…
Det är i mitten av augusti, men det känns som sommaren övergick till höst ungefär kl 19 idag. Regndroppar snattrar rogivande melankolisk mot fönsterblecket, och mörkret faller tidigare än igår. Jag gick en timme i regnet, på min snigelrunda. Det mullrade av åska nån mil härifrån. Jag var genomblöt trots regnjacka. Men det är skönt att gå i regnet, harmoniskt, jag tycker om regn. Tomaterna tycker inte lika mycket om mängden regn och blåst som levererats i sommar.
Samtidigt som jag saknar nån slags mänsklighet hos människorna omkring, nån slags fighter spirit, nån slags jävla självbevarelsedrift, nån slags sunt förnuft… en tvivlande grundinställning … samtidigt som jag saknar människor … riktiga människor, tänkande människor … så blir jag alltmer hänvisad till ensamhet, och orkar inte med teatern och likgiltigheten hos folk. Ensamheten, den fysiska, blir alltmer lockande och rogivande. Men den intellektuella ensamheten allt mer svår. Jag tror inte på kärleken längre, om jag nånsin gjort det? ”I’m through with love” som Ella Fitzgerald sjunger, eller ”why should I care”, som Diana Krall sjunger… fast jag hellre önskat att ”For once in my life, I got someone who loves me” med Steve Wonder, vore soundtracket i mitt liv. Allt oftare är det tyvärr ”Compliance” av Muse som ringer sannast i mina öron, eller Iyah May’s smått fantastiska, rebelliska ”Karmageddon”
I all ödmjukhet, menar jag på att människors likgiltighet inför vad som håller på att genomföras globalt och nationellt, lägger ett tungt ansvar på oss konspirationsteoretiker/ tvivlare att vara ljuset i mörkret. Likt små eldflugor i ett tyngande, massivt mörker av apati inför sin egen framtid. Main stream mediatalar om för oss att politikerna är överens om att ”Google ska etablera sig” i Torsboda/Sundsvall. Och folk är totalt ovetande om vad det är, och att det sker globalt. Inte heller´Data-centers” är ett tillräckligt beskrivande ord. det är övervakningscentraler, och inget annat som kommer dränera energiförbrukningen för vanliga medborgare, samt sluka vatten, för nedkylning av de upphettade övervakningscentralerna, som kommer förvärra vattenbristen de menar på att vi har till följd av ”klimathotet” i ett av världens mest insjörika länder. Och just det … de är till för att övervaka våra liv in i minsta detalj, på ett sätt som kommer få boken 1984 att framstå som en mys-novell. But you don’t care .. do you ?
Och det regnar allt mer intensivt nu mitt i natten, och jag misströstar i höstmörkret. Men om drygt två veckor ska jag hämta hem 10 kg nötkött från lokal gård. Jag har flera frysar med bär och grönsaker, och en kyl med pärer. Och lika mycket pärer kvar i jorden , som troligt ska fraktas till en jordkällare i Jämtland… så låt hösten komma!
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!