Kategori: Betraktaren

…

…tex tappa humöret

Igår tappade jag humöret på boulen.
Kastade i ilska bort klotet utanför spel.
”Big deal?” skulle några säga… och de har inte fel.
De har absolut inte fel !

Det är egentligen ingen ”big deal”, det är mänskligt.
Men jag och många med mig, har såna enorma perfektionskrav på oss själva.
Vissa mer än andra. Den omedelbara reaktionen efteråt var att komma med ursäkter för mitt beteende, tom tanken att ringa upp en av de närvarande som bevittnade mitt lilla utbrott och be om ursäkt för mitt humör. Jag skulle här i detta blogginlägg kunna nämna 4 faktorer som fick humöret att brista. Några externa (lägga orsaken i andras beteende) och några ursäktande utifrån min status, hälsa, ekonomi, trötthet etc. Men då skulle jag genom detta eg be om ursäkt för mig själv, för mitt existensberättigande, indirekt säga till mig själv att det är fel att bli arg, eller än värre, att det skulle vara ”fel att jag ska få bli arg” och till och med visa det, ist för att kväva det.

Ibland är det bra att tappa saker,
…tex tappa humöret

Eg hörs det ju på själva uttrycket ”tappa humöret” hur vi ser på ilska.
Normen och idealet tycks vara att bibehålla lugnet till varje pris, och eg är det då inte humöret vi tappar, utan masken vi använder för att trycka ner våra känslor.
Hade jag i mitt utbrott orättmätigt sagt osanna ofördelaktiga saker om de närvarande, ja DÅ hade det funnits anledning att be om ursäkt… men det gjorde jag ju inte, eftersom jag håller mig själv i så strama tyglar. Tom det, är mänskligt, och ursäkten finns alltid till hands för den som menar det.

Så i teorin verkar jag ju rätt bra på att analysera detta.
I praktiken är det bara att fortsätta praktisera och öva,
dvs fortsätta att leva och pröva.

Ibland är det bra att tappa saker,
tex kontrollen !

Och ibland är det bra att kasta saker,
tex boulekoltet

…
Osså avdelningen ogenomtänkta politiska, polisiära åtgärder:

Denna gång Storbritannien där polisen har fått order att skjuta skarpt för att döda föraren när tex lastbil används för att köra in i folkmassor.

Det jag funderar över, är 2 saker i synnerhet.

1 Vet de inte att Lastbilar inte stannar på fläcken bara för att föraren dör ?

2 Polisen skall alltså på nån sekund avgöra om det är ett terrordåd, eller en förare som mist kontrollen över sitt fordon. Och skjuta oavsett vilket som är fallet ?
Och sedan be om ursäkt för att de dödade oskyldig om det inte var en terrorist ?

Ibland blir det inte så bra när folk tänker för fort. I synnerhet när sanslöst arga människor tänker, eller när sanslöst rädda människor tänker för fort.

…
”Jag är inte rasist men….”

Så kan det låta men efter punkterna bisatsen efter ”men”, kommer allt som oftast en utförlig beskrivning som bevisar motsatsen.

Men hur börjar det då ? när börjar det, var börjar det hos oss själva ?
För det är nog hos oss själva vi får börja, med våra egna rädslor och fördomar. För rädslor och fördomar har vi alla, rasister, humanister, feminister, män, kvinnor, rika, fattiga ,… you name it. Men den omedelbara rädslan, och det snabbt därpå ofta efterföljande fördomen, behöver alls inte vara rasism, kapitalism eller annan trångsynthet (det finns positiva fördomar oxå)

I en artikel i DN ifrågasätter Helena Granström hur medier, politiker och kändisar nästan unisont går ut och uppmanar folk att inte vara rädda, för då har terrorn segrat. Och jag kan på den punkten hålla med henne om att ingen annan kan tala om för mig eller henne om vi ska vara rädda. Och jag kan tycka att hela den mediala cirkusen efteråt dådet har varit en enda exkluderande självisk, ignorant solidaritetssträvan. MEN … sedan tar Helena upp ett exempel, och säkert utan att förstå det har hennes resonemang tagit klivet in i fördomsfulletens gråzon, och där nästa steg mycket väl kan utvecklas till rasism.

Utdrag ur DN:

Jag åker ofta tåg. Föreställ dig att jag en dag ser
en man, låt oss säga att han har ett osvenskt utseende, som beter sig
märkligt: hukar, tittar sig omkring, fingrar på sin telefon, på en gång
jäktad och vaksam. Föreställ dig att jag därför tar mina barn och går
fyra vagnar bort – har jag då låtit terroristerna segra?

Naturligtvis
skulle detta beteende vara djupt orättvist mot honom vars flickvän hade
gjort slut, som var sen till jobbet, som inte lyckades lösa sudokut i
gratistidningen, som bara hade en dålig dag – men är det oförlåtligt,
eller obegripligt? Statistiskt sett har jag större skäl att vara orolig
om en 35-årig man med arabisk härkomst uppträder avvikande, än om en
tioårig flicka gör det – låt vara att min oro skalar upp samtliga
sannolikheter med en faktor tio miljoner. Detta är ingen utsaga om
arabiska män, utan en utsaga om att gränsen mellan rationell och
irrationell fruktan inte alltid är enkel att dra. (slut på utdraget)

Helena tror nog på det hon skriver, och hon skriver utifrån egen rädsla, Och rädsla kan vara rationell och irrationell. Så jag ifrågasätter inte att hon blir rädd. Jag ifrågasätter inte heller om rädslan efter en vansinnesattack i Stockholm, för tillfället är större om hon möter en 35-årig man med ”osvenskt utseende”.
Men HÄR just HÄR bör en skiljelinje mellan reaktion, och reflektion göras. Just här Bör man efter bästa förmåga åtminstone försöka föra en inre dialog med sig själv.
Tex … undvek Helena eller för den delen jag själv Norrmän efter det som faktiskt var ett terrorattentat i Norge AV en Norman1?. Pratade vi om ”unga vita män på tåget” efter det attentatet ? Nej givetvis gjorde vi inte det. Det är det ena. Det andra är att om man sätter saker i proportion till andra dödsbringande händelser, olyckor, mord, misshandel etc … så ter sig både storleken på rädsla och objektet för rädslan helt orimlig.
dvs i det här fallet med Helenas rädsla … rädslan för män med ”osvenskt utseende”. Och jag menar att detta är till stor del medias fel, och politikers fel, som beskriver en felaktig verklighet. Men jag menar oxå att det är mitt, ditt och Helenas ansvar att utmana sina fördomar och förstå att det inte finns större orsak att vara mer rädd för en man med ”osvenskt utseende” Om vi inte gör detta, så har vi satt ena foten i den gråa främlingsfientliga zonen, och då är det lätt hänt att den andra landar i den blå-bruna zonen. Och DET gynnar både högerextremism och Islamister.

Jag har oxå fördomar, många fördomar. Varje tanke bedömning jag gör utan att förstå hela bilden (vilket ju är i princip omöjligt att någonsin göra) så bildar man sig en uppfattning, baserat på gissningar eller rädslor. När jag fick gängdäng av tre modiga killar i Övik för herrans många år sedan, tog det mig ett år att övervinna rädslan för stora gäng med killar. Men jag förstod vad det berodde på. När det är människor jag inte känner eller litar på, så är min misstänksamhet större än om jag inte känner dem. Men den har faktiskt ingen grund i hudfärg eller religion.
Däremot har jag fördomar om olika kulturer, samhällsskikt etc etc.

Så var rädd Helena, det är mänskligt och tillåtet, och ingen kan fördöma dig för det. Men det är faktiskt tyvärr när man på pränt för ner åsikten att du är rädd för män med ”osvenskt utseende”, som grogrund för konfrontationer skapas, grogrund för rasism skapas och DET min vän, är långt värre än att vara rädd, eller att säga åt folk att inte vara rädd.

http://www.dn.se/kultur-noje/helena-granstrom-nar-ar-det-befogat-att-pa-grund-av-fruktan-forandra-sitt-satt-att-vara/

…
Jaha vad har hänt i världen ?
Några ö-viksbor testade ett nytt sätt att fiska, med dynamit.
Värmländska tjuvjägare har näst intill tömt Värmland på varg, trots att regeringen godkänt licensierad vargjakt vid behov.
Trump ”övertrumpar” sig själv gång på gång i dumhet,
Nu gratulerade han blivande diktatorn Erdogan över ”Erdoganisatan” (fd Turkiet) , till minskad demokrati. Kvinna i Akalla biten i ansiktet av tam-hund, men inget som jag misstänker att det upprör varghatarna. … Jo och Tomas Lundin har haft tvättstugan i Sollefteå. Och snoret rinner, och solen skiner.

…
Verkar som värsta delen av förkylningen är över.
Man förundras över hur mycket snor en människa kan producera under en och samma förkylning. 2st 10-pack snyt-servetter, och 3 toapappersrullar har gått åt.
Jag är ju inte riktigt så frisk att jag kan ta långpromenader eller springa än. Men jag dammsög och torkade golvet. Och jag förärade Adam på Lilla caféet med ett besök. Vi diskuterade mänsklighet, politik och vänskap.

Sen var energin slut. En dusch och en rakning, och sedan orkade jag steka 2 ägg.
Måste bättra på näringsintaget igen. Fuskat lite under förkylningen möjligtvis.
Det passade ju bra att bli förkyld under påsken, om jag nu nödvändigtvis skulle bli förkyld. Det blir ju en kaskad med filmer på TV under påsk, de flesta har man sett. Men något enstaka nytillskott blir det. Och medan de rättfärdiga människorna åker skidor i fjällen, behöver jag inte känna mig så ensam då.
Av någon anledning klarar jag leda bättre under förkylning. Accepterar stillheten bättre då, och ensamheten.

Nä … utåt sett är kanske mitt liv inte så där jätteintressant. Jag är inte en man med ”ambitioner”, har nästan inga pengar. Jag behöver inte självförverkliga mig själv för att visa upp det som en trofé hur självförverkligad jag är. Jag trängtar inte efter nån fånig titel, och inte efter någon kvinna att visa upp som trofé heller.
Visst vill jag känna kärlek, mer än något annat. Men det är inte samma sak som ovannämnda.

Att ta en kopp kaffe med Adam, och prata om livet. att spela boule med människor som blir glada att se mig. Att äta mig mätt varje dag är inte så illa det heller.
Jag spelar musik mest hemma just för tillfället. Kanske blir det mer spelningar senare, kanske inte. Kanske kommer dansglädjen tillbaka igen, kanske inte.
Dansen, som så mycket annat i mitt liv, kändes iom kraschen jobbig, ingen glädje kvar, ingen själ kvar i dansandet. När kärleken återigen inte visade sig vara min vän, dog även dansen för mig. För dans är passion, dans är sensualism, dans är lycka. Dans är kärlek, dans är längtan och dans är hopp. Annars är det inte dans.

Nu står våren för dörren, och precis som Karin Boye sa, så tvekar den.
Sedan är det sommar i Sollefteå. Det har varit en svår vinter, ett svårt ett och ett halvt år. Men med sommar kommer alltid sol, kommer alltid hopp, kommer alltid blommor och grönska och underbara sommar-skurar.

…
Visst är det gulligt med all Facebook-solidaritet efter dådet ?
”Styrkekramar” och hjärtan, och svenska flaggor i profilbilden för att visa solidaritet med oss själva ? Visst är det väl fint att västerländska tidningar sätter förstoringsglas på all den kärlek som visas ?

Och visst är det väl fint att media och politiker häller bensin på rasisternas förhatliga eld, genom att prata om fotbojor för människor som inte begått brott. Och visst är det väl fint att vi nu tycks enas om att lösningen för samhällets och världens problem är fler poliser ? Är det inte gulligt att vi nu tycks tycka det som SD tycker, men vi tycker inte att vi är som dem ? Visst är det väl fint att tiotusentals människor manifesterar för Stockholm, och mot våld hörrni ? Visst är det fint ? Visst är det väl fint med blommor på polisbilarna. Det tycker kanske blomsterhandlarna.

Men finns nån egentlig solidaritet, efter Stockholms-dådet? Finns det verkligen gemenskap mellan alla samhällsklasser, mellan fattig och rik, mellan stad och landsbygd, eller mellan i-Land och U-land ?
Manifestationen är kanske ingen gemensam manifestation för ickevåld för alla människor. Den handlar kanske inte om solidaritet med alla människor. Den handlar kanske om solidaritet mellan privilegierade människor. Och den ”solidariteten” kan ha överseende med hudfärg och nationalitet, men inte med religion eller klass.
Den solidariteten, handlar kanske mer om pengar, status och exkludering.

En sorts exkluderande solidaritet.
Och kanske exkluderande solidaritet inte skapar fred, kärlek och ljus framtid ?

Man manifesterar kanske för att man är rädda, precis tvärtemot vad man vill påstå med manifestationen. Det sätt på vilket man lever, med ändlös lyxshopping, med fina bilar, båtar, miljon-lägenheter, på en trygg bakgård i Europa ….är hotat. Det handlar kanske inte om solidaritet. Det är kanske särställningen som den rika svenska medelklassen har, på trygga Svenska bakgården som är hotad. Men så uppfattar inte svensken sig själv. Det känns som ett större problem om någon skulle ha 40.000 i månadslön, medan min yrkeskategori ”bara har” 39.500. ”Och hur ska man klara sig på det ?” Var och en har ju det svårt att få ekonomin att gå ihop här på Europas trygga bakgård.

För om det vore samhörighet, solidaritet, avstånd från våldet och hatet, hade inte folk då varit ute och demonstrerat i 10.000-tals året om i vetskapen om att vi Svenskar delvis bygger vårt välstånd och trygga bakgård på blodspengar från vapenindustrin ?
Hade då inte folk varit ute i 10.000-tals och demonstrerat över att vår svenska trygga bakgård, är skrivit på EU-kontraktet med en diktatur som dödar sina människor, ett kontrakt som säger att vi slipper ta många flyktingar. Hade vi inte då demonstrerat i 10.000-tals för de som drunknar i Medelhavet, fängslas i Diktaturen vi skrivit på avtalet med ?

Vart skulle du flytt, om bakgården Stockholm blev sönderbombat som Aleppo och Homs ? Vem skulle ta emot dig då ? Avtalsparten Erdogan ? Murbyggaren Trump ?

Om det är för mänsklighet och antivåld, för de goda mänskliga värdena 10.000-tals människor demonstrerade i Stockholm. Varför har ingen Etiopiens flagga på facebook-profil-bilden, när tusentals dör i svält ? Varför går inte 10.000-tals och manifesterar mot det ? Varför protesterar inte 10.000tals mot att en majoritet av svenskarna vill förbjuda människors rätt att finnas för att de är fattiga .. dvs tiggarna ..
varför ?

För att det inte rör oss ?
Inte vårt problem, förrän de knackar på dörren till bakgården Sverige ?
Inte vår sak att de människor som flyr hit, flyr från de vapen vi exporterar för krig i deras länder ?
Inte vårt problem förrän vi är de som måste knacka på nån annans dörr, när vår bakgård försvunnit ?

inte vår sak ?

…
Morgonen gryr i Sollefteå.
Solen kämpar sig upp i öster.
Dess strålar surfar på den krusiga Ångermanälven.
Det är något vackert med gryningar, jag upplever dem sällan.
Dels för att jag oftast sover förbi dagarnas uppvaknande,
dels för att om jag väl är uppstigen, är jag ändå långt ifrån vaken.
Men det är något vackert med gryningen, någonting hoppfullt,
med att varje ny dag, just är en ny dag.
När inga människor ännu syns till,
när endast fåglar hörs och vinden susar.
En rofylldhet och fräschör som inte ens skymningen mäktar med.
Den tidpunkt på dygnet, innan kommersens brus,
har kidnappat våra sinnen och hjärtan.
Ett oskrivet A4-papper, ett blankt ritpapper,
ett olöst korsord, ett oskrivet musikstycke, en ny dag.

…
Jag skrev om det gällande vad som kallas terror eller inte, och hur det kan bero på vilken nationalitet det är på offren respektive den som begått brottet.
Och huruvida du begår brotten som president eller opposition. ”Presidenter” som dödar, via en armé blir aldrig kallade terrorister. Medan folk utan land som, hur förtryckta de än varit under lång tid , börjar slå tillbaka med de endaste medel som kvarstår efter att deras partier och åsikter förbjudits, börjar ta till våld, det räcker då med stenkastning…. så räknas de som terrorister.
Jag har varit inne på det förut.
Jag har pratat om hur olika saker ”ses” ”bedöms” utifrån vilken tidsperiod man lever i, vilket land, vilken klass man tillhör.

…OCH vilket kön man tillhör. Det är ofta helt korrekt, i synnerhet historiskt sett varit främst kvinnor som varit förtryckta och förfördelade. Men det har aldrig varit alla män som varit förtryckare, och det har aldrig varit alla kvinnor som varit offer, vilket man lätt kan tro om man ska lyssna till en del feminister. Och dessutom, det är en av mina poänger… Kvinnor i maktposition är generellt inte ett dugg bättre än män i maktposition. Däremot har det historiskt sett varit en överväldigande majoritet män vid de absoluta maktpositionerna. Kan hända att det finns politisk anledning till egen karriärstege att förneka detta faktum, precis som för Nazister som vill förneka förintelsen, men samtidigt går ut med hatiska texter på sociala medier där de vill ”döda Judar och Muslimer.”

Lika samma finns det exempel där feminister öppet och ogenerat slår ner på män som grupp, och tom skriver ”dikter” och uppmanar till könsstympning. Detta beteende klarar sig näst intill helt genom lagens filter för uppmaning till våld eller uppvigling. Ett annat kön på uppviglaren, och en annan målgrupp, kan ge upp till 4 års fängelse.

Nu pågår det franska presidentvalet som mest intensivt. Å ena sidan främlingsfientlig extremhögerkvinna, Marine Le Pen. Å andra sidan en något yngre man som varit Socialdemokrat, men nu är oberoende. Och media är ju som de är. Hittar man någon skandal att gräva fram och frossa i, så gör man det mer än gärna för lösnummer.
För mig var det fram till nu något jag inte hört talas om. När Macron, var 16 år hade han en ”kärleksrelation” till sin franska lärarinna från överklassen som då var 40 år.

Det är intressant att det kallas just ”kärleksrelation” när det är en pojke och äldre kvinna. Ofta i sådana exempel kan en 16-åriong kallas ”man”. Jag är övertygad om att det aldrig någonsin skulle kallats ”kärleksrelation” om mannen var 40, och en tjej vore 16. Och det skulle aldrig slå en journalist att kalla en 16-årig flicka för ”kvinna”. Det där vet vi nog alla om om vi tänker efter, men låtsas inte om det. För att vi lever i en tid och ett land där feminismens tillvägagångssätt inte ifrågasätts av något politiskt parti. Det vore nämligen näst intill politiskt självmord. Än mer intressant är att man i DN pratar om att Macrons barndomsstad Amiens har förlåtit honom för den skandalen.

… jag förtydligar ”förlåtit HONOM” inte den äldre kvinnan. Är det nåt jag missar här ?

Samtidigt såg jag härom dagen på filmen ”horungen” av Knutte Wester, som med konst och ord återberättar sin farmor Hervors liv, där hon och hennes mor Ada, i början av nittonhundratalet blev svårt förtryckt av dåtida samhället pga att modern var ogift när hon fick barn, medan fadern inte alls straffas moraliskt och socialt. Detta till den grad som är nästan omöjligt att förstå hur hon överlevde. Hervors feministiska kamp är jag redo att slåss för. Kakans ”feministiska kamp” är jag redo att slåss emot.

…

Ovan ser vi hur uppfattningen om olika företeelser sällan stämmer överens, med politikers och allmänhetens tro om hur det är. I detta fall olyckor. Att media inte rapporterar proportionellt i förhållande till antalet olyckor är givet en faktor.

Likadant är det med andra faror, såsom våld, mord, terror och dylikt. Det finns som jag tidigare skrivit om, gott om krafter som medvetet förvrider sanningen om detta, eller helt ogenerat ljuger om det. Och tydligen finns det gott om människor som VILL att det ska vara så som lögnerna sägs… och därför anammar dem och sprider dem som sanningar.

Nu iom terrorattentatet i Stockholm den 7/4 2017, har högerextrema individer och grupper tex hånat Henrik Schyffert för namnet på sin show; ”var inte rädd”. Det är ju givetvis inget att ta på allvar. För samma grupper var väldigt tysta om faran för samhället eller ordet terror, när Breivik dödade 69 ungdomar på Utöya i Norge.
Givetvis blev det taskig tajming på showen. Men faktum kvarstår. Om man ser det i ett större perspektiv, så är det inte terrordåd vi ska vara mest rädda för, eller lägga mest energi och pengar på via politiken. Det är förståss ett ”omöjligt” påstående så här nära attentatet, i ett land som är majoritet högermänniskor, och växande främlingsfientliga, rasistiska rörelser.

I förhållande till antalet förlorade liv, så pratas det ohyggligt lite om självmord-statistiken. ca 1500 om året tar sina liv i Sverige. Och 4 st dog i år i terrorattentat.
Men det pratas enkom om fler poliser, och väldigt lite om människors själsliga hälsa. Varför tror ni ?

Det är lika, samma vad gäller vargfrågan, där vargen framställs som ett oerhört farligt skadedjur med kapacitet att döda människor. Och visst har de kapacitet, men det har inte skett i vilt tillstånd de senaste hundra åren i Sverige iallafall. Där handlar det nästan uteslutande om jägarnas ekonomiska intressen samt deras oförsiktighet och brist på kunskap om naturens ekosystem. Och även för dem en icke förhandlingsbar livsstil.

Det finns otroligt många fler saker vi borde oroa oss mer för, om vi värnar om våra liv och vår hälsa, och våra barn, än terrordåd. Det betyder inte att vi ska lämna det hotet därhän. Men det betyder att just nu verkar det ofrånkomligt att det pga politisk populism bland alla riksdagspartier blir en stark snedvridning av ekonomiska resurser till just terroristjakt, jämfört med de saker som skördar liv i störst utsträckning. Och fler poliser förändrar inte i grunden orsaker till att våld uppstår. Det kan i bästa fall lindra symptomen i några få fall. Eller ordna hämndkänslan för oss ”rättfärdiga människor”.

…
“Sweden, who would believe this? Sweden”

En av Trumps alla blunders, när han hittade ett terrordåd som inte begåtts.
Vem vet kanske han var synsk med tanke på fredag 7 april ?
Men även om han var det och kritiserade Sverige som ett otryggt land, så måste man vara blind, döv och idiot för att leta våld utomlands, när man är president över ett land som har 2,2 miljoner människor i fängelse. Dvs MED 5 % Av världens befolkning, har USA 25 % av världens fångar

http://www.amnestypress.se/kultur/bocker/25545/varldsrekord-i-usa-antalet-fangar/

Och redan innan USA blev en stat började skolskjutningar, och har återkommande sedan dess dödat sammanlagt ca 450 döda i skjutningar på skolor runtom i USA.

Who would believe this Trump ?

https://en.wikipedia.org/wiki/List_of_school_shootings_in_the_United_States