Kategori: Betraktaren

…
Gamla människor är många gånger
väldigt rädda för att halka o ramla,
vilket friska unga människor
kanske tycker verkar överdrivet.
Men det finns en anledning till det…

För en äldre människa kan det innebära
början till slutet, att få ett benbrott.

Efter en stund avtog paniken

Härom dagen steg stressnivån plötsligt,
och jag började få panik, hur än jag försökte
resonera med mig själv. Paniken växte,
tills jag frånsade mig ett åtagande jag bara
timmar tidigare trott att jag skulle fixa,

Då slutade paniken växa, och sakta, sakta
dalade stresskurvan nedåt en aning igen.
Men jag blev rädd… rädd att falla,
och det finns en anledning till det.

Lika fort som den första tusenlappen i löneökning….

Det som förvånat mig mest, det är att det
många gånger är grupperingar och individer
som slagits för solidaritet, jämställdhet och
medmänsklighet, som vid minsta lilla framgång i
yrkesliv eller ekonomiskt, gladeligen glömmer sina
systrar och bröder bakom sig, och intar den
hänsynslösa linjen. Även fast de gärna fortfarande
kallar sig solidariska, feministiska och medmänskliga,
då detta ofta innebär ökad makt och mera pengar för
dem.

Det är sant för den västerländska socialdemokratin,
och det håller på att bli sant för befrielserörelsen,
feminismen. Vart fascismen, nazismen och borgerligheten
stått i dessa frågor, har aldrig förändrats dock,
de har alltid trampat på folk, fast rättfärdigat det på olika sätt

Det finns inga goda människor

Det finns inga goda människor, är min något krassa
mänsklighetsanalys, men det finns heller inga onda
människor. Det finns bara människor som begår mer eller
mindre goda eller onda handlingar.
Hur många gånger har jag inte upphöjt människor
i min omgivning till änglastatus, vilket bara kan leda till
besvikelse och desillusion, då ingen människa är en ängel.
Och hur många gånger har jag inte haft fullständigt
orimliga godhetskrav på mig själv, för att rättfärdiga
min existens, min rätt att leva, min rätt att må bra.

Ibland blir vi egoistiska, allihop, då det är helt nödvändigt
med ett visst mått av egoism, som även när det är i små
doser kan kallas självbevarelsedrift, och i förstora doser
kan kallas egoism, kapitalism och självgodhet.

Det finns rädda människor, det finns harmoniska,
det finns arga, det finns desillusionerade människor.
Det finns trasiga människor, sjuka människor.
Och utifrån dessa och fler parametrar begår vi
goda och onda gärningar, i den mån vi nu förmår att
bedöma vad som är onda och goda handlingar,
vi usla, grymma, fantastiska empatiska människor.

Jag är bra på att gå på snö och halka

För att återknyta till där jag började,
Jag är bra på att gå på snö och halka.
Det är en av mina udda färdigheter.
Den kan förvisso förloras med ålder
försämrad balans och reaktion.
Men det är jag faktiskt rätt bra på.
Men jag förstår att det finns de som inte är så
bra på det, och jag förstår varför.
…och jag förstår verkligen vad det innebär att
”vara rädd för att ramla”, fast mer ur ett själsligt
perspektiv. Och att ”inte ha någon som
”hjälper en upp” !

Kollektiv framgångs-glömska

Men många glömmer det fort,
och snart går de förbi tanten som halkat
och ligger ner i snön med brutet ben
Både bokstavligt talat, och som metafor
för utsatta i samhället, för utsatta i världen, som kommer hit,
och som inte har möjlighet att komma hit.
Många glömmer … väldigt fort.

Et tu Brute

En del kvinnor som var med och var drivande för den moderna
demokratin, rösträtt, sociala rättigheter, har nu inte bara
glömt rättsväsendets betydelse för frihet och jämlikhet
och demokratin. Utan prioriterar nu även chefsposter
politisk och ekonomisk makt före sina fattiga utsatta bröder och
systrar ute i världen. Vissa har tom sagt upp ”det sociala
släktskapet med all utsatta bröder och kallar dem för förtryckare.
Och de står högst upp på kapitalismens plattform, när de
slåss om toppositioner, och kallar det för jämlikhet.
Dessa före detta förkämpar för rättvisa,
är nu i praktiken bara konkurrenter till att inta det som
den makt de påstår sig förakta, som män historiskt sett har besuttit.
Det är ”jämställdhet” idag, det är ”feminism” idag.
Sällan hör jag dem uppröras mer över utnyttjade flickor
i Thailand, barnarbetare i Indien, än löneskillnader och maktkamp
i ett av världens rikaste länder….mycket, mycket sällan.
Jag skulle kunna varit feminist,
feminismen hade varit feministiska,
hade slagits för de svaga, hade arbetat MOT kapitalism,
istället för att ta kapitalisternas platser.

Att vara ensam

Jag har alltid, så länge jag kan
minnas haft en skräck för att bli ensam,
bli lämnad och övergiven. En ytterst irrationell
skräck på ett vis, men fullkomligt logisk givetvis
utifrån hur mina första 15 år såg ut.

Jag ÄR ju ensam, i någon mån,
men inte hela tiden. Och människor,
vänner o bekanta kommer och går,
precis som lyckan, och kärleken…
…har jag hört.

Trixet för mig,
är det utslitna att bli vän med mig själv,
att ”bli kompis” med sina inre ”spöken”
och brister. Men även mina tillgångar,
min styrka och min självklara rätt att
må bra och bli älskad

…
Är det så här det är att vara människa ?
Att ständigt förlora något, eller någon?
Jag blir så trött emellanåt.

Så länge man är stark, och har vind i seglen,
Så länge ringer telefonen.
Och om jag fortsätter finnas till för andra,
då ringer telefonen.

Jag känner mig trött nu,
trött på det mesta, besviken på människor
och lessen.
Jag hoppas det är tillfälligt,
att krafterna och lusten återkommer snart.

Jag önskar ibland att jag vore känslokall,
med hud som allt rinner av,
ett hjärta av sten och nerver av stål.
En isande kall karriärist,
en generaliserande, arg feminist,
eller tom en hänsynslös intelligensbefriad rasist,
så jag slipper tänka känna, eller bry mig.

Men jag är inget av dessa..
..jag är Tomas och jag är en blödande
halvfattig humanist.

Och jag är less o trött för tillfället.

…
Det är förvånansvärt fantastiskt ändå
vad mycket folk tycks veta om allt och alla ?!
Detta ofta utan att ens varit i närheten av
att varit på plats vid aktuella händelser,
eller ens tillnärmelsevis känna de eventuellt
inblandade det minsta.

Jag vet faktisk ingenting jag

Jag läste lite i nättidningar om kvinnan i Fittja
som anmält gruppvåldtäkt. Och efter att ha läst
både en artikel utifrån 2 av de anklagade,
och den av Elisabeth Massi Fritz, så tillstår jag
att i nuläget hat JAG ingen aning om vad som skett,
vilka som gjort vad eller inte.
Men det tycks hundratusentals svenskar redan veta.
Männen som är anklagade är tydligen skyldiga.
Och det är möjligt, högst möjligt att åtminstone
nån/några av de anklagade är skyldig/skyldiga.
Men om det är så, VAD är de skyldiga till ?
Det tycker åtminstone jag vore viktigt att veta innan man fäller dom.
Och bara för att det är möjligt innebär det inte att
man vet vad som hänt, och vilka som gjort vad.

Ändrat berättelser

Både målsägande och anklagade har givit
motsägelsefulla berättelser, och ändrat sina vittnesmål.
Det innebär vaddå ? att de ljugit ?
Ja det kan man väl kanske utgå ifrån?
Men då torde det ju innebära att även kvinnan ljugit ?
eller ? Men folk som anklagar ljuger ju inte
har jag fått lära mig, särskilt inte om det är en kvinna
som anklagar.

Oklart

Det är mycket som ännu är oklart i detta,
och det vore ju väldigt bra om det skulle bli så
lyckligt att de frambringa det som filmades
med mobil, det skulle ge åtminstone lite klarhet,
och någon form av bevisning.
Men inte ens då är det säkert att det går att med
säkerhet på ett rättssäkert sätt klargöra huruvida
de sexuella saker som utspelade sig var med
kvinnans medgivande.
Med tanke på att både hon och de anklagade var
drogpåverkade minskar ju sannolikheten
att få fram trovärdiga vittnesmål från någon av dem.

Men brist på bevis avskräcker inte

Men det tycks inte avskräcka hundratusentals människor,
som ändå på något för mig svårförklarligt vis kommit över tillräckligt
med fakta i målet för att fälla alla fem för våldtäkt
trots att både polis och åklagare misslyckats med detta.
Dert minsta jag tycker dessa hundratusen människor kunde göra
för kvinnans skull, är att dela med sig av alla bevis de
uppenbarligen sitter på.. för de har väl bevis ? …
Jag kan ju inte tänka mig att dessa hundratusen skulle anklaga
nån utan bevis ???

”Men va fan våldtäktsmännen ska inte fria för helvete”

nä det är ingen som önskar att en våldtäktsman ska klara sig undan
lagföring och straff utom möjligtvis våldtäktsmannen själv då kanske.
Själv tycker jag nog ändå nånstans att det borde klargöras vad som,
om det var våldtäkt, och isf vem/vilka som gjort det.
Kalla mig konstig om ni vill, men jag tror det är viktigt
Annars kan vi likt i vilda västernfilmen ”häng dem högt”
sätta upp hängsnaror i varje stad
och låta hänga alla som blir anklagade av någon
Det skulle nog tillfredsställa den stora mängd människor
som tycks veta mer än brottsoffer polis och rättsväsende..
…. till det är deras son som hängs utan rättegång
Sen kanske några förstår vikten av rättssäkerhet….
men bara kanske.

Det handlar om…

Det handlar inte här om vem jag tror har rätt o fel i sak,
för JAG VET INTE. Jag har i likhet med polis och rättsväsende
inte tagit del av den ”bevisning” hundratusen svenskar sitter
på utan att dela med sig.

Det handlar om vad vi VET och vad vi INTE VET !

Vad vi känner och tycker är något annat

SEN kan vi börja diskutera vad vi tycker om våldtäkt om vi vill.
Jag är övertygad om att 99,99 % är galet upprörda,
hatar det, vill göra allt för att förhindra det,
men i ännu större utsträckning blidka sina hämndbegär
och straffa. Jag är helt säker på detta.

Men förväxla inte känslan inför övergrepp och våldtäkter
med rätt och straff och att vara skyldig.

Om hon får upprättelse ska jag fira

Om kvinnan blivit våldtagen eller på annat sätt utnyttjad
så önskar jag inget hellre än att de skyldiga får sitt
straff, men än viktigare att kvinnan då får nån slags upprättelse.
JAG om någon hoppas det nog mer än de flesta,
för jag vet vad det innebär att inte bli trodd när nåt hemskt
händer en. Men domar får inte baseras på hur det känns,
DÅ är vi riktigt j-a illa ute.

…
Att säga ”sanningen”

Min kusin H lär i sin tidiga ungdom ska ha rivit
sina betydligt äldre systrars koja. Vid påkomst
ilsknade systrar till och tog tag om H och ruskat
om honom och frågat med gäll röst:

– ÄR DET DU SOM HA RIVIT KOJAN, SÄG SANNINGEN”!

varpå H gjorde som han blev tillsagd och stammade
under omruskning ur sig:

– Sa-sa-sa-sa-sanningen

Absolut sanning, eller avstå från lögn

Någon absolut sanning är svårt att befästa i livet,
annat än det att vi alla en gång dör.

Sen finns det lögner. Lögn, förbannad lögn och statistik.
Men den värsta sorten är kanske de politiska och marknadsmässiga
medvetet, illvilligt planerade gråskalelögnerna.
Själv tänker jag väl då i banor av att inte ljuga
eller undvika vara ovarsam med sanningen, snarare än att påstå att allt
jag säger är sant, vilket ju vore orimligt.

Ja nog blir vi immuna alltid …. men inte mot sjukdom

Det som för in mig på ämnet denna gång var när
jag läste om en nypåkommen vaccineringskampanj mot
mässlingen, med svininfluensa-vaccinets kampanj
i färskt minne, där otaliga ungdomar ”belönades” med
svår narkolepsi livet ut, medan inga dödsfall med själva svininfluensan
som avgörande orsak kunde befästas.

Den av läkemedelsföretag, media, sjukvård och regering
utlovade officiella utvärderingen blev dock den motsatta, dvs det
utlovades utvärdering av dödsfall som ev kunde orsakats av
själva vaccinet som ingen sett röken av.
Ej heller de fall av redan multisjuka människor
som dog unga inte alls utreddes huruvida själva influensan
faktiskt orsakat dem. Och de 374 svenskar som med säkerhet
drabbats av narkolepsi, fått sitt liv förstört av vaccinet,
de har fått det handikappet jämfört med amputerad halv tumme,
när det ska betalas ut skadestånd.
Jag gissar att vården, läkemedelsföretag,
den då ansvariga borgerliga regeringen och media räknar dessa
offer av en ensidigt medial kampanj som ”collateral damage”
(underordnad sidoskada) Länk

…på samma vis som ett 30-tal rättsligt
oprövade ”metoo-fall” görs av kampanjens mest blinda
förespråkare.

På samma vis börjar nu vård, ”forskare”, media
att smutskasta de som väljer att inte vaccinera sina barn
mot mässling. I ljuset av de medvetna lögner, undanhållande
av sanning som pådyvlades det svenska folket och ängsliga
föräldrar då för 8 år sedan, med en för 374 svenskars personliga
katastrof som följd, kanske det inte är så konstigt om det finns
föräldrar som motsäger sig en vaccinering av sina barn,
mot Mässlingen, alldeles oavsett vem som har rätt,
just kring detta vaccin, och denna sjukdom.

Värt att veta är även att de allra flesta stora epidemier
själva ebbat ut innan vaccin satts in, samt att det mer handlar
om levnadsvillkor i form av näringsintag
hygien, och dylikt när mängder dött historiskt.
Något läkemedelsföretag, och vaccinförespråkare sällan
vill delge läsaren när de anklagar vaccinmotståndare för
att vara ”osolidariska”

”Ljög ni medvetet under svininfluensan ?? säg sanningen”

(tänker jag mig att en befogad fråga skulle kunna utformas)
Det FÅR konsekvenser att ljuga för folkmassor, ”kära” maktmänniskor
”forskare” och företagare !

Medvetet eller omedvetet

Till vilken grad kan man då förvänta oss att vi ska
försöka idka källkritik i det de läser i tidningar
bloggar, twitter och sk forskningsrapporter.
Hur medvetet avviker folk från sanningen
för att låta ändamålen helga medlem.
Vilket ansvar har jag för vad jag delar,
länkar till, påstår ?

Jag vill hävda att vi är i brutal minoritet,
som försöker kolla källor, anstränger oss
för att fundera över VEM som skriver,
VARFÖR hen skriver, tjänar han pengar på det
i förlängningen, finns det någon som hen i sin tur lurats
av som tjänar pengar på det som skrivs ?
Och om det är ”forskare” som påstår saker,
vem betalar deras lön ? Kan det vara stora företag eller
politiska partier, personer som haft råd att betala forskarna
miljoner på att komma fram till ”sanningar” som passar
deras maktambitioner och personekonomi ?

länk till källkritik

Mer ofta än vad gemene man tror, är det starka inslag av detta
i det furiösa informationssamhälle. Och oftare än jag önskar
tror de flesta bekanta helt osynat på information,
för att den tilltalar deras rättspatos, snarare än
att undersöka om det finns andra intressen bakom infon.

Att ljuga kontra att vara dubbeltungad two face

Inte allt för sällan har jag under mitt liv så långt,
även bevittnar en annan form av oärlighet än den direkta
verbala eller skriftliga lögnen, än i vilken styrka den
nu framförts..

… då tänker jag på hur människor framställer sig
i olika situationer, för att vinna fördelar,
en slags bomullsbeklädd inställsamhet som bakom
ryggen sedan ersätts av runda ord. härskarspråk,
och erövringar.

Jag har sett och hört representanter av det manliga könet,
dryga sig inför fester när grabbarna samlas,
pratar om påsättning och otrohet och könsorgan
helt ogenerat. Och liksom verbalt, pinka in manlighetsrevir
framför fötterna på oss ”töntar” som tjejer tycker om att prata med, högaktar o, men inte vill ligga med.

Sedan i nästa ögonblick INFÖR KVINNOR se dem förvandlas till
inställsamma ”lyssnade män” som värnar om kvinnors rättigheter,
och är intresserade av deras känslor, samt vittnar om hur svårt det
måste vara kvinna. och jag har munkräkts lite var gång jag bevittnat detta

Och sedan sett många av kvinnorna hoppa i säng med den sortens män.

Illa jag mår illa ……

Hur kvinnor pratar bland kvinnor,
kan jag av naturliga skäl inte vittna om.
Men att kvinnor i minst lika hög grad, i vissa undersökningar
tom högre grad är otrogna är råder det inget tvivel om.

Oärlighet är ÄVEN DEN könslös…

…
Den våldtagna dottern

Om vi ställer oss frågan hur man skulle reagerat
om egen dotter blivit utsatt för våldtäkt,
så blir ställningstagandet på en millisekund
uppenbart. Vi reagerar med vrede,
vi vill inte bara hitta den skyldige, utan vi vill oxå hämnas !
Känslan, reaktionen är nog en av de mest mänskliga
man som anhörig kan ha i en sådan fruktansvärd situation,
tillsammans med känslor som sorg, uppgivenhet.

Är vi överens så långt ?.. jag tror det!

Finns det risk för att en enskild
far till en våldtagen dotter helt tappar
besinningen och utpekar fel person, eller
rent utav hämnas i hämndbegär och desperation ?

Ja det förefaller sig inte så svårbegripligt,
men är det rätt ?

Den misshandlade sonen

Om vi nu föreställer oss en ung tonåring, någons son,
bli gäng-misshandlad en mörk kväll,
och nätt och jämt kommer undan med livet i behåll.
Hur reagerar vi då ?
Givetvis med förskräckelse väl ?
Givetvis med avståndstagande väl ?
Men med handen på hjärtat, blir reaktionen lika stark,
som i fallet med den våldtagna dottern ?
Reagerar vi med ens att vi ska hämnas, att peka ut
en gärningsman i vredesmod och hämnd?

Jag tror faktiskt inte det,
eller rättare sagt jag vet faktiskt
att det inte är på det viset, av egen erfarenhet.

Nu är nog förvisso inte längre alla läsare med mig,
Men ni som är kvar, och förstår att vi ser olika på män
och kvinnor, pojkar och flickor som offer.
Vad tror ni detta beror på ?

Vilka är det som uppfostrar pojkar och flickor ?

I grunden tycks vi alla, inkluderat kvinnorna,
skrivit under på de könsideal som nu splittrar
ett redan splittrat samhälle.
Kvinnor och män uppfostrar tragiskt nog, flickor som sköra
porslinspjäser när de är riktigt små, och pojkar att inte gråta
och bara borsta av dem gruset när de ramlar.

Detta banar sedan väg för hur vi ser på större pojkar och
flickor, oftast mer överbeskyddande mot flickor,
och än mer hårda mot pojkar för att härda dem.

Och sedan när vi blivit vuxna, bär vi med oss detta i både
vår självbild, våra normer, och vårt rättspatos.
Kvinnor anses skörare men ska vara chefer lika mycket som män.
Män ska vara känsliga mot kvinnor, men när de visar egna känslor
sätts ofta offerkoftor på dem av arga kvinnor som blivit bestulna på
på ensamrätten på känslor och och att vara offer.
Detta visas av Metoo-kampanjen bland annat.

Huvudorsaken till dessa problem, sitter inte först och främst
mellan benen på män.
De sitter i huvudet på vuxna kvinnor och män.

…
Första dagen på året,
en dag som alla andra,
men närmare hjärtat,
och det som värker i det.

Jag kan bara fly en kort stund,
från mig själv, från döden,
från tristessen och hjärtats ensamhet,
och från ensamheten i att alltid stå på
de svagas sida, och samtidigt vara
en av dem.

…sen måste jag tillbaks till
ett liv utan kärleken.
…sen måste jag tillbaks till
en grå vardag utan mening,
utan att vara behövd,
och utan att ses på med respekt,
utan att höra till.

…och sen blir det uppenbart hur ensamma vi är,
när vi lämnar datorn, och de små blå tummarna
som pekar uppåt, när vi skriver nåt positivt och ytligt,
och hur tomt det blir på kommentarsfältet,
när vi står upp för något, eller säger nåt
med innehåll.

Och på nyårsafton blir det tydligt hur ensamma vi
egentligen är.
Varje ”Gott-nytt-år-önskande” ekar tomt
ute i cyberspace långt från min tysta
lägenhet och reprisfilmer på tv.

Vart är alla kompisarna på nyårsafton ?
Sitter ni oxå ensamma hemma och
funderar med mörka tankebubblor ?
Eller har ni bara glömt oss i de tysta
lägenheterna med våra reprisfilmer ?

Var är du som ser på mig med kärlek,
som ser in i mitt hjärta och förstår.
Vart är du som älskar mig utan pengar,
utan jobb, utan saker ?
Finns du bara på film ?
… nyårs-repris-film ?

Mörker är mysigt om det är fullt med
ljus snö omkring,
om det är fullt med vänner,
om det är fullt av kärlek.
Annars är det bara

… mörker

Gott–tt nytt-tt år-år-år
(eko)

…
Idag har jag köpt en värmedyna på JYSK.
Varningsföreskrifterna låter EFTER inköpet
köparen veta att man inte får ligga på den,
eller sitta på den, vilket föranleder mig att undra
vad man ska ha den till.

”Men nå sååå fruktansvärt”

Vidare har TV4 tydligen visat en animerad film,
som innehöll en sexscen.
Det betecknades förbryllande nog av vissa som
”grov sexuell scen” fast det var utan exponering av
tecknade könsorgan. Och lär ska ha upprört väldigt många
tittare/föräldrar, med anledning av att barn skulle kunna
ta illa vid sig. Man till och med varnar känsliga tittare
vilket är helt otroligt med tanke på. (länk till filmklippet)

https://sv.wikipedia.org/wiki/Anomalisa (om filmen)

Verklig prostitution på bästa sändningstid

Samma barn/ungdomar, har garanterat möjlighet att se på
”Paradise Hotel” där folk ligger med varann i direktsändning,
och säljer ut sig i TV, är otrogna mot varann, för att det är ”bra TV.
Och det skulle inte förvåna mig det minsta om det är de
”oroade föräldrarna” som är är tittarbasen för dylika serier.
Vidare är säkerligen de flesta ungdomar vida överlägsna oss äldre
i att hantera både datorer, internet och mobiler, och kan när som
helst komma åt både det ena och andra som skulle få ”Anomalisa”
att framstå som ”Helgmålsrigning” eller
”Fem myror är fler än fyra elefanter”
Och den största delen av dygnet har föräldrarna inte ens liiite
koll på vad deras kids gör på nätet. För sådan är världen vi
byggt upp, med distans från våra barn för att tjäna ihop till en
riktigt guldkantad gravsten.

I relation till….

Och om vi nu skulle ta och fundera över det hemska i sex och
samlevnad, eller att skildra det i en scen i en animerad film.
Då kan vi ju kolla vad TV sänder i form av våld, brutalitet,
bestialiska mord i mängder VARJE DAG” Som våra barn/ungdomar
har fri tillgång till när vuxna vänder bort huvudet eller jobbar.

Jag påpekade det för en vän för ett tag sedan, när vi diskuterade,
porr, vilket förvisso är en helt annan sak än detta filmklipp.
Men jämförelsen blev av hen ignorerad, med att hen tyckte att
porr var så onaturligt att det inte borde visas på TV.
Dvs något jag aldrig föreslagit eller propagerat för.
Men halshuggna människor, lemlästade, obducerade människor,
massavrättningar i tv, nämndes inte med en stavelse som ”onaturligt”
Och jag uppfattar det faktiskt som om det är den gängse uppfattningen kring dessa ämnen bland ett av världens mest dubbelmoraliska folk:
Svenskarne!

Inte ensamrätt längre

Moralpaniken är total, och fake news är inte längre Trumps och
Åkessons egen nisch, utan även långt till vänster,
ända ut till Gudrun. Jo jag ser att synen på sex och samvaro,
synen på män i kölvattnet av Metoo är i allra högsta grad länkat
till sådana här uppochnedvända vanföreställningar kring
vad som är skadligt och för vem.

Tänk om det va en man som sa….

En ung kvinnlig sexrådgivare för en större svensk tidning
opponerade sig bla över att det skulle vara skadligt för barn att se
en sådan scen. Och det kan ju då tyckas vara bra.
Men sedan kom tillägget som i grunden förändrade hela synsättet.
”Och det var ju bra att mannen ’gick ner på kvinnan”
Dvs hade det rört sig om det motsatta, hade det som jag förstår
Isabelle Wahlf rätt, klassificerats som porr, och därmed varit
förkastligt. Vidare kan man bara föreställa sig hur reaktionerna
blivit om det varit en äldre man tex, som yppat de ord
Isabelle yppade. JAG är rätt säker på att reaktionerna inte varit
desamma, och att denne man kölhalats i media under Metoo,
som gubbslem och potentiell förövare.

Fokuserar på det som går att påverka

Åt denna galenskap kan jag intet göra,
och till mina ord av försök till vett och sans lyssnar
nog ingen eller väldigt få.

Men åt en värmedyna som inte tål att liggas eller sittas på,
kan jag imorgon dag hävda min rätt.
Och så får det bli,
och sen är det bra med det !

…
Jag undrar hur det är ?
Jag har inga illusioner om ”lyckliga i alla sina dar”
Drömmer inte om någon överdådigt vacker prinsessa.
Och jag har inga ekonomiska ambitioner,
för ambitionens skull.

Men jag undrar hur det är att känna sig älskad ?

Jag har ingen egen erfarenhet av att bli visad
kärlek, pussar och kramar, som nåt naturligt.
Kunna höja rösten och vara oense, kramas och förlåta.
Har ingen erfarenhet av att någon bryr sig om mig,
och ger mig av sin tid. Det är bara så det är.
Så jag har ännu inte lyckats tro, och ingen har ännu,
lyckats få mig att tro på att det är för mig.
Ingen har ännu lyckats bryta igen muren av misstro,
och svek, som var det jag lärde mig.

Jag undrar hur det känns att känna sig älskad ?
Jag föreställer mig att man känner sig mer levande,
mer betydelsefull, mer underbar.
Jag undrar hur det känns att någon ser en i ögonen,
och man vet att hon tror på en, litar på en,
inte bryr sig om vad andra tänker o tycker,
utan bara älskar en… jag undrar.

Den enda som såg på mig på det viset…
…äh de är bara dumt att tänka så.
Hon har sitt liv nån annanstans och hoppas hon är lycklig,
åtminstone för det mesta.
Hon var för ung för mig.
Fast med en själ som var 10.000 meter djup,
och ett hjärta vid som en ocean.
Och en blick som förstod mer än som kunde förklaras
som intelligens.

Jag tror inte jag kommer få uppleva det.
Jag är sanningen att säga livrädd för att
öppna hjärtat ens på glänt.

Men jag undrar hur det är,
att känna sig älskad.

Ibland tror jag mig befinna mig i kärleksfulla miljöer,
familjer med smågnabb, vardagsproblem, gos och
skratt. Men jag romantiserar nog det jag beskådar.
För jag förstår inte ….
Jag kan bara föreställa mig lyckan att få hjälpa
sin dotter med läxan. Trösta sin son när han ramlat
och skrapat knät.

jag undrar….

…
Snart närmar sig ännu ett nytt år.
Och vad det har i sitt sköte vet ingen.
Varken för jorden, eller för lilla mig.
Jag har haft en fin dag idag, trots att det är jul.
Jag tackar Wilfa WSCG2 och Gallegos/Torells
på Bruket för det.

Jag tror jag skiter i det lite mer nu faktisk

Jag mår relativt bra, men funderar ändå ibland
varför vi är här, varför jag är här.
Jag är innerligt trött på att försvara mig från
mediala påhopp och generaliseringar.
Jag känner mig uppgiven inför allt rosa hat,
och allt brunt hat, och allt blått utsugande.
De tänker inte, de lyssnar inte.
Och de är fartblinda. Men jag skiter nog i dem nu.
De får hata varandra istället.

Jag mår faktiskt bra utan allt nödvändigt

Jag mår relativt bra, har haft en bra dag idag,
och jämfört med vart jag var för två år sedan,
är jag i himmelriket på jorden just nu.
Och då har jag inte mycket, inte pengar,
inte kärlek, inte familj, inget jobb.
Men ändå riktigt bra.

Men har man vandrat i helvetet länge nog,
ter sig den karga, stillsamma tillvaro jag lever
som himmelriket

I mitt vackra vinterland

Ännu mer snö föll idag på juldagen 2017.
Det är så vackert som i en saga,
jag blir alldeles förtrollat glad när jag promenerar
i detta sagorike, utan salt och sand för närvarande.
Jag önskar bara jag haft en spark nu,
så man kunde sparka omkring i midvinternatten,
utan mothugg och glida fram igenom livet,
på medar av stål, och vinddraget i ansiktet.

Varifrån jag kom

För två år sedan, låg jag vaken och höll krampaktigt
om kudden och hoppades på att få sova, trots eviga
mardrömmar om natten, ty det var bättre än de på
dagen. Var minut var som en halvtimme.
Det fanns ingen flykt, ingen vila, inget lugn.
Bara panik, skräck och tårar.

Acceptans av andras val

Jag var panikslagen inför att förlora vänner,
Det kändes som min undergång
om jag blev lämnad.
Några vänner har sedan dess lämnat mig rent praktiskt,
utan dramatik, bara genom att sluta höra av sig,
och sluta svara i telefon. Och jag gick inte under.
Jag har inte lämnat dem, men de har valt att
inte ha kontakt. Och jag klarar det bra faktiskt.
Jag känner helt ärligt, utan bitterhet att det är
en förlust för dem som väljer andra, väljer annat.

Det betyder inte att jag inte saknar dem,
eller att jag inte blev ledsen. Men jag accepterar läget,
och jag vänder mig till de som vänder sig tillbaka
till mig.

Ett nytt blankt ark

Snart är det ett nytt år igen.
Det är nåt speciellt med det ändå.
Och det är inte raketer och sprit,
utan det är hopp om morgondagen.
Det är ett oskrivet blad, där vad som
helst kan skrivas. Åtminstone i teorin.
Ett helt nytt blank ark, att fylla med ny nutid,
som blir till nya minnen.
En chans att sprida än mer kärlek, empati,
solidaritet. Sjunga nya toner, nya ord.

Och kaffe så klart

Och inte att förglömma: Att få mala och
presso-brygga sitt eget kaffe ett par gånger
varje dag. Och dricka det andaktsfullt,
under vald ensamhet.

Happy new year alla mina vänner,
och ni som kanske borde vara det !

…

Pyntad är nu plastig gran
var människa irrar fort på stan
Alla och envar har myror i baken,
I var fönster lyser staken

Öppnad är nu varje klapp
människor av mat är feta
använd är tre tusendelapp
och friden förtvivlat letas

Mycken tid, men lite svett
kan hända klappar kostat har
Hur kunde det gå så snett,
undrar klonad tomtefar.

Plånboken kan nu vara tom,
till rean måste slantar lånas
Julnubben bränner i var gom
En sk ”vit jul” har utplånats

Söker alibi i julens budskap dubbla
för sjukligt midvinterfrosseri
Ses vi moraliskt snubbla
när vi kräks över gatu-tiggeri

Sitter tyst i lägenhet att tänka
i mörkret, ensam, och utanför
Gör familjelös, bostadslös och änka
som ingen samling tillhör.

Hyckleriets dag når nu sitt slut
Ingenting är som det var förut.
Aldrig har vi sett på maken
Endast Mammon är vaken.