…
Ännu är jag här,
du kanske inte kan se mig?
Men ännu är jag här!
Ännu har jag inte gett upp på människor, ännu har jag inte gett upp på mänskligheten, fast det ibland känns nära till. Men den stund jag ger upp på mänskligheten, överger jag mig själv.
Ännu sjunger jag sånger om frihet,
du kanske inte kan höra dem,
men ännu sjungs det sånger om frihet.
Natten är mörk nu, världen är mörk nu, och människan är vilse i det mörkret. Människan gick vilse i sitt paradis. Och själv känner jag mig ensam, väldigt ensam. Att prata med människor som inte vill höra, att rädda människor som inte vill bli räddade , att berätta det som ingen vill höra. Och själv känner jag mig väldigt ensam.
Att längta tillbaka till en trygg illusion är lockande, men inte alls vad jag egentligen vill och behöver. Månen försöker lysa upp i mörkret, men artificiella spår av moln, gör allt för att dölja sanningen för oss, för dig och för mig. Än är jag här, än har jag inte gett upp. Än har jag inte gett efter för deras giftiga ord och giftiga injektioner
Ännu är jag här,
du kanske inte kan se mig?
Men ännu är jag här!