Författare: tomastvivlaren

…
Det här blir kort inlägg.
Jag googlade på min tanke om att även inom fotbollen kunna utmana 2 domarbeslut per match… på så sätt som tennisen fungerar. Och till min förvåning ser jag att Sepp Blatter, en person jag knappast respekterar på någon punkt i övrigt, har föreslagit just detta. Men sedan helt tomt från träffar på Google.

Jag TYCKER verkligen det skulle underlätta rättvise-skipandet, och dessutom tillföra ett spännande ”schackmoment” för fotbollen. För man kan ju utmana vid fel tillfällen och då avslöjas ju att man har fel, och domaren hade rätt. Så det behöver inte alls undergräva domarnas integritet eller roll.

https://www.fotbollskanalen.se/andra-ligor/blatters-senaste-forslag—tennisregler/

Utdrag från art:

Ifab-medlemmen Stewart Regan, Skottland, säger att förslaget väcker frågor om hur fotbollen skulle förändras.
–
Det skulle bli en komplett förändring jämfört med i dag. Om matchen
stoppas för att man ska gå igenom en tv-repris försvinner det som våra
supportrar vill ha – en snabb och flytande fotboll, säger han.

Det där Regan säger är ju löja faktiskt. För som det fungerar nu, stannar ju fotbollen redan upp pga maskning och av protester mot domarna. Jag tror det finns en korruption inom fotbollen i dessa frågor. När Barcelona hämtade upp 0-4 mot PSG, var ju spelarnas beteende och domarinsatsen en ren fars. Och med 2 offsidemål igår när Real Madrid vann mot Bayern Munchen.

Med regeln om 2 utmaningar per match, så hade inte Real och Barcelona gått vidare i CL dessa ggr. Och kanske är det där skon klämmer. Lagen med de största ekonomierna måste få domarhjälp på planen, för att det finns starka ekonomiska intressen bakom att dessa går vidare. Ungefär som Brottningen när icke Ryska nationer blir bortdömda pga att ryska ledare går ner till mattan och ändrar domarbeslut.

Så i detta specifika fall sammanfaller mina åsikter med en korrupt herre, MOT andra korrupta herrar.

…
Jaha vad har hänt i världen ?
Några ö-viksbor testade ett nytt sätt att fiska, med dynamit.
Värmländska tjuvjägare har näst intill tömt Värmland på varg, trots att regeringen godkänt licensierad vargjakt vid behov.
Trump ”övertrumpar” sig själv gång på gång i dumhet,
Nu gratulerade han blivande diktatorn Erdogan över ”Erdoganisatan” (fd Turkiet) , till minskad demokrati. Kvinna i Akalla biten i ansiktet av tam-hund, men inget som jag misstänker att det upprör varghatarna. … Jo och Tomas Lundin har haft tvättstugan i Sollefteå. Och snoret rinner, och solen skiner.

…och då undrar man lite HUR de ska identifiera råttorna ?

…
Verkar som värsta delen av förkylningen är över.
Man förundras över hur mycket snor en människa kan producera under en och samma förkylning. 2st 10-pack snyt-servetter, och 3 toapappersrullar har gått åt.
Jag är ju inte riktigt så frisk att jag kan ta långpromenader eller springa än. Men jag dammsög och torkade golvet. Och jag förärade Adam på Lilla caféet med ett besök. Vi diskuterade mänsklighet, politik och vänskap.

Sen var energin slut. En dusch och en rakning, och sedan orkade jag steka 2 ägg.
Måste bättra på näringsintaget igen. Fuskat lite under förkylningen möjligtvis.
Det passade ju bra att bli förkyld under påsken, om jag nu nödvändigtvis skulle bli förkyld. Det blir ju en kaskad med filmer på TV under påsk, de flesta har man sett. Men något enstaka nytillskott blir det. Och medan de rättfärdiga människorna åker skidor i fjällen, behöver jag inte känna mig så ensam då.
Av någon anledning klarar jag leda bättre under förkylning. Accepterar stillheten bättre då, och ensamheten.

Nä … utåt sett är kanske mitt liv inte så där jätteintressant. Jag är inte en man med ”ambitioner”, har nästan inga pengar. Jag behöver inte självförverkliga mig själv för att visa upp det som en trofé hur självförverkligad jag är. Jag trängtar inte efter nån fånig titel, och inte efter någon kvinna att visa upp som trofé heller.
Visst vill jag känna kärlek, mer än något annat. Men det är inte samma sak som ovannämnda.

Att ta en kopp kaffe med Adam, och prata om livet. att spela boule med människor som blir glada att se mig. Att äta mig mätt varje dag är inte så illa det heller.
Jag spelar musik mest hemma just för tillfället. Kanske blir det mer spelningar senare, kanske inte. Kanske kommer dansglädjen tillbaka igen, kanske inte.
Dansen, som så mycket annat i mitt liv, kändes iom kraschen jobbig, ingen glädje kvar, ingen själ kvar i dansandet. När kärleken återigen inte visade sig vara min vän, dog även dansen för mig. För dans är passion, dans är sensualism, dans är lycka. Dans är kärlek, dans är längtan och dans är hopp. Annars är det inte dans.

Nu står våren för dörren, och precis som Karin Boye sa, så tvekar den.
Sedan är det sommar i Sollefteå. Det har varit en svår vinter, ett svårt ett och ett halvt år. Men med sommar kommer alltid sol, kommer alltid hopp, kommer alltid blommor och grönska och underbara sommar-skurar.

…
En vän till mig, som jag högaktar, kallar sig själv feminist.
Våra politiska åsikter sammanstrålar allt som oftast,
mer än med de flesta jag känner faktiskt. Och hen kastar aldrig ur sig destruktiv vokabulär så som alltför många andra. Hen skulle vara en ypperlig företrädare för feminismen, och med en sån ledare skulle jag byta position i frågan.

Men ändå brinner ilskan till i mig när de flesta feministiska artiklar publiceras, och även ibland pga hur vissa bekanta uttrycker sig. Det är inte ”bara” ord. Ordval är ganska avgörande för både möjligheten att uppnå det vi vill med våra liv, vårt samhälle, våra medmänniskor. För ord utnyttjas av politiker, religiösa ledare och marknaden även för att vilseleda folk. Så ordvalen för olika rörelser, och de som går i spetsen för dessa rörelser är viktiga. Vilket oxå gäller för mig.

Jag måste också väga orden på känslig våg för att inte motverka mina syften, för att inte kasta felaktig kritik omkring mig, eller förstora och förvanska de vars åsikter avviker från mina. Det är inte helt lätt, när den offentliga debatten både på den tredje statsmakten media, och i synnerhet den på sociala medier har kommit att bli oerhört polariserad och alltmer hänsynslöst aggressiv, både mot motdebattörer och mot sanningen. Jag försöker att göra med ord i debatter, som många kampsporter övar och praktiserar, dvs använda kraften och energin från motståndarens attack till försvar och motattack. Dvs som om motståndarens aggressivitet drabbar dem själva. Men det är lättare sagt än gjort. Många debatter med huvudlösa, samvetslösa anonyma ”debattörer” är helt fruktlösa, eftersom de just är anonyma, och kan därmed spela helt utan skrivna eller oskrivna regler. Och ibland är det svårt att vinna med logik, mot en som kastar bajs på dig utan att tycka sig behöva motivera sitt beteende med annat än mer bajs.

I synnerhet har den här konsten i bajskastning utövats av den fascistiska, främlingsfientliga pöbel-högern, men faktisk i min smak alltför ofta även av stora delar av den feministiska pöbeln. Jag har tex blivit avstängd från ett feministiskt forum första dagen för att jag bad en feministisk skribent sluta använda ordet ”mupp” om sina motståndare. Motiveringen till min avstängning för alltid från det forumet blev att JAG hade använt ordet mupp. Jag har sett feministiska företrädare håna en mansgrupp, som var helt av-maskuliniserade i velourkläder, och kram-attityd, med orden ” ja dom där skulle man ju inte vilja ligga med iaf” Jag har sett feministiska företrädare skriva dikter om att könsstympa män. Jag har sett feministisk artist hävda att hon hatar killar, och försvara det uttalandet efteråt. Jag kan faktiskt fortsätta länge med sådana exempel på feminismens ”förgrundsfigurer”

Och där, precis där finner vi förklaringen till varför jag inte vill sälla mig till feminismen. För att den bygger för ofta på hat, den bygger likt rasismen ofta gör sina teser på medveten generalisering och fördomar mot män. Dvs inte ett dugg bättre än det de påstår sig bekämpa.

Här är en sådan artikel som jag först kände att jag kunde hålla med om en hel del saker, tills författaren var tvungen att nedvärdera maskulinitet, och jämföra det med auktoritarism och nationalism. Plötsligt föll alla tidigare i artikeln förnuftsmässiga resonemang och all strävan efter enighet och lösningar. Och plötsligt var det i paritet med extremhögern polarisering, nedvärderingar, och generaliseringar som gällde. Alltså… återigen svek feminismen som helande kraft, som en kraft för jämställdhet.

http://www.etc.se/kronika/en-feminism-med-formen-av-ogras-men-doften-av-var

Själv läser jag som vänsterpartist gärna nättidningar från både liberala värderingar, konservativa värderingar, feministiska värderingar, läser public servicenyheter mm mm, för att inte fastna i att läsa bara sidor där alla håller med mig. ETC är en feministiskt influerad tidning, men även en vänsterinfluerad tidning. DN, läser jag gärna, då den trots sin liberala/konservativa grund ändå avhåller sig från slaskjournalistik/sensationsjournalistik i större utsträckning än tex Aftonbladet. När det gäller Aftonbladet brukar jag läsa sporten och ledare.

När feminismen började använda sig av fascismens metoder, är det åtminstone inte längre för mig ett sunt alternativ.

…
Utan att vara insatt i detalj, så förstår jag tillräckligt för att dra slutsatser.
För jag har läst historia i skolan, för jag följer med i den fria journalistiken,
för att jag tänker själv.

Det finns något som heter demokrati-index, som utmätts av Brittiska ”The Ekonomist”
Där man helt enkelt gör ett försök att ”mäta” halten demokrati bland jordens stater.
Det är enligt mig ingen exakt vetenskap, eftersom man tex inte tar hänsyn till faktorer som dödsstraff, vapenhandel, militär aggressivitet etc. Men det är väl en hint om hur det står till. Indexet som finns att tillgå på wikipedia, är nu 7 år gammalt, och en del har hänt på världskartan sedan dess. En ranking från 2015 finns pdf-format att tillgå.
Skulle vi som jag önskar, ta med vapenexport till diktaturer i beräkningen, skulle Sverige rasa ganska betänkligt från sin nuvarande 3:e-plats.

Nu mäts demokratin utifrån:

– valprocess och pluralism
– medborgerliga rättigheter
– regeringens funktionalitet
– politiskt deltagande
– politisk kultur

Och de är väl viktiga komponenter, men inte allt.
Och att Sverige tappat i poäng på slutet, är lite paradoxalt för att det kommit in högerextrema krafter i riksdagen. Men det skulle väl knappast öka vår demokratifaktor om vi förbjöd partiet SD ?
Vidare anser jag att demokratihalten i Sverige är skuffad i kanten av de extremt olika ekonomiska förutsättningarna vid val, liksom i de allra flesta västerländska demokratier.

USAs placering på sista plats bland ”fullvärdiga demokratier” är för deras del något för vänlig placering. Men det är min personliga åsikt. Och den baserar jag på allt elände i världen de ställer till med obalans i länder genom ockupation, och sedan lämnar kaos efter sig. Jag baserar det på att man fortfarande torterar fångar på Guantanamo utan att ens ge dem en rättegång. Jag baserar det på att det i praktiken finns att välja mellan väldigt mycket höger, och extremt mycket höger i valen.

Men tydligast avdemokratiserings-process i världen, utifrån den infor6mation som är oss tillgänglig måste ju ändå, utöver den solklara ettan Syrien med Assad i spetsen, vara Erdogan i Turkiet och Putin i Ryssland.
När man sett dokumentärer om hur han i begynnelsen betytt mycket för delar av befolkningen, men hur han gradvis förändrats som person, så ser man många likheter med den mustasch-beprydde lille komplexfyllda Tyska Führern på 30-talet. De hätska anklagelserna mot alla omkring sig, mot demokratier, de arga, oproportionerliga talen. När man ser hur Erdogan tar över fler och fler medier, håller befolkningen i mörker på information, när man ser hur han kuvar och jagar kurder.

Då begriper man att när sjukdomen ”makt” gått för långt, är den obotlig. Och då kan den ha smittat av sig på alla demokratiska institutioner, den kan ha kuvat modet hos folk att resa sig. Den kan ha förgiftat nationen och den mark på vilken de politiska frispråkiga gräsrötterna växer på… så till den grad att det förblir öken för en lång lång tid framöver.

Det är helt sjukt, som ungdomen av idag skulle säga om nåt bra hände dem.
Fast jag tycker nog det passar bättre här.

…
Visst är det gulligt med all Facebook-solidaritet efter dådet ?
”Styrkekramar” och hjärtan, och svenska flaggor i profilbilden för att visa solidaritet med oss själva ? Visst är det väl fint att västerländska tidningar sätter förstoringsglas på all den kärlek som visas ?

Och visst är det väl fint att media och politiker häller bensin på rasisternas förhatliga eld, genom att prata om fotbojor för människor som inte begått brott. Och visst är det väl fint att vi nu tycks enas om att lösningen för samhällets och världens problem är fler poliser ? Är det inte gulligt att vi nu tycks tycka det som SD tycker, men vi tycker inte att vi är som dem ? Visst är det väl fint att tiotusentals människor manifesterar för Stockholm, och mot våld hörrni ? Visst är det fint ? Visst är det väl fint med blommor på polisbilarna. Det tycker kanske blomsterhandlarna.

Men finns nån egentlig solidaritet, efter Stockholms-dådet? Finns det verkligen gemenskap mellan alla samhällsklasser, mellan fattig och rik, mellan stad och landsbygd, eller mellan i-Land och U-land ?
Manifestationen är kanske ingen gemensam manifestation för ickevåld för alla människor. Den handlar kanske inte om solidaritet med alla människor. Den handlar kanske om solidaritet mellan privilegierade människor. Och den ”solidariteten” kan ha överseende med hudfärg och nationalitet, men inte med religion eller klass.
Den solidariteten, handlar kanske mer om pengar, status och exkludering.

En sorts exkluderande solidaritet.
Och kanske exkluderande solidaritet inte skapar fred, kärlek och ljus framtid ?

Man manifesterar kanske för att man är rädda, precis tvärtemot vad man vill påstå med manifestationen. Det sätt på vilket man lever, med ändlös lyxshopping, med fina bilar, båtar, miljon-lägenheter, på en trygg bakgård i Europa ….är hotat. Det handlar kanske inte om solidaritet. Det är kanske särställningen som den rika svenska medelklassen har, på trygga Svenska bakgården som är hotad. Men så uppfattar inte svensken sig själv. Det känns som ett större problem om någon skulle ha 40.000 i månadslön, medan min yrkeskategori ”bara har” 39.500. ”Och hur ska man klara sig på det ?” Var och en har ju det svårt att få ekonomin att gå ihop här på Europas trygga bakgård.

För om det vore samhörighet, solidaritet, avstånd från våldet och hatet, hade inte folk då varit ute och demonstrerat i 10.000-tals året om i vetskapen om att vi Svenskar delvis bygger vårt välstånd och trygga bakgård på blodspengar från vapenindustrin ?
Hade då inte folk varit ute i 10.000-tals och demonstrerat över att vår svenska trygga bakgård, är skrivit på EU-kontraktet med en diktatur som dödar sina människor, ett kontrakt som säger att vi slipper ta många flyktingar. Hade vi inte då demonstrerat i 10.000-tals för de som drunknar i Medelhavet, fängslas i Diktaturen vi skrivit på avtalet med ?

Vart skulle du flytt, om bakgården Stockholm blev sönderbombat som Aleppo och Homs ? Vem skulle ta emot dig då ? Avtalsparten Erdogan ? Murbyggaren Trump ?

Om det är för mänsklighet och antivåld, för de goda mänskliga värdena 10.000-tals människor demonstrerade i Stockholm. Varför har ingen Etiopiens flagga på facebook-profil-bilden, när tusentals dör i svält ? Varför går inte 10.000-tals och manifesterar mot det ? Varför protesterar inte 10.000tals mot att en majoritet av svenskarna vill förbjuda människors rätt att finnas för att de är fattiga .. dvs tiggarna ..
varför ?

För att det inte rör oss ?
Inte vårt problem, förrän de knackar på dörren till bakgården Sverige ?
Inte vår sak att de människor som flyr hit, flyr från de vapen vi exporterar för krig i deras länder ?
Inte vårt problem förrän vi är de som måste knacka på nån annans dörr, när vår bakgård försvunnit ?

inte vår sak ?

…
Morgonen gryr i Sollefteå.
Solen kämpar sig upp i öster.
Dess strålar surfar på den krusiga Ångermanälven.
Det är något vackert med gryningar, jag upplever dem sällan.
Dels för att jag oftast sover förbi dagarnas uppvaknande,
dels för att om jag väl är uppstigen, är jag ändå långt ifrån vaken.
Men det är något vackert med gryningen, någonting hoppfullt,
med att varje ny dag, just är en ny dag.
När inga människor ännu syns till,
när endast fåglar hörs och vinden susar.
En rofylldhet och fräschör som inte ens skymningen mäktar med.
Den tidpunkt på dygnet, innan kommersens brus,
har kidnappat våra sinnen och hjärtan.
Ett oskrivet A4-papper, ett blankt ritpapper,
ett olöst korsord, ett oskrivet musikstycke, en ny dag.

…
Jag lämnade dig där i mörkret,
för länge,länge sedan, i en annan tid.
En mörk tid och du var ensam, så ensam.
Jag fortsatte bara gå, och såg mig inte om,
Jag mäktade inte med att se mig om.

Du slutade aldrig känna, när jag lämnade
Men jag slutade känna där och då.
Jag dog lite där och då.
Jag överlevde också lite, för att leva en annan dag,
jag längtar ännu efter den dagen,
jag längtar efter dig,
jag har ej glömt dig
bara gömt mig

Nu när du tittar fram ur mörkret,
så måste jag ta emot dig.
Du övergivna, du starka,
du vackra, du är ej längre ensam.
Om du bara förstod,
att du är älskad,

För det är du, du gömde dig,
för att de glömde dig,
kvar i mörkret, i glömskan,
osynlig tills du, du skriker,
osynlig tills du känner,
tills du tar emot,
och förstår du är värd det.

Jag har sett dig ge av dig själv,
långt efter du varit tom
Men jag har aldrig sett dig ta emot,
Nu är det din tur,

Tittut du lilla vän !
Andas den friska luften igen

…
Jag skrev om det gällande vad som kallas terror eller inte, och hur det kan bero på vilken nationalitet det är på offren respektive den som begått brottet.
Och huruvida du begår brotten som president eller opposition. ”Presidenter” som dödar, via en armé blir aldrig kallade terrorister. Medan folk utan land som, hur förtryckta de än varit under lång tid , börjar slå tillbaka med de endaste medel som kvarstår efter att deras partier och åsikter förbjudits, börjar ta till våld, det räcker då med stenkastning…. så räknas de som terrorister.
Jag har varit inne på det förut.
Jag har pratat om hur olika saker ”ses” ”bedöms” utifrån vilken tidsperiod man lever i, vilket land, vilken klass man tillhör.

…OCH vilket kön man tillhör. Det är ofta helt korrekt, i synnerhet historiskt sett varit främst kvinnor som varit förtryckta och förfördelade. Men det har aldrig varit alla män som varit förtryckare, och det har aldrig varit alla kvinnor som varit offer, vilket man lätt kan tro om man ska lyssna till en del feminister. Och dessutom, det är en av mina poänger… Kvinnor i maktposition är generellt inte ett dugg bättre än män i maktposition. Däremot har det historiskt sett varit en överväldigande majoritet män vid de absoluta maktpositionerna. Kan hända att det finns politisk anledning till egen karriärstege att förneka detta faktum, precis som för Nazister som vill förneka förintelsen, men samtidigt går ut med hatiska texter på sociala medier där de vill ”döda Judar och Muslimer.”

Lika samma finns det exempel där feminister öppet och ogenerat slår ner på män som grupp, och tom skriver ”dikter” och uppmanar till könsstympning. Detta beteende klarar sig näst intill helt genom lagens filter för uppmaning till våld eller uppvigling. Ett annat kön på uppviglaren, och en annan målgrupp, kan ge upp till 4 års fängelse.

Nu pågår det franska presidentvalet som mest intensivt. Å ena sidan främlingsfientlig extremhögerkvinna, Marine Le Pen. Å andra sidan en något yngre man som varit Socialdemokrat, men nu är oberoende. Och media är ju som de är. Hittar man någon skandal att gräva fram och frossa i, så gör man det mer än gärna för lösnummer.
För mig var det fram till nu något jag inte hört talas om. När Macron, var 16 år hade han en ”kärleksrelation” till sin franska lärarinna från överklassen som då var 40 år.

Det är intressant att det kallas just ”kärleksrelation” när det är en pojke och äldre kvinna. Ofta i sådana exempel kan en 16-åriong kallas ”man”. Jag är övertygad om att det aldrig någonsin skulle kallats ”kärleksrelation” om mannen var 40, och en tjej vore 16. Och det skulle aldrig slå en journalist att kalla en 16-årig flicka för ”kvinna”. Det där vet vi nog alla om om vi tänker efter, men låtsas inte om det. För att vi lever i en tid och ett land där feminismens tillvägagångssätt inte ifrågasätts av något politiskt parti. Det vore nämligen näst intill politiskt självmord. Än mer intressant är att man i DN pratar om att Macrons barndomsstad Amiens har förlåtit honom för den skandalen.

… jag förtydligar ”förlåtit HONOM” inte den äldre kvinnan. Är det nåt jag missar här ?

Samtidigt såg jag härom dagen på filmen ”horungen” av Knutte Wester, som med konst och ord återberättar sin farmor Hervors liv, där hon och hennes mor Ada, i början av nittonhundratalet blev svårt förtryckt av dåtida samhället pga att modern var ogift när hon fick barn, medan fadern inte alls straffas moraliskt och socialt. Detta till den grad som är nästan omöjligt att förstå hur hon överlevde. Hervors feministiska kamp är jag redo att slåss för. Kakans ”feministiska kamp” är jag redo att slåss emot.