Kategori: Betraktaren

…
Igår öppnade sig himlen bokstavligen,
och på det stora hela, sakta men säkert för mig bildligen.
Regnet gjorde mig till freds, och jag njöt av
att sitta inomhus och beskåda när vattnet
vi saknat, kom sent omsider.
Finns få saker som är så rogivande, som
regn mot fönsterbleck eller plåttak.

Vänskapsvandringar i livets periferi

Människor vandrar ut och in i ens liv,
och än fler går bara förbi våra liv, i utkanten.
Och de allra, allra flesta vet vi inte om att de existerar
och lever, långt bort i fjärran, annat än som en
obegriplig populationssiffra. Och ändå tycks så många av oss,
de allra flesta skulle jag säga, så styrda av vad dessa,
för oss osynliga människor tycker och tänker.

Så små, men ändå så stora i volym

Vi är alla så små i världen, men bär ändå omkring
på våra inre universum, var och en av oss,
som tycks oändliga att utforska, lära oss av,
och utvecklas som människor.

Riktiga människor… av själ och hjärta

Och då menar jag verkligen som människor.
Inte som mer eller mindre effektiva produktionsenheter,
inte som vilt jagande själar, efter ”framgång” och
uppmärksamhet, för att uppnå en status de flesta
ändå inte blir lyckliga av.
Nej jag menar som människor, gentemot sig själv,
och gentemot andra människor.

Inte viktigt för våra beslutsfattande förtroendevalda ?

Nästintill INGET av det har behandlats eller diskuterats
i årets riksdagsval. Bara egenintressen, företag,
förklädd rasåtskillnad, hårdare straff, mindre solidaritet
och billigare bensin. Och det mesta av detta presenterat
med ord som ligger ganska långt ifrån verkligheten.

Så mycket att ta in…. så vi skiter i det viktiga

Människor ja …
Det kan vara nog svårt att komma överens på
det lilla planet, lokalt, på arbetet, i föreningen,
i släkten, i äktenskapet… till din nästa.

Och så ska vi människor dessutom ta ställning till globala
frågor som vi inte har ork och tid att sätta oss in i.
Och då är de som ”kräver” det av oss, är ofta människor
som har ekonomiska och sociala egenintressen,
och gör allt de förmår, med sanning, halvlögn och förbannad lögn,
för att ge dem makten att styra våra liv. Oavsett statlig,
kommunal, global., eller företagsnivå.

”Men MIN fyrhjuling, behöver ju bensin”

Efter regnet låg det pölar i ”gröbbern” som varit uttorkat
gräsmatta, och i vissa fall till och med jord som torkat till
sprickor som i Afrika under torrperioder. Jag andades ut,
när regnet kom. Haleluja !
Men det är tydligen för stort och för svårt för gemene man
att greppa, detta med ens egna val och handlingar,
och hur det skapar den stundande och nuvarande
miljökatastrof vi alla vet om, men de flesta ändå skiter i,
för att tex bensinen kostar för mycket,
och medmänsklighet påstås kosta för mycket.

”Jag menar min fyrhjuling då, och mina två bilar, min utombordare och mina två utomlandssemestrar, är inte de viktigare än att böndernas gröda torkar ut, och de tvingas slå igen sin verksamhet ?”

Vackra pärlor på mitt fönster

Nu, medan jag fortskrider på mitt blogginlägg
har det börjat regna igen,
på mina nyputsade fönsterrutor.
Och det vackra pärlmönstret från dropparna
klär tillfälligt fönstret som diamanter,
likt glittrande stjärnor på himlavalvet.

Åt den galna maktkamp som nu råder i demokratins
namn, men i maktens tjänst, kan jag väldigt lite göra.
Jag kan lägga min röst, jag kan skriva mina ord,
som så få ändå läser, och än färre faktiskt bryr sig om.

Faktum är att jag aktivt med argumentation,
inte ens kan förändra en enda människa
i min omgivning. Det är nog stort att i vissa hänseenden
lyckas gradvis förändra sig själv, till att bli en mer trygg,
mer levande, human och solidarisk människa,
utan att behöva implodera i självutplåning i processen.

Endast mitt exempel, kan i någon liten grad, påverka någon
enstaka människa att följa sina drömmar.
Att hitta SIN trygghet, och att leva och låta leva,
mer humant och solidariskt,
om de så själva beslutar sig för det.
Men den påverkan är deras val, inte mitt.
Om något har bevisats i detta riksdagsval, så är det att
många skiter i det mesta utom sig själv.
Och även skiter i sanningen, när den slår dem i ansiktet,
som en reprimand.

När himlen så öppnar sig,

När himlen så öppnar sig,
så är det upp till oss att välsigna regnet när det kommer,
och solen när den värmer.
Eller förbanna dem, och förbli väderbittra.
När så ens inre universum finner ro,
är det bara att dela med sig av detta, eller
samla pengar på hög, och dö som en rik,
framgångsrik ensling utan mänskligt värde.

När så den behövande ber dig om din hjälp,
så är det upp till oss själva att fokusera på hudfärgen
på den behövande, eller på hennes hjärta, sårbarhet
och mänsklighet.

… men nu fortsätter livet

Mitt liv

hörs och syns kanske !

…
Vänsterpartiet

Jonas Sjöstedt har onekligen lyft partiet från
ständig dvala vid 5% -sträcket, med sin lugna framtoning,
oerhört bra påläst i sakfrågor, samt att stå fast i sin
och partiets övertygelse när det börjar blåsa vindar som
många vänder kappan efter. Framgångar på kommunalt
plan, och på riksplanet.

Plus: Är det enda kvarvarande vänsteralternativet,
står upp för mänskliga värderingar, framför enskilda
kapitalisters.politikers och storföretagares särintressen.

Minus: Om än i liten utsträckning, så kunde inte ens
Jonas ignorera Metoo. Och han är bättre debattör än
retoriker.

Miljöpartiet

Ja vad ska man säga.
Ett parti som står upp för att rädda planeten i en tid
då hudfärg och låga bensinpriser är svenskens viktigaste
frågor på personligt och nationellt plan.
Det är ju dödsdömt … tom trots att hela Sveriges skogar
brann i sommar, under en sommar som det var 30 grader
varmt och nästan inget regn, och massor av problem för bönder…
ni vet dom där ”oviktiga” som producerar vår mat”
Jag ser fram emot MPs revansch.

Plus: Har inte fallit för populism, utan framhärdat
i den viktiga kampen för våt jord. För vad gör vi utan jord att bo på ?

Minus: har likt S dragits kraftigt åt höger, och kan
där för inte heller inte räkna med röda stödröster,
på det sätt KD får blåa.

Socialdemokraterna

Ja …. ett orienteringsmässigt vilset parti, som
vänder kappan efter dagens vindriktning för att
fiska röster i de grumligaste ”gul-buna” och
”mörk-svart-blåa” vatten. En gång partiet som i långt större
utsträckning stod upp för arbetaren och de socialt och
ekonomiskt utsatta i samhället. Nu ett Röd-brun-blått parti
sliten och dragen åt alla håll, utan egna värderingar,
utan egna mål….. annat än regeringsmakten då.
Priset för sveket mot Sjukhusen blev stort, regionalt och
kommunalt, och smittade av sig på riksnivå.

Plus: De är trots allt inte lika mörkblå som moderaterna,
Och de har Margot Wallström !

Moderaterna

Den egentliga huvudfienden för ett solidariskt
homogent, miljömässigt hållbart samhälle med små
klyftor. Har utöver att de ständigt är och har varit
helt ”blå”-ögda och uppe i det blå när det gäller
orsak och konsekvens-analys kring social utsatthet
sjukdom och dessa kopplingar… nu även klivit ordentligt
snett uti den bruna sörjan, efter listige räven Reinfeldt,
som lurade alla att tro att han var ett lamm.
Men Moderaterna går alltid att lita på… lita på att de ska
försämra för de som har minst, och förbättra för de som har
mest… ”intet nytt på västfronten”

Minus: (har inte plats för allt dåligt på blogginlägget)

Plus: Ehh… Mmm …Oooj … blått är väl fint

Feministiskt Initiativ

Om jag förstår saken rött… eller jag menat rätt,
eller kanske tom ”pink”,
så har de nästan pulveriserats på riksdagsnivå.
Detta då trots … eller ska vi tro pga Metoo:s framfart?
Skadeglad ? Jag ? … nä faktiskt inte, men nöjd !
Allt F! är och har varit är vänsterpartiet i sakfrågor och
politik, men med arga, icke sansade nästan mans-hatiska
företrädare för partiet. Och det har tidigare dragit bort några procent
röda röster i riksdagen. Sedan ska sanningen att säga F!s
nedgång även förklarats med att de inte synts någonting i
media denna valrörelse nästan, vilket jag tror på mer än
deras egen förklaring att deras väljare ville rösta emot SD
och därför valde ett riksdagsparti.

Plus: Rött !
Minus: Hat !

Sverigedemokraterna

Utan Jimmie Åkesson, hade SD legat och kravlat
där de egentligen hör hemma, under riksdagsspärren.
För han är trots allt en lysande debattör, ur den aspekten
att han kan hålla masken, masken som döljer allt hat och all rasism
hans parti, hans egna åsikter egentligen vilar på.
hela SD-skeppet är byggt på lögner och missnöje, och kan inte flyta
utan att dessa underhålls. Och vad gäller missnöjet, är övriga
riksdagspartier medskyldiga till SD-skeppets flyt-förmåga,
Även om det är Jimmie som är deras pirat-kapten Barbossa,
Och små ynkliga rasister har byggt skeppet som nu många
”vanliga” svenskar hoppat på och seglar i bruna vatten med.
Fast de flesta har inte kollat ner i vattnet än.

Plus: I maktposition skulle de bli avslöjade även inför deras väljare

Minus: fega, odemokratiska ynkryggar till partiföreträdare,
och en hatiskt inhuman främlingsfientlig politik.
Vars riksdagsledamöter har högre brottsfrekvens än dem de
beskyller vara brottsbenägna.

Centerpartiet och Kristdemokraterna

Har båda vuxit pga av kaxiga vackra
kvinnliga partiledare, där ingen egentligen bryr sig om
vad som kommer ut ur munnen.

Liberalerna

Vad… vilka ?

Kommunal och landstingsval i Sollefteå och Västernorrland

Det positiva är väl att Vänstern har växt,
och SD inte växt i samma omfattning som i riket.
ALLT handlar här om sjukhusfrågan… ALLT !

Dessvärre har inte alla kunnat skilja på landsting
och kommun i valet. Även om jag aldrig varit någon
som förespråkar socialdemokratisk evighetsmonopol
på kommunalpolitiken, så har ändå kommunal-sossarna ju
inte svikit Sollefteå Sjukhus, men ändå blivit straffade
för vad Sossarna i Sundsvall ställt till med.

Centern har vuxit enormt i Sollefteå Kommun.
Och jag har faktiskt INGEN ANING om varför,
annat än missnöjet med Sossarna då.
Men C har växt mer än V… vilket åtminstone jag trodde var
det naturliga steget när S tar kliv högerut.
Eller så har de trott på skyltarna de satt ut
Om vård för hela Sverige

…
Ett liv ?

Har vi bara ett liv ?
Det finns en del som tyder på det faktiskt,
men ingen vet helt säkert ju.
Jonathan såg ju Nangiala,
och kristna ska väl till himlen…

En handling från mitt hjärta

Många pusselbitar faller sakta på plats,
saker som jag vetat om i hela mitt liv,
som varit en enda handling från mitt hjärta.
Men ändå känts långt, långt borta,
eftersom Tomas aldrig fick plats i hjärtat,
i tankarna… men nu… men nu.

Rätt okej

Nu när nästan hela mitt jag har hittat fram,
så bryr jag mig om mig själv också.
Jag antar att jag börjar acceptera den jag
är, och tycka att jag är rätt okej.
Jag ger inte längre mer än jag har att ge,
och tar bara emot något som verkligen är en gåva,
och inte ett dolt lån.

En plats att andas

Till Ingebjørg Bratland visa ”Stål” på Spotify,
filosoferar jag nu ikväll med tända ljus, och en lägenhet
jag för första gången i mitt liv känner som hemma,
det vill säga trivsamt hemma. Inte bara en plats där
jag sover och duschar, utan även landar, andas, äter gott
och lever.

Acceptans och förväntningar

Mycket handlar om acceptans. Men att nå dit är
inte alla förunnat, om mig har det tagit ett halvt liv,
och kanske mer ändå. En del handlar om förväntningar,
och landa i vad man har, och förstå att jag inte behöver
massor med pengar för att må bra,
inte behöver saker.

Jag är Tomas

Jag är Tomas… svårare än så är det på ett vis inte.
Fast det tog sån tid att hitta hem.
”Hemma” är min hemkokta saft och sylt,
hembakade bullar, och städat för min egen skull.
Morgonrutinen med diskning, kaffe och gröt,
som bara tar en kvart att göra… ger mig frid och
en bra start på varje dag.
Jag känner mig inte inlåst i rutiner av det lilla,
som jag tidigare gjort… bara hemma.

Hemma

”Hemma” är min egengjorda och uppfunna björkhylla,
mina gitarrer och min musik. Men mest ”hemma” sitter i
mitt hjärta … i min själ.

Jag har till och med putsat fönster idag,
för min skull. Jag kände att jag ville det,
så jag gjorde det.

Kärleken är inte alltid sann

Jag hittade inte ”hemma” hos någon annan,
som jag och miljoner längtar efter, att ”hitta hem”
Kärleken är fortfarande det mysterium som
jag inte funnit fram till. Att leva med en kvinna,
och ändå bibehålla allt vad jag är, utan att förlora
mig i andras drömmar och önskan om vem de vill jag
ska vara.

Tills dess, om jag mot alla tänkbara odds
skulle hitta även dit, så har jag i alla fall hittat hem.
Allt för många älskar en idealbild när de träffar någon,
och försöker göra om, istället för att älska allt vad han är
… och det finns nog mycket att älska, för den som öppnar ögonen,
och öppnar hjärtat.

… jag har hittat hem,
men tillit har jag än att finna.

…
Jag har tänt värmeljus i mina lyktor,
för jag och Sverige kan behöva allt ljus vi
kan få nu. Vi går in i en mörkare period nu,
och jag pratar inte om hösten.

Själv har jag omstrukturerat mitt hem,
så det blir mer lättstädat och luftigt vackert,
utan saker och möbler som jag inte behöver.
Jag har gjort sylt och saft för vinterns behov.
Laddat med värmeljus, blomkålssoppa och pussel,
inför hösten och vintern.

En släng av saknad drabbar mig,
en släktmässig ensamhet, och sorg över folk som väljer sig
själva i alla lägen gör mig näst intill desillusionerad.
Jag vet tex att jag har två bröder vid liv, som aldrig haft
något intresse av kontakt. Jag försökte på ett tidigt stadium,
men insåg att det inte fanns någonting där.
Jag har sedan en tid valt människor som valt mig,
Jag har gett av mig själv till de behövande och de
själsligt generösa, och lämnat därhän såna där
”ska-ha-människor” och ”jag-hör-av-mig-sen-människor”

Solen värmer fortfarande ansiktet, när den står lågt,
på väg till affären för att köpa mjölk. Mjölk som för övrigt
ganska väl följt literpriset på bensin, om man räknar in
laktosfri mjölk i ekvationen. Dock har jag inte hört en
enda politisk protest mot mjölkpriset.
Bensinpriset och hudfärg tycktes viktigare i år,
än mat och vård åt alla.

Men, men, så är det nu då….
Jag tänker inte gilla läget…
men jag blir tvungen att leva med det.

Jo just det… det är min födelsedag i dag.
Och många Facebook-tårtor och dylikt.
Ett besök fick jag… en Lundin,
han fick glass och hemkokt chokladsås han..
En soppa på Ådalsbyn blev jag bjuden,
och en skvallerpromenad med Helgums egen
Fred Astaire … Göran B och en fickkniv som gåva.

Men det som började som en rätt trevlig födelsedag, samtidigt
en dag som alla andra, slutar i oro och moll.
För även om valresultatet inte är klart. Så har jag svårt att se
hur en humanistisk politik ska kunna drivas de närmsta 4 åren…
och förresten så skiter väl människor i människor numer

Nä vet ni va… Åkesson och Kristersson kan
dra åt helvete faktiskt, och det står jag för.
De vill kort och koncist så många människor
illa med sin politik, och har inga hjärtan…
… de har inga hjärtan !

Nu ska jag plocka fram en skorpa, breda lite smör på den
och dricka högvalute-Oboy till det.

Gonatt värl´a !

…
Ibland händer det att man betraktar folk
som betraktar annat folk. Så var fallet då jag betraktade
Bänke, Bänke och Bänke på bänken utan för biblioteket,
här i Sollefteå. Jag vet inte vad de heter egentligen,
men eftersom samma gubbar året o, ute som inne sitter
ett urval bänkar, skvallrar och betraktar människor,
så får det bli Sollefteås ”Bänkar”: Bänke, Bänke och Bänke.

I min inre värld småler jag lite åt bänknötningen och att bara
sitta dagarna i ända. Men så igår kom en annan gube, en som
ser ut att under en längre period, typ ett helt liv, ha tillförskansat
sin kropp diverse ohälsosamma preparat.
Han visste nog inte riktigt vart han var på väg,
för han gick förbi mig på uteserveringen, och ”Bänkarna” utanför
biblioteket, 4-5 gånger på 3-4 minuter, åt vardera håll.
Vilket roade ”Bänke, Bänke och Bänke nånting väldigt,
som satt fastgjutna i sin gröna bänk, som de nog betalt
årskort för. Och det i sin tur roade betraktaren av betraktarna,
som såg ut att göra sig lustiga över en som gick så mycket…
…i onödan… kan tänkas.


Vitvins-vinäger-soppa

Ja det är inte lätt, det bli ju faktiskt inte alltid rätt,
inte ens när man gör en rätt. Hur låter det med vitvins-
vinäger-soppa ? … tveksamt va ?
Men om man tar 7 hekto broccoli, två gula lökar,
2 st vitlökar, crème fraiche, buljong och lite olivolja,
och ska ”smaka av med vitpeppar, salt och vitvinsvinäger.
Och i en ingivelse dubblar måttet med vitvinsvinäger,
ja … då blir det inte en rätt, det blir inte rätt,
det tog över alla andra smaker. Ursprungligen var det
menat att bli broccolisoppa, men det blev vitvins-
vinäger-soppa. Lärdomen, följ receptet om du inte har en susning
om smaksättning i matlagning.

Nu var det klippt – hur kan dom ha stäängt !!!??

Det gick för övrigt förbi en gube till några gånger… förbi,
Bänke, Bänke och Bänke…och mig. En som upprörde sig
väldeliga över att den billiga frisören på Salong Esrin hade
mage att ha stängt, när han ämnade korta av håret en aning.

”Dä va juu stääängt” klagade han högljutt
”Hur faan kan dom ha stängt”???

Han gick rådlöst fram och åter på gågatan och skakade på
sitt huvud över detta tilltag.

”Dom gör som dom vill dom där verkar det som”

upprepade han, och skakade än en gång på huvudet.
Vem vet han kanske skakte på huvet så mycket att han
inte behövde klippa sig till slut.

Han frågade upprört en intet ont anande person, som såg ut att
inte tillhöra Sverigedemokraternas mall för en svensk:

”Vet du nånting om dom här”

…och pekade upprört på frisersalongen. Han frågade inte mig
när jag gick förbi, trots att jag känner honom lite sen förut.
Så antagligen så tänkte han att om man är av annan härkomst,
vilket även frisören var, så borde de ju vet.
”Dom där”

Så vilka han inkluderade i ”dom där” kan man gissa sig rill,
men det får man väl inte säga i det här j-a landet”
…. ”jäkla frisörer” ”man kan inte lita på den yrkesgruppen”

Han avslutade i alla fall lite urskuldande och överslätande med:

– ja men dom är ju billig i alla fall” … dom där.

Maaaasen

Livet är ju som ett lotteri, sägs det ibland.
Och inte fan vinner man per automatik mer
för att man köper fler lotter.
Nä rå…. och man kan ju oxå diskutera hur mycket
man egentligen vill ha. Vissa är aldrig nöjda. Många av dessa
ställer sedan upp i tv-programmet ”lyxfällan”
och förnedrar sig i sin stupiditet över att inte förstå att man måste ha
pengar för att kunna handla. Trots relativt feta inkomster i vissa fall.

Sen har TV då anställt numera 4 stycken som ska läxa upp,
och uppfostra deltagarna …I TV. Det är bara för pinsamt.
Både hur idiotiska och ignoranta vissa människor är,
men även den skamfilade idén att göra tv-program av skiten.
Så det blir ju svårt att känna empati med dessa blåögda
shoppingoffer. Och det är inte heller meningen.
Så som med det mesta i TV-väg är det meningen att skratt ÅT
och förnedra. Jo rå … såna är vi… såna har vi blivit.

Sen finns det även människor som för det mesta har lite svårt att
få det att gå ihop ekonomiskt. Inte för att de är shopoholics,
utan för att det är skralt med inkomster, hamnat lite utanför
samhället, eller kan vara lite original.
Men de försöööker verkligen, och ligger ständigt LITE efter.

En sådan berättade min vän A om härom dagen,
med värme och kärlek,
som kallades för ”maaaasen” där han levde och verkade.

När någon som hade ekonomiska fodringar på maaaasen
(som då givetvis var från dalarna)
så sa masen bara på gnälligt dalmål:

”Jamen ni har ju tuuur om ni får va med på draaagningen !”

För bredvid en mycket gammal radioapparat hade masen
nämligen samlat ihop obetalda räkningar.
Så när han väl fick någon krona över,
så drog han i blindo
ut den högen med räkningar.
och då hade man fått vara med på ”draaaagningen”

…
Jag ser det jag ser,
och håller inte käften på uppmaning

Jag skriver sällan eller aldrig blogginlägg som är påmålad
positiv fernissa, för att andra tycker det är bekvämare med
en positiv allt-är-alltid-bra-värld med gulligull och nuttinutt.
Ej heller detta inlägg blir sådant.

För jag ser det jag ser, och jag hör det jag hör,
och jag berättar vad jag ser.
Jag är en tänkare, och det är både på gott och på ont.
Jag är nog en tvivlare…..en stolt tvivlare.
….Tomas tvivlaren.
Och det är mestadels på gott….. kanske..


Tvivlare som är lojal, och charmör som sviker

Och som kuriosa anses, enligt bibelns berättelser,
just aposteln Tomas, med den tvivelaktiga benämningen ”tvivlaren,
detta till trots vara den som verkligen stod upp för Jesus,
och var redo att riskera sitt liv för tron, när det kom till kritan.
Och Judas som gav en till synes kärleksfull kyss till sin
mästare … och som sedan tog emot pengar
för att bedra Jesus. Allt är inte alltid vad det ser ut att vara.

Gott, ont och vilsenhet

Det finns många, många fantastiska människor,
tider som dessa. Men det är oftast inte de som hörs
och syns mest. Kanske ligger det lite i sakens natur.
Men det finns nog väldigt många vilsna människor idag,
precis som vi människor alltid har plägat. (haft som sed, vana)
Och vilsna människor, har genom historien alltid utnyttjats av
onda agendor och människor som begår onda handlingar.

Onda människor i onda tider då ?

Mmmm… njaa …njäää… jag har ändå lite svårt för att döma och
stämpla människor utifrån tex enstaka felsteg.
Och vad är ondska ? Om vi nu inte ska ge oss in på bibliska
fabler, utan hålla oss till den värld vi lever i.
Och livsöden är oerhört olika, och med olika haltande
träffsäkerhet göras metaforer kring.
Bland annat liknelser i sporter, lagsammanhållning,
vinnare, förlorare osv.

Sport och tävling som metafor

Härom dagen vann jag tillsammans med en duktig boulespelare
god granne och vän, klubbmästerskapen i boule.
Jag har nog en inbyggd tävlingsskalle när jag väl ställer upp
och tävlar i nån sport av nåt slag. Ur den aspekten att vilket
motstånd jag än möter i tex boule, eller vilken medspelare
jag än har, så ger jag det jag har i taktik, i pepping av
medspelare, koncentration, mod och uthållighet för att vinna
en match.

Och det är nånstans matchen jag är mest intresserad av att
vinna när jag tävlar i något. Och sen är det bra med det, vare
sig jag vunnit eller förlorat. Och jag ger ofta verbal uppskattning till
bra prestationer, även till motståndaren.
Men jag tar ingen skit…. inte nu längre.
Jag har nog utvecklat lite självbevarelsedrift på senare år.

Vinnare

Men jag är nog ingen ”vinnare” ..är nog ingen ”vinnarskalle”
så som jag uppfattar den samtida användningen av dessa ord.
För ordet ”vinnare”, har alltmer kommit att förknippas med ett
tankesätt, en livsfilosofi, en människosyn som jag bara inte kan
förlika mig med. Av den enkla anledningen att den filosofin,
den politiska hållningen inkluderar och bygger på förlorarens misär,
och utanförskap. Den accepterar och premierar, ignoransen och
likgiltigheten inför ”förlorarna”. Och då har jag i blogginlägget tillfälligt
lämnat den lokala boule-matchen i ett sällskapsspel, och pratar om
samhället och världen i stort.

Delvis börjar ju iofs allt på det lilla planet, i nuet, hur man beter sig
mot sina medmänniskor, ser på sig själv och andra,
även när det sen kommer till den stora världen, politiken, och makten,
utanför Sollefteå och Djupövägen, där jag bor.

Ordet ”vinnare” har alltmer kommit att förknippas
med en i nutid accepterad hänsynslöshet för nå till
”vinnarposition”. Och uppfattningen vad det innebär ”att lyckas”,
har nästan uteslutande kommit att handla om förmögenhet,
status och ägande av materiella ting. Sådana har Svenskens
värderingar förvandlats till, nu när ”arbetaren” har en bubbelpool
en bil i kvartsmiljonsklassen, hus och oräkneliga kapitalvaror,
som byts ut efter behag och mode.
Inte undra på att Socialdemokratin flirtar med både SDs
flyktingpolitik likt många borgerliga partier, samt vill bilda
regering med två högerpartier ?
Fast ändå liksom typ kalla sig solidariska,
så länge det inte påverkar egen plånbok typ.

Är det ”positivt” att blunda för orättvisor ?

Det är trots allt en hel del som är uppochnedvänt i
vår värld idag, så pass mycket att det inte ens skulle
räcka med en trilogi böcker för att avhandla det hela. Och ingen
facebook-positivism i världen förändrar det.
Bara eget förbättrat beteende, politiskt mod, civilkurage källkritik
och sist men absolut inte minst solidaritet och empati,
kan förändra vår värld i en mer human riktning.
Men ”vem bryr sig” ?

Som det är nu är det ett stampeed-race till stupet,
och roffa åt sig så mycket man kan innan jorden fått
nog av människan. Att ljuga via reklam och politik har blivit
normen, i jakten på en ständig jakt på tillväxt.
Ett ord som egentligen handlar om tillväxt i vissa
plånböcker men används som ett ej ifrågasatt positivt attribut
i högerpolitiken.

I vissa yrkeskategorier är en timlön för en ”arbetare”
500-800 kronor i timmen har jag hört.
Och inom massor av branscher förekommer det att man vilseleder
kunder om slutfakturan, genom att låtsas vara ovetande
om arbetskostnaden.

Att se bra UT – eller att se-bra-ut

Och man tar betalt horribla summor utifrån vad det kostar,
och utifrån behov och köpkraft för de ekonomiskt svagaste
grupperna. Ta bara ett par glasögon tex.
Det kan variera kraftig förvisso.
Men under tretusen får du inte mycket för i glasögonväg.
Det är vanligare att man får betala 7.000 – 10.000 kronor
för ett par, spec om du behöver progressiva glasögon.

Samtidigt kan man då köpa läsglasögon på MM eller skattkistan
för 30 kronor paret. Det är väldigt intressant tycker jag.
För än hur vi vänder och vrider på utgifter och arbetskostnader
för en optiker som tar 7.000 för ett par glasögon,
så måste slutsatsen bli att deras verksamhet är
en ocker-verksamhet med fullkomligt orimliga priser.

Själv använder jag sen nåt år tillbaks billiga läsglasögon
utanpå mina rätta glasögon. Och det hade väl fungerat om inte det
dåliga materialet i mina 7000-kronorsglasgon gjort att dessa är så
repiga att det blir svårt att se och frambringar huvudvärk.
Men det är klart, om jag ”ser” positivt på saker så blir det
säkert bättre ?!

Och så här ser det ut i bransch efter bransch i Sverige idag.
Man tar betalt det man kommer undan med, utan sans och moral.
Och det funkar väl okej om vi pratar om lyxiga båtar,
husvagnar etc … som man inte behöver för att överleva.
Men när det gäller glasögon, vård, tandvård, åldringsvård
mat och inte minst bostad, som alla går under ”marknadens”
”starkast överlever-lagar … då ställer åtminstone JAG mig
tvivlande till va fan vi håller på med i detta land.

En annan sorts seger

Nä … jag är nog ingen vinnare, och betraktas nog inte av
omvärlden som en vinnare, i det samhälleliga spelet,
och har inget behov att betraktas som en vinnare av någon annan.
Vinsten i klubbmästerskapens i boule härom dagen,
gör mig inte heller till en ”vinnare” i samhällets och vänners
ögon… eller mina egna ögon.

Däremot så blev jag något en vinnare i mina egna ögon,
när jag övervann yttre störningsmoment, trodde på mig själv,
jobbade för ett fair play…. och ändå lyckades hålla ihop mitt spel,
och tillsammans med ”Blomman” vinna.
Det var den stora vinsten med vinsten,
Själva vinsten i sig är rätt så världslig.

…
Nu när hösten äntligen knackar på dörren,
flyger sista tre överlevande bananflugorna förvirrat omkring
som undernärda sockerknarkande skelett runt ångorna från
mina söta sylter.

Ännu inga lingon i kastrullen eller frysen,
men jag tar det med ro, än kan det ske under.
Igår erbjöd sig tex mycket generöst mina grannar
att följa med dem (som har bil) på lingonplockning.
Min ork-status anknuten till sömnbrist natten innan,
gjorde dock att jag gav återbud.

Men jag har däremot pallat äpplen i femtielfte timmens
sextiförsta minut, när de flesta äpplen fallit till backen
och luktade jästa … som dåligt äppelvin, hos brottsoffren
som äger äppelträdet i fråga.

Animal onykterhet ?

Det får mig att fundera kring om huruvida rådjur och småfåglar
som äter av den förbjudna frukten går/flyger omkring
salongsberusade… eller kanske det heter människogårds-
berusade för dem. Så det kanske var så det var för min FB-vän
som förskräckt konstaterade att småfåglar i mängder flög
rakt in i hennes fönsterrutor.
( ja hon sade faktiskt att de gjorde det)

Den som inte upplevt doften av ….

Jag hävdar: …att den som inte upplevt doften av äppelsylt
under uppkok, inte fullt ut tagit del av en av livets absoluta
höjdpunkter. Att skala, klyfta och kärna äpplena
är väl inte liiiika kul.
Men…. att hitta äppelsylten, som är resultatet av höstens
uppoffringar och ”stölder” undangömt i en smockfull frys, en mörk
kylig vinterdag. det är som att hitta en skatt i form av att
få en stunds sommar mitt i vintern.
Den upplevelsen kan inga pengar köpa,
eftersom om det är köpt, är inte sommaren förpackad
i äppelsylts-burken.

Sommar i P1 tillhör

Till bär-rensning, och äppelskalning på sensommaren,
hör definitivt att under rensandet använda mig av SR-play
via datorn och lyssna på ”Sommarprat i P1”.
När de instrumentala tonerna från sommar, med den
outsjungna texten:

”Sommar, sommar, sommar,

det är dans i Folkets park.

Sommar, sommar, sommar,

hjärtan skärs i trädens bark.

Jag vill viska i ditt öra

just de orden du vill höra.

Sommar, sommar, sommar,

då en mild och smeksam vind

fingrar på din bruna kind”

….då kommer jag i syltnings-stämning ordentligt och får vandra
iväg med någon annans tankar, kloka som galna, jordnära som
spännande berättelser, och glimtar och sammanfattningar av deras liv.
Berättelser och tankar som jag annars aldrig skulle kunnat veta
nånting om. Det är toppen, bättre än skönlitteratur !

En stark svensk tjej med mod och hjärna

Idag fick jag ”följa med” en 27-årig smart svensk tjej vid namn
Suad Ali, till USA, Somalia och hennes uppväxt i Sverige.
https://sverigesradio.se/sida/avsnitt/1077320?programid=2071

Utöver att det finns anledning att bli imponerad både av hennes mod,
och hennes kraft, vilket nog i första hand många kvinnliga lyssnare blir,
så berörde hennes berättelse jättemycket vid två andra punkter.

Styrkan att ändra sig …är beundransvärd, speciell i hög ålder

Den första när hon sitter på ett tåg, där det pratas fördomar light
ang hur bra flyktingar skulle ha det i närheten av sitt hemland.
Där hon på et väldigt starkt vis till slut bemöter de tre ”gubbar”
som pratar om det de inte vet. Iofs ganska harmlöst ignorant bara,
men ändå. Men det som berörde mig mest, var när hon berättade
att en av dessa ”gubbar” kom fram EFTER tågresans slut
och frågade om han fick ta henne i hand,
som stod upp mot gubbarna på tåget”

Jag vet inte om just den berättelsen är kryddad för sändning på
radio eller inte, men den berörde mig av den anledningen att
dessa gubbar, i synnerhet, tog till sig, lyssnade,
och ändrade sig, och till och med uppskattade det modet.
Han är för mig lika stor hjälte i sammanhanget som Suad var,
som tog sig modet att berätta hur det faktiskt är i flyktingläger,
eftersom hon varit på plats.

En Amerikansk polis som gjorde mig tårögd

Den andra punkten som gjorde mig fuktig i ögonen,
och gråt-harklande och rörd, var när hon som representant för
Sverige vid ett konvent där Kofi Annan var närvarande, och hon
blev stoppad pga av fördomar vid flygplatsen, och uppmanad att
ta av sig slöjan, för fotografering. Vid vägran, fick hon veta, blev
hon tvungen att bli förhörd av polis. Men när en annan polis då dök
upp till förhörsrummet (jag tårar nu när jag skriver just detta)
så undrar han vad hon gör där.
hon berättar som det var. Och han sa:

”I’m so sorry miss, this is not the way
it should be done – please come with me””

Han ber henne visa honom vägen till mannen i kontrollen som
krävt av henne att hennes slöja måste tas av.
Och han spärrade av hans kö, och följde henne till disken.
Denne fantastiske man (enligt mig) säger att det inte var rätt
av vakten att be henne ta av sig sin slöja till fotograferingen.
Det är inget som krävs för fotografering.
Och att vakten är mycket väl medveten om det.

Polisen som kom till Suads försvar, följer henne sedan ut
till ankomstterminalen. Han ber om ursäkt flera gånger under
vägen. Och innan hon hoppar in i Taxin ropar han:

”Hey miss best of luck representing Sweden”

Helt fantastiskt underbart. Jag blir tvungen att flytta äpplena
ifrån mig så att de inte blir salta av mina känsloyttringar.

Ingenting är större för mig

Vissa ord, vissa handlingar följer mig resten av livet.
Så väl trauman, som de människor som någon gång stått
upp för mig vid något tillfälle, och gjort det fullt ut.
Och de människor som gjort det, och menat det,
är i mina ögon mina vänner för livet, alldeles oavsett om vi
kommer att umgås eller sammanstråla.

Jag har några sådana ögonblick,i livet som jag minns med
rörda tårar, bara härom dagen sa en vän till mig just de orden.
… tänka sig, nån som STÅR UPP FÖR MIG”
ingenting, INGENTING, slår den upplevelsen för mig.
Ingenting !
Som Doc Holiday sa i Kevin Kostners version av Wyatt Earp,

”det är inte lätt alla gånger att vara min vän, men jag kommer
att vara där för dig, när du behöver mig”

Ps: Om någon går i tankar om att ta detta mitt ”äppelbrott” seriöst,
så kan jag meddela att jag faktiskt frågade om jag fick tjuva äpplen,
och det till och med var uppskattat ist för att se dem förfalla.
Men det känns ju så mycket mer spännande om man får….

…..”palla äpplen”

…
Stängde av telefon nyss,
det blev en upptagetsignal för mycket.
Orkar inte ….

Melankolin smyger på, och jag ska bejaka den.
Jag sätter på min melankoliska, finska spellista på
Spotify… och vältrar mig i melankoli.

Ibland går luften ur mig, och jag blir
innerligt trött på hur människor beter sig, trött på egoism.
Less på den galna kommers alla tycks dras med i.
Kräkfärdig på all rasism, kapitalism och feminism,
som alla på varsitt vis har ett enda särintresse: ”jaget”

Det är bara att hålla käften och befinna sig i för dagen
”rätt gruppering”, eller bli en besvärlig norrländsk lone ranger,
som ingen grupp tillhör… utom det ensamma förnuftets grupp,
och mannen i ständig opposition, och evigt tvivlande.

För att vara ensam, är att vara ensam, när man väl
känner sig ensam. Par med barn ser ensamtid som lyxvara,
medan jag kan bada i ensamhet. Och många gånger ÄR
det en lyx att vara ensam, få rå sig själv, inte rätta sig
efter någon, inte kompromissa, eller behöva stå ut med
nån som säger att de älskar en,
men ska bara förändra en först.

Så när ensamheten, den mörka jobbiga sorten griper tag
om ens bröst, då är det förvisso nitlott att vara
ensamboende. Då har familjemedlemmen, trots tjat o gnat,
trumfkort på hand, med chips och snacks i soffan framför tv:n.
Men när de måste sitta på toa i 30 minuter för att få vara i fred,
då känns det som jag har det rätt bra. alltid två sidor på myntet.

Men just nu grep den jobbiga sorten av ensamhet tag i mig.
När alla motgångar kommer på en gång, om än små och världsliga
så som att jag saknar att nån ringer och säger att de saknar en.
Jag vet inte när det skedde sist.. jag minns inte ens.
Och intellektuellt vet jag att det inte beror på att jag skulle
vara en dålig människa på nåt vis.

Och visst är jag rätt populär, när nån behöver min hjälp med nåt.
Då är jag en ”toppenkille”
Men är jag ledsen och behöver någons tid,
… då är jag ingen toppenkille” längre. Då är jag bara:
”Det är så mycket att göra nu”. Då är jag bara:
”Vi får höras framöver nån gång” Då är jag bara:
”tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad
tuuut – tystnat – tuuuut – tystnad – hej jag kan inte svara just nu,
men du vet vad som gäller efter pipet”
Då är jag bara ”sluta gnäll din offerkofta”
För det anses nämligen i synnerhet män med känslor vara:
offerkoftor.

Japp då tar jag väl på mig min offerkofta då,
den värmer då bättre än dekal-positivism på Facebook,
eller ett övertrasserat bankkonto i Schweiz.

Undrar om eldningsförbudet är upphävt,
så jag likt Penti Varg kan sätta mig ensam vid en brasa
i de djupa skogarna … fast i mitt fall då vid Ångermanälven
istället … o då får ingen annan följa med.
För då ska jag och min offerkofta njuta av eldens flammor

Ensam !

…om det inte är nån som ringer och säger att de saknar mig förstås,
..då kommer ´ju saken i en helt annan dager

…
Att försöka tänka i en värld där många skiter i allt

Det är jobbigt, oerhört jobbigt ibland, att vara en
tänkande människa. Det händer att jag önskar att jag vore
som den här stereotypen som jag ibland skämtar om.

En ”encellig” varelse med snus under överläppen,
och bränner bildäcksgummi på parkeringar i stan om kvällarna
genom att sladda runt, runt, runt i hög fart.
De som aldrig tänker en ny tanke, aldrig ifrågasätter
nåt hos sig själv eller de de alltid trott på.
Vilken vilsam tanke att bara skita i allt och alla.

Jag skulle på ett generaliserande vis kunna
räkna upp ganska många fler sorters ”encelliga”
amöba-liknande stereotyper i alla samhällsklasser, kön och etnicitet
för det humoristiska i det hela… men … det är andra saker
jag i första hand vill uttrycka.

Igen, igen och igen … suck

Ännu en gång har jag stött på åsikter hos människor,
som är mer eller mindre ett avhumaniserande av vissa
grupper. Jag är helt uppriktig när jag säger att det i olika
grader sker dagligen. Och jag önskar att jag vid dessa
tillfällen alltid kunde bibehålla lugnet. Men när jag blir
avbruten innan jag hunnit säga två ord, då blir det svårare.

Jag lät mig bli indragen i en politisk diskussion, där frågan
om vad vi skulle rösta på blev ställd. Flera gånger tills hen
fick svar av nån. Jag svarade iaf till sist att: ”det är ju kanske olika
beroende på vilket val man pratar om. Men i riksdagen
blir det utan tvekan vänsterpartiet för mig”.

(X) – ”Hur fan kan du rösta på dom, dom gillar ju invandrare?”

….sade en annan då.(låt oss kalla hen för X) Och då förstod jag väl varthän det barkade
och att jag i vanlig ordning skulle stå ensam i på den humanistiska,
argumenterande, ifrågasättande ringhörnan. samt att få en syl
i vädret skulle bli minst sagt en utmaning, och lika svårt som att
få A-syl för en flykting.

(T) – Nja … ’gillar invandrare’ är väl kanske fel uttryckt,
men de är väl inte emot invandring per definition

….sa jag (mina kommentarer = T)

Då regnade det fördomar och hitte-på-argument

Och då började det hagla fördomar, och direkt felaktiga
påståenden ur X talorgan, och några som upprördes
med X … fast lite mer överslätande och diskret. som

(X) – 98 % av alla som sitter i svenska fängelser är invandrare
– Det finns ju inte jobb åt dom (annan mer återhållsam ”invandringspolitikskritiker)
(X) – Dom kommer ju hit o får en massa bidrag, vi svenskar får ju inga bidrag
(X) – De kostar ju pengar
(X) – ta hem dom till er då och ta hand om dom
(X) – dom begår ju våldtäkter hela tiden

Och då blir det svårt att vara tänkande argumenterande
humanist, och försöka nå fram till denna människa,
ställa frågor kring påstående hen kommer med,
ifrågasätta påståendena att att likt de ofta gör ifrågasätta
människan.

Men naive Tomas han….

Men i min naivitet om människors inneboende godhet,
och att inte underskatta eller förminska människor,
än hur motsägelsefull, inkorrekta resonemang de måhända
kommer med… i min naivitet gjorde jag ett dödsdömt försök:

(T) – Men svenskar får ju också bidrag, barnbidrag, studiebidrag,
skatteavdrag, bostadsbidrag, rutavdrag, rotavdrag, och allt som
oftast går de även till den rikaste delen av befolkningen

(X) – Psst våra ungdomar får iiiingenting

(T) – Du säger att de kommer hit och får bidrag,
vet du hur mycket ”A” har att leva på varje månad ?

(X) – Det skiter väl jag i

Och så var det med det !

Exakt just de orden uttalades för några år sedan
av en ganska framgångsrik, ”väl ansedd” lokal företagare,
när jag påpekade att hen skrev osanna
inlägg om invandring och invandrare på FB
”Det skiter jag i”

…och då tänkte jag på honom

”A” är en kille jag lärt känna, 27 år gammal,
som kommer från ett krigshärjat land.
En människa jag finner oerhört ödmjuk och sympatisk.
Jag tänker på honom nu i efterhand, samt
då under diskussionen som eg inte var en diskussion,
utan hatisk propaganda utan att låta andra komma till tals.
Man bör nog ändå som husmor alltid sa, inte prata
med hat i munnen.

Jag pratade med honom nyligt, bara härom dagen om
hans situation medborgarskap och kontakt med hemlandet.
Första dagen jag träffade honom och bjöd in honom till vår
förening, så frågade han mig om jag kände nån som kunde
ge honom jobb. Han hade som vanligt solglasögon på.
Men jag såg hur det rykte i underläppen och mungiporna
och en tår skymtade vid kanten av solglasögonen,
när han kortfattat på mycket begränsad svenska sa:

(A)- Det är mycket svårt… inte prata med dom. Går inte.

De har nämligen ingen mobil täckning där de bor på landsbygden
Och han var ledsen över att väntat i tre år, och i värsta fall måste
vänta i flera år till på besked från Migrationsverket.
Ett faktum som ”invandrings-politiks-kritiska” ofta utnyttjar
i syfte att påpeka att man ska ”skicka hem dem fortare”
och lägga ett påhittat humanistisk fernissa på sina fördomar
och sin egoism.

I en annan dager

Saker kommer i en helt annan dager när man
pratar med människor och lyssnar.
Skulle X kunna säga dessa saker
rakt i ansiktet på A ?
Och isf så skulle man då på Vanheden-vis (Jönssonligan)
kunna yttra funderingen ang Xs värderingar:

– ”vad är min människa för en sorts människa egentligen?”

Men som sagt … det ski….

Nu kanske nån tar åt sig när jag hänger
ut deras kommentarer, förvisso utan att namnge dem.
men va fan,…

skulle inte jag då kunna säga att

– de skiter väl jag i !?

PS jag gillar inte invandrare.
Inte svenskar heller … jag gillar tänkande
humanistiska människor med hjärna och hjärta.
Sen får de komma precis va fan varifrån som helst !

…
Det blåser kraftigt, och vindarna tar tag
i Ångermanälvens yta och krusar den
kraftigt. Jag tycker om att titta på skådespelet
på vattenytan som uppstår av vindarna.
Det påminner mig om när jag liten, och satt inne i
sommarstugan vid Stordegersjön och tittade på
vattnet, medan öppenspisens gran-ved knastrade och
small, och varm choklad var upphälld i koppen.

Dans-tapp

Efter tre timmars styrdans igår kväll,
och en pytteliten dans-motgång
så rasade alla fasader och all ork.
Och några andra små
motgångar under eftermiddag och kväll.
Och mitt i natta blev jag dålig i magen,
och läckte i bägge ändar.

(fortsätter blogginlägget nu 23.59 sön)

Men nu har jag hämtat mig något, och landat.
Bangolf-säsongen är nu i det närmaste till ända.
Och varje år är det lika skönt när det är slut,
som det är roligt när det börjar på våren.
Det kan så lätt bli för mycket av det goda
för typer som mig, som inte alltid orkar
allt man vill, men ändå gör.

På eftermiddagen gjorde jag en prototyp
för en egen översättning av en av mina favoritlåtar
när jag behöver tröst men ingen får:
Ciquitita:

”Du och jag vet”

”Vill du berätta vad tänker du på ?
när ingen lyyssnar, vad gör du då?
O din blick, den säger att du längtar, önskar så
Jag kan se hur du gömmer dig,
iii-bland sorger och tankar
Meeeen jaaag, kan se bortom dina mörka tankar

Om du vill ska jag vara din vän,
Göra deeeet som står i min makt
näääär heeelst jag är den, av oss som är stark o kompakt
Nyss var det du som bar på din vän,
Men nu förkrossad och sliten
Oooom jag fåår, ska du och jag, bygga upp tilliten

Bästa vänner , som du och jag vet,
Att efter mörker kommer det ljus, det finns plats att sjunga
Alla sorger dom glöms bort, och vintern kort,
Och våra hjärtan blir åter unga
Vi delar tårar, som vänner gör
För tårar är regnet som gör att solen kan hela
Och då sjunger vi igen, min bääästa vän,
… på en lycklig refräng

Så när alla masker har fallit av,
finns det inget, som håller dig kvar
Nu är du fri, min vän, och framtiden vackert oklar
Så flyg dit vindarna bär,
o solen stiger mot himlen
Jaaag fiiins kvar i ditt hjärtas minnen

Bästa vänner , som du och jag vet…”

Kan hända nån lite justering tillkommer senare.
Men det blev ganska så mycket som jag kände för den
underbara trösterika originaltexten.

Besviken …lite grann

Lite besviken på ett antal människor fn.
Ibland hoppas man på lite respons,
lite feedback och lite vanlig jävla mänskligt beteende.
En bekant/vän, gick över gränsen, och blir därmed
hädanefter en som jag inte tänker lägga nån energi på.
Väljer bort helt enkelt, då hen inte bidrar till mitt välmående.
Det finns andra, och gör det inte det, så är jag själv hyfsat
sällskap… åtminstone en stund. Sen kanske det blir enahanda.
Men då kan man som Povel
”skaffa nya vänner, ty de gamla har tatt slut”

Snorkiga dansöser och dansare

Även om jag bidrog, och fick ett par riktigt bra danser
igår kväll, så blir jag mer och mer less på att fara på dans.
Snorkiga attityder är väl den vanligaste orsaken till
att jag tröttnar. Men även på ett personligt plan, att jag
kan känna mig rätt så ensam bland alla vackra människor
i par, med jobb, bil och hund.

Mer hemma här …

Känner mig mer naturlig hos öldrickarna i parken,
som han D, som alltid bemöter mig med respekt.
Känner mig mer naturlig med pensionärer,
som inte var vaken minut frågar vad jag jobbar med
eller om jag har semester.
Eller omkring glada fördomsfria barn.
Likt hon den lilla syriska prinsessan här på gården,
som ser så oerhört glad och stolt ut när jag håller upp dörren
och ger en lekfull hovnigning.

Men ändå …

Men jag känner mig ändå lite allmänt utanför i livet.
Och det var en sådan kommentar som fick mig att känna mig
än mer utanför, som gjorde att jag inte längre vill ägna nån
mer energi eller vänlighet åt hen som jag nu hädanefter
faktiskt skiter i.

Med grusiga ögonlock, och nyborstade tänder
drar jag täcket över huvudet och knoppar in,
i morgon är en annan dag.