Kategori: Betraktaren

…
Jag har en liten klump i magen.
Det är svårt att stå upp för sig själv,
och för vissa svårare än för andra.

Jag tänker på Tove Janssons ”Det osynliga barnet”
ur Muminserien. En av mina absoluta favoritsagor,
trots att jag nog hörde den först som vuxen.
Den handlar om en liten flicka som har så dåligt självförtroende
att hon blivit helt osynlig. Muminmammans stora kärlek och
omsorg får dock flickan att steg för steg bli mer synlig,
och först när hon blir riktigt arg över dåligt beteende,
syns hon helt.

Av Tove Janssons saga kan vi lära oss att om man är
snäll mot alla i alla lägen, så är priset dyrare än belöningen,
det kostar att man blir ”osynlig”
Att jag älskar den sagan, torde nog vara för att
det finns så mycket av den i mig. Jag gör mig synlig,
genom att stå upp för mig själv,
när jag blir utnyttjad, när man talar nedlåtande,
och då syns jag igen …..

Men även nyvunnen integritet, okränkbarhet,
har ett pris. Alla i ens omgivning uppskattar inte
det nya, när man kunnat utnyttja en pga av att man
vill va snäll mot alla, alltid. Och då kan man bli ensam
ett tag…. men den tillfälliga ensamheten är världslig,
och långt bättre än att vara osynlig bland 100 vänner.

Ingen… ingen … ingen kommer någonsin sätta upp
gränser för dig, det finns bara en som kan det.
Och så länge man tillåter det, kommer med all säkerhet
någon att trampa på dig, och fortsätta trampa på dig tills
du säger stopp. Och säger du inte stopp,
så blir du osynlig min vän.

För att vara en vän, handlar detbara om EN sak:
visa din vän respekt… det är allt: Respekt!

För många är nog den här kvartetten,
och den här bilden dagens bild:Och jo… jag blev så innerligt glad för de här bragdtjejerna,
och nästan lite tillfälligt kär i den alla fyra på en gång,
de är ju sötare än socker, och så fina förebilder, tänker jag.
Jag blev så glad att tårarna kröp fram i ögonvrån.
Men mest av dem älskar jag Kalla, inte bara för den fantastiska
idrottsliga prestationen, utan mest för den hon är.
Av detta blev jag rörd !

Men av detta grät jag här hemma, så fint var det:
När Heidi Weng, från hjärtat syns det,
kramar om och gratulerar de svenska tjejerna
som aldrig vunnit VM-guld i straffet tidigare,
och säger att de v ar värdiga vinnare,
istället för att prata om att Norge hade vunnit
om de hade annan startordning.

Men det kan även finnas ett frö sått november 2015
till att det var just Heidi som var den enda av norskorna som
kramade om svenskorna vid blomsterceremonin.
När Heidi Weng i nov 2015, åkte fel och var otröstlig och två svenskor,
men i synnerhet underbara Ida Ingemarsdotter kramade om henne
och tröstade henne. Detta är sportens absoluta höjdpunkter

https://www.expressen.se/sport/langdskidor/weng-jag-ar-kanske-varldens-storsta-idiot/

Så jag är lite kär i Heidi Weng och Ida Ingemarsdotter oxå …
iaf i kväll, det går över… till jag ser de här bilderna igen.

Men klumpen i magen då ?
Jo den finns där. Det kan lätt bli lite mindre angenäm stämning,
när man säger ifrån. Spec såna som folk förväntar sig aldrig säger
ifrån. Men jag har aldrig egentligen trivts med osynligheten.
Så är det bara !

Fiol och gitarr + sång i morgon,
kan lätta upp klumpen i magen !

…
Idag har jag indirekt glatt Jonna Jinton
och hennes Johan uppe i Grundtjärn.
För vänsterpartiet i Sollefteå blev tungan på
vågen för ett nej till utbyggnad av nya vindkraftsparker
i Ångermanlands inland. Och jag röstade på V
både i riksdag, landsting och kommun.
Jag är inte som princip emot vindkraft,
men jag tycker de kan bygga dem där energin
förbrukas… släng upp ett par i Stockholms skärgård,
utanför riksdagshuset, och runt om Sollefteås
moderater och socialdemokraters hem.

Småknaprat på mina havrekex, med smör på.
Löst lite korsord, ätit supergod morotssoppa
med curry och chili. Grått, milt väder, och känner mig
mer och mer tveksam till aktivt föreningsliv.

Småfåglarna har inte återvänt till min fågelmatare,
och i badrummet står 18 kg solrosfrön som var tänkt
till dem, man kan få pippi för mindre.

Och det bråkas fortfarande om att det är för många
som har snopp som har makt, trots att de utan snopp,
beter sig precis lika illa, så vad är poängen med det kan
man undra. Jag skiter väl i hur de pissar, stående eller sittande.
Maktmissbruk, är maktmissbruk. Och kvinnor i toppskiktet skiter
fullständigt i jämställdhet åt folket. De vill att lika
många i styrelser har snopp, som de som är utan snopp,
eller möjligtvis fler utan snopp.
Omoget resonemang ? … Jajjamen !

Och världens bästa Karlsson, har fått konkurrens,
av Sollefteås bästa Karlsson, Frida Karlsson,
som genom en jättebragd tog vm-silver på 10 km
klassiskt. UR SPÅR ! Med lite läppsalva och astmamedicin
kanske det blivit guld… nä vaddå … jag bara spånar.
Och om man kan kalla Kallas prestation dålig för att hon blev
nia, får de bestämt mothugg av mig. Efter stafettinsatsen
i OS i Sotji … kan hon få bli sist i resten av sin karriär
och vara både förlåten och för evigt hyllad.

…
Mot fören slår vågorna i den hemmabyggda
träbåten, av granvirke. I fören sitter jag med orange
flytväst och tittar på morfars fårade, harmoniska ansikte
där han satt i aktern, med handen på handtaget,
till en gammal vit Johnson utombordare.
Jag var med och tittade när morfar byggde själv båten i
garaget på Gumåsvägen 67, mittemot Skarpåkersskolan
i Kramfors nån gång i början av 70-talet.

Jag var för ung för att lära mig så att jag själv en dag
skulle kunna bygga en båt, på morfars vis. Men visst
var morfars byggande av båtar, hus, och sommarstugor,
och den lilla vackra pigtittaren jag ärvde troligtvis orsak till
mitt eget skapande i livet. Morfar var en konstnär, när
det kom till trä och byggen och skapande.

Morfar drog ner på gasen på Johnson-motorn,
så jag gjorde mig beredd för hedersuppdraget att vara
hoppilann-Kalle. Det var typ det jag betroddes med, jag
var den yngre av två bröder, och storebror klev alltid in
och gjorde saker, och puttade undan mig.
Men jag var trygg i båten, när morfar viftade med öronen
och log åt oss barn, och ögonen lös av harmoni,
livserfarenhet, och allt verkade meningsfullt,
de få stunderna med morfar i Stordegerssjön,
långt från grå betong i Stockholms förort med självmordshot
och brutala skilsmässor.

När morfar, min förebild, min idol, min stålman,
gick in i dimman vid 80-årsåldern, rasade nog nånting
i mig ihop. … men livet gick vidare.

I Sibirien, där fattigdomen tvingar ut män i norra ishavets
avlägsna öar för att leta efter mammut-betar, ser jag samma
fåriga ansikten, iklädda anorak som morfar, men de viftar inte
på öronen och ler tryggt. Utan har en desperation och förtvivlan
i blicken

Elefantbetar är ju sedan ett tag förbjudet
att handa med pga utrotningshot, Medan Mammut-betar redan
är utrotade så de betar de kan hitta i tundran, kan det sälja
och får pengar för. Men de är lurade, mellanhänder tar det mesta,
efter att de slitit och halvsvultit på ryska nya sibiriska öarna
Bara för att miljonärer i Kina och runt om i världen ska
kunna köpa konstverk i elfenben.

Under dokumentären som jag länkat till genom ett klick på
bilden, visar de även parallellt hur forskningen, sedan de kunnat
utvinna blod från ett nedfryst mammut-lik, har för avsikt att klona
en livs levande mammut … till vår tid. Man pratar triumferande och
på samma gång aningslöst om att man nu kan med genteknik,
sortera bort barn med Downs syndrom. Vilket får mig att undra
hur vi kommit att bli sådana varelser som ska odla fram perfektionism
genom avel och gen-modifikationer. Har vi redan glömt Hitlers
Ariska ras och förintelseläger ?

De nordamerikanska indianerna högaktade de äldres visdom,
och lärde vidare ovärderlig kunskap, från generation till generation,
som morfar lärde mig ovärderliga kunskaper, och inte minst
värderingar och naturkännedom.
Det är allt borta nu… våra äldre är inte ekonomiskt produktiva
och gamla kunskaper skapar inte förmögenheter,
därför blir de äldre värdelösa i vår tids syn på människor.
En belastning …. typ som jag.

Aldrig har jag känt livet mer logisk och meningsfullt,
än när jag satt i fören och tittade på morfars fårade leende.
Och jag tror aldrig igen jag får uppleva att man var en del av allt,
och man förstod sin plats i livet. Att fiska abborre gav oss mat
att sätta pärer gav oss mat, att bygga båt gav oss redskapet
att fånga mat… och allt var så självklart naturligt,
när storlommen skrek bekant om kvällarna när båten styrde mot
sommarstugan, och varm choklad framför en sprakande eld vid
öppenspisen trollband mina ögon när jag värmde mig
efter kvällens kalla fiskefärd. Och spisjonken fin-klöv vi grovhuggen
ved med. Nu är allt naturligt borta, all livsharmoni.

Men mänskligheten skulle nog behöva
många hoppilann-Kallar nu, för vi är ganska rejält
vilsna och har glömt all sans och vett, för snabba pengar

…
Jag tror uppriktigt sagt att människan aldrig
nånsin kommer att lära sig, utan tvärtom upprepa
sina ”misstag” gång på gång, på gång.

Hur lätt är det inte att hata terrorism ?
Men vad är terrorism ? Och vem bestämmer det ?
Hur lätt är det inte att hata våldtäkter, men vad är en våldtäkt,
och vem bestämmer det ?

Jo rå !
Jag är på, ”ingen nåd för de som våldtagit och mördat
under ISIS flagga”. Och känslomässigt kan man argumentera
för hårda straff, eller tom ett öga för ett öga en tand för en tand.
men hur ska vi utse de skyldiga ? och skyldiga till vad ?
Varken Irak eller Syrien har i detta läge ett fungerande
rättsväsende. Och hur ska Sverige kunna döma personer
efter händelser där det inte finns bevis och vittnen att tillgå ?
Förtjänar de som är skyldiga till mord och våldtäkter bland de
hårdaste straff man kan tänka sig ? Ja det är väl inte så svårt
att skriva under på, men hur får vi veta om de är skyldiga, och
vilken grad av skuld varje anklagad individ har ?

Sverige har tydligen för närvarande ingen lag som säger att
det är olagligt att vara med i någon gruppering, ens om det är
IS vi pratar om. Och som sig bör, vore det ett steg mot diktatur att
skapa lagar efter gärningar, och döma folk godtyckligt !
Och om vi skulle införa en lag att inte som svensk medborgare
bege sig till krigszoner. Då skulle kurderna som rest dit och hjälpt
oss att befria oss från den Islamiska staten, även dom falla under
den lagen, och utvisas eller dömas för att ha hjälpt oss.
Det kan väl inte ens en Sverigedemokrat tycka vore vettigt ?? eller ?

Turkiet, som fängslar meningsmotståndare till Erdoğan,
anser tex att Kurderna, som faktiskt är den största anledningen
till att ISIS inte segrat i Syrien, och kunnat fortsätta slakta
och våldta människor i Guds namn… är stämplade som terrorister.
Och INGEN i väst står upp för kurderna, som utan rätt till
egen suveränitet … nästan själva brottat ned terrorn.
Och betalat med sina liv.

Nu kommer frågan, vad gör vi med de IS-medlemmar
som överlevt ? Givetvis vill pöbeln i vanlig ordning låta
dem svälta, bli mördade eller mörda dem själva, avrättas
eller fängslas. Och jag kan verkligen förstå det om du är en
av de som blivit våldtagen av deras ”soldater” (mördare)
eller fått din familj slaktad inför videokameror.
IS är en bestialisk sekt, som inte kan tolereras.

Men vad gör vi ?
Och vem ska göra det ?
Och framför allt, vad får våra val för konsekvenser ?
Vi kan ju som en bekant sa ang miljöproblemen spränga
Kina i Luften, så ordnar det sig med miljön ?
Jag har med egna ögon, på sociala medier, sett tusentals av
liknande föreslagna ”lösningar” på diverse konflikter och
brottsbekämpning. Och allt jag har att säga är ett citat från Jesus på korset:
”Fader, förlåt dem; ty de veta icke vad de göra”

För det finns fler dilemman än hur rättvisa/hämnd skapas.
Om vi agerar bödlar på ett icke rättssäkert sätt så oskyldiga döms,
så skapar vi ÄN MER grogrund för hat och ÄN MER
terrorism, både hos högerextremister och islamister.
Och om inget land ”tar hem sina medborgare”,
inget land vill ha med dessa människor att göra .
Vad tror ni händer då ? Jo De kanske försöker bilda en ny stat,
känns det igen ?

Det är LÄTT för regeringar och människor att säga att de
får skylla sig själva, om de gått med i IS, även om de inte
gjort något brottsligt rent aktivt. Men det kan bli så att vi till
slut än en gång får säga att VI får skylla oss själva om dessa
människor än en gång blir grogrund för ökad terrorism,
för att vi inte gjorde nåt nu.

…
Tur att jag köpte en frys till för något
år sedan. Nu har jag så tråkigt igen, att jag har laddat
för storbak imorgon igen. Havrekex denna gång,
vilket är ett slitgöra. Men jäääämarns va gott !

Jag hade eventuellt tänkt mig att ge igen lite,
till moster som bakat och lagat mat i hela
sitt liv, åt makar, barn, barnbarn, barnbarnsbarn
och så mig då, som ”hon fick” vid 55 års ålder,
typ tog hand om då typ, när jag var ett 20-årigt barn.
Nu är hon 87, och har inte rygg för att baka,
och jag har inte mage att komma tomhänt när
jag, med kamrat åker 10 mil enkel för att hälsa på !
Hoppas moster blir glad !

Nä men det har inte varit så där jättelätt,
under februari för Kai-Tomas. Men jag är seg som kola,
mjuk som silke och hård som sten, så jag tjuras på.
Jag har faktiskt tagit några få ”egoistiska” beslut en period,
och inte tagit på mig att ”rädda världen” (figure of speach)
Ja .. till och med så pass att jag satte mig själv före
några som jag förr i ti’n utan hänsyn till mig
själv, hjälp före mina egna grundbehov,,… för att överleva,
för att leva.

Jag har kommit fram till att jag bara kan ge
det jag kan ge, till några få åt gången. Och jag har dessutom
kommit på att jag har en egen vilja, och att det är helt okej
att även lyssna till den ibland…. ja menar så vitt jag vet,
så har jag bara ett liv… allt annat är dumt att chansa på.

Det var fasligt vad det lever om utomhus,
det stormar på rejält för tillfället. Och vi halkar omkring
i tillvaron då snön packats till is Fönsterrutorna skallrar ordentligt
och jag kan se med blotta ögat, hur de rör på sig, som om de skulle
blåsa sönder vilken sekund som helst. Jag plockar in fågelmataren,
de har ändå sedan 2 veckor övergivit denna min matstation
pippi-bördarna. Har väl fått bättre krubb på gräddhyllan nånstans
kan tänkas. Oooops … jo puh .. fönstren höll även för den vindbyn.

Det blir liksom segt när vårvintern uteblir, det blir barmark redan
i februari, och man liksom börjar vänta på våren redan då,
som ändå inte kommer förrän i maj, i bästa fall.
Men ack …Maj månad … som du förför mitt sinne,
med tussilago, lövsprickning och grönt gräs igen.
Nåja … nu är det februari, som kan vara jättevacker
och vit, men nu bara påminner om Förortsvinter i
Storstockholm … grå, grå, grå, grå.

Ja då får man baka lite till.
Full frys med Kai-Tomas

…
Många tankar har snurrat som
en virvelvind under några veckor nu.
Känslor från oroliga nattdrömmar har
följt med en stund inpå dagen, men jag har enträget
kokat min gröt, kokat mitt kaffe diskat min disk.
gått mina promenader, stretchat min kropp,
masserat ansikte, fötter och händer för att få
ro i kroppen, som efterhand sprider sig till själen.

Men jag är människa, och människan är ett flockdjur,
och tungan på vågen har idag varit att jag träffat trevliga,
riktiga människor flera gånger, och skrattat en hel del.

Solen sken och värmde mitt frusna ansikte,
när jag vände tillbaka på min vintersol-promenad.

Så andra halvan av Onsdagen,
var en mycket bra dag… eh halv-dag !

…
Jag längtar ibland efter nån
att vila min själ hos för en stund.
Slippa vara stark nån sekund
Och bara få vara mig själv.

Tänk att någon minut slippa sin mask,
den som alltid ler och är stark
Tänk att få gå på säker mark
och bara vara … bara finnas till.

Tänk att få vara ifred från gamar,
som hugger när man blöder,
tänk att få vara med sina bröder
Och att känna sig som en del av nåt

Jag längtar efter att bli längtad efter,
”Oj vad jag har saknat dig min vän”
Att själv få sakna samma människa sen
Att slippa låtsas och göra sig till

Tänk att alltid ha ett annat hem,
när mitt eget ekar tomt och tyst,
där inget säger ett knyst,
tänk att bara veta att det fanns

Jag längtar ibland till det som varit,
fast jag egentligen vet bättre än så
Jag lurar mig att det var enklare då.
Men då minns jag bara det jag vill.

Om ändå tvivlet for sin väg för gott
Om ändå sommaren vore här snart,
då vore väl allt rätt så underbart.
Om bara blommors doft var här

…
Så där ja, pannkakor och lingonsylt i magen.
Jag provade att ha ½ dl grahamsmjöl i dem,
det blev inte alls så dumt.

En promenad i halkan tillsammans med G,
plus ett steg närmare ålders-pensionärs-livet,
när jag tog på broddar på fotarna.
Inte för att jag är rädd att ramla ännu, men för att kunna
gå på promenad utan skridskor. Plus 2 grader i dag,
så lite närmare normaltemp.

Annars är det väl rätt okej, även om jag kämpar något
med stress och meningsfullhet för närvarande. Ständigt trött.
Osså är det en balansgång i hur mycket man ska bry sig
om omvärlden, och medmänniskorna. Skulle jag falla in
i den tydligen rådande normen kring detta, så skulle jag
skita i allt omkring, hämta fogsvans o hjälpa folk att såga av
grenen vi sitter på.

Jag fattar inte hur folk kan vara så cyniska och likgiltiga

Jag får då och då faktiskt fokusera på små glädjeämnen,
och vardagliga underverk, så som hembakt bröd,
frisk luft, frisk kropp, så länge jag har tillgång till dessa.
Alla har inte detta!

Jo nog längtar jag efter snöfritt nu, även jag,
efter barmark, barfota på gräsmattan, kortbyxor,
utomhusboule, och logdans… jag längtar faktiskt,
just nu är denna säsongs förälskelse med vinter, över

Jag sms:ade härom dagen med Amin, som nu flyttat till en
annan norrländsk stad. Förut spelade vi boule om sommaren.
Jag gav honom mina extra tävlingsklot, medveten om att han
troligtvis inte skulle bli kvar. Det var i alla fall kul att få
livstecken. En mycket trevlig ung kille, och att han
inte blivit utvisad gladde mig.

Nå ja… dag för dag blir det raskt ljusare,
och med det återvänder livet på ett vis,
efter vinteridet.

…
Vilket varmt och inkluderande ord… eller ?

Vilket underbart ord ! Eller hur ?
Det fullkomligt dryper av välmående-bringande
endorfiner hos oss när vi hör ordet.
Men jag som blygsam ordekvilibrist ….
ser även på ordet från andra sidan
”gemenskapen” !

Men låt oss vara ärliga

För gemenskap inkluderar, de som är inom gemenskapen,
men då exkluderar man per automatik de som inte är med
i gemenskapen. En sorts absolut sanning faktiskt,
som en slags naturlag. Men jag tänker att det kan vara bra
att erkänna det för oss själva, och inte lura oss själva eller
förvanska verkligheten.

Val gemenskap eller ofrivilligt

Och mycket av vilka gemenskaper vi tenderar välja/hamna i
tycks vara inkomstbaserat/statusbaserat och kulturellt betingat.
Där även en stor portion av snobbism spelar in.
”vi är ju faktiskt lite bättre än de som har mindre pengar,
fast vi aldrig skulle drömma om att erkänna det offentligt”.

Den stora gemenskapen, där folk riskerar drunkna för att få komma in

Den Europeiska ”Gemeskapen” EU/EMU tex är ett tydligt
exempel på när en gemenskap inte enkom utesluter andra
som en ofrånkomlig sidoeffekt av att man bildar gruppering,
utan faktiskt medvetet exkluderar andra länder på ekonomiska
handelsmöjligheter och sociala vis, och gömmer sig bakom ordet
”gemenskap”. Detta är den nationella aspekten av medvetet
exkluderande. Sedan har du Penga-stegen, där man dessutom i
vanlig ordning när det handlar om makt, förskansar sig obscent
höga löner, avtal och förmåner, och tycker att det är helt i sin
ordning, i den gemenskapen inom gemenskapen EU.

Och det blir för mig inte tydligare att gemenskaper exkluderar
än när tusentals drunknar i Medelhavet, när de försöker ta sig in
i gemenskapen, eller när Trump bygger mur för att exkludera
fattigare sydamerikaner. Eller när Israel bygger mur mot Palestina.
Allt detta under olika slags gemenskaper. Där alla inte är välkomna
naturligtvis.

Kommur’n ! (som många äldre på dialekt benämnde Kommunen)

På en betydligt mer lokal nivå, skapas ju även där ”gemenskaper”
och hierarkier, vilket faktiskt är en stor del av gemenskaper och
utanförskap. Hur vanligt föreställer ni att det är, att vuxna
barnen till de inom kommunledning, får jobb inom kommunen ?
Hur vanligt i procent det är, kan jag inte vittna om,
men jag kan vittna om att det förekommer ganska ofta,
och det är inte sekundära uppgifter utan sett med egna ögon.

Olika värde på arbete och människan som utför arbetet

Själv har jag då som av hälsoskäl inte kunnat slå mig fram,
och inte haft nån pappa som gav mig titel och kontor, vid ett
otal tillfällen blivit blivit ganska nedlåtande bemött av människor
som varit anställda i hela sitt liv. Vid ett tillfälle efter att under en
tillfälligt bättre period i min hälsa, utövat ett gediget arbete under
2 veckors period, i ideell regi, så stötte jag på en bekant i stadsparken
i Sollefteå. Han har ett kontor lite högre upp i byggnaden på
kommunhuset (Ju högre upp du hade kontor, desto högre ställning)
han stod i gul väst och sa nedlåtande…

– ”ja det är ju kul att du får göra nån nytta oxå”.

Han arbetade för övrigt inte, men hade gul väst
och en titel på byggnadskontoret och förmodar jag, mer betalt än mina
NOLL kronor i lön.

Tukt och förmaning som slog tillbaka

Y.P, arbetsförmedlaren, som en gång för länge sedan,
nedlåtande uttryckte:

– När ska det bli nåt av dig Tomas ?

Jag tänkte på henne nu när arbetsförmedlingen varslar
folk, för att de inte är effektiva. Förut gav de mig tukt och förmaning
att skaffa mig ett jobb och ”bli något” .. nu antar jag att det får tukta
sig själva och förmana sig. ”det känns ju otryggt” vittnar några varslade arbetsförmedlare, med vita anleten och tår i ögonvrån.
Ja tänk om ni skulle ta o bli nåt ni oxå, tänkte jag då och hornen i
pannan, under glorian kliade och svansen växte på mig.

Ja de var väl i nån slags gemenskap de oxå, men nu hamnar
vissa av dem i vår lilla gemenskap, utanför de attraktiva
gemenskaperna, Vår gemenskap, flyktingarnas, de sjukas,
de gamlas, de arbetslösas gemenskap.

tänk så det kan gå hörrni !

Ingen vill ju vara utanför, och alla vill ju upp… eller ?

Ingen vill ju vara i en exkluderad ”gemenskap” för det innebär
att acceptera ..inte bara sämre villkor, utan även ett lägre värde.
Och man skulle kunna tänka sig att dessa exkluderade ur gemenskaper
vara en stark rekryteringsbas för rasism och extremism, men
även grogrund för sjukdom och depressioner.
Både lokalt och globalt.

Därför inte så populärt kanske, min tunga är inte tillräckligt brun

Det brukar därför sällan falla sig väl hos människor inom en viss
gemenskap, att belysa dessa mekaniker om inkluderande och
exkluderande, när man gör det underifrån som jag oftast gör.
Därför då spricker den självbilden av sig själva som inkluderande,
och gemenskaps-ivrande människor. Jag ifrågasätter då även
kompetens, status och inkomst utifrån jobb deras föräldrar ärligt
erhållit pga av släktskap med chefer och kulturliv. Så det är klart,
på så vis lär ju inte mina chanser att släppas in i sådan gemenskaper
öka, men det är ju heller inte min avsikt. Min avsikt är att belysa
förljugna strategier och gömslen bakom vackra ord.
Och min förhoppning är ett mera lokalt leverne, och självbestämmande
på riktigt, inte som borgerlighetens självbestämmande som bara inkluderar
det som har råd

Jag menar att mindre grupper människor lokalt är både
bättre miljömässigt, hållbart, och mer demokratiskt,
om man får hoppas på förändring, men jag är skeptisk
faktiskt.

Slutsatser från ett annat perspektiv

Så en av mina slutsatser utifrån ett liv i ”utanförskap”
är att mycket av framgång, vare sig det gäller eget
företagande, positioner inom stora företag, kommunpampar,
fackpampar, presidenter etc etc, handlar om hur fräck man är
att ta för sig, vilka gemenskaper man tar sig in i, eller
knuffas in i. Hur mycket man värderar sig själv ekonomiskt,
och hur mycket man är beredd att trampa på andra för att
komma uppåt. Det finns massor av kompetens inom de utslagna
ofrivilliga gemenskap som inte tas till vara på, för att det
upplevs som ett hot från under, samt att
man då kanske måste betala lön för deras kunskaper och
förtjänster, gud förbjude, och då blir de ju deras jämlikar och
får ett värde, så kan vi ju inte ha det ?

Trygghet för vissa gemenskaper

Den sk ”tryggheten” som nu iom Sverigedemokraternas framfart,
och moderaternas goda vilja diskuteras handlar oxå om gemenskaper
och exkludering.
För inte diskuterar man flyktingars trygghet, tiggarnas,
arbetslösas eller sjukas trygghet, vi ingår nämligen inte i den
gemenskapen vars trygghet avses. Så även SD och Metoo
är skapade gemenskaper, som gärna exkluderar

Anledningen till ett udda perspektiv

Jag har sedan liten, av för mig numera uppenbara anledningar,
och på gott och en hel del ont, varit en jämkande inkluderande,
balanserande människa, som velat medla, hålla fred, undvika
konflikter etc, och därför får jag nu oxå ett annat perspektiv i
frågan om gemenskap.

Vi får den värld vi skapar, vi får de politiker vi röstar på,
vi får det samhälle majoriteten vill ha. Och så här vill majoriteten
uppenbart ha det.

Och det är därför man önskar att man var självhushållande,
oberoende av hela karusellen av hierarkier och gemenskaper,
och fick odla mina potatisar och morötter i lugn och ro,
’men det är en naiv dröm, men likväl en dröm.
De flesta goda drömmar verkar vara naiva ändå så.

…
Det är inte helt lätt, det här med livet.
Och ibland blir man så trött på skiten
omkring en, på alla fronter.
Ofta är det nog att hålla ordning
på sitt eget liv.

Kärlek tex … ja vilket skämt.
Jag har nog aldrig, aldrig känt mig älskad,
och jag är trött på att skylla det på mig själv,
vilket tycks vara det vanligaste jag hör.
Kan man inte älska mig som jag är,
så kan de dra till…. till… till … ja till Vellinge rent utav.

Politiken, där både allt för många väljare och
de flesta politiker, likt de flesta företag skiter
i det mesta utom sitt eget bästa för stunden.
Facebook bara fullkomligt vimlar av idiotiska
delningar, utan det minsta aning om det man
delar stämmer eller inte, och visar det sig inte stämma
det man delat, så ändrar de ändå inte uppfattning.

Världens modigaste kvinna är för tillfället en liten flicka
på 15 år, och heter Greta, men det struntar miljoner svenskar
och miljarder rika västerlänningar i, för att de vill kunna köra bil
och flyga utan begränsningar, och alla har det värst,
och få eller inga är redo att förändra sina ovanor.
Man ska bara ha och ha….. och ha mer.

Och Ulla Gustavsson angående slöjor på idrottande barn;

– Nej. Slöja kan inte vara annat än en sexualisering av kvinnan”

Man orkar knappt konfrontera sånt. Hur fan tänker människan ?
Jag blir så jävla trött på all jävla rasism, kapitalism, liberalism,
nazism och feminism … jävla egoister hela högen !

Vart fan är det sunda förnuftet ?
Och när ska folk, makthavare och företagare tänka längre än
dit nästippen slutar ?

Jag får väl vara glad fötr varje dag jag vaknar upp,
och dårarna till människor inte förstört moder jord
helt och hållet, eller sprängt oss alla i luften med kärnvapen,
när en mognadsgraden på världens mäktigaste män är så dålig
att en 15-årig svensk flicka har mer vett än alla världens
makthavare och företagare tillsammans.

Och en svensk statsminister som både övergivit vänsterrörelsen
och sin hembygd, vad finns det kvar för förtroendekapital där ?
Tro fan det att väloljade käftar som Åkessons ges utrymme
att förvanska verkligheten då, och skylla allt elände
på invandring och invandrare.

Så j-a trött på skiten !

så fy fan !