…
Det är rätt mycket jag inte förstår här i livet, här i världen.
Och att ha insikt över att det är mycket man inte förstår, är en klokskap som faktiskt gör en till de mer intelligenta homo sapiens på vår jord.
Det här med ”ambitioner i livet” är ett uttryck som jag på ett personligt plan har mycket svårt att förstå innebörden av.
Likaså en ”skälig lön” är inte så lätt att förstå sig på hur man ska mäta eller värdera.
”Livspussel” ...är oxå ett ord som känns onödigt i ordlistan
Och det jag är mest fascinerad över är alla de människor i Sverige som inte får det att gå ihop ekonomiskt, trots att de har jobb. Jag misstänker att en och annan lönearbetare knyter näven i fickan när man läser mina naiva iakttagelser kring pengar, ambitioner, karriär, löner etc.. Men jag måste ju få fundera över det jag inte förstår ?
Till att börja med, så har jag själv det för jäkligt bra ekonomiskt, rent oförskämt bra faktiskt. Jag har råd att betala hyran, jag har råd att äta mig mätt, jag har råd med någon dans i månaden, och jag har råd att musicera lite, och jag har råd att skänka lite pengar till mindre lyckligt lottade Europeiska medborgare som skickar till sina barn i tex Rumänien nästan varje gång jag går förbi där de sitter.
Och jag är sjukpensionär . (Ja ni vet en av de där lata, arbetsskygga människorna som parasiterar på ärligt folk som tex Politiker, Penningspekulanter, riskkapitalister, Bankdirektörer och den typen av hårt arbetande folk) Jag tror nog detta till trots att jag tillhör den grupp som har kanske minst pengar att röra mig med, förutsatt att vi pratar om svenska medborgare. Och det finns nog heller ingen som hör mig beklaga mig över min ekonomiska situation, det förekommer helt enkelt inte. Det är till och med mer sällan än folk hör mig gnälla på vädret, vilket jag tycker är det bästa i världen.
En fundering jag har kring detta faktum att jag som har lite mindre på inkontot, är betydligt mer nöjd än de som har det dubbla, tredubbla, fyrdubbla etc etc … att det skulle kunna ha någonting att göra med hur utgiftskontot ser ut, och ständigt vill mycket ha mer. Men det är bara en liten fundering jag har, det är säkert så att det är mer synd om rent ekonomiskt, om tex en sjuksköterska som har 24.000 i månadslön, än en pensionär som har 9000 att röra sig med. Ja och nu är det då naturligt inte frågan om att jag tycker en pensionär, arbetslös eller sjukskriven person ska ha mer, eller lika mycket som en arbetande. Självklart inte. Jag är bara mest fascinerad av det ständiga ekonomiska missnöjet, och att nästan ingen tycks kunna bli nöjd.
Nu tycker ju givetvis sjuksköterskan, och andra yrkesgrupper att det är hemskt orättvist att en politiker får ca 50.000 i månaden eller mer, eller att en nationalekonom får 90.000 i månadslön. Ja men visst är det så. Livet är inte rättvist, och det blir lite på det här viset med lönesättningar, när vi röstar fram politiker som låter marknaden diktera villkoren för vad som anses ska värderas mer i löneersättning, och vad som ska värderas mindre. Det finns ju även gott om småföretagare som har betydligt mindre att röra sig med än 24.000. Återigen just sjuksköterskelönen är bara ett exempel, det finns gott om yrkesgrupper som känner sig förfördelade. Ja typ i princip alla yrkesgrupper skulle jag nog påstå.
Det verkar nästan som de som har, oftare är missnöjd och otacksam, än de som inte har….så mycket.
Men det är klart att sköterskor ska säga upp sig om de är missnöjda med sin unkna lön på 24.000 kr. …ja kanske flytta till Norge där lönerna kan vara högre på grund av Nordsjöns Oljerikedomar. Men då blir det ju ändå något att vara missnöjd över där, eftersom priserna följer löneutvecklingen, och allt är dyrare där.
Högre lön måste ju givetvis vara prio nr 1, för alla yrkesgrupper. Bra jobb som man trivs med och känner att man gör nytta är nog inte så viktigt då kanske ? .. ja nä, det är ju det som är den enda analys man kan göra av svensk arbetsmarknad i ett nyliberalt samhälle, där de flesta har så svårt att få det att gå ihop ekonomiskt. Själv tillhör jag som tur är de mera ekonomiskt lyckligt lottade, och är glad och tacksam för det. Och min moster nybliven änka, och sedan snart 20 år, pensionär, säger sig aldrig ha haft det så bra ekonomiskt som nu.
Men som sagt… det är så mycket jag är för osmart för att förstå..