Kategori: Betraktaren

…
Oj … sent som vanligt.

Jag är ännu inte kvitt förkylningen 2.0
men tror mig vara lite bättre. Fint besök på
eftermiddagen, hon blev bjuden på Kaffe, grahamsbröd
och mandelkubb. Hon var visst konsertviolinist eller nåt,
klädförsäljare fotograf OCH småbarnsmamma.
Och är förmodligen världsbäst i konsten att kramas
på ett sätt som får en att känna sig omtyckt. Endast
kusin vitamin är i närheten.

Idag lät nyheterna vanligt folk få veta att piloter
på SAS strejkar, bla för bättre löner. De har ju bara drygt
90.000 i månaden, och hade fått höra att andra piloter hade
bättre lön. Ja hörrni. Många skulle ha det bra,
om inte andra hade det bättre. Jag vill bara hälsa att
jag och alla sjukskrivna, arbetslösa lider med er piloter
på SAS, samt önskar att ni till slut får vad ni förtjänar.

På förmiddagen ville jag göra ett klipp.
Men höll på att missa det helt och hållet.
Det var nå’n som sa åt mig att ”Klipp day” Tomas
och tänkte att det var glasklart att jag skulle göra det.
Men då det krossade fönstret inte längre var krossat,
höll jag inte på att hitta dit. Glasklart och något
genomskinligt faktiskt. Hamid är en duktig frisör
och har humor.

Och angående rubriken på inlägget,
nej jag har inte träffat nån pilot idag.
Men jag såg på tv ”Tusen dagar i Sverige” en man som
tyckte familjesituationen börjat bli jobbig pga
att han bara träffade dem på helgerna pga jobb.

Men när hans lilla flicka, kom springande mot honom
när han närmade sig hemmet, och ropade glatt:

– Pappa , pappa, pappa – jag har saknat dig pappa

Då tänkte jag,kände jag, att han var den rikaste mannen i världen

…
Några dagar med feber och värk.
Men ingen fara på taket, jag har det rätt bra.
Jag hittar ännu mat och bröd i min frys.

Jag trivs rätt bra i mitt eget sällskap nu
för tiden. Jagar inte andras gillande.
Jag står för vad jag säger, står för vad
jag skriver. Jag har en egen åsikt och integritet.
Och jag har den inte anonymt,
vilket inte så många längre kan skryta med.

Jag bemöter sån’t jag tycker är fel,
med resonemang och försök till analys.
Jag hakar aldrig på något drev, eller offentlig
lynchning. Jag funderar kring orsak och verkan,
och kring konstruktivitet, vilket inte så många
längre kan skryta med.

Jag kan se mig själv i spegeln nu för tiden.
Jag gömmer mig inte bakom hat och anonymitet.
Jag backar heller inte för att stå upp för varken mig
eller utsatta grupper. Jag kan försvarar människor jag
tom inte tycker speciellt mycket om, om det sätts upp
skvaller, mobbning, och lynchning mot dem.
Jag kan skilja på sak och person.
vilket inte alla längre kan skryta med.

Jag har rätt så ensam, opponerat mot
alla drev i medier, när de flesta omkring mig
ursinnigt och urskiljningslöst hakat på.
Eller tigit och samtyckt.
Det kan finnas de som skulle vilja hävda
att jag iom detta sviker utsatta kvinnor,
när jag synar metoo-rörelsens hänsynslösa,
faktabefriade metoder. Jag hävdar motsatsen.
Och den som vill hävda att jag iom mina inlägg
varit emot kvinnor, eller nedlåtande mot kvinnor,
ljuger rätt och slätt. För till skillnad mot just
Metoo-rörelsen, så kan jag skilja på kvinnor
och på en utomrättslig lynchmobb i media.
Dvs jag lastar inte kvinnor för vad några kvinnor gör.
Det kan man inte säga om den feministiska rörelse som
nu sedan länge urartat helt, och lever endast på hat,
lögner, överdrifter, generaliseringar och hämnd.

Så otroligt likt den främlingsfientliga rörelsen, i hur
man hanterar sanning och lögn, så skrämmande likt
vad gäller generaliseringar och skuldbeläggning.
Och så väldigt likt den främlingsfientliga rörelsen när
det kommer till att undanhålla all fakta som på något minsta
vis inte gynnar den bild de vill måla upp.

Jag känner mig faktiskt rätt stolt
över mig själv i detta, och många andra plan
i vad jag åstadkommit och åstadkommer.
Vare sig nån vågar stå vid min sida eller ej.

…
För en god sak struntar vi i sanningen

Likt lokalpressens desperation över avfolkning
från landsbygden, när de konstant överdriver allt
positivt, och skriver om succé och publikrekord
i varje evenemang. Skriver om ”stjärngalor” för den krympande
lilla skara egenföretagare som ännu klarar sig.
Och väljer varandra typ. Man överdriver siffror vid för orten ytterst
viktiga och relevanta demonstrationer om förd landstingspolitik
som sticker dolken i inlandets fortlevnad.

Likt lokal press och lokala politiker låtsas som om en positiv
anda och inställning ska stoppa avfolkningen i bygden,
och blunda och slå dövörat till för både intern kritik
över förd kommunalpolitik, samt blundar för hur enormt
mycket rikspolitik och marknadsliberalism i realiteten
är skulden till avfolkningen av landsbygd och småorter.

På samma sätt

På samma sätt finns en ytterst skadlig desperation,
och frustration kring frågorna runt övergrepp,
kränkningar, våldtäkter, ofredanden med mera.
Och frågan är om konsekvenserna av ”revolutionen”
totalt sett gör mer skada än nytta för både kampen
mot olika övergrepp, och så klart de som drabbas av
denna ogenomtänkta hämndlystna, blinda vrede,
när man frångår sanningen helt ogenerat och kallar det
”En nödvändig del av revolutionen”.
När man inte bryr sig om hur många som
oskyldiga som faller offer för kampanjen.
Med ”rättfärdigandet” att så många kvinnor fallit
offer i historien. Sådant stavas: ”Hämnd”

Vreden är bränslet, men oxå det som bränner allt i sin väg

Vreden som fanns i Metoo, blev blint raseri.
Sedan slumrade den offentliga vreden aningen till på
det mediala planet, även om en jämn ström
av ”uppfostrande” feministiska tidningsartiklar
hela tiden hållit liv i vreden efter Metoo´s introducerande.
Men så kom dokumentären om Josefin Nilsson
som utöver att den visas på SVT play.
Och den för hämnden så viktiga vreden,
och själva livsnerven i Metoo kom tillbaka med ens.
Och med ens fick många åter ”tillfällig sinnesförvirring,
och i en del fall, medvetet planerad sådan.

Ett fint porträtt av en fantastisk artist

Jag tyckte personligen att det var en fin dokumentär,
den porträtterade Josefin vackert, och belyste
sorgen över hennes bortgång. Tog även upp misshandeln
som hennes ex åsamkat henne och blivit dömd för.
Jag greps av både det nästan obeskrivbara i misshandeln,
och framförallt den psykiska tortyren Josefin bevisligen
fått utstå. Men även av henne starka artisteri. Hon grep
tag i mig redan första gången jag hörde henne sjunga.
För hon menade varje ord hon sjöng, och det hördes
tydligt. Och ovanpå det var hon dessutom en mycket vacker kvinna,
vilket kanske också blev en förbannelse för henne.

Under influensatider för egen del, blir det lätt så
att TV blir en av de få saker man orkar med. Men ibland
är avstängningsknappen det enda valet. Men jag såg
på Landgång, med Anne Lundberg, trots att jag
har lätt allergi över hennes självmedvetna kamera-charm,
och ska synas i bild i tid och otid. Jag ångrar det inte dock.
Då det handlade om återuppbyggnaden av Rwanda, efter ett
folkmord som egentligen är i paritet med 2:a världskrigets
judeutrotning. 800.000 människor mördade. En grupp unga
män hade startat en akrobatgrupp, fann ljus i mörkret, uppträdde
och underhäll unga föräldralösa barn i läger. Nu från krigets
Kongo. En av mödrarna till de unga männen hade 6 barn,
levde i fattigdom. Hon hade utöver det över 40 föräldralösa barn
som hon lät få äta, så länge maten räckte.

Varför står det inget om dessa hjältar på löpsedlarna i Sverige,
och alla offer de senaste 3 åren ? Jo för att i Sverige pågår en
”revolution”

Man måste hela tiden jämföra, sa Anton Glanzelius rollfigur i
”Mitt liv som hund

…
Inga ambulanser brinner

Det är en märklig stämning hos
oss, de rika privilegierade människorna
uppe i paradiset i norra Europa. Vi som lever våra liv
genom våra mobiltelefoner och ”paddor”.
Och på våra paddor läser vi om ’verkligheten’,
där ute i den skrämmande världen.
Jag tittar ut genom mitt fönster och ser faktiskt
att jag bor i paradiset, med en porlande älv,
vacker skog på omhuldande berg, och karaktäristiska
nipor.

När jag går till tvättstugan träffar jag vår
städerska, och har en liten alldaglig, trevlig
konversation. Går vidare och får ett glatt leende
av en man av afrikanskt ursprung. Inga ambulanser
brinner på gården, och ingen kvinna ligger våldtagen
i diket. Barnen skrattar och spelar fotboll på gården.

Men det är någonting i luften, något illavarslande som
inte går att ta på. Blicken stirrar stint ner i backen
på en kvinna jag möter. Och en man som har en kvinna
gående framför sig, väljer en annan väg, när hon tittar
oroligt bakom sig, för mannen känner samma obehag
inför situationen som kvinnan. Det råder en märklig
stämning, hos människorna som är på topp-tiolistan
över lyckligast i världen, och tio-topplistan välfärd.

En western-metafor

Har ni sett nå’n gammal Westernfilm, där byborna
i vrede tar lagen i egna händer, och hänger
någon person utan rättegång. Nu vet vi ju att det är film,
och inte verklighet, när vi ser en western. Men hur
känner vi när vi ser en person hängas utan rättegång ?
Jag kan tillstå att jag blir illa till mods, även i en
vanlig Hollywoodfilm. Då sitter vi väl
alla och ”hejar på”, och hoppas att ”den goda” sheriffen
ska stoppa vansinnet… eller, gör inte ni också det ?
jag gör det iaf … trots att det bara är en film.

Det är någonting i luften, något illavarslande,
något som historien försöker varna oss för,
men vi slår dövörat till, och blundar så hårt vi kan,
när alla barnfamiljer utom flyktingarnas, valt att lämna
området. För några år sedan, lekte tre små flickor i galonbyxor
i en vattenpöl efter ett sommarregn, den ena mörk med
afrikanska flätor, den andra med blont tunt hår i pippilotter,
och den tredje, en vars föräldrar flytt kriget i Syrien.
Helt ovetande om varandras ursprung lekte de,
och såg bara att det var andra barn. Nu är det inte längre
så i paradiset Djupövägen… Nu bor de var för sig,
i var sina områden.

Alla vi män inför rätta

Det viskas oroväckande hot i luften.
Bakom varje buske finns det ett hot,
och hotet enligt viskningarna är alltid emot kvinnor
och tjejer, och hotet består alltid, enligt den hesa rösten
av män…. alla män. Det är en märklig stämning hos
oss, de rika privilegierade människorna
uppe i paradiset i norra Europa.

Isolerade, rädda, hatiska,
lever vi vidare, dag för dag, i ett av världens bästa
länder att bo i. Längre och längre ifrån livet
respekten, och gemenskap i samhället.
De har fått som de vill folket med monokel,
”folkdräkt” och de arga privilegierade kvinnorna
som över allt annat söker makt. De börjar få makt.
De våldtagna kvinnorna har däremot ingen makt,
och kommer heller inte få någon makt över sitt liv
ingen upprättelse efter ”revolutionen’. Men det var heller
aldrig revolutionärernas mål. Målet var en medial rättegång.
Och den åtalade är den svenske mannen.
Och målet är i vanlig ordning för alla revolutionärer genom
historien, pengar och makt, i egen ficka.

Den svenske mannen har ingen försvarare i rättegången
som sker utanför rättsväsendet, men hundratusentals åklagare,
och verklighetens målsägande, har helt andra förövare,
och ingen rättvisa .. ingen rättvisa har skipats för Josefin
eller de andra offren.

Det är en märklig stämning hos
oss, de rika privilegierade människorna
uppe i paradiset i norra Europa. Vi som lever våra liv
genom våra mobiltelefoner och ”paddor”.
Och på våra paddor läser vi om ’verkligheten’,
där ute i den skrämmande världen.
Jag tittar ut genom mitt fönster och ser faktiskt
att jag bor i paradiset, med en porlande älv,
vacker skog på omhuldande berg, och karaktäristiska
nipor.

…
Läst i skvallerpressen

”Stoppa pressarna”, snubblade jag över
på internet angående Josefin Nilsson och
Örjan Ramberg som blev dömd för misshandel
och olaga hot mot henne. Och här är jag angående
Hasse Aro’s och Camilla Läckbergs kommentarer
i frågan, väl aningen ute på tunn is,
om jag använder ”Stoppa pressarna” som
källangivelse … eftersom jag uppfattar att den
internettidningen i det närmaste är att betrakta som en
skvallertidning, typ Svensk Damtidning, och därför inte
alldeles tillförlitlig. Så därför länkar jag inte.
Men det går lätt att googla om ni vill.

Men om vi fokuserar på argumenten istället

Men argumentationen i sig, som där tas upp är oerhört viktig.
Om de har sagt vad som påstås, kan jag tyvärr inte styrka.

Camilla tycker det är helt i sin ordning att kölhala honom
i sociala medier, och hyllar skampålen som utomrättslig metod,
för att straffa utifrån egna känslor, istället för vad rättsväsendet
kommer fram till. Hon tycker att skampålen är helt ok,
för att HON anser att den juridiska prövningen inte är tillräcklig
Men Hasse Aro, som ändå, ska sägas är rätt så känd
för att vilja sätta dit brottslingar via TV, skriver

– Så står ni där. Igen. Med stenar i händerna, beredda att
”ge
upprättelse”. Ni, vars värderingar jag oftast delar.
Ni, som säger er
tro på demokrati och mänskliga rättigheter.
Ni, som många fall är mina
vänner.
skriver Hasse Aro.

Att skilja på äpplen och päron

Det tycks vara svårt för en stor del av mänskligheten,
att skilja på brott, person, känslor, straff, gärning och konsekvens.
Oerhört svårt tycks det !

Ska vi ändå försööööka särskilja dem för en stund ?

*Hur många tycker det är skamligt, straffbart och dåligt att slå en kvinna ?
räck upp en hand !!!!! (Jag räcker upp en hand)

*Hur många tycker att det ska vara straffbart att hota ?
räck upp en hand !!!!! (Jag räcker upp en hand)

*Vems hjärta lämnas oberört efter dokumentären om Josefin Nilsson?
räck upp en hand om ni berörs !!!!! (Jag räcker upp en hand)

*Hur många känner extra starkt om det är en kvinna som blivit utsatt?
räck upp en hand !!!!! (Det rycker till i min hand,
men sen tvekar jag en aning)

*Hur många tycker det är skamligt, straffbart
och dåligt att slå en man? Oj … nu reagerar nog många.
Och armarna åker inte längre med självklarhet upp i luften längre
.. eller hur ? Hur blev det med din arm ?
Stannade den kvar nere ? (min arm rycker till,
och vill sträckas i luften, men tvekar. Det är inte direkt
den gängse uppfattningen, och är aningen oridderligt.
Ofta beskylls man dessutom för att skifta fokus från kvinnofrågan,
om handen åker upp då

En rutten kvinnosyn ?

Det är nog bara att erkänna att vi ALLIHOPA än idag ser på kvinnor
och män utifrån olika måttstockar. Vi ser kvinnor som skörare,
mjukare, och mer värdefulla ur ett humanistiskt perspektiv
”Kvinnor och barn till livbåtarna” Visst lever väl det kvar
hos oss ALLIHOPA ?

Egentligen, om vi tänker efter en stund. Är det inte en rätt så
nedlåtande kvinnosyn att som vi nu alla gör, med Metoo i spetsen,
utgå från att kvinnan inte har en egen vilja, och att hon inte
har förmågan att säga nej, och inte ens ska behöva göra det ?
Själv tycker jag DET är en brutalt kvinnoförnedrande syn.
Och går stick i stäv med kvinnlig frihet och rättvisa.

Och är det inte aningen oklokt att utgå ifrån att kvinnor över lag
är bättre människor än män, mer sanningsenliga ?
Är inte det egentligen lika oklokt som att hävda att män är bättre,
ska ha mer makt, mer pengar etc etc ?
Är det inte aningen fel väg att gå, att skuldbelägga alla invandrarna
för enskilda kvinnors fruktansvärda öden ?
Jo jag bytte medvetet ut ordet ”männen”, mot ”invandrarna” i
förra meningen. För att ge perspektiv på vad det innebär att
generalisera och skuldbelägga hela befolkningsgrupper, utifrån
etnicitet, religion, eller för den delen kön, hörni !

…
En alldeles underbar förkyld dag
idag. Dålig nattsömn, trött i
kroppen, och en alldeles fantastisk dag.
Gott om pengar har jag, som mindre bemedlad
än en fattigpensionär, och alldeles helnöjd
med allt jag har råd med, men avstår ifrån.

Blev våldgästad av broder Martin från djupa
skogarna, bortom Junsele. Han fick hembakade
havrekex, nykokt kaffe
på egen-malda bönor, och gröt med russin.
Han spelade på beställning av mig ”Månsken över
Ångermanälven” på piano, och jag lärde honom tredje
partiet i den melodin.

Jag behövde en sladdvinda för ett ideellt
arbete på boulen, och tänkte ”låna” en från
bangolfen där det bör finnas tre stycken.
Det gjorde det inte. Det fanns ingen där,
tonstigt ! Så hem och lossa alla datorsladdar
ur min egen sladdvinda, rev ner pennburkar och
trasslade ut ormbon med sladdar, och använde runda
ord… så som ”cirkel” och ”sfär” …. fast jag hört det ska
va fult att ”Sfära” …..

Jag tänkte att jag får väl uttrycka mig mer målande dså,
så det gjorde jag i boulehallen:

Ja det är jag som målat boulekloten in action.
Och Jonas Bodin, har faktiskt sagt att det blev jättebra,
så det så !!!

Freddie Mercury var och hälsade på mig och Rolf
Norlén i hans radhus på Röstaringen i kväll.
Ja det kändes nästa så, när vi såg filmen
”Bohemian Rhapsody” med fantastiskt ljud och bild.
Och en mycket välgjord musikfilm, och bra
rolltolkningar. Och Rajas och Rolfs varma
värdskap, gör mig lycklig, lycklig. Rolf har just opererat
gråstarr, och inte helt återställt än, det skvalpar i ögat
av nån gas de sprutar in vid operationen.
Men spela klockrent pianokomp till min sång
av Bohemian Rhapsody, gjorde han ändå.

Nej då …
trots att jag inte haft en enda av de förmåner
som tillskrivs män i allmänhet,
så är jag tillfreds med vem jag är.
Och jag känner mig inte född i fel kropp.

Men om man nu filosoferar lite över vad som hänt,
om jag varit kvinna och blivit utsatt av en man,
för de saker jag blivit utsatt för, sen tidig barndom,
och ända tills för bara några år sedan.
Ja jag kan säga att de flesta kända metoo-fall,
hade bleknat. (Metoo-fall där nästan alla blivit frikända iofs)
Men om de varit sanna menar jag.

Jag promenerade hem från Raja o Rolf,
med förkyld kropp och lycklig själ. Och kunde flera
gånger snubblat likt alla som går och tittar ner i
klösbrädan (mobilen) medan de går.
Men för min del tittade jag förundrat upp på den klara
stjärnhimmelen, gång på gång,
och blir aldrig någonsin mätt på den vyn.

Väl hemma bjöd Tomas, Tomas på Havrekex och
Ingefärsvatten med honung. Ja… alltså Tomas från någon vecka
sen bjöd Tomas från idag på dessa läckerheter,
om ni fattar hur jag menar ?

… och jag blir aldrig någonsin ”mätt på” (trött på)
hembakta havrekex heller.

Nu ere jallafall G’natt hörrni !
Blir imorgon hälften så bra som idag,
så blir det en bra dag !

…
Virus

Så har virusen hittat hit igen,
inget att säga om det, det är ju trots allt
bara en tidsfråga. Och i slutändan skapar
vi immunitet i kroppen, som gör oss starkare.
Lite som med sorgearbete faktiskt, hur det är grunden
till all genuin lycka, och att vi kommer ut på andra sidan
lite starkare. Jag tar iaf en kopp ingefärsvatten.
på färsk ingefära, för att ta hand om halsen.
Sen får tid och vila göra sitt.

Politiskt väder

Ill-rosa, hänsynslösa furiösa vindar blåser parallellt
med isande cyniska blå-bruna tromber i världen.
Även det politiska vädret har en växthuseffekt,
med stormar, dränkt land och människors liv som
effekt. Och folk vet varken ut eller in längre,
och det är precis det som är meningen.
Att folk, genom floder av desinformation på sociala
medier och politisk, samt kommersiell propaganda (reklam)
inte ska veta nånting om vad som händer.
Medan banker, staten och företagen
ska ha tillgång till att veta allt om dig och mig.

Vad är sant, och vad är inte sant ?

Ibland är det omöjligt att utröna.
Det kan vara nog svårt att få ordning på
sånt i sin närmaste omgivning till och med.
Men ändå är folk bergsäkra på så mycket
de inte har en aning om.
Hur kan det komma sig ?

Slarv

Jag tycker att det slarvas för mycket med ord,
och dess betydelse. Ord förändrar ofta betydelse utifrån
hur de används. Ordet ”fett” tex vet ju de flesta att det
betyder ”väldigt bra”. Och ordet ”neger” har av förklarliga
skäl fått en så negativ klang, att det knappt går att använda
utan att kränka människor. Och den skulden ligger
hos rasister genom tiderna, att ordet ändrat betydelse,
från beskrivning av folkslag, till nedsättande kränkning.
Samt att man kommit att använda och förknippa ordet med det
fullständigt inhumana slaveriet.

Ordkunskap

Det om detta, men ett annat stort problem är dåligt
vokabulär, dålig okunskap. Ignorans och desillusion
kring ords betydelse och viktiga plats i världen.
Ord, språk = makt !
Och tar man lätt på sin ordkunskap, lämnar man ifrån
sig makten. Och man lämnar den sällan eller aldrig
till människor som vill andra väl, sällan eller aldrig
till generösa, empatiska långsiktigt tänkande människor,
och detta vet nog många om… men

Dokumentärfilm el propaganda ?

Nu är dokumentärerna ”Leving Neverland” och
”Vi överlevde R Kelly” aktuella på SVT, och play.
En kanal som anses ska vara något mindre
partisk och mer objektiv än andra.
Ja nästan tom förknippas med sanningen.

Jag roade mig med att slå upp ordet ”dokumentär”,
för att se vad som finns att säga om det. Jag misstänker
nämligen att många uppfattar en dokumentär
i det närmaste som det samma som en objektiv
filmatisering av den absoluta sanningen.
jag fann bland annat detta:

”En dokumentärfilm är en film som speglar verkligheten genom en filmares
uppfattning om den. Den kan ge sken av att vara objektivt redovisande”

”Alla filmer är propagerande, det vill säga att en åsikt eller attityd
medföljer informationen. När attityden/åsikten märks som tydligast
brukar man kalla
det för en propagandafilm, när den är som mest subtil
är det svårare att
upptäcka vad filmaren vill att man ska tycka”.

Den bedrägliga sanningen

Ordet ”sanning” är ju dessutom ett ord
som missbrukats flitigt av svenska främlingsfientliga
strömningar de senaste åren. Samtidigt som man helt
ogenerat suttit och klippt ihop bilder med bildprogram,
tagit bilder från helt andra sammanhang och hävdat att det
sker i Sverige idag, och att det då som vanligt är invandringens
fel. Man har dessutom ignorerat bevis man fått framför sina
ögon. Ett tillvägagångssätt som nu dessvärre även anammats av
den feministiska rörelsen.

Men dessa dokumentärfilmer då.
Ąr de falsk propaganda ? Nej jag skulle inte vilja gå så långt.
Det finns säkert SPŅR av sanning i dem. Men det är inte det
samma som sanning. Det är enligt mig några andra faktorer
man bör beakta, innan man retroaktiv, postumt sänder
Michael Jackson ned från himlen till underjorden och helvetet.
Och innan man fördömer R.Kelly till jordens nu mest sluskige
sexuelle förgripare, ännu vid liv.

Andra faktorer som förbises

En rätt så tungt vägande faktor, som nu tydligen förvandlats
till en liten, liten detalj, som man nu som det verkar, bör frånse ifrån,
är att båda två tydligen blivit frikända enligt lagen,
och rådande rättsväsende.

Men hur kan jag försvara såna hemska handlingar som
våldtäkt och övergrepp ? Nej det kan jag inte !
Och det gör jag inte ! Jag försvarar bara demokratin,
rättsväsendets roll, och principen om att förklaras oskyldig
tills bevisad skyldig. Jag kan tänka mig att många nog håller med mig om dessa principer…
.. men allt för många, enkom när det passar deras egna syften.

Vem har makten att göra som de vill ? Och vilka vill åt den ?

Både Michael Jackson, och R.Kelly är/var personer med enorma
förmögenheter. och förmögenhet ger makt.
Så det skulle väl kanske kunna tala för att
anklagelserna skulle kunna vara sanna.
De är ju dessutom män. Men det finns andra faktorer.
Människor med makt, har pengar. Pengar som människor
med mindre makt eller ingen alls, ofta vill åt.

Och hur gör djur då ? Ja djur dominerar och slåss,
men människor anklagar, stämmer och får ersättning.
Det finns fall där folk blivit miljonärer, för att d bränt sig
på kaffet de köpt. Ergo: Makt- Pengar – Pengar – makt !

Kaffeföretag som serverar hett kaffe – hujedamej

Men hur kan jag försvara multimiljonföretag, framför en
stackars brännskadad pensionär. Nej det kan jag inte !
Nej det gör jag inte !
Men det ÄR ändå sant att hon blev miljonär, för att hon
bränt sig på kaffet. Det finns kanske anledning att tro att
det finns fler som är villiga att ”bränna sig på kaffe” FÖR
NÅGRA MILJONER DOLLAR” Eller vad tror ni ?

När man överger sitt eget rättspatos

Att den tidigare röda jämställdhetsplanen istället blivit
feminism, och dessvärre börjat praktisera att ändamålen
helgar medlen, är inte bara beklagligt, utan direkt
samhällsfarligt, rättsosäkert och rent utav uppviglande
och uppmanande till att förvränga, efterhandskonstruera,
och förväxla anklagelser, med att det verkligen har hänt,
och så som det berättas.

För en ”god sak” ?

Så att jämställdhet är en god sak, medan rasism
och främlingsfientlighet INTE är det, verkar ha förvridit
huvudet på både ledande feminister och en allt större del
av den kvinnliga befolkningen, i tron om att det fortfarande
skulle vara jämställdhet de jobbar för och stöder,
och att om man ”slåss för en god sak” skulle det vara tillåtet
specifikt för dem, att skörda oskyldiga offer, tänja på lagen,
tänja på sanningen, för att uppnå …. ja just det uppnå vad ?

Det var länge sen kampen om jämställdhet övergavs,
och ersattes av feminism and anything goes,
verkar det som.
Men det kommer en tid, då både feminismen och rasismen
tvingas rannsaka sitt beteende, var så säkra !
Alldeles oavsett MJ och Kelly är skyldiga,
och till VAD de faktisk skulle vara skyldiga till.

Hur jag orkar bry mig ?

Jag avskyr orättvisor,
oavsett vem eller vilka som blir drabbade.
Jag avskyr lögner och maktmissbruk, ja tom när
det råkar vara kvinnor som står för det. Jo det händer,
man läser inte ofta om det i tidningen,
och om det förekommer så är det inte pga kön, som det
är åt motsatta håller. Och jag kommer fortsätta vara
”en snigel i ögat”, en irriterande, ettrig, besvärlig
sanningssökare, så länge jag lever. Enkom min röst, min text
är en fis i världsrymden, och förändrar INGET i praktiken,
på kort sikt. Men ger jag efter, och alla sanningssökare med mig,
DÅ är det med stor sannolikhet över med mänskligheten.

Jag är i alla fall ingen liten lort Astrid !

Alla gula västar som på Sollefteå Sjukhus ockuperat,
för att få förändring. Ingen i makten bryr sig i slutändan
om gula västar på sjukhuset,
men det är ändå viktigt att ha protesterat,
och visat makten vart vi står.

Ingen bryr sig i slutändan om att jag bojkottar affärer
som slutar handha kontanter, Men för att inte vara nån
liten lort, så behöver jag göra det.

Någon enstaka kanske bryr sig i när jag
på nytt född står upp för mig själ och inte tar
någon annans skit, men vare sig de gör det eller inte,
så behöver jag göra det, för att ens finnas,
och för att inte va nån liten lort !

…
Även idag har jag många saker
jag känner mig glad och tacksam över.
Och några små irriterande saker,
typ som livet ska vara.

Jag vaknade vid halv-niotiden,
och som alltid tar det en stund både för huvud och
kropp att vakna till liv. Och jag kände mig lite nöjd
med att diskbänken var ren när jag vaknade.
Jag tänkte på det igår, att jag skulle vara snäll mot
mig ”i morgon”. Jag log belåtet när jag klev in
i kokvrån för att göra mitt kaffe och min gröt.

Skulle köpa pulver till min laserskrivare.
Det har räckt väldigt länge nu, men nu vill
den ha mer pulver. Och jag blev lite glad över till hur
många utskrifter det räckt till, och vilken
bra investering jag gjorde för några år sedan.
Men Macbläck hade stängt pga sjukdom,
och det kändes helt okej faktiskt. Hoppas de kommer
tillbaks snart, för jag vill gärna gynna dem,
där jag dessutom köpte skrivaren.

Det blev fika på stan med min vän Rolf istället.
Och nästa vecka kan det bli film.
Det var soligt, blåste och regnade idag.
Men jag var jätteglad år vädret faktiskt,
det skyndar ju på våren. Det kände jag mig glad
för. Och jag stretchade som brukligt nu för tiden
alla mina stela muskler, och blev som ny.

Och på kvällen blev det boule,
en för mig väldigt lagom fritidssysselsättning,
med en hög trivsamma människor.
Och jag hade två egenbakade havrekex med mig
till fikat i pausen. Och det kände jag mig
väldigt glad och nöjd över.

Nu sitter jag och summerar min dag,
och finner att den inte varit så märkvärdig.
Inte spenderat dyra pengar för att leva och
hitta upplevelser. Förmodligen en ganska
innehållslös dag för många.
Men en alldeles perfekt dag för mig,
full med glädje, tristess, irritation,
harmoni, regn, sol och blåst…

… typ som …livet !

…
I samma värld, men olika dimensioner

På trottoaren mitt emot,
går en man omkring i helvetet.
Jag ser det på hans tomma blick,
jag ser det på hans krökta hållning,
de korta illusionslösa stegen utan hopp.
Här går jag i samma stund, på samma plats i
paradiset, med strålande sol.
Vårvintrigt snövit snö, med löfte om vår och
sommar, och fått en ny vän.

Då var det jag som gick där

Så som i himmelen så ock på jorden.
Jag var den mannen för några år sedan,
där mörkret slöt sig om mig och försökte
nå mitt hjärtas innersta. Men där bodde den
naiva hoppfullheten, i en karg naken cell.
Och fortsatte hoppas i hopplösheten.

Inte lika rädd

I kväll skiner solen ännu klockan arton,
och det blir inte mörkt förrän klocka sju på
kvällen. Änderna i parken kvackar om vårens
förebådande. Jag är inte lika rädd längre,
som jag varit i stora delar av mitt tidigare liv.
Jag har egentligen inge mer kontroll på tillvaron
nu än tidigare, men det är ofta genom att släppa kontrollen
som man återfår känslan av kontroll i livet.
Jag har helt enkelt släppt ett 100-kilos ok,
och ett dussin tunga stenar från mina axlar.

Vinden har mojnat

Vinden har mojnat solen får snön att tina på taken,
och släppa ifrån sig första vårtecknet i form av
vattendroppar på istappar. Två små flickor med
Musse-Pigg mössor, tittar förtrollat på Lilla caféets
bakverk, genom välputsat glas. Och den ena skrattar
i eufori över fikat och gör några spontana danssteg.
Och jag är i Paradiset, fast jag ser en kvinna vid bordet bredvid,
som sitter i helvetet, i samma stund, i samma lokal.

Förlösande bevingade ord

Där satt jag för några år sedan, spänd som en pianosträng,
Tom i blicken, och funderade på hur jag skulle ta mig igenom
dagen. Den gången, den dagen, stannade rullstolsbundne A.G,
mig på gågatan, såg mig in i ögonen och sa med fast menande
stämma:

– ”Tomas … du vet väl om att du är värdefull !?”

Och så tog jag mig igenom den dagen, den veckan,
och kommande månader, och var dag på väg från mörkret
på väg till paradiset, i samma stad, på samma plats, sjöng
orden i mitt huvud, och ledde mig framåt.
”Tomas … du vet väl om att du är värdefull”.

När allt föds på nytt

Det är ett tag kvar, men jag har på känn att träden redan
längtar efter att få knoppa, och står beredda, för ännu
ett magiskt mirakel, då allt blir fött på nytt, och hela världen
målas skirt grön med de första löven. Jag går omkring i paradiset
med luxuöst egenhändigt bakade havrekex, som blev godare,
sprödare och tunnare än nån gång förut, med mätt mage, någon
liten, liten marginal på bankontot, och dagens solsken,
och barn som leker i snön i parken.
Ja då kan man vara i paradiset.

Himmel och helvete här på jorden

I samma park, för några år sedan, gick jag med blytunga
steg, gråtandes öppet och offentligt och försökte undvika
att nån såg mig. Jag försökte skynda mig hem, då jag inte
klarade av att gå en promenad ens, för jag var i helvetet,
som A-lagskvinnan jag såg igår, är i idag. Jag undrade
hur jag skulle ta mig igenom detta, om jag skulle klara mig,
om jag någonsin skulle se ljuset igen.
Då… …precis då, ropar en röst, från en gestalt jag
försöker dölja mina tårar inför, med angeläget tonläge:

– Tooomas,. … Hallååååå … Tomas !!! hur är det Tomas!!??

C.I fångade min blick, fångade upp mig. Grät en stund,
i parken.

Och så tog jag mig igenom den dagen, den veckan,
och kommande månader, och var dag på väg från mörkret
på väg till paradiset, i samma stad, på samma plats, sjöng
orden i mitt huvud, och ledde mig framåt.
”Tooomas,. … Hallååååå … Tomas !!! hur är det Tomas!!??

Kanske mer tacksam än många, många andra som har det bättre

Så nu går jag här i paradiset, bland skrattande , lekande barn.
Allt är inte bra, det är det aldrig. Men jag är oändligt tacksam
över det jag har, och det jag får. Kanske, kanske mer tacksam än
många, många andra som har det bättre. …kanske.

Men det är inte enkom dessa ord, från varma ombryende
människor, som är orsak till det. Jag skrev ju i början av
inlägget att jag fått en ny vän. En som börjat visa mig respekt.
står upp för mig, och faktisk tar hand om mig… han heter
precis lika som jag…. det är jag.

Till mannen på trottoaren mitt emot, till kvinnan på caféet,
till A-lagskvinnan, vill jag säga, fortsätt gå !
Och min förhoppning om vem jag vill vara,
är att vara den som vid något enstaka tillfälle,
får dig att fortsätta gå, leda dig tillbaka på väg
till paradiset…. eller att nån annan blir den mannen,
kvinnan som gör det för dig !

Det kostar mig ingenting,
Det kostar dig ingenting, det är bara ord,
men bevingade ord fulla av liv.

…
Man brukar kalla snygga sportbilar
för penisförlängare, och det säger en del
om de som använder det som detta, och om
dem det fungerar på. Jag har sett utdrag ur Mia Skäringers
”nya” show: ”No more fucks to give”, som den feministiska
rörelsen nästan hoppar ur mameluckerna av entusiasm inför,
och en stor skara i-smyg-feminister, och kvinnor i allmänhet
tydligen älskar. Och det är toppenbra att de hittat nåt de tycker
om att titta på.

Mia uttrycker sig så här på svt nyheter:

”Så faktiskt; In your Face grabbar. Det är jag, Metallica, Eminem och
Kent. Alla ni som är så intresserade av försäljningssiffror. Som räknat
om och förbi. Förenklat och förklarat min framgång. Reducerat mig till
en ”kvinnlig komiker” som hade tur i tiden. Vi har ett nytt resultat.
Jag klarade mig fint utan ryggdunk. Utan att någonsin tänka på att jag
är kvinna.”

Gratulerar Mia !
Men för mig tycks det bo en hel del dåligt självförtroende,
och självkänsla som pyser igenom både i föreställningen,
de delar jag sett snuttar av, och andra Mia-föreställningar,
i det hon säger om framgången.
Det var tydligen viktigt att säga ”In your face grabbar”,
och det tyder ju på lite taskigt självförtroende faktiskt
Jag menar den tjejen skräder inte orden om män, och mäns
beteenden, och generas inte över generaliseringar. Och det
är väl okej på ett vis. Komiker ligger hela tiden i gränslandet på
att gå över gränsen, och såra folk. Tex magplasket Robert Gustavsson
gjorde mot Annika Sörenstam. Riktigt jävla plumpt

Men jag blir lite osäker nu, om jag kränker eller mansplainar Mia,
för hon ville ju inte bli reducerad till kvinnlig komiker,
om jag tolkar det rätt. Det är osäkert vad hon vill bli kallad faktiskt.
En annan länk reagerar Mia över att en man reser sig upp i publiken
och ”häcklar henne”, med orden: ”Ta på den där jävla kjolen nu”
Jag fattar inte vad han menar mannen ifråga, helt obegripligt faktiskt,
Nä jag tycker mannens kommentar är fånig, hör inte dit,
och visst är det helt rätt att plocka ut honom från föreställningen,
helt enkelt pga av att han stör föreställningen.

Men jag tänker att hon kanske inte bör bli förvånad.
Fröken Skäringer lindar själv inte in orden direkt. Det är
egentligen hela konceptet på hennes humor att vara grov och
utmanande i ord och tal. Likt den grupp av män jag uppfattar att
hon vänder sig mot. Och det älskas av kvinnlig publik på hennes
föreställningar. Jag undrar om inte även publiken njuter
av nån slags humoristisk hämndturné. Och att det helt enkelt
är roligt att säga elaka saker om män som grupp.
Skulle funkat ”så där” med häcklingar av kvinnor som
huvudtema gissat jag. Kanske till och med åtal … gissar jag.

Och jag tänker att om man valt en häcklande humorstil,
så bör man kanske inte grina i media över att bli häcklad,
utan i så fall bara ta upp det som häcklande humor i nästa
nummer. Att ge sig på folk, kommer resultera i att folk ger
sig på en tillbaks, så är det bara… även för män, kära Mia !
Man kan inte både äta kakan, och ha den kvar.

Annie Lööf tex beklagar sig i media över den hätska tonen,
och drar slutsatsen att det är för att hon är kvinna som
hon blir hårdare utsatt. Jag undrar vilken ton hon höll under
Juholtdrevet tex. Och jag tänker att Lööf inte är nån duvunge
i hur hon behandlar människor, ser ner på människor i sina
politiska värderingar och förslag. Det är alldeles som med
Sverigedemokraterna och deras svans., som grinar i media när
de inte får hata, se ner på folk, diskriminera, ha fördomar
och skilja på folks rättigheter utifrån ras, religion och etnicitet,
utan att folk opponerar sig, blir förbannade, tar till överord.
Man kan inte både äta kakan, och ha den kvar….

… faktiskt hörni !