Torsdag 20 november klockan 19:09
Förvirrad, kluven, vilsen, splittrad, villrådig, och tungt sinne, små deppigt och uppgivet. Vet varken ut eller in längre. Orkeslös. What’s the points? Why try?
Personlig hälsa, omvärlden, intellektuell ensamhet, kärleksmässig ensamhet, lögner överallt. Vad ska man tro? Och vem och vad kan man lita på? Ens om någon säkert faktiskt vill väl, så betyder det bara att de vill väl, inte nödvändigt att de har rätt. men alltför många vill inte ens väl…. Längre
Jag har kämpat länge och väl, ofta helt ensam. Eller kanske rättare sagt oftast helt ensam faktiskt. Jag är vilse, trött och vet som sagt vad varken ut eller in på många punkter i livet och i världen. Vet inte vilken väg/stig jag ska gå längre. Vet inte om jag måste gå ”offroad” med allt vad det innebär i svår framkomlighet, och utan en aning om vart man är på väg. Rent metaforiskt alltså. Då kan man hitta nya vägar, stigar, men också gå vilse helt.
Och när jag får ”punktering” så som nu, när jag sjunker ihop, får jag tankar som att han får väl ta mig då liemannen, vet inte om jag orkar slåss längre, kämpa längre. Nej jag tänker inte ge mig till honom, men han får väl ta mig då? Vet knappt vad jag vill längre, jag vet vad jag en gång har velat. Men nu, vilse, desillusionerad. Vem fan skulle sakna en – när båset är tomt? Får leta saker att längta efter. Folk har inte tid för varandra länge jag kollar telefonlistan, och funderar över om någon där skulle bli glad om jag ringde, eller om de kanske t.o.m. skulle ringa själv någon gång. Och varje gång får jag svårt att hitta någon.
– ”inte bra”
…….säger Mohammed, och skakar på huvudet när jag sa att jag inte har någon kontakt med mina bröder och att mina föräldrar är döda.
– Måsta gifta sig!
….brukar han också säga. Han kanske har rätt rent mänskligt att vi mår bättre av om vi är i en familj och någon att älska och bli älskad av. Med vem ska jag älska? Och vem ska älska mig? Vi män är ju toxiska? Enligt dagens kvinnor? Och jag har varken status eller pengar. Och sen slår vi tydligen kvinnor också och förtrycker dem på allehanda vis, sägs det. Jag känner inte igen varken mig själv eller någon annan man jag känner i detta. Men så är det, så sägs det. Och sen har jag levt ensam så länge att det är frågan om jag kan nåt annat?
Så, nej Mohammed, du vet nog inte vad du pratar om!
Men å andra sidan, det gör nog inte jag heller, längre