TomasTvivlaren

….
Jag tvivlar….. självklart tvivlar jag, det är inget tvivel om att jag tvivlar.
Att tvivla är att tänka själv. Att tvivla är att vara vaken, att ifrågasätta, att inte bli ledd i blindo. Och ändå är jag troende ?!?
Ja jag är det, men det är män som skrivit bibeln för tvåtusen år sedan, och kyrkan var maktens centrum, och jag litar inte på män och kvinnor med makt. De har sin egen agenda, och är redo att gå över lik för att få sin rikedom och makthunger tillfredsställd.
Idag har kyrkan inte den makten i väst, den har de som dyrkar mammon, men det är samma män och kvinnor, det är samma maktspel, och samma hänsynslöshet.

Så jag tror på gud, men läser inte bibeln. Jag är ganska säker på att Jesus fanns, även om jag tvivlar lite 🙂 ….. men jag ifrågasätter berättelserna om honom. Givetvis ifrågasätter jag miraklerna som beskrivs, och lite som Tomas Tvivlaren, lärjungen i bibeln beskrivs, så tror jag på det jag ser, det jag lär, det jag tänker. Men det gäller inte alltid att jag bara tror på det jag ser.

Jesus kan ha varit en mycket god man, vältalig, karismatisk, banbrytande, kärleksfull….
men kanske oxå fanns det andra sidor. Jag tror inte att det trollades fram fiskar ur en korg… men jag högaktar orden: ”Den som själv är utan synd kastare första stenen”

Jag ÄR en tvivlare, en troende tvivlare. ”Den som inte tvivlar, är inte riktigt klok” sa vår kloke humanitäre ordkonstnär Tage Danielsson.

…..
Jag är rätt glad ändå idag. Just nu …
Bären i skogen och frukten på träden har gjort mig och min moster rika…. en hel förmögenhet i frysskåpen. Danserna har avlöst varandra, och gett mig motion, skratt, leenden, närhet och muskelvärk. Jag är rätt lycklig ändå, trots att kärlek inte tycks vara för mig, trots att Amor tappat min adress, och storken flugit vilse.
Jag menar … visst kramar jag min kudde själv om kvällarna och drömmer om kärlek, även om det aldrig blir så… så kommer jag alltid längta… det är så jag är.

Men samtidigt så blir jag lite glad över att ha fått 70 gratulationer på facebook på födelsedagen, mer än jag gjort mig förtjänt av. Visst blir jag glad av att bli bjuden på lunch av min vän G. Samtidigt så blir jag lite glad över att damerna sliter i mig på dansgolvet, sliter i varsin arm, och blänger på den som vann dragkampen. Visst blir jag lite glad, om än trött, av att damerna letar upp mig vid vattenhålet (där man får dricka vatten ur plastmuggar), hämtar mig uppe på övervåningen, tar mig bakifrån (ursäkta språket), tittar glatt, beundrande och suget på mina danssteg medan jag dansar. Visst blir jag glad när diverse dansgudinnor bjuder upp mig för att de gillar att dansa med mig, så som hon i blå klänning och 50-tals pony-tail, som hon som sa att jag var den bästa dansaren för kvällen, på dansmaran. Dansmaran som är rendez vous för styrdanseliten i hela Norrland, som är fylld av halvprofessionella dansmaffiosos. Visst blir jag glad när de nyper mig i rumpan … jo det är sant 🙂 Visst blir jag smickrad och glad över att 20-åriga tjejer vill dansa med mig.

Men sen går de hem till sin man, villa , barn, hund och två bilar och älskar… förslagsvis med det först nämnda. Och jag går hem till mina dammiga 35 kvadrat, tre gitarrer, bull-TV, och kramar kudden. Men visst är jag glad….

…
Denna gång bör ja’ faktiskt BÖRJA med att rosa kvällens 3 dansband.

Martinez har lyft flera snäpp, och var mycket bra, sen de bytte sångerska, inte nödvändigtvis för att sångerskan är bättre, hon är lika bra, utan för att de fått bättre stuns i låtarna, bättre repertoar.

Blender är alltid Blender, som nån sa. Men skulle de tappa sångerskan Maria och basisten den unga spinkiga, så är det nog lika stort avbräck som för Jannez som tappade sin Trummis o sångare.

Och så Voyage…. VIIIILKET BAND ! Må hända att hon dansbandsångesarkan, Liv inte är så engagerad i ögonkontakter med publiken som Erica i Drifters tex. Men ALLT är ursäktat när denna tjej tar ton. De höga tonerna är fantastiska, mellanregistret lika så, men det låga registret är vad som gör henne unik bland sångerskorna nu, och inlevelsen. Musiken, låtvalen är otvivelaktigt det bästa som presteras i dansbandsvärlden just nu, slutar ni så ska jag dansa med sorgeband dansen efteråt. Musiken får en att le med hela kroppen….. och gör det omöjligt att inte vilja dansa.

I princip alla muskler i min kropp som KAN vara stela och ömma, ÄR stela och ömma. Det finns bara ett ställe som inte är stelt idag, dagen efter. Min känsla för taktfullhet och stil förbjuder mig att nämna vilket ställe det är.

Denna kväll anlände vi efter en del påtryckningar och gnäll från min sida sett, bara 30 minuter efter det började. Trevliga tjejer i bilen. bakom ratten Marie, soim körde ganska lagligt, och höll sig på vägen, engagerade oss andra i plånboksjakt i bilen, bjöd på Mariannegodis. Vad jag inte för min värld kan förstå dock, är hur M kunde betygsätta danskvällen till 3 av 10, när hon fick dansa 3-4 danser med mig, och fika med densamme….. 2 ggr

Camilla, en ny trevlig bekantskap, satt i baksätet med Maries äldsta dotter Emma.
Emma är inte ute så ofta på dans, men gjorde mycket bra ifrån sig. Lätt att kasta omkring på dansgolvet. När man dansar med Emma så kan man dra armen två varv runt midjan, dels pga mitt eget släktskap med orangutanger, och dels för att det inte kan ha varit mat i den magen den senaste veckan 🙂 Camilla mycket trevlig danstjej, och duktig.

Kroppen, orken och tiden räckte dock inte till ikväll som det verkar. Tjejorna ville jag skulle dansa mer med dom, och vara kvar längre… det tackar jag och mitt ego ödmjukast för. Sinnet är förvisso allt som oftast bara en 8-årings, men kroppen fyller 47 på måndag. Igår efter dansen kändes den som 87.

Tackar även ödmjukast för de sexuella trakasserier jag hade äran att erhålla, flera nyp i baken, 10 stycken tror jag faktisk, ett par bett i halsen, En puss på kinden och lite danshångel.

Alkoholfritt denna kväll, gillas oxå…. det minskar företeelserna lätta buffelhjordar, mysgubbar och bulldozers på dansgolvet.

..
Harmoniska män

Jag är ju faktiskt man själv, om än inte med snus hängandes ut över tänderna, en blankt skinande nyinköpt bil, och ett permanent hånfullt flin på läpparna, som ska låta omgivningen veta, att inga känslor existerar där inte !

Men om manlighet sitter mellan benen, jag då är jag väl manlig då. Och om Heterosexualitet är manligt, ja då osar det testosteron om mig, för mina ögon skannar av kvinnlig skönhet större delen av min vakna tid, och delar av nätterna.

Och skulle känslosamhet räknas till ett manligt drag, skulle jag vara rena HE-MAN.
Men nu är det ju inte så. Men trots allt är vi män, allihopa människor, med tankar, känslor och sökande efter stimuli, harmoni och kärlek, både de frustande, snusande machomännen med jägarbössorna, och de bloggande, dansanta, bärplockande, musicerande männen.

Machomannen kan ju givetvis inte tillåta sig att visa kärlek, i alla fall inte offentligt, ej heller brista ut i fniss, det förstår ni ju, förstör hela hans image. Själv är jag fascinerad av hur vissa oss går omkring och använder 90 % av sin energi till att se hård och oberörd ut. Nä den norrländske machomannen finner inre frid ute i skogen och vid sjöarna, vid fiskespöet och jaktgeväret, fri från familj, ansvar, kvinnor och shopping.
Jag har själv älskat att fiska när jag var yngre, men har kommit ifrån det, med allt krångel med fiskekort o sånt.

Men se på en äldre man med sitt flugfiskespö, se harmonin i hans ansikte, se hans pojkaktiga glädje lysa igenom när han på ett manligt vis får släppa ”världens bästa jakthund” lös, ta geväret i hand, sätta på sig kamouflagekläder trots att älgen är färgblind och går på luktsinne och hörsel för att undvika dem…..

… när man ser detta, så gläds man ändå lite med dem, ja tom avundas dem lite grann deras lek i skogarna, deras tillflykt, deras bonding… och önskar lite grann att jag själv vore så där manlig och macho…

Samma män har ju under året fått genomlida familjemiddagar, smakråd till gardiner, smakråd och sällskap på shoppingrundor, städning, bakning och bärplockning etc
Jag har ännu en bild i mitt inre,l när man är på Birsta city, och vi sitter utplacerade på soffor och stolar med ett lidande, längtande ansiktsuttryck…

Så låt den stackars sargade plågade mannen ha sina veckor av testosteron och jaktlusta på hösten, låt honom sitta vid sjön och vänta på att rödingen ska lockas av egenhändigt tillverkad fluga…

Själv belönas jag av ta rätt på bär och frukt… men jag är ju heller ingen tvättäkta macho

…
Hörde på nyheterna:

”Gångtrafikanter är lika farliga för cyklister som bilister, visar forskning från Chalmers som Göteborgs-Posten tagit del av.En
tredjedel av de undersökta cykelolyckorna orsakades av gående, en lika
stor andel som olyckor med bilar. Enligt forskaren Marco Dozza kan
kollisioner med gående vara minst lika allvarliga. En krock med en fotgängare kan leda till döden likaväl som en krock med en bil, säger han till tidningen”

Finner detta högst fascinerande, att om en cyklist cyklar PÅ^en gångtrafikant, så har gångtrafikanten per automatik orsakat olyckan.

Jag är ju både cyklist och gångtrafikant och tycker dessa slutsatser är lika korkade som inte-cykla-på-gågatan-policyn i Sollefteå, om man ställer det i relation.
Här i Sollefteå, även om du cyklar långsammare än gångtrafikanterna går kan du mer eller mindre ofta råka ut för just gångtrafikanter i vigilanteformat, som kliver mot dig på gågatan om du cyklar, ….intar en hotfullt framåtlutande kroppshållning, hytter med näven och upprört bräker:

-”hääääär får man inte cyyyykla”

I Sollefteå finns det nämligen inget större moraliskt brott än att cykla på gågatan.
Lastbilar kör där dagligen, dödsolyckor har skett pga biltrafik i centrum på gågata.
Permobiler kör ibland i 30 knyck genom gågatan och centrum, …. men det är cyklandet som upprör. Själv blev jag stoppad av polisen i Sollefteå på gågatan. De var 200 meter längre bort, såg att jag cyklade på gågatan, for runt tre kvarter Kl 23 på kvällen i Augusti ….

För att den oinvigde ska förstå hur dumt detta är, så är det så folktomt på gågatan då, att tom en Same skulle få Lappsjukan, och längta efter folk.
Jag klarade mig från böter denna gång, men dom hytte lite med fingret de poliserna, … ja jag undrar om dom inte hade en lätt hotfull framåtlutande position på överkroppen oxå… som de gamla brääääkande gubbarna på stan.

Men nåja, det får väl vara hur det vill med det… jag kan ändå inte riktigt förstå sambandet med i trafiken påkörda gångtrafikanter, som den allenarådande orsakande faktorn när cyklister kör på dem.

…
Vet du pappa… idag var det på nyheterna hela dagen om en barack. Det var märkligt tycker jag, när allt kommer omkring blev det inte nå nämnvärt bättre med USAs aggressiva utrikespolitik bara för att man bytte hudfärg till mörk, och partitillhörighet till ”democrats” . Guantanamofängelset med torterade fångar under Baracks dåliga samvete, är kvar. Och USA struntar som vanligt i FN och världssamfundet ser det ut som ….

Varför ? … för att rädda människor från lidande ? pga av egenintressen i området ? pga att de måste rädda ansikten ?

Far jag funderar kring varför dessa maktspel, dessa massmord, detta förtryck aldrig tar slut, och jag undrar hur chiefen ser på allt det där ? Det är en komplicerad värld… jag är rätt klok ändå far, men jag fattar inte det där…

Nåja …. här på jorden i Norrland, har ännu inget krig brutit ut, och för det är jag tacksam. Här i kontrastens namn, plockar jag äpplen och gör äppelsylt av, tills fingrarna blånar. Jag promenerar omkring i ett naturmässigt paradis. Folk förstår inte hur vackert vi bor, med Ångermanälven in på knutarna, och de höga bergen omkring. Med en utomordentligt vacker stadspark. Men du visste pappa…. du var förälskad i Sollefteå och Ångermanland, men du kom dig aldrig för att flytta tillbaka riktigt.

Satt på ett fik…. jag menar MITT fik, idag, Lilla Caféet och pratade med Yildiz, Adam, Hemri och Nesrin … och Yildiz brors fru… som inte kunde ett ord svenska. Jag mådde gott i sällskapet,, försökte få Yildiz och Adam att berätta för henne vad vi pratade om, så hon inte kände sig utanför. Det gjorde dom. Ingen Sam och Solin idag dock… de små trollen 🙂

Vi lirade idag pappa… Jag, Åsa och Per-Åke. Du träffade ju Per-Åke nån gång när vi spelade. Men jag hade önskat att du fått träffa Åsa oxå, henne hade du tyckt om, och hon dig. Dom är så goa människor Åsa och hennes sambo…. nu med två knoddar och en lurvtuss som plikttroget skäller ut oss varje gång vi kommer dit…

Jag menar han är ju vakthund, gör bara sitt jobb.

Dom fick Äppel/nektarinsylt idag. Tidigare har de fått Svartvinbärssylt, och Lingonsylt.
Och jag fick korgen idag … ja …äppelkorgen asså. Idag spelade vi låtar av Jonas Gardell, Åsa Jinder, Jon Allen, Rickard Wolf och så den där Höstvisan, med brådskande kärlek.

Nä nu är det dags att titta in i huvvet en stund,
och luta dig tillbaka på ditt cumulus far !

….
Min tumme och mitt pekfinger är blåa, men inte av blåbärsplockning, eller nåt annat färgande, utan blåmärke efter äppelskalning, klyftning och kokning.
Moster har varit behjälplig i syltandet, gott sällskap, och bra krut i gumman.

Jag har plockat rätt på mig själv rent fysiologiskt och praktiskt nu i kväll, efter att en längre tid mer eller mindre existerat för att tillfredsställa andras behov….
Och att ta itu med det praktiska är en bra början till att ta itu med hjärtat, mina känslor, min längtan, mina sorger och min rädsla.

Det är en del orosmoln på den Kai-Tomiska himlen, oro för att andra skall såra mig. Oro för att bli sjuk,… eller värre än så. Man vet aldrig, och ingen är ju förskonad.
Men jag vill ju leva, ett långt, kärleksfullt liv, innan jag vandrar vidare.

Kärleksfullt liv ja … suck…
Jag är paniskt rädd för det jag längtar mest efter. Rädd att bli utnyttjad, hånad, trampad på, som då för länge sedan. Vilka tärande, eviga sår det skapade.
Visst vill jag tro att det finns nån som ser mig…. som SER mig… accepterar mig, som jag är, i min icke allt för perfekta skepnad och själ…

Jag saknar en mor och far…
Saknar min far enormt mycket just nu. Jag önskar han vore här. Även om han var lika trasig och operfekt som jag i mångt. Bara han vore här … min far.
Men det är han ju inte, han är ju inte här.
Vi ses väl senare far ? mycket senare ?… visst är det så det funkar ?

Blånaden på tummen och pekfingret är snart borta, jag märkte det knappt. Men andra delar läker inte lika bra.

Jag har tagit itu med ett inferno, en orkanlägenhet, ett sluskskyffe….
Njä …. det var stökigt jallafall. Nu har jag en längre period sett till andras behov i större utsträckning än mina, och då kan det bli så.

Så ur en pedantsynvinkel, är det fortfarande outhärdlgt här, en normal Svensson är det hyfsat städat… men för en ungkarl, är det kliniskt rent 🙂

…
Det finns många sätt att utöva makt på, kan jag konstatera. Och språket är det främsta vapnet i detta osynliga krig. Allt är inte så svartvitt som många vill göra det till, och det är inte alltid de som utpekas eller utpekar sig själva som offer som är de verkligt drabbade. Idag är folk kränkta i parti och minut, och den omedelbara reaktionen på det borde kanske vara att genast osynat ställa sig bakom den som kallar sig för kränkt, eller ”upplever” detta…. men NEJ !

Jag har varit inne på området förut, konstaterat att varje tid har sina heliga kor, och sin tids politiska korrekthet, sin tids häxbränning. Det är till och med så att även om politiskt korrekthet förekommer som gängse tillåten uppfattning, så förekommer idag användandet av ordet för att dölja sina främlingsfientliga åsikter, och för att slippa debatt i ämnet.

Då …..kunde barna sitta på trappan till kyrkan och peka ut häxor, vilket kostade främst kvinnor livet. Idag kan i synnerhet (några enstaka, men ändå för många) barn och kvinnor peka ut män, och anklaga dem för diverse saker, utan att behöva stå för konsekvenserna. Idag kan vem som helst oavsettkön peka ut sjukskrivna som fuskare och får göra det anonymt, och behöver inte stå för konsekvenserna. Men för de utpekade blir livet ett helvete i många fall… vilket kanske egentligen var syftet från de anklagande.

Ett tag körde barnen på skolan i orten slentrianmässigt med orden ”Jag ska anmäla dig” mot varandra, mot vuxna och omgivning, så fort något gick dem emot.
Det finns exempel på unga tjejer som går ut på nätet på datingsajter och eg är för unga för det, och ljuger om sin ålder. Livsfarligt säger jag. både för dem, och för eventuella män som i god tro skulle svara på dem. Själv slutade jag med kontaktannonser vid 25 års ålder.

Det finns exempel på tonårstjejer som anmält till polisen en kille i 20-årsåldern … när det sen kom till kritan så hade han inget gjort, vilket tjejerna kännt sig kränkta eller rädda.
Det finns GOTT om exempel på vuxna som sprider illasinnade rykten om andrax vuxna, för att de inte gillar personer. Själv upprör det mig så till den milda grad, att jag funnit mig försvara personer jag tycker direkt illa om, och ifrågasatt skitsnacket kring dom, synat påståendena om dem, hur de som skvallrar kommit över informationen, och hur dom vet att det är sant.

Och många blir kränkta av att bli fotograferade, i synnerhet om de hamnar på en vimmelbild som en i mängden och syns i offentligheten.

Andra, i synnerhet vissa kvinnor/tjejer blir kränkta av att man ger dem uppskattande blickar, eller om en man tycker de är vackra, om man tycker de har en snygg bak, snygga ben, eller vacker näsa…. och helt plötsligt är detta sexistiskt och i värsta fall ”gubbsjukt”. Samtidigt gör de ”kränkta” allt de kan för att den runda välformade rumpan och de välsvarvade benen ska synas.

Och så kan den äldre förlagan av den generationen bli kränkta av att deras döttrar som visar allt de kan, blir beskådade av män, unga som gamla. Och kanske kränkta av att de inte själva blir beskådade. Sen kan äldre män bli kränkta å de äldre kränkta kvinnornas vägnar, när de känner sig kränkta över att de unga poserande tjejerna får visuell uppmärksamhet.

Andra känner sig kränkta av det faktum att andra är sjuka eller arbetslösa, eftersom de ”är lediga”. istället för att glädjas över att de har jobb. Jag har en vän som brukar få dem att tappa all fattning genom att säga det mest förbjudna i dagens Sverige ”Jag vill inte jobba” (vilket hen givetvis vill)

Vissa känner sig kränkta av att de inte får allting gratis, vid kampanjer osv, om gratisvaran skulle ha tagit slut av andra ”rovlystna” gratisjägare

Så där ja … nu torde jag ha kränkt i princip alla grupper som existerar i samhället idag genom att kränka dem med påståendet att deras kränkthet inte skulle vara adekvat och relevant i förhållande till skeendet.

Och i slutändan är det givetvis de som verkligen blir kränkta i ordets ursprungliga betydelse som blir lidande av att det gått inflation i ordet, som blir lidande. Precis som i ”jakten på fuskare” i sjukförsäkringssystemet, och det utbredda fusket (0,04 %)
där är det de verkligt sjuka som får betala priset…

så tänk efter, före !

…
Ja… den ytterst relevanta, och nu dagsaktuella frågan ställde ju sig en av skådespelarna i filmen med samma namn. Nu har dom iofs bytt ut lingon mot kramar.

För ett tag sedan gick man ut med på nyheterna att det skulle bli dåligt med lingon i år.
Så löd prognosen. Än så länge är 30 liter bär plockade och det mesta syltat redan. Med euforiska utlåtanden från tex Benny Borell som fick en burk hemkokt lingonsylt.

Jag säger ”än så länge” … för det är inte slut på lingon än.

Detta föranleder en ju att antingen börja tänka konspirationsteoretiskt, att sylttillverkare/bäruppköpare, inte vill ha massa självproducerande syltkokare och bärplockare i ”deras” skogar och hyggen. Så man ”köper” en negativ bärprognos.
Eller så är det bara så enkelt att det är samma trovärdighetsgrad på ”bärprognoserna” … som på 5-dygnsprognosen på väder… eller för den delen samma trovärdighetsgrad som på vallöften.

Men med tanke på att ingen bryr sig kan man fråga sig om det ”bär” sig.