Välkomna till livet

…
Solen strålar ute, jag beslutar mig för att gå en lite längre promenad,
Från Djupön, upp mot Vemyra, ner mot Österspannsjön, Nylandsån,
Tjäll, Västnyland, Bruket och tillbaks till Djupön. Det är ungefär 2, 1 mil.
Nån stans vid västra delen av Österspannsjön möter jag 88-årige Aron Näsström,
som ska rasta sin hund där.

Jag gör som jag oftast brukar, trots att det inte är sed och tradition att prata
med främlingar, jag hejar på honom, och säger nåt om det fantastiska vädret,
och samtalet är igång. Vi pratar om sjön, hans sommarstuga, hans jobb,
hans cancersjuka hustru, och om promenader. Flera gånger frågar
han efter mitt namn, som han inte uppfattade direkt. Jag sa tänk på Bibel,
och Tomas tvivlaren, så¨kommer du ihåg. Han kontrade med Aron med staven,
ur Moseboken.

Fåglar sjunger, i vintersolen, som om de hade hopp om våren,
allt annat är stilla omkring mig. Kommer till en hästhage där 4 hästar ställer sig och
tittar på mig medan jag pratar med dem. Varken de, fåglarna eller Aron nämner
något om att jag inte borde få vård, eller att jag borde betala min egen begravning,
eller att jag ska uteslutas från delar av samhället. Jag är fri för en stund,
jag kan andas, frisk luft, i friska lungor. De har märkligt nog aldrig varit så friska,
peppar peppar ta i trä…. som de tre senaste åren.

En av alla tusentals reklamannonser, ger rådet att få upp pulsen
minst trettio minuter om dagen. Inga problem tänker jag
Jag går väl ut och står upp för att jag är ovaccinerad,
och tar konsekvenserna av det. På så sätt får jag upp pulsen på de jag
pratar med. Jag gör således en hälsoinsats. Min puls går också
upp betänkligt, när jag bemöter dem med FHMs statistik,
deras egna fall på eget grepp, och de´ras blinda tro.

Jag tittar igen på världskartan som visar vart det dött flest människor
i världen, och ser att det är i de länder som är förespråkar solidaritet,
genom att ta mer doser vaccin än de har folk, och lämna de fattiga utan.
Och jag är inte skadeglad över det faktum att de fattiga som inte fick
något vaccin, klarar sig bättre… men nånstans är det väl
att falla på eget grepp.

Jag orkar knappt tänka längre, min hjärna håller på att implodera
över hur världen har blivit på sista tiden, hur människorna har blivit.
Under 2 års tid försvarar jag verbalt vår demokrati och vår
yttrandefrihet, medan ni tittar på, och stöttar totalitära medel.
Till och med när det lättar, kastas det ut hundratals skrämselartiklar
skuldbeläggande och fortsätta massvaccineringen,
som med all tydlighet är ett misslyckande på alla möjliga plan,
utom ett. De misslyckades vara transparenta, misslyckades
dra ner smittan, misslyckades ena folket som splittrats ännu mer,
misslyckas tala sanning om fördelningen svårt sjuka och döda,
mellan vaccinerade o ovaccinerade…

… men lyckades stoppa miljarders miljarder i fickorna på de som redan
äger världen, och dess kommunikationskanaler media.
Jag orkar inte med er nu… Jag orkar inte med er skuldbeläggning,
er blinda tro, era hatiska inlägg och personangrepp, orkar inte med
er strävan mot ett totalitärt samhälle, den blinda religionen,
vaccinismen, som inte tillåter någon debatt,
inga frågeställningar ….

Ni orkar inte ens ta del av när bluffen avslöjas. Och med bluffen menar
jag inte Covid 19, utan presentationen av densamma. Lögnerna för att
tvinga på folket vaccinering…

.. jag orkar inte med er”!

Jag går ut och andas frisk luft igen, med friska lungor,
denna gång i sagolikt vackert snöfall. Det snöar lapphandskar,
och jag sopar bort en deci snö framför porten.
Och andas igen!

Ni är också välkomna till livet när ni är redo!