliga då, vad beror det på?

Om vi då för en stund inte fokuserar på att elitfotbollslöner
skulle vara den orättvisa som står i vägen för sann jämställdhet
och istället tar en funderare på varför det är på det
viset i fotbollen att män tjänar mer … myycket mer ?
Först och främst är jag nyfiken på vad Nilla själv tror.
Jag är inte riktigt säker, men det brukar vara patriarkatets
fel, i vilket jag och alla män med mig tycks ingå,
om vi inte konverterar kön och ger ifrån oss makt som
de allra flesta av oss män inte har. Men helt säker är jag inte.

Den egentliga orsaken kanske inte handlar om kön ?

Själv är jag ganska övertygad om att det som mycket annat
i världen handlar om att det enda vi människor
tycks bry oss om är pengar nu för tiden. Det samhällssystem vi
med stor majoritet stöttar med valsedeln, är ett som bygger
på de onaturliga begreppen tillväxt och profit, som i princip
alltid innebär en större del förlorare än vinnare,
samt att vi alla i slutändan blir förlorare, med högre brottslighet
som följd, utarmade på naturresurser, jordens djur och växtarter
decimeras kraftigt och konstant pga av människans rovdrift.

Överallt

Och även idrotten är styrd av efterfrågan, profit
och kapitalister. Så det är helt enkelt så att herrfotbollen
attraherar fler människor som är villiga att betala för att se
på den. Och då kommer sponsorer, investerare, riskkapitalister
in och betalar, till den/det som inbringar mest pengar
i deras fickor. Men i den svenska feminismens värld,
verkar det som man vill ha kakan och äta den samtidigt.
Och man skyller på ett ”patriarkat” när det i själva verket handlar om
kapitalism, en kapitalism som de iom att göra anspråk på dess
giftiga frukter, inte motsäger sig den, utan vill ta del.
Dvs ta del av det system som skapar orättvisan mellan
damer och herrar i världsfotbollen. Det är lika i det sk näringslivet,
där feminister kräver fler chefsposter, styrelseposter och miljoner.
Återigen man vill inte förändra det orättvisa systemet,
man vill komma i toppen på pyramiden.

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att…

Det finns tydligen fortfarande människor som tror att
om vi får en kvinnlig statsminister, så är det jämställdhet.
Fråga USAs utslagna svarta befolkning, som misshandlas
av poliser, sätts i fängelser på lååånga straff för små företeelser
och systematiskt utnyttjas som gratis arbetskraft år stora miljard-
företag…om de tycker att svarta har nått samma rättigheter som vita,
om de har uppnått lika inför lagen iom att Barack Obama blev president?

Jag tror på….

Nä som sagt, mina förebilder är av annan sort.
Det är jordnära människor som inte agerar på sina fördomar.
Det är människor som förenar istället för splittrar,
som vill ha integration före segregation
både när det gäller immigration, och genusfrågan.
Det är människor som både ger och tar.
Och det är människor som ständigt gör sitt
yttersta för att bli en bättre människa …. även om vi trampar snett
nån enstaka gång.

Jag tror på de små åtgärderna i vardagen,
Jag tror på lokal produktion före global,
av varor som inte behöver flyga runt halva jordklotet,
för att tillväxtkalkyler och riskkapitalister vill det.
Så som bröd, mjölk och odlingsbara produkter mm.
Jag tror att män är precis lika goda människor som kvinnor,
och jag tror att hudfärg och religion inte avgör om du är en
bra eller dålig människa.
Jag tror på måttlighet före vinstsamhälle.
Jag tror på hållbarhetstänk före tillväxt,
och minskade ekonomiska klyftor både lokalt,
nationellt och globalt. För då skulle Nilla & co
ingå i ett jämställt samhälle på riktigt, för alla.
Och Nilla skulle inte behöva sukta efter Zlatans miljoner.

You may say I’m a dreamer, but I’m not the only one !
(John Lennon)

…
Knappt har solen hunnit gå upp,
förrän den trött och seg går och lägger sig
igen bakom Hallstaberget och Österåsens toppar.
Desperat efter solljus till mitt hjärta och sinne,
skyndar jag mig ut att lapa i mig av det som ges,
medan det ges. På vägen hem mellanlandar jag
på det Ådalskt präglade caféet, med fantastiska
godhjärtade och duktiga kurdiska ägare.
Caféet med en kaffepetter som logga, och i taket tapetserade,
ålderstigna tidningsuppslag från tiden då Nya Norrland och
Västernorrlands Allehanda slogs om läsarna.

Där sitter en till en början, allena rödhårig kvinna,
med en lyster som oftast bara lyser hos nyförälskade.
Men till detta återkommer jag senare i inlägget.

”Klick”

Vår ursvenske, folkvalde kung… eller nä just det
infödde kung, med franska gener,
och hans svenska gemål…
eller nä just det tysk-Brasilianska var det visst,
…uttryckte en gång i tiden att när kärlek uppstod
mellan dem, så lät det som en gammaldags kamera.
”Det sa bara klick”

Sådana var sagorna

Ack kärleken, den kärleken,
i dess mest sagoliknande format,
med prinsessor, ofrälse drottnings-gemål,
Kungariken och ädel pur kärlek.
Sådana är sagorna vi växt upp med. Där kungar
är goda och flickor drömmer om prinsen
på sin vita springare.

Fascinerad 10-åring och färggranna träklossar

Av någon anledning, trots att jag idags dato är av
demokratiska jämställdhetsskäl i princip anti-rojalist,
så satt jag för 42½ år sedan på mormor och morfars
grå heltäckningsmatta, i vardagsrummet, och såg på
det direktsända kungabröllopet. Till min då 12-årige
broders stora besvikelse, som hellre vill ut och leka.
Men till min småborgerliga mormors stora glädje.

Vem vet vari min fascination bestod i då.
Endast 10 år gammal, och lekte fortfarande med bilar
och morfars färggranna träklossar.Träklossar som idag
ärvts i generationer. Och som jag själv tillverkat och målat
ännu fler av, för 30 år sedan.
Jag tror att de för närvarande befinner sig hos någon
av mina kusinbarns små barn.
Men kanske var det sagorna om prinsar och prinsessor
som levde i mitt naiva pojk-hjärta,, och ännu trodde att
detta var den ”sanna” kärleken, den mest upphöjda
och det som alla, allra helst vill ha.
Eller så var jag kanske lite förtjust i den unga Drottningen.

Kanske i det perspektivet

Jag vet inte faktiskt. Själv växte jag upp med en annan bild
av ”kärleken”, som kanske inte var lika tilltalande. Minnen av gräl,
tårar, hot och illa dolt alkoholmissbruk. Skilsmässor, och ensamhet,
och se till att morsan inte skulle ta livet av sig.
Det är klart att i det perspektivet kanske jag var i behov av
nån motvikt i synen på kärlek, än om det var i naiva prinsessa-sagor
och rojalistiska kungabröllop i 70-talets kungarike, Sverige.

Om man nu tycker att naiva, rojalistiska prinsess-drömmar
var osunt för bilden av den sanna kärlekens möjligheter,
så ska vi kanske beakta vilka förebilder och sagor dagens
och gårdagens unga växer upp med. Behöver jag säga mer än
Pinsam mamma söker, … eller ensam mamma söker,
Bonde söker fru, Bachelor, paradise hotel mm, där otrohet
är normen eftersom det ”är bra TV”

Glasklart förvirrad över ….

Att jag är oerhört förvirrad inför kärleken,
men glasklar inför fenomenet kärlek, torde de som nån gång
läst mina inlägg kanske ha anat. Och kanske det inte är så
konstigt när allt kommer omkring.

Kanske drog den mot mig leende rödhåriga kvinnan,
med förälskelseutstrålning, genom skyltfönster
omedvetet in mig till caféet, när jag lika väl kunnat
gå vidare och ”ramla in på” annat café.
Jag beställde en kopp kaffe och en chokladboll,
utan dadlar i. Och småpratade som alltid vänskapligt med
café-ägaren om väder och vind och mående-status.
Och hävdade att min låg på 82 % just i den stunden.

Log ändå in-och-utvärtes

Jag sätter mig vid ett litet bord i hörnet.
en bit ifrån. Och efter en kort stund kommer anledningen
till hennes förälskelse-utstrålning och sätter sig bredvid
henne. Jag blev varken förvånad eller besviken, det är klart att
en sådan utstrålning beror på oskuldsfull, blåögd förälskelse.
Jag snarare log in och utvärtes. Trots att det kanske är vad mitt
10-åriga naiva pojk-hjärta. innerst inne även för egen del önskar,
och satt och fascinerades över för 42½år sedan,
på mormor och morfars grå heltäckningsmatta.

De är som Disney’s Lady och Lufsen vid den Italienska
restaurangen, Med kocken Tony, och puffandes över till varann
köttbullar med nosen, och oskuldsfullt, med krockande nosar
och glittrande hundögon när de slurpar i sig en spagetti.

Jag, som på gott och ont, inte har tydliga regler och gränser
för vad en ”normal” nyliberal svensk (läs ”vanligt folk”)
av idag gör, får en idé, som jag för ett ögonblick tvekar lite inför.
Sätt eder nu ned, kära läsare och håll i er över mitt ur flera aspekter
häpnadsväckande beteende bland folk:

Min tanke

Jag tänker att jag ska erbjuda mig, att med deras mobilkamera,
ta en bild, på dem. Inte min kamera, även om jag tyckte motivet
var oerhört inspirerande, och då pratar jag faktiskt inte om hennes
uppenbara skönhet, vilket kanske vore närmast till hands för
den cyniske moralisten att hävda. Utan jag pratar om motivet
fullt av liv, hopp och förälskelse, i en vacker café-miljö.

Jag tar mod till mig, för att bryta den svenska
sköt-dig-själv-och-skit-i-andra-lagen. Klär på mig och ställer
frågan. En viss tvekan infinner sig för en sekund för en av dem.
Men när jag förtydligar ”with your camera, it’s for you only”
så får den ena den andre att lysa upp framför kameran,
och ”det sa bara klick”… jo det gjorde faktiskt det.

Tomhänt men lycklig

Man skulle kunna tänka att jag gick tomhänt därifrån,
när jag inte ville ha något ut av det själv, i en tid då det
överhängande budskapet, genom mördande ihärdig reklam,
och politik, att pengar och saker är det enda som gör oss lyckliga.

Men jag kände mig bara rik tillfälligt lycklig och upprymd,
på vägen hem. Förälskelsen var deras,
det jag gjorde, skulle i bästa fall kunna beskrivas som kärlek !
Eller ?