Kategori: Betraktaren

…
Dagen då jag fyllde 52 år, söndagen
den 9e september 2018, gav jag min ”demokratiska” röst,
för fördelning av mandat till riksdagen.
Idag 121 dagar senare, så har ännu ingen ny regeringen
tillsatts.

Små skadeglädjes-orgasmer

Och Sverigedemokraterna får små
skadeglädjes-orgasmer för var dag den utvecklingen fortsätter.
Detta eftersom SDs framgång bygger på att
måla upp en bild av kaos, som i första hand
enligt dem är skapad av invandring,
men enligt dem, även av de som de kallar för sjuklövern.
Och trots att de själva i allra högsta grad är både
högst delaktiga, och drivande i söndrande av den
svenska demokratin, så kan de tack vare desillusionerade
väljare hävda att de fått rätt.

Självuppfyllande profetia, ger politisk makt

Så om man förutspår politisk kaos, hjälper till att
skapa den, och skyller på människor i nöd som orsak.
Då har man i det civiliserade Sverige anno 2018, nått
framgångar i opinion och i mandat i riksdagen.

För min del råder ingen tvekan om att partiet SDs
värderingar och icke-respekt för mänskliga rättigheter,
och urholkande av demokratin i många politiska förslag,
gör att de söndrar Sverige inifrån. Splittrar och söndrar.

Men hur sprids ogräs ?

MEN, de är långt ifrån ensamma, och SD är den oönskade
ofrånkomlige oäkting till borgerlig ”avkomma” som länge
skapats genom att öka spännvidden ekonomiskt och
socialt mellan de som har det bäst ekonomiskt,
och de som har det sämst.

De flesta tycks vara överens om att SD är ett missnöjesparti,
även SDs väljare. Och när är ett samhälles medborgare mest
missnöjda ?
Jo faktisk inte nödvändigtvis när landet i genomsnitt har
det något sämre ekonomiskt, utan när skillnaderna mellan
medborgarna är som störst, och när en stor del inte känner
sig som fullvärdiga medborgare, när man hamnar utanför
ekonomiskt och socialt.

Så likt USA skapade diktatorn Saddam Hussein, likt hur EMu
skapade högerextremen Nigel Farage, likt självförverkligade
föräldrar skapade barn som blev trasiga, och tog sina liv, tog andras liv,
tog andras underliv…..

… så skapade högerpolitik, oäktingen SD,
Endast i giftig jordmån trivs SD-plantan. Och den jordmånen
skapade inte SD på egen hand.

Så nu är medias kollektiva uppfattning att SD skall uteslutas
från makten TILL VARJE PRIS. Jag vill själv inte se SD vid makten.
Men låt oss än en gång smaka på orden ”TILL VARJE PRIS”
jA Låt oss fundera över det priset många, i synnerhet
låginkomsttagare, sjukskrivna och pensionärer troligtvis
betalar efter det att vi antingen får en ren borgerlig regering,
gud förbjude. Eller den som det ser ut uppgörelse mellan C och S,
där både arbetsrätten är i fara och kravet på fria marknadshyror
är central för fröken Lööf.

Och om det inte är tydligt nog, så innebär det att varje hyresvärd
har rätt att själva bestämma hyran för sina hyresgäster.
Oavsett om hyresgäster har råd med detta eller ej.
Och för att förtydliga ytterligare så ska ni inte tro att hyresvärdar
resonerar att det är bättre att hyra ut billigare och få uthyrt, än
att låta de stå tomma. Nej de köper nu mera upp bostadsområden,
hus och dylikt, och får de inte ut den vinst de tänkt sig är det enligt
deras nyliberalistiska människosyn,
mer ekonomiskt att riva det.

Men detta bekommer ju oftast inte er som tillhör de två tredjedelar
av befolkningen, som fått det så pass bra genom socialistisk politik,
att ni förkastar socialistisk politik till förmån för borgerlig
som gynnar er plånbok, och ert husägande bättre, och som sagt var
ger rätt jordmån åt Sverigedemokratiska maktsträvare, som nu för
tiden dessutom, gått åt att vara mer intresserade av egen makt
och egna pengar, det vill säga borgerlig politik,
än att varken förbättra för pensionärer, eller för den delen
ens kasta ut invandrare, vilket troligtvis är den enskilt största orsaken
till varför folk röstar på dem… att kasta ut invandrare asså.

Så hur lurade är ni ? hur lurade är vi ?
Vilket är värst ?

Vad vill vi EGENTLIGEN, för oss själva, för vårt land,
och inte minst för vår värld.

…
Skriver fortfarande, trots nyinköpt
”supersnabb, kompetent dator” mina blogginlägg,
med näst intill oläslig text, pga att
skärm, (tv-skärm) och ny fräsch dator inte synkar.
De vet verkligen hur man tjänar pengar,
men det tycks snart vara det enda de vet.

Helt clueless

Själv har jag ingen aning om hur jag ska tjäna pengar.
Jag är varken tillräckligt stabil inombords, har inte yttre styrkan,
är inte tillräckligt cynisk och hänsynslös, eller insyltad
i ekorrhjulet med; födas-anställning-lön-konsumtion-död-systemet.

Outsider, outcast

Jag är en outsider, en utstötning, som inte passar in.
Men jag skriver detta med allra högsta självrespekt.
Det är bara ett konstaterande, och ett erkännande över
att jag lyckats överleva, och till och med stundvis leva,
som i det sociala utanförskap det kan innebära att
vara arbetslös/långtidssjukskriven/sjukpensionär.

Tvingas väl motvilligt vara lite vuxen ibland

Men en del av att vara vuxen, antar jag innebär, att inte
lägga sig på golvet och sparka med benen o skrika,
över att jag inte har en brukbar produkt iom datorinköp,
utan istället gnälla och bitcha om det på Facebook.
Fast än mer vuxet hade det varit att twittra eller nåt.

Men jag är på vissa plan 100 år i själen,
andra plan bara 5 år gammal, och ibland tom min
faktiska ålder: 28 år gammal.

Men inte helt vuxen, gud ske pris

Nej, jag kommer aldrig bli vuxen, inte helt,
och tack gode gud för det. Jag har sett människor som
anses vara det, och det är ingen rolig syn inte.
Men det medför ju viss problematik också, att spreta
så i själen i mognad mellan 5 och 100 år, ibland i dagliga
tvära kast. Och kanske speciellt när det kommer
till förhållanden och någon form av samlevnad.
Men det lustiga är att många av de som anses vara mer
vuxna, bete sig mer vuxet, än tex mig själv, i lika stor utsträckning
bär på ett barn inombords, som på värre sätt än mina konstigheter,
kommer ut genom manipulation, svartsjukeskapande, ultimatum,
och skvaller. med den skillnaden satt de oftast saknar den
100-åriga själen. So you tell me whose grown up !?

Men ett som är svårt satt bestrida är:

Men en universell sanning är ändå, att det är mig och endast mig
jag kan påverka och i små steg förändra. I den mån jag ser
att det är av godo med förändring.
Drt är nämligen inte alltid av godo att förändra sig själv.
Speciellt inte om det är på andra människors uppmaning
eller efter vad som passar andra bättre.

En viss acceptans … ibland iaf

I någon mån, hävdar jag nu med bestämd tveksamhet att
jag i mångt och mycket duger som jag är. Sen finns det alltid
saker att lära om sig själv och livet, som kan förgylla både min
egen tillvaro, och därmed vara till större gagn för vänner o sånt.
När jag , som nu, är i en mer stabil, harmonisk fas,
så kan jag distansera mig lite från andras beteenden, människor
jag känner jag har svårt för, och ta ett steg tillbaks och tänka,
”vad har den människan att lära mig om livet och mig själv,
genom sitt något osympatiska beteende ?”
Men det krävs en viss inre frid för. Det hade varit löjeväckande
orealistiskt att försöka med under den totala kaos jag upplevde för
tre år sedan.

Nä så jag håller väl fortfarande på att växa upp antar jag,
Letar harmoni och kärlek som inte kom som ett brev på posten
som några andra kanske fick, men långt ifrån alla.
Jag kommer nog alltid vara något av en ”orphan/föräldralös i själen,
och det kan aldrig helas eller förändras helt.
Men jag växer upp ännu, och vem vet, om jag blir 190 år gammal
kanske jag blir lika hopplöst vuxen och tråkig som andra anser sig
vara.

Vem vet hörrni ?

…
Jag drömmer lite om slutet på mars,
då kommer det vara dag ända till 19.30.
Just nu i början av Januari, när vi precis kommit
över kröken på den tunga uppförsbacken vi kallar
höst och vinter, så är det kväll långt innan kvällen kommer.
Det blir mörkt redan vid 15-tiden.
Men det har blivit 20 minuter längre dag !
Det märks inte än, så lite är det.
Men det är 20 minuter

Tänk er Mars och april … solen uppe en bit in på kvällen.
Snön kan ligga kvar, men den är chanslös nu.
Under ligger frön och väntar på att få bli blommor,
och gräs och löv, längtar ut till luften.

jo visst längtar jag till våren, så fort vi tippat över till det
nya året, så fort vi kommit över krönet. Hösten är inte så tokig heller,
iaf inte september och oktober. Det är nästan bättre än högsommar.
Och Mars, april, maj, och början av juni, är rena himmelriket.
Jag får nog lov att skaffa mig en fläkt, redan i vår,
ifall vi får torka och vattenbrist även denna sommar.
Jag sov inte mycket de 30-gradiga nätterna kan jag medge,
Ingen AC i dessa kåkar inte.

Tänk er sedan när det börjar droppa från stuprör och tak,
När vi går och sneglar efter den först utslagna tussilagon,
och när man smyg-byter ut vinterskor mot
gympadojer, fast det inte riktigt är dags.

Jag har börjat längta lite till Mars och april.

…
Det var ett herrans o-liv utanför,
det smäller, blixtrar, och skratten och
skriken från uppspelta barn.

Året som gått

Året som gått, var förbannat och välsignat,
ute i världen och här hemma. Själv är jag tacksam över
att vara vid liv ännu, tacksam över att dessutom leva detta liv,
och inte bara existera. Att leva för mig, är att skratta,
gråta över sorgligt,vredgas över dumheter.
Att finnas för någon vän ibland,
och bli sedd av någon vän ibland.

Då har jag varit lycklig

Efter femtiotvå år på jorden,
ser jag att det är dessa stunder jag minns med värme.
Dessa stunder jag genomsyrats av lyckokänslor,
när jag funnits för någon, när någon funnits för mig

Jag är tacksam för insikter jag vunnit om livet detta år,
tacksam för det jag lärt om mig själv. Funnit större harmoni
inombords, satt gränser mot sånt som inkräktar
och bryter ner.

Ett nytt år, kommer med hopp

Ett nytt år, kommer med hopp.
Än hur naiv det må vara, så är bladet på
det nya året ännu oskrivet.
Och visst kommer det fyllas av en del svårigheter,
och mycket elände som alla år plägar.
Men också mycket medmänsklighet, osjälviskhet,
lycka, glädje och skratt.
Så som en spontan puss på kinden gjorde
på sista dagen av detta år.

Sista måltiden… ja för i år alltså

Min sista måltid 2018, var Åsas smörgåstårta,
i sällskap av hennes gube, Karl, deras änglar
Valdemar och Evelina, samt barnens farmor.
Jag är tacksam för den här dagen som var,
År 2018:s sista dag, i varmt hjärtligt sällskap

Åsa tog fram fiolen, och jag spelade gitarr och sjöng
under en till två timmar. Valdemars vaggsång bland annat,
musik av mamma Åsa, och text skriven av mig.
Karl önskade Lasse Tennander, Bo Kaspers och Allan Edwall,
och hans önskningar gick i uppfyllelse,
så här på årets sista dag.
Och jag fick en puss på skäggig kind
av lilla Evelina, som sedan gav ifrån sig en grimas
för den stickiga kinden.
Men jag kände mig tacksam,
glad och lycklig.

2019 kan bli stundvis riktigt fint det också,
om jag får leva och ha hälsan. Till en början kan hända
jag får permission och åker och styr runt tanter i min
ålder och andra åldrar.

Nu har det tystnat utanför, och 2019 har landat
i världen. Kom, kom du nya år,
med ännu mera liv och kärlek

…
Ju fler saker man har,
ju mer pengar man tjänar.
Desto fler bekymmer och problem.

Ibland känns livet på 2000-talet
som folk är produktionsenheter, (arbetare)
och inte minst lättlurade masskonsumenter.
Vars enda uppgift i livet är att köpa mer, fortare,
dyrare. Det kallas visst ”tillväxt”

Mindre i påsen …. för varje dag

Mindre i påsar och förpackningar, dyrare priser,
sämre kvalitet, garanterar tillväxt och ökad
materiell och likvid rikedom. Och ingen undrar på riktigt hur
vår nästa mår.

Nytt men obrukbart

Min nya dator har inte gjort mig lycklig,
men den har gett mig mer tid, att vänta på något
annat än att datorprogram och internet ska
sparka igång. Ofrånkomligen så är allting i vår
samtid gjort för att vi ska köpa mer. all politik nästan,
och ”fria marknad går ut på att vi ALDRIG ska vara nöjda.

Och att man inte kan ha ett par byxor mer än ett år,
då måste de gå sönder för tillväxtens skull.
Och en dator måste bli omodern fort nog,
så omodern att den inte ens går att surfa med utan ett
övermänskligt tålamod. Och när man köpt ny dator, måste mus,
tangentbord och framförallt skärm synka med datorn,
för att den ens ska fungera bättre än den 10 år gamla
datorn, som inte fungerade alls nästan.

Och då måste du ha en sån, och köper du en sån måste du köpa en sån

Följaktligen måste jag nog köpa ny skärm,
tv eller dataskärm som matchar upplösningen.
Och jag har läst att då måste man köpa de dyrare sorterna
såklart.

Ju mer saker, desto mer bekymmer, en ond cirkel.
Men tro inte att det är en slump. Det är noga planerat
av ”marknaden” och högerpolitiker.

7000 kronor fattigare, och ser inte bokstäverna

Här sitter jag alltså med en splitter ny modern dator,
för dryga 7000 kronor med hög prestanda, snabb och bäst
på alla vis, men ser knappt vad det står när jag skriver detta
blogginlägg. För att upplösningen/pixlarna är högre på ny dator
än gammal tv-skärm. Va sa ? gå till en försäljare och få tips ?
jo jäklars ja… då kan jag lika gärna ge hen min bankkod
och bankkort. Det vore som att be dem att lura mig ytterligare
lite.

Vem i hela j-a världen kan man lita på?

Vilsna myror

Och likt o-organiserade myror utan livsuppgift
myllrar vi svenskar oförtrutet på timme efter timme,
dag, efter dag, år efter år….. liv efter liv, död efter död.
Och producerar mera, köper mera, arbetar mera,
eller låter andra arbeta åt en mera, vilket anses vara riktigt
fint nu för tiden. Och ju mer vi köper desto mer pengar måste vi ha
och du måste alltid köpa tillägg för att första inköpet ska fungera.

Jo det kommer väl troligt att bli ny tv också.
Och går den sönder eller behöver tilläggsinköp kommer jag kasta
in tv-helvetet genom rutan på butiken jag köper den på,
alternativ skicka 1000 mailbomber till nätföretaget som sålt den.

Hur jag mår nu för tiden ?
Jo tack rätt bra, om det inte varit för att jag fått nya ”bra grejer”

…
Min jul, är ingen jul,
så som jul oftast betraktas.
Men jag har tagit mig an julen
på ett annat sätt nu för tiden, dvs inte
efter den svensk-amerikanska julmallen,
eller efter andras förväntningar.
Det som för mig skiljer julhelgen från övriga dagar
på året, är delvis förväntningar, och påtvingad
samvaro, samt påtvingad ensamhet,
för de som upplever den.

Numer ser jag till att ha nytto-göromål,
på juldagarna tre. I morse, på julaftonsmorgonen hade
jag tex ordnat tvättid. Och som alltid gjort egenmalt kaffe på
morgonen, och lämnade en blank diskbänk efter mig.
En kompis ringde mig under sin julresa med familjen,
till svärmor.

Jag avsåg efter det ”bränna ur kroppen” lite jul-rastlöshet oxå,
så jag gick upp på Hallstaberget medan Kalle Anka kvackade
på som mest. 4 kilometer uppför, och 4 kilometer nedför
Och går man långt och fort blir man hungrig,
PÅ MAT, istället för ”klägg”.

Och jag var oerhört sugen
på kokt torsk, som jag tinade upp medan jag gick.
Kokade äggsås, rev palsternacka och morot,
kokta pärer till, små gröna j-a ärter som Härenstam sa.
Och en Staropramen. Så gott äter jag aldrig
på restaurang faktiskt.

Men jag är inte osårbar, inför ”julens ande”,
även Om det mestadels är Ebenezer Scrooge penga-ande
som vilar på det flesta julfirares nötta axlar inför och under
Jul. Sen vet jag dessutom att det är mycket fasader kring alla
lyckliga gemenskaps-jular, och all julvänlighet.
Det finns alkohol som än idag trasar sönder julen och själen
för barn, så som den gjorde för mig. Det är spänningar och
småbråk och skitsnack när släkten träffas.
Men jag är ändå inte osårbar.

Hopp och ”kansken”. eventuellt och väntan, står jag ofta
helt hudlös inför. Jag hatar onödiga ”kansken”, sådana som
min salig far tyvärr alltför ofta svängde sig med.

”Jag hamnade på Grönan på nåt vis”

När vi var små, hände det ofta att min far, som sällan fanns
i mitt och min brors liv, lovade oss saker som att åka och bada
en varm sommardag. Sånt som i synnerhet övergivna barn
tycker är bättre än julafton. Men sedan kom ett telefonsamtal
om att han ”hamnade på Grönan” (Gröna lund/Djurgården)
Det här beteendet var en regel, nästan utan undantag.
Och det gjorde ju att jag lärde mig att bli besviken.
Det var det normala för mig. Och det såret finns kvar än,
och livet ut. Jag har bara lärt mig att identifiera det bättre,
och hantera det bättre, när små besvikelser i nutid, väcker
de stora besvikelserna som präglade mitt väsen

Jag väntade hela min barndom på pappa och mamma,
och jag är färdig med att vänta på människor.
Antingen blir det av, utan om och men, eller så behöver man
inte nämna det, så att jag oundvikligen utifrån avsaknad av
just familj och att höra till, … ofrivilligt hamnar i vänteläge.

Julhyckleri

Det finns mycket skit med julen så som den är nu.
Ensamhet stigmatiseras till något kladdigt
tycka-synd-om-kladd. Fast man är ensam 364 dagar övriga
året, o inte en jäkel bryr sig, på ren svenska.
Helt plötsligt ska folk bli goda och bry sig om fred på jorden
och svältande barn, under några dagar. Samtidigt som man
byter julklappar för 10.000 kronor som någon i bästa fall vill ha.
Sen är det bara att fortsätta som vanligt att hata invandrare,
och stoppa barnfamiljer från kriget i Syrien från att komma in i
Sverige, och förbjuda tiggeri.

Nä själv är jag nog mer av Grinchen, än Ebenezer Scrooge.
Det är väl helt enkelt bara att låta julen bli som vilka andra
dagar som helst, för min del iaf.
Och förresten, min jul blev inte förstörd för att jag inte fick
mitt paket innan Jul. Det finns saker som är betydligt
viktigare hörrni !

Nu är det väl bara ”Grått nytt hår” kvar då, sen traskar vi mot
ljusare tider, och mer av vardagshyckleri, än jul-hyckleri.

Gla midsommar och god jul !

…
Släpper in lite frisk vinterluft,
nu på natten, när talgoxarna inte längre
kan förirra sig in genom vädringsfönstret,
där talgbollar och fågelfrön hänger.

För ca en och en halv timme sedan, kl 23.23 den
21/12 började hoppet om ännu en sommar sjuda
i almanackan, genom vintersolståndet.
Just nu, när det alltså är som mörkast, så är det också
hoppets mest skimrande timme. Inte för att Jesus föddes
för 2000 år sedan, inte för att folk är snällare ä vanligt,
utan för just det faktum att det faktiskt är mörkast nu,
och vetskapen, tron, längtan efter ljus är som störst,
för ljus-svältande nordbor.

Jag bevittnade idag hur en oerhört vacker ung kvinna
av afrikanskt ursprung, med mjuk, ljus aura, fann sig i en trängd situation.
Jag beslöt mig för att avvakta situationen, där jag upplevde
en man som något påträngande. Men jag ville inte lämna
henne därhän. Det lät till en början i mina öron som
han var i färd att lura till sig pengar av henne.
Det visade sig inte vara så i slutändan. Men det visste jag inte då,
så jag stannade kvar nära, och lyssnade på konversationen.
Och efteråt pratade jag med henne, hon frågade om
hon ”gjort nåt dumt” (ur ekonomiskt synpunkt). Hon hade lämnat
ut sitt mob-nummer för att ta emot swishbetalning från en av
mannens vänner.
Och betalade sedan för den summan åt mannen väl vid kassan
Jag sa bara att hon aldrig skulle lämna ut kontonummer.
Och att hon inte alltid måste vara snäll i den bemärkelsen,
att hon faktiskt får säga ”nej”.

Nu blev det inget dåligt av detta vad jag kan förstå
med min lilla ekonomiska Nalle Puh-hjärna. Och jag vet faktiskt
inte hur jag reagerar om hotfulla situationer eskalerar.
vet inte hur starkt mitt mod är. Eller min kapacitet att
avstyra dylikt, verbalt eller fysiskt. Men jag hoppades
att min blotta närvaro skulle göra sitt till.
Jag är nog både feg och hjälte om vartannat,
beroende på situationen.
Hon verkade ha ett problem jag länge brottades med,
oändlig snällhet mot alla människor.
Hur som helst, en vacker själ enligt min själ.

Nu måste jag nog gå och stänga vädringsfönstret,
så jag inte glömmer det innan knoppning, och vaknar
upp med ett gäng blåmesar och talgoxar fladdrande
omkring i min lägenhet. Jag har mer på hjärtat att skriva om.
Men hjärnan har börjat förbereda sig på sovdags.

Gonatt världen

…
Midvinternattens köld är hård,

för den som gästar utanförskapet
Trettiosex dagar, utan värme och vård
En sekund i avgrunden, helvetesgapet.
Månen vandrar sin tysta ban,
över alla drogberoende ute på stan
som söker skydd under taken,
endast den hemlöse är vaken,

Står där blek vid pendeltågsdörr,

”vad av mig månde det bliva”
huttrar, skälver, som många vintrar förr,

Jag bävar att för er beskriva.
Undangömda, bortglömda i en skur
Någon timmes sömn med SJs pendeltur
grubblar, fast lönar sig ej att gråta
finns ändå inget och ingen att förlåta.

Föraktfulla ögon stirrar sig blinda
”mot detta borde det stiftas lag”
Stirrar på de, döden har i sin linda,
vars existens retar de ’rättfärdiga’ av idag
Barnen som skulle finna frid och lycka
Haltar nu gamla fram på osynlig krycka
En nagel i ögat på de som puttat dem dit,
när de skryter om sin möda och sitt ”slit”

Tomten besöka ej dessa osynliga kvarter
När den hycklande julen knackar på vår port.
Med Avbetalningar, krediter som slukar allt fler,
går tomten förbi de som är utan Visakort
Själv äter jag min gröt och förbannar julen,
om den ska drabba den som blev bestulen,
bestulen på hem, familj, arbete och mat,
medan andra frossar på överflödets fat.

Ja, ’julen är omtankens och kärlekens tid’,
om den bara slår nya försäljningsrekord
man kan döva samvetet med en tv-galas frid
när midvinternattens kyla är hård.
Värmen och kärleken från kärnfamiljens hus
lägger kall skugga över uteliggarens rus
flyktingen blir stoppad vid vår port
när vi fäller träd för att skicka röda jule-kort

”Midvinternattens köld är hård,
stjärnorna gnistra och glimma.
Alla sova i enslig gård
gott intill morgontimma.
Månen sänker sin tysta ban,
snön lyser vit på fur och gran,
snön lyser vit på taken.
Endast tomten är vaken”

…
Min julklapp är på resande fot skulle jag tro.
Den har inte kommit fram till post nord ens.
Så risken finns att det blir en 13-dagspresent.
Jag vet vad jag får i år faktiskt, jag har min vana
trogen sedan barnsben tjuvkikat…

… det var bara att kolla i min egen
beställningsorder. Jag föreställer mig den så här

Men inuti så här

Men säg inget till mig, så ni förstör överraskningen !


Julnattssmygare

Jo det hände att jag smög upp mitt
i natten till Julafton, med en sax och lite tejp.
Snittade upp tejpen på några paket, försiktigt vek
upp papperet och kollade innehållet. Tejpade igen
paketet… och låtsades vara överraskad på julafton.

Jag var inget bortskämt barn, på kärlek, föräldratid,
familjemåltider, eller andra grundbultar för små och stora barn.
Men för den tiden, hyfsat överöst med julklappar,
och ”köpt” med diverse leksaker och dylikt.
Med den följden att när julafton var över,
började jag räkna dagarna till 9 september,
och sedan nedräkning till Jul igen.
Likaså under sjukdom, blev jag mutad med presenter.
Vilket jag tror resulterade i att jag ofta blev sjuk…
asså på riktigt… feber o dylikt. Om det inte berodde på
ren undernäring då förståss.

Hysteri redan då

Redan då, var julen hysterisk, med mat …ja inte i vårt
hem iofs… och julklappsinköp. Och det var givetvis Kalle anka,
och massa bra filmer. Och för min del Emil i Lönneberga på
kassettband, till den grad att det slets ut. Det var före video,
dator och dvd nämligen.
Kälkåkning med en blå och vit ”snowracer” i pulkbacken vid
Sågstuvägen, Visättra, Flemingsberg.
Långt inpå nätterna. Det var liksom ingen som höll koll på oss
ungar på sjuttiotalet. Jag var inte ensam om att vara ett barn
med nyckel om min hals.

Blue, blue X-mas

Alla jular henna i Stockholm, var dystra mörka, fyllda av gråt,
ångest och självmordstankar… ja inte mina självmordstankar
då… men dessa gjorde ju mig hysteriskt rädd varje gång hon
gick ut ur lägenheten. Nån gång sprang jag ut efter henne
barfota i snön. Jag fick ju vända så klart… det blev för kallt.

Men i Kramfors ….

Men jularna i Kramfors, var betydligt bättre, hos trygga morfar
och mormors näringsrika måltider, hälsokost som var god,
och fasta måltider. Och alltid snö. Det var ofta snö på julen
även i Stockholm på 70-talet vill jag minnas. Men Kramfors
var snösäkert område. Ofta åkte jag skridskor vid den lilla
spolade grusplanen där nu Skarpåkersskolan ligger.
Ibland kom det Kramforsungar och ringde på hos Morfars,
för att få ut mig på isen. Jag badade i Ådalshallen, där Thomas
och Marco var badvakter.

Moster-jularna

Många Jular i vuxen Ålder har jag ”firat” hos mina
livräddare Moster Maggan, och Morbro Rolf. Det var trygga
jular. Många kusiner och gott om mat och godsaker.
Senaste åren har jag dock varit själv på jul. Maggan har
flyttat till Domsjö på servicehus. Och jag har havregryn,
pepparkakor, gitarrer, piano och bas. Och Karl-Bertil Jonssons
julafton, samt Emil i Lönneberga på DVD.

Julafton är en vanlig dag när allt kommer omkring

Och dessutom har jag kommit på att Julafton är som vilken
dag som helst. Och behandlar man den så, så uppstår ingen
julångest av ”ensamhet”. Jag menar jag är ju ensam övriga 364
dagar om året.
Och det går alldeles utmärkt. Så jag kan skura golvet på julafton,
ta en promenad, tvätta i tvättstugan och liknande.
Då går det bra tycker jag. Mycket bättre än om jag skall
vara hos en julklappsberoende familj, där det spenderas
10.000-tals kronor på klappar, medan jag varken får eller ger.

Nä julen är ingen plåga för mig längre,
men ej heller något märkvärdigt. Julen är faktiskt bäst
när den är över.

Go Jul !

…
Jag har förändrat en hel del i mitt liv,
som jag ska vara stolt över, men jag känner
mig inte nöjd med det…. som i nöjd så att jag
inte behöver förändra nåt mer.

Jag har några drömmar som jag skulle vilja
till en början, försiktigt närma mig. Med små steg
på ett för mig hållbart sätt, som gör att själ och kropp
hänger med på resan. Så det inte blir ett bungyjump,
utan lina. Been there, done that ! (själsligt)

Det finns kanske en längtan som är större än
en egen familj, och egna barn, och ett meningsfullt jobb,
som jag klarar av… och det är ett jordnära liv, i naturen,
som verkar meningsfullt. Att leva i större utsträckning
av vad naturen klarar av att ge mig. Att odla några grönsaker,
fiska min middagsfisk utan att bli bötfälld för det.
Plocka mina bär. Att så mycket som möjligt av min tid skulle
gå åt till insamling av föda, att det inte blev tid över för så
mycket annat. En liten, liten stuga att bo i, med liten jordplätt,
en skog och en sjö.

Det är troligtvis en naiv dröm från min sida,
som är brutalt civiliserad, och beroende av de
”civilisationen”. Men samtidigt är det oftast ordet ”naivitet”,
som förvisso har en negativ klang, som gör att människor
bryter sig ur sina bojor… sina ramar, sina bekvämlighetszoner.
Naivitet är egentligen nära besläktat med ”drömmar”
och drömmar är nära besläktat med att känna sig levande,
vara levande.

Vare sig man har ett 7-16 jobb, är arbetslös, pensionär
eller sjukskriven, eller är företagare eller miljonär,
så är det ytterst få västerlänningar som är nära livet.
Men istället bara jagar det, eller jagas av det.

Men visst är det naivt av mig att drömma om detta.
Jag har tex beställt en ny dator,
vilket ju faktiskt är att ytterligare fästa sig vid civilisationen
och ett låtsasliv i cyberrymden. Men på andra plan, tar jag
små pytte-steg åt ett mer hållbart leverne,
leva mer minimalistiskt. I hur jag äter, handlar och
tvättar mig mm mm.

Vem vet, kanske jag en dag hittar min lilla röda eller bruna stuga,
och min jordplätt att odla grönsaker och potatis i.
Man ska aldrig sluta drömma.
För om man slutar drömma, slutar vara naiv,
så har man börjat välja ut gravsten, istället för att
leva.

Det blir snart en mini-vildmarks-upplevelse tror jag,
med en brasa mitt i natten, på en ö…. långt, lååångt borta
från civilisationen… ja eller ca 15 minuter hemifrån då, på
Hågestaön i Sollefteå.