Kategori: Betraktaren

…
Till en början gjorde jag härom dagen något
som får mig att må bra, och förhoppningsvis får
någon annan att må bra, och kanske tredje part,
i detta fall caféägaren.

Jag har en knaper månad ekonomiskt,
det blir inget utöver mat och fika i princip.
Men det är inte alltid antalet kronor som är
det viktigaste.

Efter jag hade fikat, betalade jag utöver mitt eget fika,
25 kronor för en kopp kaffe, vilken nästa kund som kom in
skulle bli bjuden på anonymt. Dvs jag vill inte veta vem
som får den, och jag vill inte att den ska veta vem som
bjuder. Bara för att sätta ett leende på mina läppar,
och kanske på någon annans
Jag gillar tanken på att det inte heller ska uppmanas och
”föras vidare”, dvs är helt kravlöst och frivilligt,
utan förmaningar.
Ett av de önskade leendena är iaf på plats,
det andra får jag föreställa mig.

Idag var jag oxå och fikade,
då jag och min kompis stötte på 2 otroliga damer.
De hade rest från Uppsala respektive Göteborg,
för att delta i ockupationen på Sollefteå sjukhus.
Och när jag frågade om de hade någon anknytning
till Sollefteå, och om det var därför de gjorde det,
svarade de att de inte hade det, men att det var
en riksangelägenhet att värna om vården och våra
sjukhus. De hade alltså rest 84 resp 166 mil tur och retur
av ren solidaritet, utan egen vinning !!!!

De har i alla fall min röst för Julens vardagshjältar
Loving it !

Sen var jag lite elak mot Sverigedemokrater och moderater
på eftermiddagen, och la några slantar i tiggarbössan
vid Lidl

…
Det får räcka nu faktiskt.
Jag stöder allt motstånd mot
övergrepp och våldtäkter, det VET ni!
Och en absolut majoritet av alla män
och kvinnor är med på det.
Men det får räcka nu,
det här börjar bli löjligt !

De flesta kvinnor tar oerhört mycket ansvar
för familj och samhälle, precis som fallet är med
de allra flesta män.

Vad jag tänker med att kvinnor måste börja ta ansvar,
är att kvinnor måste ta ansvar för mediedrevet,
så till vida att inte förrän kvinnor gör det,
är det nån som hörsammar i detta fall.
Det räcker nu!

Det ÄR INTE okej att hänga ut män som odjur i media,
det är inte Okej att anklaga män för våldtäkt för att de
varit framfusiga mot en kvinna, Det är inte okej att jämföra
utseendeuppskattning med ofredanden
och det är inte okej att använda obevisade anklagelser
som grund för att ta makten.
Det räcker nu !

Faktum är att den här helt urflippade kampanjen,
vars syfte till en början var gott,
nu i allra högsta grad undergräver trovärdighet för de som
på riktigt blivit våldtagna, de som på riktigt utsatts för övergrepp.

It’s on you ”Metoo…it’s on you now!

…
Här har jag för första gången på länge läst
en analys värd namnet utan hat och fördomar:

”Wolodarski
har på ledarplats tidigare reservationslöst beskrivit metoo som det bästa som
hänt mänskligheten. Suget efter de uthängdas namn är en oundviklig konsekvens
som DN:s chefredaktör därmed valt att bortse ifrån, Att DN väljer att inte
publicera ett namn på någon som är lätt identifierbar minskar bara marginellt
den individens grad av utsatthet, eftersom uppgiften är lätt tillgänglig för
den som vill veta, samtidigt som risken för att andra utpekas är betydligt
större. Ofrånkomligt, som sagt, och ett av flera uppenbara problem med metoo
som Wolodarski inte tycktes ha förstått för två veckor sedan.

Ett annat,
är att även de rätteligen utpekade drabbas av just de konsekvenser Wolodarski
nu uppmärksammar. Menar han att detta alltså är rätt åt vederbörande? Eller
försöker han hävda att den oskyldigt anklagade mp-politikern är ensam om att
drabbas av lynchmobbens dom, eftersom det här handlar om rasister? Skyldiga,
”skyldiga” och oskyldiga över hela Sverige utsätts just nu för mer
eller mindre omfattande förtalskampanjer, personliga påhopp och ryktesspridning
bakom rygg. Detta inkluderar eller berör även deras familjer. De inom
citattecken ”skyldiga” är sådana som begått handlingar som av
anmälarna, medierna och många av dess läsare bedöms som förkastliga, men som
ändå inte är brottsliga. De består också av dem som nekar till brottsliga
handlingar och inte dömts i domstol, men som redan dömts av allmänheten. Om det
här är konsekvenser som Wolodarski anser moraliskt försvarbara och
ofrånkomliga, så bör han tala om det – att det skulle vara en del av
metoo-kampanjens välsignelser kan han i alla fall knappast mena.

I några föga
uppmärksammade fall har människor tagit sina liv på grund av vad de utsätts
för. Detta visar hur fruktansvärt hårt allmänhetens, eller ska vi säga pöbelns,
dom kan upplevas. Vi vet inte ens om dessa begått de handlingar de anklagats för.
Wolodarski har inte på berört straffens proportion i förhållande till
”vanliga brottslingars”, det vill säga de som döms i domstol för mer
eller mindre grova våldsbrott. Eftersom metoo är ett så finmaskigt nät, som
draggar högt som lågt, så fångas såväl vanepredatorer som engångsförseelser,
fysiska våldshandlingar som verbala klumpigheter upp. Reaktionerna har varit
allt annat än nyanserande. Inte heller detta verkar Wolodarski finna värt att
lägga till, vare sig i sin lovsång för två veckor sedan eller nu.

Att andas om
att metooanklagelserna till någon liten del skulle vara ogrundade är som jag
förstått heller ingen populär invändning. I tidningen har på ledarplats detta
argument avvisats med att det ”bara” rör sig om ett på 47 fall,
enligt tidigare gjorda vetenskapliga rön. För det första rör det sig i så fall
ändå om mycket stora antal, som enligt DN:s resonemang helt tydligen ska räknas
som ”casual damage”. För det andra är den gjorda uppskattningen inte
relevant och med all sannolikhet en kraftig underskattning, eftersom den avser
enskilda anmälningar avseende faktiska brott. Metoo är däremot en suggestiv
massrörelse där allt som kan ha uppfattats som kränkningar tas upp. Bara det
att minnet påverkas av hur tiden går reducerar vissa vittnesmåls trovärdighet,
eller borde göra det, just eftersom de kommer upp på detta sätt, efter ibland
flera decennier. Sådana hänsyn vill vi att domstolarna ska ta vid sina
bedömningar, och detsamma borde faktiskt även gälla medierna, namngivning av
förövarna eller inte, så är vad som krävs sans och moderation.

Kampanjens
effekter på relationen mellan könen förmodas antagligen vara den stora positiva
vinsten med alla dessa vittnesmål? En allmän förbättring av mäns beteende? Ja,
om det är en riktig slutsats, att det är en mycket stor andel män som ägnat sig
åt liknande kvinnoförakt och sexuella trakasserier, så är det ju svårt att
tycka att det är fel att på detta sätt uppmärksamma ett, uppenbarligen,
gigantiskt samhällsproblem. Problemet är att detta intryck är felaktigt – i
alla fall om vi bortser från ett allmänt kvinnligt missnöje med mäns förmåga
att ta kontakt och kommunicera ett intresse.

Om vi utgår
ifrån att kampanjens enorma räckvidd och genomslag bör kunna motsvara en
försvarlig andel av de faktiska talen oanmälda brott och förseelser som
tidigare utgjort ett okänt mörkertal, och sedan tar hänsyn till att man dels
tagit upp allt som uppfattats som kränkande, dels att det har letats allra
längst in i garderoberna, ända tillbaka till 80-talet (60- och 70-talens s.k.
fria kärlek verkar däremot ha klarat sig undan), så kan man faktiskt istället
konstatera att antalet förseelser är litet. Detta gäller framförallt de grova
brotten, d v s våldtäkterna. Om det i Sverige inte begåtts fler oanmälda sådana
sedan 1980 än vad som nu kommit fram, så skulle man kunna konstatera att
fenomenet tycks utgöra ett överraskande litet problem.

Det en
säkert en förhastad slutsats, och jag är övertygad om att det finns många fler
sådana brott, som fortfarande inte uppdagats, Det beror bl a på att metoo ändå
inte omfattar alla kvinnor som drabbats,
inte minst kvinnor som, mitt i Sverige, lever i hederskulturernas grepp.
Från dessa lär vi heller inte höra något alls, hur länge metoo än pågår.

Det intryck
som kampanjen skapar, att ”alla” män tafsar på och förnedrar kvinnor
– naturligtvis utom dem som, likt Wolodarski, stämmer in i kören – kan trots
dessa brister i metoo-kampanjens fullständighet, utan tvekan konstateras vara
oriktigt. Förövarna är helt enkelt inte alls en så stor grupp som metookampanjen
ger sken av. Män med makt är först och främst en ganska liten grupp män, och de
av dessa som ägnar sig åt sexuella trakasserier är ännu mycket färre. Vi kan
ganska lätt konstatera att denna lilla grupp är mycket kraftigt
överrepresenterade bland metoo-anmälningarna. Dessa män behöver sannolikt hjälp
med sitt beteende. Vad de lärt sig av metoo är däremot sannolikt mest att vara
försiktigare, för att undvika upptäckt. Deras övergrepp kommer heller aldrig
sluta upprepas om kvinnor fortsätter att vända andra kinden till istället för
att ge dem en örfil. Förhoppningsvis är det en lärdom som metoo ger kvinnorna
själva.

En
demonisering av det manliga könet och accepterande av männens kollektiva skuld,
såsom radikala feminister nu anser bevisad, är däremot en mycket farlig och
felaktig slutsats och samtidigt högst trolig konsekvens av metoo, om denna
uppfattning inte bemöts. Kvinnor ska inte behöva vara rädda för män, och bör
inte vara det heller, om de bara använder en liten dos sunt förnuft och urskiljning
så är risken liten att drabbas. Att män med makt attraherar är något som vi
sannolikt aldrig kommer kunna göra något åt, men när denna makt missbrukas
måste man säga ifrån, det är det enda som hjälper, och där hoppas jag att metoo
kan hjälpa även de som förut tigit. Mäns ska även fortsättningsvis kunna kontakta kvinnor utan att vara rädda för att
bli missförstådda och okynnesanmälda, Den risken är betydligt större efter
metoo, med unga kvinnor som får lära sig att alla män är potentiella förövare.
Därför måste vi sluta låta metoo dra alla män över samma kam. Det riktar helt
enkelt strålkastarljuset bort från dem det berör. Det, herr Wolodarski, är din
viktigaste uppgift som chefredaktör på en tidning som berömmer sig för att vara
sansen och balansens röst, när dreven går”

…
”Kunskap är inte tungt att bära”

…påstås det ibland.
Jag vet inte jag. Den som varit flyttkarl åt ett äldre par som
varit lärare och läkare, burit deras samlade lexikon och litteratur,
kan tänkas ha en annan uppfattning om detta.

Men även så, den kunskap som man erhåller genom
livserfarenhet är inte heller lätt att bära.
Det är nästan ingen som bryr sig om kunskap,
subjektiv el objektiv sanning längre.
Varken till höger eller vänster,
har jag med sårat vänsterhjärta,
under senaste tiden blivit varse.

Jag tycker faktiskt det är kul,
när man har olika infallsvinklar, erfarenheter, slutsatser,
olika mål och kunskaper och insikter.
Däremot så har jag svårt för, när till synes intelligenta
människor godtar propaganda, rykten och tidningsartiklar
som om det vore obestridlig fakta. Och jag har svårt för när
människor som tillhört den goda solidariska sidan av politiken
plötsligt tappar alla koncept och tycker det är okej om det
”blir några oskyldiga offer” i de vigilante-artade
medierättegångarna under parollen: ”ändamålet är gott”.

Kanske hade vi varit lyckligare,
om vi inte ätit av kunskapens frukt.
Levt som apor i trädkronorna i en giftfri natur,
Levt bara för dagen, utan depressioner, utan att
bli vansinniga av makt-och-penga-hunger,
könskrig och rasism. Hoppat omkring i trädkronorna
i Afrikas regnskog, letat frukt, hjälpt flocken, plockat
loppor i varandras päls, gjort våra behov i det fria,
glatts åt regnen och den underbara värld som fanns
innan vi blev ”kloka”.

Jag är nog erkänt rätt så duktig på att formulera mig.
Bra på ord. Men nu är det tydligen ”fel” ord som jag skriver,
Min vana trogen, böjer jag mig inte för den rådande
vinden, eller ska vi kalla det den rådande stormen.
Och att hålla med mig just nu, om det galna i att kölhala
män utan rättegång i pressen blir som att hålla med
väderoptimisten en regnsommar.

Att en del människor är korkade kan jag acceptera.
Även jag gör garanterat fel då och då.
Men när till synes intelligenta människor, tom från vänster,
låter sig dras med i mediedrev och falsk information,
och sedan försvarar att man dragits med i ilska över
övergrepp och ofredanden.
Då blir iaf JAG bekymrad över vår civilisation och demokrati.

Om man slåss för godhet, sanning, rättvisa
och jämställdhet.
Och då använder lögner, ondska, orättvisa och
köns-hat för att nå dit.
Har man då inte blivit en del av det man påstår
sig bekämpa ?!

...
Jag tycker det florerar en hel del feghet nu !
Och jag tänker, för att kunna se mig i spegeln i framtiden,
fortsätta kritisera dumhet även när andra inte vågar !
Jag får inga likes, jag får inga kommentarer.
Men det får man inte när man vänder sig mot drev och mobbing
nu för tiden. Att jag hatar övergrepp och våldtäkter,
bryr sig inte mobben heller om, för att jag hatar mobbing,
osanning och mediala rättegångar lika mycket.

Fader, förlåt dem, de vet inte vad de gör.

Fårskockexempel nr 1

Ett bibliskt citat jag utan att vara speciellt religiös
yppat vid ett flertal tillfällen i den offentliga debatten.
Vid Svininfluensavaccinerings-kampanjen tex där alla
motståndare till vaccinet tystades i media, förklarades
illojala mot de sjuka, och till och med hotades.
Detta trots att massor av unga tjejer o killar nu lever med
narkolepsi pga att regering, media och sjukvård helt ogenerat
ljög om hur icke allvarligt det var för den stora massan.
Detta trots att läkemedelsbolagets ansvar medgavs från
myndigheter vara noll vi biverkningar eller
dödsfall till följ av vaccinet.
Om regeringens och statens avsikt var att testa folkets
villighet att ta vaccin vid en större kommande epidemi,
så har man genom lögner och drevmetoder bara lyckats
göra den som klarar av att tänka själv misstänksam
mot vaccin.

Fårskockexempel nr 2

Ett annat exempel är när halva svenska folket under ledning av
en fd nazist utklädd i folkdräkt startade ett drev mot invandrare
och flyktingar och inte drog sig för att misshandla sanningen
i jakten på mörka hudfärger och, annorlunda klädsel, och religion.
Den gången var feministerna med och slogs mot generaliseringar,
lögner med statistik. Man var med och tyckte att det var vansinnigt
att döma en hel grupp över vad några invandrare gjorde eller
inte gjorde.
Man försvarade att man inte gick ut i media och talade om
etniskt ursprung vid misstanke-fasen i ev brottsprocess.
Nu använder feministerna och Metoo exakt samma metoder,
och skäms inte ens över det utan försvarar dem.
Detta kära medborgare finner jag skrämmande.

Fårskockexempel nr 3 och 4

Det finns makabra person-drev också, så som mot Mona Sahlin, så
som mot Håkan Juholt, där de eventuella misstag som begåtts
inte tillnärmelsevis stod i proportion till det furiösa mediala drev de
råkade ut för och där fårskocken läste tidningar och stämde in i
vomerings-kören och gärna hjälpte till o sparka lite på de liggande.
Och ingen skämdes över sitt beteende.

”Oops honom vill vi bli av med, för han hakar inte på drevet !”

Staffan Heimersson delgav en annan åsikt, en av de få som
vågade han ”belönades” med att bli sparkad som krönikör i
Aftonbladet, och ingen i drevet tycker det är nåt konstigt.
Detta i ett land som påstår sig förespråka mångfald, olika
åsikter, journalistisk frihet, etc etc. Folk har ofta
hakat på och sagt att det är ”rätt åt de svinen”
(Timell, Lasse Kronér, Virtanen) Detta trots att INGEN av
dem blivit dömd i en rättegång för något olagligt.
Jag tycker folk borde skämmas !

”Bevis är överflödigt”

En kvinnlig miljöpartist stod och försvarade uteslutningen
av en anklagad miljöpartist, utan att kunna styrka att de
med säkerhet VET att det han blivit anklagad för stämmer.
Även om någon senare skulle visa sig vara skyldig till
någonting, så är det DÅ och först DÅ man kan och bör
agera på folks uppdrag.
Jävla idioter !

Kopplat bort hjärnan

Det verkar som folk inte längre har en egen hjärna,
inte kan tänka själva, som får i en fårskock som springer
dit de blir tillsagda att springa.
Det skrämmer iaf mig mer än Kim Jong Un, Putin och Trump

”But then … how would you know ?”

Jag hoppas att dessa människor någon gång ska utveckla
ett samvete och skämmas över att ha dragits med i
generaliserande mobbingdrev, men har inga större förhoppningar
när jag ser hur omgivningen och Sverige reagerar nu.

Jag får väl i jämförelsens namn jämföra detta drev
med Donald Trump, och det Harrison Ford så otroligt klockrent
sa då han fått reda på att Trump såg upp till honom för att han
stod upp för USA i ”Air Force one” och Ford tittade in i kameran o sa:

”Donald !! Its a movie ! it’s nt like that in real life,
But how would you know ?”

Jag står gärna upp mot ofredanden, och övergrepp.
Jag skriver mer än gärna upp mig på listor mot våltäkter
och övergrepp. Jag tycker det är kanon om vissa organisationer
granskas om det finns maktfullkomlighet där.
MEN inte med rasisternas odemokratiska metoder som nu sker.
MEN inte med generaliseringar och mediala rättegångar !

Skärp er för fan !

…
Historien är full av galenskaper
där horder av människor, inte bara låtit
galenskapen existera utan underblåst den,
till och med varit direkt skuld till den.

Hitler hade aldrig kunna utrota 6 miljoner judar själv,
Han behövde stöd från både en ansenlig del av befolkningen,
och en mycket nära sfär av folk som uträttade hans ärenden,
och höll honom vid liv. Propagandan gjorde folk blinda,
och svalde lögnerna gjorde man.

Och många gånger har erbarmliga förhållanden varit
förutsättningen som galningar kunnat använda.
Fattigdom, orättvisor, oroligheter. Att i dessa tider
komma med löften om förbättring, och beskylla andra
för eländet, har visat sig vara ett framgångsrikt recept
för både renodlad diktatur och semi-demokratiska ”diktaturer”
som dagens USA.

Och många gånger genom historien,
har själva revolutionärerna
som avsatt förtryckarna sedan själva blivit förtryckarna,
mobbarna, despoterna iom nyvunnen makt.

Och vi har väldigt ofta blivit oerhört förda bakom ljuset
vad gäller hur historien utspelat sig, utifrån att segrarna
i krig skrivit historien, utifrån att de med pengar bestämmer
hur historien skall skrivas.

Och historien är full av exempel där pionjärer inom vetenskap
och andra områden, blivit mördade, fängslade, baktalade,
smutskastade och offentligt kölhalade för att om sanningen
kommer fram, finns det människor, grupper som förlorar makt
iom detta. Copernicus, Galileo Galilei, Julian Assange,
Chelsea Manning, Olof Palme, Jean D’arc ….

Nu 2017, går drevet mot män i allmänhet,
ingen rättegång behövs, kölhala dem i tidningar, och
anklagelsen räcker som bevis, en efter en avgår de
från sina poster, sina uppdrag, utan att ens fått en chans
att försvara sig. Lite som när kvinnor anklagades för att vara
häxor, om de hade någon sorts begåvning, och om de
bakbands och kastades i vatten och sjönk, så var de oskyldiga,
men drunknade, om de flöt var de skyldiga och brändes på bål.

Folk är som galna idag på sociala medier och de stora
mediedrakarna,de har ingen urskiljning i anklagelserna
och jämställer i princip en kyss, efterhängsenhet,
komplimanger med övergrepp och våldtäkt.

Och nästan ingen vågar ha en annan åsikt, nyansering,
ifrågasätta eller hänvisa till oskyldig tills bevisad skyldig.
En enda manlig vän har en gång stämt in i min
kritik mot den nuvarande häxjakten.
Alla hämningar har släppt, ingen man går säker,
och alla kvinnor har blivit utsatta, det är helt galet.
Hämnd och hat,. generaliseringar och rena lögner
rättfärdigas i spåren av # metoo.
..precis som den lögnkampanj och de metoder Rasister i
Sverigedemokraterna använder sig av.

Och alla människor som faktiskt HAR blivit våldtagna,
utsatts för övergrepp, blir inte hjälpta av att fler
övergrepp begås av ”#Metoo-revolutionärerna”

…
Jag mår rätt bra.
… utanpå det som skaver inuti.
Har kommit ikapp lite med sömnen,
som kom ur balans under några dagar.

Jag vågade inte gå till Feka-dansen
idag heller. Jag som har så mycket självförtroende
vad gäller dans… men nä … bidde ingenting.
Men en annan gång kanske.
Lättare för att gå på utedans typ.

Jag har ätit, Västerbottenost-paj
och blåbär och hallon och glass till dessert.
Sämre finns !
Och jag såg åter det enda tv-program jag försöker följa,
”Allt för Sverige” Älskar Anders Lundin som programledare,
Lite tråkigt med utslagningen dock…känns onödig.
De har väl kunnat tävla om hur många släktingar
de får träffa istället ?

Jag hittade Purjo-broccoli-potatis-soppa i
frysen för morgonens måltid, och flera egenbakade bröd,
Och mer bär finns …. sämre kan man ha det.
Trots att jag tillhör den absoluta underklassen ekonomiskt
och socialt med svenska mått mätt.
Jag tillhör en annans sorts överklass,
de som reser sig gång på gång,
fast inget hopp syns.

…jo osså en Zeunerts Julmust….
inte så illa faktiskt !

…
En okänd man i en bil

I en stor skrytig bil,
tittar en jakthund drömmande ut
genom sidorutan utan att se mig när jag
promenerar hem från det döende sjukhuset
i Ådalens pärla, den vackraste av städer, Sollefteå.
Husse som kör är i mitt uppe den mörka
hösteftermiddagen, mitt i livet, upptagen,
på väg… nån stans.
Kanske hem till middagsbordet,
kanske hem till ett tomt hem och tröst
i spriten eller nät-kasinon.
Eller till sin älskade kvinna, som i likhet med honom,
är full av svagheter och trasighet, lycka och kärlek.

Den gamla damen och vintergatan

En äldre dam tar mod till sig och går ut
på den av tövädret isiga vägen, som om hon tog sats
för att simma över en strömmande fors,
ovetandes om hon skulle ta sig över helskinnad.
Hon tar stöd av fronten på en parkerad bil,
vilket gör att hon inte syns för trafik från ena hållet.
Hon staplar ängsligt ut på isgatan.
Jag tänkte för en mikrosekund att jag skulle fråga henne
om hon ville ha en armkrok över gatan.
Men min manliga intuition och hennes blick sa mig att
främlingar göre sig icke besvär.

Osynlig trafikpolis

Så jag gick bestämt ut mitt i vägen och gjorde mig synlig
för mötande trafik så att de inte skulle bli överrumplade
av en vintervägsrädd dam, och köra på henne när hon
plötsligt dyker upp bakom bilen.
Jag var beredd att sätta upp min hand mot trafiken som
en trafikpolis i rusningstrafik, men det räckte att jag var
mitt i vägen. Då blev hon synlig strax efteråt.
Jag hjälpte damen över gatan utan att ens
hon visste om det.

En betraktelsen från utanifrån

Den långa höstvinterkvällen har gjort entré,
och klockan är bara 4 på eftermiddagen.
Och folk kör hem till sin efterlängtade helg,
från ett arbetsliv jag sedan länge inte längre
varit en del av. Både med saknad, utanförskap,
och taskig ekonomi som följd. En social status som
troligtvis försvårar andra delar av vad människor
önskar mest av allt i livet… som typ kärlek typ.

”Vi borde träffas nån gång”

Jag träffar en god vän som jag förr spelat och
sjungit med i många år, vi stannar och småpratar,
och säger för minst 10e gången i rad att vi borde
träffas och spela igen, vi menar det båda två,
men kanske vi träffas 10 gånger till och säger samma
sak med samma övertygelse.
”De e livet” som min vän Rooney alltid säger när
nåt tråkigt tas upp.

Vad olika vi tänker ändå vi människor

Jag tänker ibland va olika vi människor tänker,
trots att vi på så många sätt är så lika i skörhet,
rädslor, ilska, sorg och lycka.

Tänk er en kvinna som kommit upp sig i karriären
med åren, bytt umgänge när hon gift sig rikt och
skaffat sig utbildning och hög lön.
Tänker att hon erhåller en gåva, ett hantverk som
är stickat av en bekant, vän.
Och tänk er att hon ej längre vill ha konstverket.
Själv när jag tänker mig erhållit en gåva, så är min
första tanke att återgälda den till antingen någon
som behöver den mer än jag,
eller någon som vill ha den mer än jag.
Men så tänker vi olika som sagt.
En del väljer då att sälja den för att få pengar,
oftast de som redan har… det är ett sätt att tänka,
det är ett sätt att leva.

Själv känner jag mig aldrig så rik som när jag har
möjlighet att skänka något till någon eller hjälpa
någon gammal dam över vägen, om än hon inte
vet om det. Andra känner sig rika av att lägga
20 kronor ovanpå en miljon i egen pengahög.
Den förmögne blir den fattige,
och den fattige blir den förmögne.

…tänk vad olika vi tänker ändå, vi människor.

Jag hoppas ändå….

Jag hoppas då att mannen med jakthunden hade en
kvinna att komma hem till,
och inte en halvfull spritflaska.
Och jag hoppas att den gamla damen stod
på fötterna hela vägen hem.

…och jag hoppas att den väldigt fina och duktiga
sjuksköterska som tog väl hand om en amatörhypokondriker,
får en härlig fredagskväll !

…
”De e livet”
…säger min vän R idag efter att varje dag jobba
10-14 timmar året runt även helger,
efter att inte ha haft tid för kärleken kanske,
eller likt mig vara uppgiven inför den.
”De e livet Tomas”

Fika hos Rooney

Idag ska det visst vara den svarta fredagen,
ytterligare nåt USA-importerat där vi svenskar
tar efter Amerikas alla sämre sidor istället
för dess bättre sidor,
jag vet faktiskt inte varför.
Vi måste väl vara korkade på nåt vis,
eller så handlar det om hämningslös
marknadsekonomi igen…. same difference

Det stora glädjeämnet stod Sjuksköterskan H
på Sollefteå HC för idag.
Efter att ha klivit upp innan dagen börjar för att
ens ha chansen att få hjälp fr sjukhuset,
somnat o vaknat, somnat o vaknat mellan
telefonjakten på en tid för kontroll, fick jag till sist en
tid för snabbkoll av rodnande operation-ärr !

Jag såg de vackra mönstren i snön.

Jag var på plats i mycket god tid,
och blev belönad genom att få undersökas
en halvtimme tidigare ön utsatt tid. De ni !
Och ett kort, effektivt möte,
med vänligt bemötande,
utan tjafs om huruvida jag behövt
komma dit eller inte. Skämtsamt, lättsamt,
snabbt och effektivt… Bravo !
Så hon botade ingenting, annat än eventuell oro-light
då. Men jag gick därifrån med ett leende på läpparna.
Och leenden på läpparna är nåt som är av riktigt
värde här i livet, som inga pengar kan köpa.

Idag blev det Omelett i det Lundinska köket, O-me-lett-het
gick det ner i hungrig mage, toppat med Zeunerts Julmust.

…och igår gick det så häääär bra att spela boule !

…
Jul, jul strålande jul
… nja nä… ändå inte faktiskt.
It’s all about the money faktiskt.

Själv är jag lite mindre vilse i mig själv,
men världen blir allt mer hysterisk och galen.
En för klädseln, alldeles för ung tjej går förbi
i jeans med hål på knäna, så tight åtsittande att hon jett
ge huden syrgasmask när hon kommer hem.
Hon tittar ängsligt omkring sig och halvspringer
förbi… hon klär sig ”sexigt” för att synas, men gömmer sig
och springer när hon syns
Och jag fortsätter i avspänd takt mot Konsum
för att köpa mina grahamsskorpor till kaffet.

Jag trampar sedan vidare hemåt i den av novemberkylan,
knarriga snön. Förbi ”plomberade” gömslen vi kallar lägenheter,
förbi människor jag knappt känner, fast jag tycker det skulle vara
rätt trevligt med lite grannverksamhet.
Människor vars enda brinnande kall tycks vara att hålla koll på
torktumlefiltret och ljudnivån på grannarna,
speciellt om det är mörkhyade som är högljudda,
det är på nåt sätt mycket värre. Vettefan varför men…

Men under anonymitetens osynlighetsmantel på sociala medier,
låser många av dem ytterdörren och ger uttryck för sitt hat,
både blå-bruna skjortorna, och rosa koftorna.
Kan hända tom, utan att förstå det,
ibland även hat mot grannen intill,
som hjälpte hen att starta bilen igår.

Jag kliver över tröskeln till mitt lilla krypin,
och blir hälsad av skenet från den blå
fönsterlampan jag lämnat på för att inte
mötas av totalt mörker.

Jul, jul strålande jul… … nja nä… ändå inte faktiskt.
Det är inte Jesus vi firar…. det har det inte varit på länge.
Men så länge kulorna rullar så….
är allt gott i ”gamla nyliberala Svedala”,
tänker jag och önskar Karl-Bertil Jonsson fanns på riktigt.
Samt att hans skapare Tage Danielsson ännu levde ,
för att ge underfundiga verbala smockor till tillväxt-vansinnet.

Ur matkassen plockar jag även fram en glödlampa till den
andra blå fönsterlampan, nu när jag fått min beskärda del av kakan,
så att jag har råd till det. Det känns lysande faktiskt.

Jag öser upp bitarna till ett tusenbitars Stockholmspussel,
med Riddarholmen i skymning, med vy tagen från Mariaberget
och Bastugatan på söder i Stockholm.
Lägger några bitar innan jag genom datorn,
blir varse om att vi nu även i Sverige ämnar segregera
kvinnor från män, vilket både brunskjortor och rosa koftor
länge upprörts över när det gäller svenska badhus och
kvinnor från andra kulturer… men nu är det jämställt helt plötsligt,
att segregera män från kvinnor
… vettefan hur det gick till faktiskt ?

Jag somnar in relativt harmoniskt,
en bra bit efter midnatt,
men drömmer oroligt som vanligt,
jagad av orättvisan, övergiven och
misslyckande i drömmarna.
Men återställer harmonin när jag vaknar
med en kopp egenbryggd kaffe
och två lussebullar till frukost.
Och en ny dag gives mig ännu en gång.