TomasTvivlaren

…
Generositet tycks vara relaterad till egenrelaterade svårigheter, och girighet starkt relaterat till egen framgång. Detta ger en både hopp och misströstan på samma gång. Ty så länge det existerar ”karriärer, tävlan, profit, och framgång” så kommer det generera girighet, men å andra sidan vågskålen så kommer detta i sin tur generera lidande hos andra människor, vilket gör dessa ödmjuka och generösa….

En kille jag känner jobbar minst 10 timmar varje dag, 6-7 dagar i veckan, och det mesta av sin lön skickar han hem till sin krigsdrabbade familj.
Och utöver det är han mån om att bjuda mig på kaffe då och då, för han tycker jag är snäll och så…..
Men jag känner oxå släktingar som ”gör karriär”, satsar på sig själva, lever ett ”obegränsat liv” , genomgår självförverkligande etc etc
Många av dessa personer har inte längre tid att vara min vän, eller nån annans för den delen heller, ej heller tid med sin omedelbara släkt och familj, som de tidigare stod nära.

Vad är det då att vara generös ?
… och vad är det att ”vara en god människa” ?

Ja givetvis differentierar åsikterna kring detta, och ganska ofta utifrån vad som passar en själv bäst för stunden.
Den allmänna politiska korrekta definitionen på att ”vara en god människa” idag, begränsas alltmer till att du ska ha ett jobb och bidra till samhället rent skatteintäktsmässigt, och för att kunna göra detta måste du ju vara frisk.

Min egen värdering kring att ”vara en god människa” har absolut ingenting med detta att göra. För mig handlar det om att bidra på olika sätt efter egen förmåga, och då pratar jag inte alls nödvändigtvis om förmågan att jobba. Jag pratar om hur stort hjärta man har, hur villig man är att hjälpa andra i nöd, eller bara i vardagen, pratar om omtanke…. vilket betyder att man tänker på andra människor, tar hänsyn ….

Jo …. jag vet det är väl antagligen förlegade värderingar idag, under Alliansen vingar.

Generositet – är också ett ord man kan fundera kring.
Om en man som äger 50 miljarder, donerar 10 miljoner om året till ”välgörande ändamål” så kan det väl i första anblicken te sig generöst, och kanske med dagens mått mätt våldsamt mycket mer generöst än om en man med 10.000 i månade skänker 500 kr…..

Om man nu bara ser till den procentuella delen, eller den faktiska summan, så skulle man lätt kunna göra misstaget att dra slutsatsen att den andre mannen är näst intill snål. Men även rent ekonomiskt krasst, så gör denne låginkomsttagare en större uppoffring i sin privatekonomi .

Men nu handlar inte generositet enbart om kronor och ören. Det vhandlar om att ge av sig själv, att tänka på andra OCH sig själv…
Det handlar om att bjuda på sig själv vid tillfällen då man ”gör bort sig”. Det handlar om att inte göra saker på andras bekostnad varken humormässigt, ekonomiskt eller tjänstmässigt…”
Det handlar om att ge komplimanger dagligen, det handlar om att inte räkna kronor och ören, väga skålen exakt. Om du bjuder på något så betyder det att man bjuder, och inte räknar in en mottjänst i framtiden….

Faktum är att jag har ett bra exempel på egen generositet oxå. Vill bara tillägga att generositet har inget att göra med att man måste leva efter jantelagen. Man får tala om saker som är bra med en själv oxå … tycker jag.
Nåja…. Jag och en släkting var ute på stan och shoppade… nja hon shoppade, och jag följde med bara, jag hade inte råd att shoppa så mycket, och var iofs nöjd med detta. Då fick hon för sig att hon skulle bjuda mig på mat ute på restaurang, men det visade sig att det inte var hon som skulle betala det, utan hennes man…. som såg minst sagt ogillande ut över hennes utfall….

Givetvis var det av gott hjärta hon ville bjuda mig som hade sämre ställt, men han var inte med på det. Och till saken hör att de lever ett väldigt gott ekonomiskt liv, han jobbar mycket och tjänar bra, och är duktig på affärer (vilket ofta innebär att bevaka sina intressen hårt, och inte alltid faller samman med att ge efter, skänka bort, minska på priset vid inköp osv)

Nu blev det så att jag åt på restaurangen ändå för 100 kr, som hon ville betala. Sedan trallade vi vidare i köpcentret, och efter ett tag kom jag och hennes man lite på sidan om , så min släkting inte såg oss….
Varpå jag lade en hundring i min hand, dolt, och gjorde en handskakning ”tjenare grabben” …och lät hundringen glida över i hans hand.

Nå det generösa i detta exempel från min sida var inte att jag betalade tillbaka naturligtvis, utan att jag lät min släkting fortfarande tro att hon bjudit mig… samtidigt som pengarna återgäldades….

är det förmätet av mig att berätta om detta …. njä jag tycker inte det

… nå så ser jag på dessa världsliga ting

….
Under min långa, långa resa, har dessa fötter trampat oräkneliga steg, med krökt rygg, med bly i fötterna, med bultande hjärta.
Trots att det känns långt bort i tid sedan jag besökte dimmornas rike, så kan jag beträda det igen, med ett endaste steg…. inget är säkert.

Under min långa, långa resa, har världen förändrats, och jag med den.
Jag längtar ofta till tystnaden, men har inte ro att finna den.
Vänner som nära på svor evig vänskap, tynar nu bort i periferin, och försvinner med tiden. Det var bara ord, då betydde de allt, idag betyder de ingenting.
Våra vägar korsas helt enkelt inte längre…. inga ord kan ändra detta.
Det är vad det är.

I början av min långa, långa resa, så fanns där gestalter som man med stor välvilja skulle kunna kalla för familj. Jo visst är det mitt kött o blod, min släkt, mitt ursprung… men ”familj” kanske har lite djupare innebörd än så…. det kanske inkluderar ett hav av engagemang, en ocean av kärlek, och 2 decennier närvaro.
Era ansikten suddas sakta ut när ni försvinner bort från mig, och kommer aldrig åter…. ni är i ett annat rike…..

Under min långa, långa resa, går själar över till andra sidan, …. som om de gick upp i rök. Nyss var dom här, sedan försvann de …. och är borta för alltid.
Men som ett mirakel dyker det upp nya liv, poppar upp som svampar ur marken, och innan du vet ordet av det så har även dessa rena själar tappat sin oskuldsfullhet, och har börjat sin egen långa resa….. och lämnar oss bakom sig.

Så småningom gör vi vår sista resa….

…
Som små, små bomullstussar faller de ner från himmelen,
som en välsignelse för ögat, de första snöflingorna.
De lyser upp vägar, fält, skogar, hustak, allt som nyss var grått, mörkt och kargt har lagts under ett vitt omhuldande, upplyftande ljustäcke.
Temperaturen har letat sig ner till -15, vilket normalt sett inte är så kallt, men på den här sidan nyåret är huden känsligare för snålblåsten i minusgrader.
Det knarrar under fötterna, och ett leende på mina läppar kan inte stoppas, trots saknad och ett stänk av ensamhet.

Men mörkret är ännu kvar, om än inte lika allenarådande och dominant.
Det är nästan som om mörkret och vintern tillåter oss vila, falla i träda, gå i känslomässigt ide ,…. för att sedan blomma upp igen till vårvintern, då solen börjar värma i det gnistrande djupa snöriket.
Människorna blir svårare och svårare att känna igen nu, under alla täckjackor, eskimåmössor…. om de ens vågar sig ut.
Barnen trotsar alla minusgrader, för att undersöka det vita undret, snön, den nya lekkamraten….. Pulkor, och stjärtlappar, snögubbar och snöbollskrig.
Barnen älskar snön…. nästan lika mycket som sin Iphone och laptop.

Snön var min vän som liten, när jag var utan …..
I timtal, hela dagar kunde jag vara ute, ibland blå om fingrar och läppar.
Jag var Thomas Wassberg, Sven-Åke Lundbeck, jag var Ingemar Stenmark och Stig Strand….. på riktigt. För barn är fantasin verklig och verkligheten fantasi.
Vi lekte i snöhögar som blivit av snöplogning, byggde tunnlar och kojor i dem…
… idag skulle jag aldrig våga mig in i en tunnel i en snöhög, och totalförbjuda dylikt för mina barn om jag hade några…..

För hur skulle barn överleva själsligt utan fantasin, jag hade aldrig gjort det. Utan min livliga fantasi, eller utan Astrid Lindgren, hade jag varit i ett annat land nu….
Nangiala eller Nangilima kanske….

Den levande ljusstrålen från en anonym bil som svänger in på gården, lever ett eget liv, och förändrar gården för varje liten sekund, lyser upp och försvinner…. och sedan är den borta, och mörkret lägger sig över hus och gård igen.
Luften är så pass kall att man piggnar till av den. När snöandet upphör och molnen skingras… så öppnar sig en stjärnhimmel mitt i vinternatten.
Jag blir upprymd av stjärnhimlens oändlighet och dess skönhet, och återigen spricker mitt ansikte upp i ett leende ….

…trots längtan efter de mina, och saknaden efter det enda som egentligen betyder nåt… kärleken

….
Jag är i vardagen ofta optimist, jag har klarat mig levande genom helveten som många inte ens kan föreställa sig, men ganska många faktiskt kan föreställa sig….
Jag älskar livet, jag älskar musik, jag älskar snö, sol, regn, gamla, unga, vinter, vår, sommar, höst… klagar nästan aldrig över vädret älskar att hjälpa andra människor, tycker om att känna mig bidragande på vad än sätt jag kan….

Men när det kommer till världen i stort, är jag pessimist, vår välfärd demonteras av girigbukar, och hela det kapitalistiska systemet håller på att kraschlanda på buken…..
det är bara en tidsfråga…. 1 år, 10 år 30 år ??

Egoismen breder ut sig, och blir normen i världen.
Nytt i historien ??… knappast, men nu går det rejält utför med banker som slutar med kontanter, så man kan ta ut avgifter i än större utsträckning. Att ha en bank är inget val längre, och det utnyttjas av giriga banktoppar. Politiker höjer sina löner kontinuerligt, även om de sänker skutan de styr, likaså gör privata företagare, allting vi gemensamt byggt upp, och fått i arv av våra fäders slit, har på 6 år sålts ut av Alliansen i synnerhet….

…..och man har mage att prata om ”ansvarsfullhet” Jag mår illa, och skäms över vad svenska folket har blivit.
Medelklassen har blivit köpta av Alliansens skattesänkningar, några hundralappar kostade deras själar att köpa…

Och konsekvensen med ökade klyftor och ökat utanförskap, ökad arbetslöshet osv … beskylls allt oftare invandrarna för…. för få lärde av det monstruösa katastrofala som hände i Tyskland på 30-talet.

Människan tycks inte klara av att få det bättre, utan att vilja ha ännu mer, och då på andras bekostnad

….
Lilla lilla hjärtevän
vad är det dom gjort
Drömmer du mardrömmar än ?
dina drömmar krossades fort.

Du stora, starka nya lilla liv
Du bär på ett ok tungt som sten
Kämpar tappert, med små kliv
men du fick betala, med livslångt men

Lilla tappra tonårshjärta
tvingades följa flocken
kvicksilver i ditt unga hjärta
med bly på ögonlocken

Modiga, skräckslagna lilla vän
Dom stal ditt kluckande skratt
Men hjärtat ditt av guld slår än
däri finns din gömda skatt

Ofrivillig sömn, oro, och rädd
kämpar du mot demoner och troll
somnar bortom din bädd
för att politiker inte har koll

Du blev offrad för andras stolthet
Dom med sprutan blev väldigt rika
trots att alla, alla, alla vet.
så törs ingen, ingen, skrika

Själv vill jag vara Jesus för en dag
Jag vill så innerligt göra dig hel
Dig och alla andra de trasat sönder
Du unga tappra modiga juvel

Tack för ditt mod Emelie
Du gav… … många en röst
Och om du tittar där inuti
Är hon du var, alltid kvar i ditt bröst

Vill förtydliga att med ”dom med sprutan” avser jag i dikten, läkemedelsbolagen, inte sjuksköterskor etc. Det är ju oxå logiskt eftersom sjuksköterskor knappast blev rika på att ge sprutor.

http://www.svtplay.se/klipp/595495/klipp-efter-sprutan

http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=125&artikel=5361542

….
155 barn har drabbats av narkolepsi som direkt följd av svininfluensavaccineringen.
155 !!!!!…..Och lägg därtill att även många vuxna drabbats av narkolepsi som följd.

Jag är inte den som gillar att säga ”vad var det jag sa”…. men här är det frågan om det inte är på sin plats. Att oroliga människor tog beslutet att vaccinera sig i rädsla för att dö… klandrar jag inte enskilda medborgare för…. även om det för mig personligen stod helt klart vad som hände i Sverige under denna nutidens värsta propagandaskandal.

Nej …. ansvaret och skulden må här ligga på:

– Cyniska läkemedelsföretag
– Politiker
– Media
– Sjukvården

De borde åtalas !!!!

Och det är ett tungt ansvar…. som få eller ingen tycks ta.
Erkännandet ang biverkning av narkolepsi har delvis slagit igenom, men det har inte fått de krigsrubriker som ”hotet, pandemin, svininfluensan” fick….
Och banne mig borde det betalas ut skadestånd till de drabbade…. men även skall de skyldiga vara med och betala ur egen ficka, utifrån ansvarsposition och tillgångar.

Varför anser jag det då … jo…

Socialstyrelsen ingick ett avtal med läkemedelsbolaget om ett otestat vaccin, som fråntog bolaget från ansvar för eventuella biverkningar.
Media, regeringen och myndigheter gick ut och skrämde, hotade folk till vaccinering i den värsta propagandaskandal i modern tid…

Medier var full av ord som ”Solidaritet till riskgrupper” där arga pro-vaccin-fanatiker gav folk dåligt samvete inför valet att avstå.
Föräldrar slets itu inombords inför valet… där en I MEDIA ENAD LÄKARKÅR, var övertygad om massvaccineringens förträfflighet och nödvändighet, och kritiker, som var förmodligen lika många tystades ned alt inte gavs utrymme i media….

Var är alla tvärsäkra röster nu …. nu när barn och vuxna i hundratal lider alla helvetes kval över ny livssituation genom sjukdomen narkolepsi….
Även självmordsförsök har förekommit i samband med lidandet kring narkolepsi uppnådd av influensavaccinet…. som ”alla var så eniga om”

Och dessutom så har den utlovade undersökningen kring dödsfallen i samband med både sjukdomen svininfluensa och de som misstänks kunna bero på själva vaccinet…. dessa utredningar har då inte jag sett röken av….

Och även om de presenteras, så kan man undra vem som gör undersökningen, och om de är utan särintressen och jäv i frågan….

Det här luktar svinigt så ini H-vete….

En stor grupp ansvariga människor borde minst SKÄMMAS ordentligt, och må rätt dåligt psykiskt och egentligen även åtalas.

Men som det ser ut nu, är det offren för masspropagandan, massvaccineringen, och undanhållandet av fakta …. som lider….. av narkolepsi… och då är som sagt var inte eventuella dödsfall pga vaccineringen inräknade

Skäms !

…..
Innan jag vaknade… i drömmarnas land, gick det mesta lite småsnett, jag gjorde fel, och mötte motstånd….. Sedan vid halvtiotiden vaknade jag till, med den känslan i kroppen och i sinnet…. att liksom vara offside och fel hela tiden…
Men jag minns oxå med en gång att jag är bjuden på Frulle hos en granne… vilket genast förbättrar utsikterna att ändra känslan jag så ofta får med mig från drömmarnas land.

Lite gitarr, trappmusik, och sångkvällsplanering följs av bankärenden, och att valla Bror Göran på stan, samt att dra en fika hos bror Adam Andersson.
Blir glad över att hitta egenhändigt tillagad köttfärssoppa i frysen … och vips har jag fått mig en riktig måltid, och god och nyttig.

En plötslig ingivelse av generositet, sötsug och grannsämja föranleder mig att gå över gården och bjuda på min blåbärspaj, …. bär som jag plockade i regnet i början av Augusti….. Jag måste säga att det var en av de bästa blåbärspajer jag ätit.

Så var min dag i korthet….

Längtar till nästa dans, så jag kan lura mig själv till den goda känslan av att ha en kvinna i mina armar, som om hon vore min …. för en stund.
Men det är varken då efter dansen, eller i kväll att illusionen blir verklig….

Jo jag är god nog, fin nog, vacker nog … men inte en tillräckligt attraktiv deal..

Nä nu ska jag gå och krama mig själv till sömns…..see ya !

…
Av respekt för dig, balanserar jag mellan att skydda dig från din bräcklighet och de nygamla risker som uppstått iom hög ålder……och o andra sidan, ditt och allas livsnödvändiga behov av att hjälpa till och vara behövd.

Jag ber dig bära kassen, just därför….. men går bakom och ser till så att du inte ramlar baklänges pga ett felsteg…..
Jag ber om dina åsikter, ditt kunnande, trots att det ibland blandas ihop saker…
Jag tar tag i dina armar när jag pratar med dig, så som du gjorde med mig.

Det finns diagnoser och benämningar som klingar negativt och respektlöst om ditt tillstånd… men för mig är du den du alltid varit, du erhåller samma respekt och kärlek…. ingenting kan ta ifrån dig vem du är och har varit, ditt goda hjärta.

Jag lägger ut pengar åt dig för lite småhandlande, tills vi kommer hem, fem-sex gånger vill du betala tillbaka …. fast betalningen redan är återgäldad…. och varje gång säger jag med vänlig tålmodig röst att det redan är betalt och återgäldat….

…….
Hur många pojkar/flickor i världen gråter invärtes just nu ?
Ensamma hungriga, smutsiga …. frusna ända in i benmärgen….
….hur många ?

Jag känner mig maktlös…. så jäkla maktlös….
På de få sekiner jag har…. skulle jag vilja skänka en del för att förbättra för dessa barn….. men jag vet att jag då bidrar till miljonlöner åt rika vita hjälporganisationers chefer ….. istället för barnen med tomma oförstående blickar.

Dessa chefer borde skämmas …. men tror inte de är kapabla….

Finns det ingen gräns för människors girighet ?…. för människors grymhet ?
Jag är oxå grym….. Jag lever gott och relativt tryggt för tillfället, trots min trasiga dysfunktionella själ….
Det kan snabbt förändras, jag är mycket skör under den glättiga skämtsamma ytan, och ….ingenting är säkert….. ingenting.

Jag har dåligt samvete inför det faktum att jag inte gör mer än jag gör för världen, för dessa barn, …. annat än att jag just nu fäller mina tårar för dem, ….
Och jag rent politiskt och verbalt vurmar för för och röstar för solidaritet med dessa, samt en värld med mindre av destruktiv miljöförstöring, cynisk marknadsekonomi, och brutala barnamord genom så kallade ”försvarskrig”…

Jag gråter….. men det räcker inte, inte på långa vägar…

Och jag skäms över att jag inte har kraft och stabilitet nog att agera, lämna mitt trygga hem för att agera…. skäms och gråter.

..
Hur underbart vackert är inte livet ibland, ur den djupaste sorg och tragedi, lyser kärlek och värme igenom, och skapar liv…..

Du vackra vän, du stora hjärta, du fria själ…. har blivit det vackraste och mest värdefulla man kan bli i livet…. en mor !
Jag vet i mitt hjärta att du kommer ge så mycket kärlek, så mycket värme och tid….
Det nya ljuset kommer vara tryggt i dina armar, i din famn….

Det glädjer mig till tårar, både för din skull och den lille….

All min kärlek, och lyckoönskningar till er