…
Hej igen pappa !
Det har gått 12 år nu, sen du lämnade
det här livet. Jag saknar dig fortfarande.
Jag hoppas du har det bra där du är.
Ikväll är jag trött pappa. Trött och less !
Det har smugit sig på ett tag nu. Trött på
världen omkring, på idioter, självupptagna, uppblåsta
… idioter ! Jag är inte trött på livet, så som man brukar
uttrycka det när man vill avsluta det, eller bara få
lite sympati, och tycke-synn-om.
Nej jag är trött på idioter, uppblåsta idioter,
och hur världen i mångt och mycket ser ut idag.
Pappa…. allt var inte bra förut, det vet du ju.
Och du fanns inte för mig i mina tidiga år.
Så var det ju. Men jag förstår dig bättre
än man skulle kunna tro. Alkoholen blev din falske vän,
som för många i den Lundinska släkten.
Och mamma … ja hon var helt uppfylld av sig själv,
sina självmordshot, hat mot män och …. ja du vet vad mer pappa.
Men du och jag blev rätt bra kompisar ändå på äldre da’r.
Din andra kompis alkoholen, var en falsk vän.
Och jag blev ensam när du umgicks med den.
Jag hade behövt dig vid in sida då, när hon hotade,
när hon rymde hemifrån, när hon beskyllde mig som 10-åring
för att hon ville ta livet av sig. Men du var inte där pappa.
Din falske vän hade lurat ut dig på dåligheter.
Men jag vet vad du såg i botten på din flaska far,
och jag förstår varför du drack, men hatade din falska
vän alkoholen.
Jag är fortfarande den där lille pojken pappa,
som längtar efter trygghet, efter en fast punkt i tillvaron.
Jag bär honom med mig, och tar hand om honom,
den enda som gör det, tar hand om honom.
Jag gör det genom att låta pojken komma till tals ibland.
I skrift… som nu. Nu tar jag hand om honom, nu får han göra
sig hörd en stund, som han aldrig fick då.
Det finns människor som inte har en aning om vad
jag pratar om nu, som använder nedlåtande uttryck om
att ta hand om sina känslor. Men de är idioter,
och det kommer en dag då de inser det…
… men då är det oftast för sent för dem.
Ditt hjärta var stort pappa, men du fanns inte vid min sida,
när helvetet bröt lös. Jag har förlåtit för länge sedan pappa.
Jag har till och med till stor del förlåtit mig själv,
över de människor jag varit otillräcklig inför.
Och det är ett digert antal tillfällen,
ty jag är också människa… väldigt mycket människa.
Det är bättre nu pappa, mycket är bättre.
Jag har lärt mig hantera saker bättre än förr.
Lärt mig hantera idioter bättre än förr. Men de är fortfarande
idioter, och väldigt tröttsamma i för stor dos.
Jag blir bättre och bättre på att må bra i ensamhet,
och då slipper jag fjäska för idioter, som aldrig velat
mig väl.
Men nu så är i slutet av augusti, är jag lite trött.
Slut mentalt och kroppsligt, lite lätt indignerad för
tillfället. Det går nog över snart, det brukar ju göra det.
Bara jag håller mig borta från vardagsidioter ett tag,
och offentliga idioter. Tar hand om mig själv ett tag,
i min lilla borg vid Ångermanälvens kant. Stoppar i mig näring
för kroppen, och stoppar i mig näring för själen.
Då går det nog över efter ett tag pappa.
Och du är nog vid min sida pappa.
Du och andra änglar, ger mig osynlig kraft,
när min tar slut.
Vi får väl se när vi ses igen, det bestämmer jag inte över.
Döden tar mig när han vill, skaldade Cornelis,
och så är det förvisso. Ännu en dag i paradiset på jorden
för Kai Tomas, bland alla idioter som släppts in i det,
ja och några underbara medmänniskor, i ärlighetens namn.
Jag längtar till hösten nu. Den vackra färgglada,
den eftertänksamma, den mysiga hösten.
Kärlek ? … nix !
”Det kommer flera” sa du när ännu ett förhållande
kraschat redan i startblocken … förmodligen för att trösta
mig. Det gjorde du rätt i pappa.
Men jag behöver inte flera… jag behöver EN…
som på riktigt älskar mig som jag är, inte som de vill jag ska bli.
Kärlek ? Nix !
Gonatt i himlen pappa, och hälsa chiefen !