Kategori: Betraktaren

….
Hur demokratisk är vårt land, och hela västvärlden för den delen, som ofta slår sig för bröstet och menar på att vi är så mycket bättre än Arabiska, Afrikanska stater, och Öststater ? Jag vet nästan inte var jag ska börja för att beskriva hycklerierna kring att Svensk politik anser sig vara så otroligt demokratisk.

– Vi har PRIVATA banker som förvägrar oss rätten att ta ut och sätta in pengar på banken. På så sätt får de full kontroll över alla våra transaktioner, och kan ta vilka avgifter de vill, och det gör de. Jag vågar tro att en förkrossande majoritet av svenskarna, inte vill ha det så. Och enda sättet att ändra detta är genom att ha ett statligt alternativ, där man hanterar pengar. De flesta vill detta, men INGET politiskt parti driver frågan så det hörs.

– En majoritet av svenskarna vill inte ha vinster i välfärden, men folk fortsätter ändå att rösta på partier som mer eller mindre vill behålla dem. Hur kan det bli så ?
Vi har ju en egen röst ? Jo media ägs av högerintressen, och politiken har gått allt mer åt USAs håll, där du i PRAKTIKEN, bara har två val, och de skiljer sig inte ens nämnvärt åt. Det är faktiskt så att det bara är M och S som får mycket pengar, debattutrymme, och som inte marginaliseras i debatten.
Vi får rösta … ja visst … men ingen hör efter vad vi säger. Makten köps av storföretag. Politiken köps av storföretag som pumpar in pengar i de partier som slickar deras rövar.
Pengar som dessutom de ”frihetsälskande” moderaterna inte vill ska vara transparenta.

Det är upp-och-ned-vända världen. Israel dödar tusentals palestinier och civila, Israel är ockupanterna, men Hamas kallas terrorister, och Israels militära operationer kallas ”självförsvar” USA torterar och fängslar politiska fångar utan rättegång, och det kallas försvar och krig. De som offrar sina egna liv i Arabvärlden blir terrorister …??””

…
Efter en tropisk festivalkväll på Bennys bodega i Sollefteå på verandan. Efter att Benny & Göran tagna på idolfoto tillsammans med Bennys idol Martin Stenmark, samt diverse ystert och under stundom ekivokt promillesnack av den generöse verandavärden Benny, så bar färden av mot en kontrast i form av Hälsinglands skogar och Spelmansmusik och grillning.

En parentes i idolfotograferingen var det lite lätt roande faktumet att Verandavärden tidigare på kvällen, i ett lite mindre onyktert tillstånd, gjort poäng av att han inte visste vem kändisen Martin Stenmark är, och mer eller mindre medvetet konstant talat om denne med varierat felaktiga förnamn, och som son till Ingemar.

När senare under Bodegakvällen, verandavärden blivit aningen mer glad i hatten, och han fick nys om att det var den okända kändisen som gick alldeles utanför hans domäner, hans egna lilla festivalveranda, så blev han som i eld och lågor. Han tappade alla tidigare hämningar och sprang fram till artisten med tidigare brett varierande förnamn. Pekade mot verandan där jag och G satt kvar och letade fogsvans att såga oss igenom verandabräderna, av genans över herr verandavärdens tilltag. Intet ont anande artist som var van vid fotografering, kunde ju inte ana att det var verandavärden själv som var i eld och lågor, och inte två oskyldiga Bodegagäster. Så han ställde mycket generöst upp på ”idolfotografering”

Nu som Benny presenterade läget skulle man lätt kunnat tro att det var jag som idoliserade artisten i hatt, men snart skulle en annan sanning visa sig.
Helt som ”av en slump”…fungerade inte kamraten Gs mobilkamera, som är snäppet bättre än min, Och stans bäste fotograf tillika verandavärd, kunde under inga omständigheter ställa sig bakom kameran, vilket resulterade i att jag som alldeles nyss blivit utpekad som den som idoliserade artisten med hatt och sjumilakliv, var den som fick ta fram min 6-7 år gamla mobil, med marknadens sämsta kamerafunktion, och fotografera ett suddigt foto på de 2 ”ofrivilliga” fotoobjekten.

Under hela återstoden av kvällen pratade verandavärden inte om annat än att han blivit fotograferad tillsammans med hattbeprydd artist som ”inte alltid kommer hem ikväll”

Generöst mottagande

Far ända in i Hälsingland” var det någon som sa, och så gjorde jag tillsammans med fiolutrustad spelkamrat i form av Åsa, samt min uråldriga generösa moster.
AC i bilen samt att jag slapp köra, (trött efter allt fotograferande) gjorde resan behaglig.

Min moster är i dags dato 82 år gammal, med en hårt använd kropp, och lätt vinglig även utan eventuella berusningsdrycker. Hon har ej varit en person som trängt sig på, och inte varit så duktig på att hälsa på folk. Absolut inte folkskygg. Bara inte så duktig att tränga sig på, trivs bäst i hemmets vrå. Och både för 82-årig moster och pigg, alert, varm och go , samt musikalisk spelkamrat, var upplevelsen ny. Jag har varit på denna ”spelmansstämma flera gånger för många år sedan.

Utöver musikaliska guldkorn som när Jämtländske Olle och Åsa, ”duellerade” på fiollåtar som krävde både disciplinerade fingrar och tungan rätt i mun, samt en väl utvecklad musikalitet, så var det bestående minnet hur värdarna Enar, 81 …och Sonja ett antal år yngre, välkomnade min moster med sådan värdighet att jag blev alldeles rörd. Sonja tog henne under armen och ledde henne till det bord där de själva satt, mitt bland 70 övriga gäster. Detta medan Åsa blev beordrad av mig att börja grilla fläskfilé och jag bar musikinstrument och packning.

Glad blev jag även över Anita och Blommans närvaro, och kramar.
Kvinnan som kom fram och frågade mig om min bloggbok fans att köpa, efter att ha läst några sidor ur Enars exemplar av min bok. Alla människor som berömde min sång, och mitt spel, samt Åsas fantastiska fiolspel.

Sammanfattningen av Hälsinglandsresan kan uttryckas som att för mosters och Åsas del, alla var främlingar när de kom, men ingen var det när vi 24 timmar senare återvände hemöver till Ådalens pärla !

…
Vilket fantastiskt land del av Sverige, och världen vi bor i ändå, Norrland/Ångermanland.
Medan vissa i Stockholm och södra Sverige ofta lider av av ständig ”pengabrist” och tidsbrist i jakten på status och rikedom, lever vi i Ångermanland ständig rikedom, i form av vår storslagna natur, vår tid för varandra. Vi har dessutom vintrar med snö, lika varma somrar, om än inte lika tidig vår. Men då har vi den underbara vårvintern istället, då temperaturerna är behagliga och snön ligger kvar.

Södra Sveriges politiker och storföretagare må mjölka Norrland på både arbetskraft och skattepengar från våra råvaror och naturtillgångar men ändå är det en rikedom att få bo här.

Södra Sveriges politiker och storföretagare må mjölka Norrland på både
arbetskraft och skattepengar från våra råvaror och naturtillgångar, och försöka ljuga till det att Norrland är ”Tärande” (Carl Bildt)
Men Norrland är allt utom tärande. Norrland är själva källan till Stockholms ekonomiska expansion, både i form av våra skogar, vår vattenkraft, vindkraft, vår malm och all arbetskraft de importerar från Norrland.

….
”Lögner som är bra, dom är en hemlighet” skaldade Joakim Tåström i en av sina musikaliska alster. Ja visst är det så.

Större delen av svenska folket blev lurade och skrämda in i Europeiska Monetära Unionen, under diverse hot från politiker och företagare om landsflykt, vid ett eventuellt ”nej”. Lögner bestod i både hoten om att flytta utomlands med pengar och företag, samt vad som skulle ske med matpriser och dylikt, om vi inte gick med.

En otroligt tung medial skrämselkampanj ang ”allvaret” i svininfluensan, och pandemiförklaringen, av en sjukdom som inte är i närheten av antalet dödsfall som den vanliga årliga influensan. Allt visade sig vara båg och bluff. Läkemedelsföretag fick sälja oprövad medicin för miljoner, med en klausul om ansvarsfrihet vid biverkningar och eventuella dödsfall av det oprövade vaccinet. Man lovade ju givetvis utredning efteråt om det kan ha lett till biverkningar eller dödsfall…är det NÅGON som läst om någon sådan utredning i efterhand ?… om det skulle vara det, så ifrågasätter jag vem som gjort utredningen, om de har ekonomiska förbindelser med de som tjänar pengar på vaccinet, som bevisligen försett många ungdomar med narkolepsi.

En svensk borgerlig regering lurade ett helt folk om ”det utbredda bidragsfusket”
Skapade ett angivarsamhälle som vi fortfarande lever under. Det finns hur många exempel som helst.

Vilka är tiggarna ?

Det senaste i raden om hur kapitalismen lurat folken att blir fullblodsegoister i tron att fattiga människor är onda och lata, är debatten kring tiggare, och tiggeri. Här har vi blivit lurade att tro, att det ligger organiserade brottsliga ligor bakom tiggarna, som använder utsatta människors situation för egen vinning, som prostituerade, fast utan försäljning av sex. Finns det människor som är så cyniska och omänskliga att de kan göra så ? Ja visst finns det Men frågan är om det görs, och i så fall i vilken utsträckning ? Är det som med det ”utbredda sjukförsäkringsfusket” som Reinfeldt ljög sig till regeringssdtällning ? ….0,04 % bestod det ”utbredda fusket” av.

Samtidigt som vi besvärat går förbi tiggaren utanför matbutiken i tron om att de är simpla brottslingar, så lever vi i ett kapitalistiskt system, som inte bara tillåter, utan även glorifierar ett beteende långt värre än tiggeri för att försörja sin familj, nämligen hur chefer för VÄLGÖRENHETS-organisationer, TAR en stor del av det du eventuellt ger till dessa organisationer. Många har över miljonen i årslön….

… men det är tiggaren utanför mataffären vi misstänkliggör och går förbi ???

Är inte egentligen dessa chefer de största bovarna, de största tiggarna ? Är inte vårt ”kära kungahus” en form av tiggeri, där en uppfödd med silversked med jämna mellanrum går ut i media och beklagar sig om att 140.000.000 i apanage, är för lite, och ber regeringen om mer av folkets pengar ?

Det är nåt för de som vill förbjuda tiggeri, att fundera över.

….
Idag läste jag i Mosters trappuppgång, en lapp. Där stod det att läsa att:

”naturligtvis är fotbollsspelande mot väggar och fönster förbjudet, och polis kallas in om så görs”

Det är inte att undra på om vissa barn far illa, och vissa blir rebelliska, och andra dum i huvudet som vuxna, när dagens vuxenvärld ger dessa budskap. För ett tag sedan tog fastighetsbyrån bort målen och staketet från dåvarande fotbollsplan, och förbjöd ungarna att spela fotboll på kvarvarande gräsplan. Detta pga av att nån enstaka hyresgäst klagat …..

På vaddå ?????

Glada barn som rör på sig ????

Var det nu så svårt för de nötter som klagade på fotbollsspelandet, och de nötter som kom på att de skulle ta bort fotbollsplanen, att det skulle spelas fotboll på gårdarna istället ???

I sådana fall har de förbrukat sin rätt att kalla sig för vuxna förebilder, samt diskvalificerat sig själva som en bra och sund hyresvärd.

Maken till dumhet får man leta efter.

…
Jag och min vän Rooney på Lilla cafet i Sollefteå brukar fråga varandra: ”hur många procent idag?” Det är en utveckling av en protest mot den ganska vanliga frågeställningen: ”Är allt bra?”. Nej det är i princip aldrig, som ALLT är bra, men det är likaledes så att det är i princip aldrig så heller att allt är dåligt.

Således har vi utvecklat en procentsystem, hur många procent man mår, typ, liksom.
Ett tag i vintras var jag inge vidare uppåt, och låg på 4-5 %. Nu sedan i våras, har jag konstant legat över 50% och oftast på 80-90%. Och sedan beror det lite på hur mycket man har i ”buffert” så att säga, man tål mer, om man har ”buffert”. Just nu är det några saker som tar energi av mig, först och främst, söndertuggad tand (1300kr) tropikvärme, i kombination med gräspollenallergi, och troligtvis nåt förkylningsliknande, samt en hel del saker jag hjälper till med. Men ändå ligger jag nog över 65%, upp till 90% typ.

Anledningar ?

* När jag allt som oftast, på dansgolvet, är rätt eftertraktad nu för tiden, och blir uppbjuden av både klassiska dansgudinnor, och nya bubblare, som mycket väl kan ta sig in på klassikerlistan. Och detta vid en mellannorrländsk liten dansloge, vid en sjö, när solen går ner över en blank vattenspegel.

* När en sagolikt vacker och jordnära norsk tandsköterska, med azurblå ögon ler och småpratar på smått exotiskt Trøndelagmål, medan bedövningen ska tillta, på ett sätt som får en ung Liv Ullman att se stel och okarismatisk ut.

* Och sist….och faktiskt ”minst”, när jag går genom parken på trollskoj, då små trollungar kommer och kastar sig i min famn. Först Solin, Lyann och Esrin, sedan Sam och en liten till, vars namn jag inte minns, som oxå hemskt gärna ville ”flyga upp i luften”.
Sådana stunder finns det rätt lite att klaga på, och mitt hjärta har fått påfyllning för minst en vecka framåt.

Och om Rooney hade frågat ”hur många % ?” just precisa i det ögonblicket, de små kastar sig i famn på mej, så är det helt klart 100%, lyckligare än så blir jag aldrig tror jag. Möjligtvis då när jag får hjälpa andra människor, och nå fram till deras själ.

….och dagarna tillika sommaren rusar fram med en rasande fart.

Sommardanser gläder kroppen, och sätter ett stort smile på mitt ansikte. I övrigt ägnar jag stora delar av min tillvaro med att hjälpa andra människor på olika sätt. Få saker ger mig så mycket sinnesro och värde, som att ge av mig själv, och hjälpa människor som är goda föredömen, samt i behov av min hjälp. När dessutom lilla Solin på Lilla caféet skiner upp som hennes namn förpliktigar, vid mitt anländande för en espresso macchiato och en strass, då är livet gott. Ibland vid ett fåtal tillfällen har jag numera även valt bort andras önskemål/krav och de facto ägnat mig åt något jag själv vill, tex dans.

Sommaren och vädret så här långt har varit underbar om ni frågar mig. Jag välkomnade öppenhjärtigt den åskskur som idag välsignade oss med det så livsviktiga vattnet vi är helt beroende av… vilket många glömmer när de ”recenserar” semestervädret. Allt det vackra gröna vi har runt om oss på sommaren, skulle ej vara grönt och vackert utan regn. Men det är faktiskt viktigare än så, utan regn skulle vi till slut inte ha vatten att dricka och grödor att äta. Ja högsommarvärmen kring 30 grader har än så länge uteblivit… och jag tror mig ha förstått att det är den alla längtar efter. Det märkliga är att när den efterlängtade värmen kommer tillbringar semestersvensken tiden med att gnälla på att det – ja just det – ”är för varmt ”

Min vän Konstnärinnan har min förståelse ang vädret, blogginlägget till trots.

…
Jag och min vän Göran spatserar i godan ro, i stadens kvarter och på dess gator… eh f’låt menar i singularis, stadens gata. Vi nyttjar stadens centrala urinoar vid två tillfällen, och tvingas även göra en ”nödlandning” på toan på Risön.
Det är alldeles som personalen i kroppen, inte då Magnus Härenstams: ”verkmästarn i magen” utan de lite längre ut i systemet, själva slutstationen på matresan i kroppen…. det är alldeles som om de är omplacerade från nån vattenkraftverk, alternativt bäver från bäverhydda.

De fördämmer och fördämmer, och rätt vad det är så måste man tömma slangen tre ggr på en timme.

– ”Hallå… nu släpper vi på igen !!!… han dricker ju vätska som en uttorkad Gnu”

– ”Okej … vi larmar hjärnan då, så gubben hinner fram i tid !!!”

Nåja, när de värsta behovsprövningarna stillat sig, så kan man ju börja fylla på igen, och stänga ”dammluckorna”. En kopp kaffe skulle ju va gott tänker man, trots inträdet i prostataåldern. Så vi knatar i lite lätt ofärdig gångstil, in på café Mong… eller … Mango kanske det hette. införskaffar oss en kopp kaffe och kaka till. Och sedan sätter vi oss ned och sätter upp vår alldeles privata teater med biostuk. Vi visualiserar nämligen, tillika artikulerar, och illustrerar våra samtal och tankegångar, och våra samtal liknar ofta teatraliska revyer.

Mitt under våra djupt genomtänkta dialoger, börjar en unge hysteriskt skrika, på gatan nedanför den balkong vi sitter på vid Mango café. Föräldern ser ut att försöka resonera med ungen. Ja men hallå eller ??!!… resonera med ett hysteriskt barn har aldrig gått. Det är ungefär som med byns mer och mindre alkoholiserade, eller alla rättfärdiga helgfyllon (vilket inkluderar en större andel av befolkningen)… under fyllan är det ingen större ide att resonera med dem, och under barns hysteriutbrott funkar det heller inge bra. Ta bort ungen från det offentliga rummet, låt hysterin lägga sig, och SEDAN resonera om det behövs. Förstår dom inte att det kan sitta prostatagubbar på en balkong ovan, och nära på kissa på sig av det ovälkomna ljudet deras hysteriska unge frambringar? Nu ligger ju apoteket bara en våning ner, om vi skulle behöva vuxenblöjor, men då kan det ju redan vara försent. Och inte regnade det just då, så man hade kunnat skylla på regnet för de potentiellt framtida nedskvätta byxorna. Nåja det gick bra den här gången, och ungen tystnade efter tjugo minuter.

Men precis då ungen tystnade satte dragspelaren nedanför igång igen…
Är det harmoni och idyll det ? .. nä tyche int dä ja’nte !
Men så småningom har vi gruffat färdigt likt Statler och Waldorf på balkongen i the muppet show, och drar vidare, bjuder en av stadens småföretagare på kaffe och fralla inköpta på det lilla cafét.

Motoriken

På golfen, där majoriteten är nyktra, oftast i alla fall, upphör en hel del basala motorikfunktioner när de kommer innanför grindarna på golfen. De flesta klara inte längre att stå för egen kraft, utan hänger på hyrd klubba, med följden att gummihandtaget går sönder och glider ner på järnskaftet. Och förmodligen är det samma kategori, som sedan klagar över att klubban inte är hel, nästa gång de hyr klubba och golfvarv.

Andra är troligen paniskt rädda för småkryp eller något, då de väljer att stå och balansera på klubbladet, vilket gör att gummit på klubban lossnar, och även detta upprör sedan kunder, när klubborna är trasiga. Samma kategori människor, med markskräck, står ofta och balanserar på sargen till golfbanorna, så gulfärgen nöts bort i förtid.

Den plötsligt och akut trytande personliga ekonomin

En annan fascinerande företeelse som kan anknytas till just bangolf, – eller minigolf, som många med all rätt föredrar att kalla det för – är att i sekunden de kliver innanför grindarna på golfanläggningen, får de helt plötsligt så dålig personlig ekonomi, att de ”tvingas” ta till diverse, enligt min mening självförnedrande åtgärder. Tonårsflickor som tror att de får spela gratis om de blinkar tindrande med ögonen, putar ut med A-kupebrösten, och säger med den lenaste rösten:

– ”Snäääääälla”.

Varpå jag korthugget och kallt svarar:

– ”Nej!!!”

och får svaret:

– FY FAAN VA DU E TASKIG !!!!

…drar igen jackan för brösten, får taggtrådsröst, och svarta bitchiga ögon.

Familjefäder, och familjemödrar som vill ha grupprabatt när de kommer till kassan, trots att de sitter på bilar i halvmiljonklassen, husbil, husvagnar i långtradarlängd.
Pensionärer som anser att de ska helst få betalt för att de spelar. Vuxna människor som år efter år ser på prislistan och kallar sig ungdom, alternativt pensionär, för att komma billigare undan. Ungdomar , som när jag frågar hur gamla de är, tittar på prislistan med ett lååååångt:

– ”ehhhhh”

Som om det stod på prislistan hur gamla de är ?

Den mest självförnedrande formen av snik

Men den mest underhållande och självförnedrande proceduren på en minigolfanläggning, torde ändå vara den när vuxna människor försöker snika sig till att få spela 5 st på en klubba. Det är så fantastiskt underhållande att se dem när de kommer. En eller två st ställer sig i bakgrunden, och tror på något sätt att jag inte ska se dem, skickar fram den tredje personen, som säger:

– Ja en klubba då

Och kastar då och då blickar mot de två ”osynliga” medspelarna. De två andra går i cirklar, tittar upp mot himlen, går undan ut ur mitt synfält när jag tittar frågande på dem. Sen går den betalande in på anläggningen, och de två ”osynliga” försöker smita förbi en stund efteråt, i tron att jag inte skall se dem. De står vid bana ett och tittar oroligt omkring sig i ca fem minuter, då knallar det in ytterligare två personer och ansluter till gänget, och de försöker se till så att den betalande är den som slår, när jag tittar ut över anläggningen. Sedan går de och har dåligt samvete, och skruvar på sig, tittar sig oroligt omkring, och tittar upp i himlen i ca en timme.

Numer, om det är en sådan uppenbar ”bluff, att fyra försöker spela gratis, och en betalar, säger jag naturligtvis till dem att de måste betala…. när de spelat ett par tre banor. Jag vill ju se dem skruva på sig en stund och titta upp mot himlen.
Men när det inte är lika tydligt, om de är tre betalande, och en fjärde kommer in på ett bananskal, så brukar jag nöja mig med att ställa mig på verandan eller gå ut på anläggningen, och helt enkelt titta på dem utan att säga till. Och de tittar gång på gång tillbaks oroligt, surt, och skyldigt… hela varvet. Och när de tre lämnar tillbaka klubborna och den fjärde försöker göra sig osynlig på väg ut, frågar jag med ett leende på läpparna, om de haft kul… 😉

Fyra gratis på badhuset ?

Ja men hallå nå’n !

Jag ser det framför mig, i min lilla hjärn-bio, hur människor går på badhuset, en går fram och betalar, och fyra st försöker göra sig osynliga, smygandes lite hukandes förbi kassörskan och hoppas att de inte ska se dem. En av dem hyr ett par badbyxor, och de andra fyra turas om att gå in och ut och låna dessa badbyxor. Sker inte … eller hur, absurd tanke på ett badhus ? .. JA ” … på en bangolfanläggning ??? hmmmm

Eller fem st som tänker gå på bio, en betalar, och fyra st förvandlas till hukande pygméer, med flackande skyldig blick, och hoppas kunna se på bio på en biljett.

Unga testosteron-bangolfare

Om tonårstjejerna försöker styra sin omgivning med tindrande ögonblinkningar, och utputande bröst i för liten topp, så är killarna lustiga på ett annat vis.
Det fullkomligt dryper testosteronutsöndring av många killar mellan 15-30. De kommer in på anläggningen, och här handlar det oftast inte om att komma undan billigt… här är det viktigt tom att visa att man har pengar. Det bästa är om de kan slänga fram femhundringar. Att betala med mynt, är inte att tänka på för en testosterondrypande ung homo-sapienshane. Ett drygt hånflin är obligatoriskt, om de kommer i gäng. Samtliga försöker så gott de kan ge intryck av att de egentligen är för tuffa för att spela minigolf. Det haglar av gliringar, och konkurrensanda mellan dem, redan vid inträdet. Alla skrattar så manligt de baa kan, kontrar och försöker se oberörd ut. Det är nämligen så, överlag, att i Sverige, och kanske i synnerhet Norrland, är det ett måste, att se oberörd ut om man skall kunna för evigt räkna sig till de manliga. Om du skrattar öppet, eller på något sätt bjuder på dig själv, riskerar du av ”tuffingarna” betraktas som tönt eller homosexuell…. och gud förbjude. Men det finns säkert nå’n präst som kan bota det (ironi).

När de unga utmanarna till Alfarollen sedan kommer ut på anläggningen, så kommer oftast en kommentar som ingen i gänget vågar ifrågasätta, för att även ett sådant ifrågasättande av spelformen, skulle kunna rubba deras testosteron-image.

– Vi spelar väl på svåra hinder va ?

Hälften av dem kanske inser dilemmat, och innerst inne vet att de inte är några stjärnor på precisionssporter, men testosteron-koden förbjuder dem att opponera sig.
Till en början har dessa unga herrar ett dilemma i att i vaket tillstånd går ca 70 % av deras totala energitillgångar, åt till att vara oberörd och ”hård”.
Så nu börjar drabbningen, och testosteronet går upp till farliga nivåer, och hånen och gliringarna, och hånskratten sinsemellan sätter deras humör på omänskliga prov.
Ju ilsknare den som missar blir, och ju mer han missar desto mer hånskrattar ”kamraterna”. Naturligtvis kan det ju inte bero på bristande förmåga när de missar, och den självklara slutsatsen måste då bli för testosteronhannar mellan 15-30 att utbrista:

– jävla bögsport !!!!

Om jag vid tillfället står och tittar på, vilket ofta sker med denna, för golfklubbornas och golfbanornas största riskgrupp ungtuppar…. så brukar vederbörande uppretad ”ungtjur” veva med klubban i luften, och skrika ovannämnda. Annars kan hända att banorna eller klubban få ta emot smällen till den grad att den demoleras… går sönder.

Att jag utifrån dessa risker, samt kostnaderna och arbetet reparationer innebär, har satt upp en ny prislista, har retat vissa till vanvett:

Bangolfrunda per person och varv: 40 kr

Bangolfrunda per person och varv samt sönderslagen klubba: 540 kr

Bangolfrunda per person och varv samt sönderslagen bana: 10.040 kr

De allra flesta golfkunder är dock tacksamma glada och nöjda kunder.

…
Graderna kämpar förtvivlat för att komma över 10-graders-sträcket, och lyckas med nöd och näppe. Ändå är jag helt fascinerat nöjd och glad över vädret vi har nu, och med det undersköna Ådalen, mitt Sollefteå, min lilla stad, , som med rätt ”glasögon” på, måste betecknas som paradiset på jorden. Jag hör ofta klagomål denna midsommar, över kyla och regn, och är helt ärligt, totalt oförstående till dessa ”bekymmer”. Nog finns det väl sämre väder runt om i världen ? …och nog finns det väl värre ”bekymmer”.

I många städer likt vår, är det folktomt i centrum, när det är storhelg. Ja visst delvis för att mycket är stängt, men oxå för att de flesta söker sig till campingar, eller ut på landet, och umgås med beska droppar och mygg. Borde inte mygghonorna bli på fyllan en sån här helg, med så många promille i blodet på sin ”mat” ? Lilla caféet var öppet i alla fall, mitt på da’n. När de närmade sig stängningsdags, gick jag ner på golfen, och njöt av all grönska och blomster på vägen ner. Jag lät unga killen som satt där gå hem 1½ timme tidigare.
Roade mig med att skrapa, slipa och måla bangolfhinder gula. Och helt traditionsenligt, men ändock inte förväntat, dök 2 stycken välgörare upp, och gav mig korgen. Och i korgen fanns rabarberpaj, jordgubbar och vaniljsås…. men nubben hade de nog tagit på vägen ned till mig.

””Stackars pojke”, sa hans ömma moder, ”ska han arbeta och slita på själva julafton också.” ”Man måste göra sin plikt här i livet, förstår mamma”,
Ja nu har jag väl inte direkt några starkare belägg för att ha en öm moder, om hon inte ramlat förståss. Det är ju ”kabelbrott” på den ledningen. Och det rör sig om midsommarafton, och inte Julafton. Men det är alls inte synd om, varken Karl-Bertil Jonsson, Eller Kai-Tomas Lundin, och jag jobbar ju på sätt och vis inte. Jag får vara på ett underbart fint område full av glada barn, och smålulliga föräldrar, som har roligt på min… f’låt, våra banor. Sanningen är nog att jag trivs bättre där denna dag, än bland mygg och beska droppar. Min kusin och hustru, kom dessutom ner på beställning med växel, och mosters matlåda, kokad potatis i folie, lax, och nån midsommar-smeta-röra.

”Hur underbart var det, underbart var inte det?”

…. för att citera en av mina absoluta favoritartister: Laleh

Och imorrn är det dans på Sveriges vackraste loge Gussjönoret. Hoppas bara jag får dansa igen, trots att jag var surgubbe andra halvlek förra gången. Nåja … om inte är det ju våldsamt vackert där.