Kategori: Betraktaren

…
Musik !?

Jag har länge musicerat på så kallad ”amatörnivå”. Med det menas i det här fallet att jag inte utövar min musik som profession, och kan leva på den. Det betyder INTE att musiken jag framför skulle vara av sämre kvalitet !! Det betyder väl oxå i all ärlighet att jag inte strävar efter perfektionism, eller felfria, tonsäkra utföranden. Utan mer att förmedla känslor i ord och toner. Detta med musik är ju dessutom högst subjektivt, dvs utifrån betraktarens ögon, eller i det här fallet öron.

Vi lägger som åhörare in så mycket mer än framförandets kvalitet till att börja med. Vi vill nog inte gärna erkänna det för oss själva, men utseende hos artister, utstrålningen som person, klädsel och självförtroendet hos artisten spelar för många stor roll när de med stor bestämdhet att just deras idol är bäst. Ja givetvis har själva röstkvaliteten en bidragande effekt oxå.

Nå det må väl vara en sak att vissa musikkonsumenter går igång på rena toner och tonmässigt felfria framföranden, om än de är utan själ och hjärta. Men det mesta av musiken idag är ju massproducerad, fabriksarrangerad, intetsägande POP-musik. Och det senare sammansatta ordet skall då läsas med största möjliga avsmak. Nu placerar man oftast in blivande stjärnor ett ett fack, och erbjuder dem färdiga låtar som ska fungera efter det fack producenterna bestämmer sig för kan vara mest ekonomiskt lönsamt. Sällan eller aldrig tillåts artister skriva, sjunga och producera efter eget hjärta och egen själ. Vi ser ju massor av de här skapade artisterna utan varken tanke eller musikalisk själ, i tex: Danny, Erik Saade, Molly Zandén, osv.

Men då och då händer det, undantag som ger hopp åt musikaliteten. Artister med integritet och en äkthet i musik och text. Jag tänker på artister som Håkan Hellström, och jag tänker framför allt på Laleh. Laleh som först skulle stoppas i producenters giriga och själlösa händer för att skapa en produkt, istället för människan, själen och artisten Laleh. Men hon vägrade och gick sin egen väg, blev sin egen producent. Och därmed har hon också blivit en av nutidens största artister i Sverige.

Laleh slog visserligen igen stort iom programmet ” Så mycket bättre” där hon tolkade andras låtar, och andra tolkade hennes. Men tolkningarna var hennes. Detta till trots är Laleh bäst som Laleh, och inte som tolkare av andras låtar. Till skillnad från mig. Jag tolkar andras låtar bättre än jag skriver dem själv. Men jag väljer låtar, och jag väljer hur jag vill framföra dem, och jag sjunger dem med öppet hjärta och väl avvägda ordtolkningar, och inte med välslipade stämband och absolut gehör.

Nu finns det ju även ett fåtal artister med välslipade stämband, absolut gehör som sjunger med enorm själ, som Helen Sjöholm tex… och då är perfektionismen ursäktad, till och med om den i slutändan är kommersiell. Själv har jag på min amatörnivå upplevt att människor öst beröm över mina framföranden, ja tom min röst. Och jag har givetvis varit med om folk som jämför mig med Peter Jöback och andra professionella artister utan själ i musiken. Och på så sätt menat att det jag gör inte alls är av samma kvalitet. Men har jag berört endast en åhörare någon gång, med mina texter, mina ord, mina ”oprofessionella” toner, så har jag gjort något mycket bra. Och jag VET att jag djupt ner i själen, berört hundratals. Det tror jag inte riktigt är fallet med Danny, fast han är yngre, snyggare, självsäkrare och mer tonsäker.

Upprinnelsen till detta blogginlägg var ju faktiskt radioprogrammet ”Flipp eller Flopp” Där proffstyckare sitter och jamsar med varann huruvida nya låtar kommer flippa eller floppa. Samtidigt är de siarna helt fast i det kommersiella, i det köpta, i det plastiga, när de siar om framtidens hits.

…
Som en enstaka individ av 742.000.000 Européer, lär mina ord knappast påverka den bakåtsträvande nyfascistiska, nynazistiska vågen som växer sig stark på denna kontinent. Men mina ord, mina tankar, är allt jag har. Mina handlingar, mina övertygelser definierar hela mitt väsen. Så jag förblir inte tyst och ser på när Europa återigen söker orsakerna till egna problem hos människor som avviker från deras religion, hudfärg och sexuella läggning.

Norge…… ett land som var ockuperat av Nazisterna under andra världskriget. Ett land som i nära nutid blivit attackerad av en terrorist med öppet Nazistiska värderingar. Norge är nu mycket nära att gå så långt att de tänker förbjuda tiggeri.
Norge som var ett land som led alla helvetes kval under kriget, under Nazismens förtryck och ockupation. Norge stod enat som nation, påstod man, när Breivik sköt ungdomar på ett socialdemokratisk ungdomsläger. Nu har dessa krafter delvis valts in i regeringsställning, och deras ideer accepteras mer och mer, sakta men säkert, steg för steg.

Israel, landet som gavs till Judarna efter världskriget. Även om det är oklart att det var Engelsmännens att ge. Judarna ett folk som blivit förföljt och mördat till sådana proportioner att en mänsklig hjärna knappt kan föreställa sig fasan. Israel, staten har nu blivit förtryckarna, från att judiska folket en gång var offren. Rollerna är omvända. Och ingen har lärt sig någonting. Offret blir förövaren.

Jag kommer för min värld aldrig förstå ur ett juridiskt perspektiv hur man kan förbjuda fysiska personers ekonomiska ´brist, hur man kan förbjuda fattigdom, hur man kan förbjuda tiggeri.

Men framför allt kan jag ur ett humanistiskt perspektiv aldrig någonsin förstå, hur människor kan se ner på, och distansera sig från medmänniskor på det sätt som nu sker mot romska tiggare. Jag kan aaaaldrig förstå det. Kristdemokrater börjar flirta med dessa tankesätt, i kombination med
klassisk borgerlig öka-klyftorna-politik, för att kravla sig över
4%-spärren.

När en man med kryckor iklädd kostym skyndar folk
fram och hjälper. När mannen går i trasigare kläder, är det bara den
hemlöse som hjälper honom upp, de andra går förbi.

Sakta men säkert närmar vi oss 30-talets Centraleuropeiska värderingar.

Varje steg liknar alltmer ett marschsteg i klapprande stövlar.
Varje hälsning tenderar bli med allt rakare arm rakt ut i luften.
Och varenda Europeiskt land, som under 2a världskriget tvingades se sin befolkning mördas,

tvingas nu se liknande värderingar nästla sin in i demokratins korridorer.

Varför ?

…
Nej ämnet är inte trafik, trots inledningen på inlägget….

Redan som barn försöker ansvarsfulla och lätt beskyddande föräldrar lära sina barn att först inte springa på ställen som kan orsaka olyckor. Sedan kommer första cykeln, skidor, mopeden, lätt motorcykel och till slut bilen. Alla trafiksäkerhetsinstanser talar med rätta om för oss att sänkt fart minskar olycksrisken i trafiken, tillika dödlig utgång av olyckorna.

Lyssnar vi ?, jo till en del ….men många anser sig odödliga, och de som gör det är inte kvar här nere för att få höra ”vad var det jag sa”.

Människan tycks vara fixerad vid att allt måste gå fortare. Och till största delen ligger den villfarelsen djupt inbäddad i den västerländska, marknadsliberala (kapitalistiska) värdekompassen. Konkurrens är själva motorn i kapitalismen, som märkligt nog ändå både strävar mot monopol på marknaden (läs diktatur) och ofta hamnar där, med multinationella företag som blir så stora att de kan köpa politikernas handlande, samt köpa upp annan konkurrens.

Och konkurrens gör att företag strävar åt att allt ska gå snabbare, effektivare. Och det är inte ens bara nr 1 på listan, det är snart det ENDA på listan som betyder något. Människor har blivit produktionsenheter, och är i högsta grad en förbrukningsvara. Man har glömt bort att produktion och utveckling en gång var meningen att gagna människor, och inte att människor skulle förbrukas för kapitalets skull. Det system vi har nu, skiljer sig inte mycket från det Sovjetiska system vi alla är eniga om var förkastligt på den tid det begav sig. Bara det att Sovjetsystemet inte var lika effektivt, och betydligt mer lättmanipulerat.

Bilar går fortare, arbete går fortare, information via internet, och mobiler rusar iväg i en takt vi inte klarar av att hantera, processa och sortera. Vi ska ha mer saker, nyare saker allt oftare, annars kollapsar det kapitalistiska systemet, när ingen ”tillväxt” uppnås. Vi byter mobiltelefoner i den takt de hinner tillverka nya modeller, och datorer blir omoderna och obrukbara inom nå’t år bara.

Licensavtal för gratis mjukvaruprodukter, görs så långa och komplicerade att en överväldigande majoritet av dess användare godkänner dem utan att läsa. Tänk om man gjorde så vid ett husköp ? Ja det finns väl exempel på det oxå tyvärr… det måste ju gå fort.

Internet är vår största informationskälla idag, större än papperstidningar och TV-nyheter. Vi vill ha nyheter så fort som möjligt, så förenklat som möjligt, och vi vill ha de nyheter vi VILL höra, inte vad som egentligen sker och skett.
Fort, fort, fort, enkelt, enkelt, enkelt. Ingen orkar, vill eller ids ifrågasätta internetsajter som finns i miljoner. Orkar, vill eller ids inte ifrågasätta om det är sant det de läser om Islam, muslimer, kristna, Judendom, Sverigedemokrater etx etc…

Och det är klart när en ung kvinna anställd på en av Sveriges stora dagstidningar i Morgonsoffan på TV, förlöjligar bloggen som företeelse som saktmodig och förlegad, i förhållande till tweet och twitters korta, uppspeedade meddelanden, så förstår man ju att det är rätt få som bryr sig om verkligheten omkring oss och sanningen.

Med andra ord är internet och den höga farten i våra liv, ett paradis för högerextrema vilseledda machopojkar och extrema grupper som tror att de tror på Gud, när de i själva verket tror på våld och egen makt.

Det är enkelt i slutändan… ju högre fart, desto värre krock, och desto fler som dras med in i döden.

…
Varje vecka något nytt elände, terror, krig, mord, politikerfusk, maktmissbruk, politisk hänsynslöshet. Nu terroratack i Frankrike mot människor som ritar teckningar.

Jag möter människor som slutat tänka själva, som påstår sig vara
intresserad av politik. Och jag möter människor som påstår sig vara ointresserade av politik, och röstar random-mässigt eller till och med avstår.

Jag tror tyvärr dessa två grupper tillsammans bildar en majoritet av röstberättigade svenskar, ja över större delen av världen faktiskt. Och det är definitivt en fara både för reell demokrati och yttrandefrihet.
Sedan finns utöver dessa 2 sätt, möjligheten att tänka själv, ifrågasätta både information vi matas med, och inte minst ifrågasätta sitt eget tänkande med jämna mellanrum, ifrågasätta sitt eget beteende.

Är jag själv så förbenat bra då, så god och klok och intelligent ? Tillhör inte även jag en av de två grupperna jag i början av inlägget påstår är en fara för demokratin och yttrandefriheten ?

Jo jag är ofta klok, intelligent och god, men inte alltid. Men om jag inte är vaksam glider även jag delvis in i nån av dessa två nämnda grupperingar. Om jag tex slarvar med att kolla upp källor till artiklar jag läser och använder mig av i min politiska analys. Om jag tex blir desillusionerad över politiskt fusk, eller indignerad över politik som inte tar hänsyn till ekonomiskt, socialt och hälsomässigt svagare samhällsgrupper. Om jag inte är vaken och ifrågasätter min omgivning och mina åsikter, så finns alltid risken.

Jag kommer sluta rösta på vänsterpartiet när….

Det finns exempel på maktfullkomlighet, korruption, etc genom hela mänsklighetens historia. Och det kommer aldrig att upphöra helt. Men kapitulerar vi kampen mot detta, så är vi förlorade. Enskilda människor, eller partier som får för mycket makt för länge, blir näst intill per automatik en fara för demokratin, och glömmer sina rötter, glömmer deras arbetsgivare: FOLKET !
När pengarna rullar ner i egna fickor, när politiker och storföretagskompisarna håller dig om ryggen, börjar du hålla dem om ryggen. Så fungerar makt mer eller mindre i hela världen. Det finns inga ”lyckliga slut”. ”De goda” vinner inte till slut, oavsett vilken politisk hållning du pratar dig varm för.

Socialdemokratin har gjort många förtjänster för Svea rike. Arbetarnas parti var det en gång i tiden, om än bara representativ demokrati, vilket bygger på förtroende och kan missbrukas, och nästan alltid missbrukas. Men med makten och rikedomen glömde man bort mycket av sina ideal. För att behålla makten blev de tvungna att kliva rejält åt höger eftersom medelklassen blivit rikare av den solidariska principens politik.

En gång i tiden , på Torbjörn Fälldins tid, då Centern stod för decentralisering, miljöpolitik och nej till kärnkraft kunde jag i tanken lockas till dem. En gång i tiden föll jag lätt för Bengt Westerbergs humana framtoning och tydliga språk. Men jag var ung… och jag var naiv. Och dessutom har centern blivit mer extrem höger i sin politik än moderaterna, och folkpartiet har en major som partiledare som skjutit svensk utbildningspolitik i sank, pga av det ideologiska kriget för rika barns rättighet till bättre utbildning än fattiga barns utbildning, och Sveriges elever rasar på alla listor.

De partier och personer som sitter i makten i Sverige idag, har hävdat att vänsterpartiet är odemokratiskt eftersom de en gång kallat sig kommunister, och andra som kallade sig kommunister i andra delar av världen, har varit odemokratiska. Dessa makthavare och politiker som säger så, vet naturligtvis om att så inte är fallet…

De vet om att de kan förlora makten om det kommer fram att just nu är vänsterpartiet en viktig garant för demokratins fortlevnad i Sverige, och därmed oxå ett hot för deras egen makt. VARFÖR är just vänsterpartiet garant för demokratins fortlevnad då ? Är inte det bara nåt jag påstår för att jag sympatiserar med deras politik ? Det ÄR sant att jag sympatiserar med deras politik i stora drag, men anledningen till vänsterpartiets viktiga position som garant för demokratin är att det är det enda parti som inte suttit vid makten av de sju riksdagspartierna som varit med länge. Och därmed inte som parti har någon egenmakt att försvara.

Jo det finns ett parti till som inte suttit vid makten i riksdagen nu för tiden. Men ett parti som får enorma partibidrag av anonyma givare som vill stänga gränser, som trots en kraftig minoritetsposition agerar för att störta alla regeringar som inte dansar efter deras pipa, ett parti som fortfarande anspelar på rasbiologi i sin politiska analys, kan knappast vara representanter och garanter för demokratin i Sverige.

Den dagen Vänsterpartiet suttit vid makten för länge, blivit maktfullkomliga, övergett sina ideal för makten, vilket med stor sannolikhet kommer ske med alla partier som får makt en längre tid… den dagen överger jag partiet för ett parti som aldrig haft makten.

Men fram till dess är vänsterpartiet oerhört viktigt för svensk demokrati, och jag står upp för det mesta av deras/våra åsikter. Intresserad av politik ? Jo egentligen är du det vad du än påstår, för allt i livet är egentligen politik.

…
Nu har ännu ett år gått, och det har absolut inte varit det värsta av mina levnadsår, men det går inte till bokslut som ett år fyllt av harmoni, kärlek och hoppfullhet heller.

Hade jag struntat att Sverige håller på att bli ett ogästvänligt land, som flirtar med rasbiologin åter igen, så hade kanske hoppet lyst klarare.
Hade inte min hälsa krånglat under året, och mosters hälsa lika så, vilket inneburit några gråa hårstrån kunnat undvikas och en mer harmonisk tillvaro hade kunnat infinna sig.
Hade mitt marknadsvärde vart nå’t att hänga i granen, kanske jag sluppit sitta för mig själv på nyårsnatten och skåla i tranbärsjuice…om det funnits kärlek i mitt liv.

Men det har funnits solstrålar som lyst genom dimman också. Lilla solstrålen Solin har tappat två framtänder nu. Hon har haft och har sådana problem med sin mage, har så ont att hon skriker ibland, det lilla hjärtat. Och hon äter väldigt lite.
Härom dagen när jag fikade på Lilla caféet hjälpte jag henne med modellera, gjorde blommor och hjärtan i olika färger, och försökte peppa henne att äta lite mat. Det gick så där med maten. Jag gick därifrån i alla fall, och fick ett samtal av Solins pappa, att Solin hade varit till honom med min plånbok som jag glömt där. Han sa med eftertryck att det var Solin som lämnat in den till honom. Så när jag kom dit gick jag och pappan fram till henne. Jag tittade på henne och sa:

– Vet du vad som händer när man är snäll, och ärlig och lämnar tillbaks folks plånböcker ?

Hon skakade på huvudet och såg nästan orolig ut, innan jag sa:

– Då får man en peng som belöning för att man gjort rätt !

Och så räckte jag fram en sedel till henne. Och hon kvittrade glatt tack, och sken upp som en tandlös sol med gluggen på övre tandraden, och sprang raka vägen till sin sparbössa och lade den där.

Nu börjar det pangas och smällas ute, champagneglasen väntar på att fyllas upp. Folk träffas och festar i fina festblåsor, och förfriskade sinnen. Avger nyårslöften de flesta inte kan hålla, önskar 100-tals ”gott nytt år” till människor de knappt känner.
Nu är snart Helgerna över, och jag om någon, pustar snart ut och välkomnar vardagen..

Det ska bli skönt när allt är över

…
Plötsligt gick det upp för mig…

Sedan kvällen före julafton har mitt humör gått i sank, och jag förstod inte först varför, även om jag visste några uppenbara orsaker. Så som mitt eget hälsotillstånd, så som min mosters kritiska hälsotillstånd, och all uppbackning och oro detta innebär. Så som en längre tids sömnbrist till följd av dessa.

Julkänslan hade nästan nått ifatt mig, och den Grinchen-gröna färgen övergick så smått i Julrött, på mina kinder, när jag nyligt investerat i ett fotostativ som skulle möjliggöra för mig att ta fina vinterbilder i mörkret, med lång slutartid. När mannen med den kränkta och försmådda julgranen kom ut och surade ner julefriden i Sollefteå, uppbackad av en lejd surgranne, så hade jag bara godhet, skönhet och julstämning i mitt sinne, jag var i ett tror-gott-om-människor-mode. Det i kombination med nära på utbrändhet och sömnbrist, var en kombination som gav den kränkta granens ägare en möjlighet att komma åt mitt humör och mående.

Det var bland annat ordvalet han använde, när jag sagt att det inte var några problem, att jag helt sonika kunde radera bilden på hans känsliga julgran, och dess integritet. Nu uttryckte jag ju inte i det läget just de syrliga orden kränkthet om hans julgran som kränkt vid det tillfället, för att inte hälla ytterligare bensin på en eld som inte alls behövts tändas. Men så här i efterhand, tycker jag att de passar bra…

Ordvalet han använde sig av då att han ville jag skulle: ”ändra mitt beteende”
Och så här i efterhand kände jag att det var ett påhopp på min person, min karaktär, och i hans fantasivärld var jag av sämre karaktär än honom, och han själv i alla lägen den ”rättfärdige”

Jag vet vem jag är idag, jag vet vad jag gör. Mina handlingar är näst intill alltid med god avsikt och omtanke. Om något, så möjligtvis ibland i för stor utsträckning självutlämnande och självuppoffrande. Jag är utifrån mina iakttagelser av denne till själen lille man, helt övertygad om att han inte kan säga det samma.

JAG behöver inte skämmas över mitt beteende och vem jag är. Det är HAN som behöver tänka över sitt ”beteende”

…och skämmas !

…
Trots att jag är relativt anti, utifrån utgångspunkten vad gäller Svenskarnes och västvärldens överkommersialiserade så kallade ”Julfirande” och under stundom utger mig för att vara en ”Grinch”. Trots denna självvalda epitet, har jag från vänner och bekanta vid några jag höra att jag mer är en Karl-Bertil Jonsson till kynnet, än Julfientlig Grinch.

En tänkt stämningsfylld vinterpromenad tar sin början

Intet ont anande, fylld av Julgenerösa ageranden både på kredit och debetkontot i mitt Grinchen-kamouflerade Jule-hjärta, ….vandrar jag ut i en vinterklädd Ångermanländsk småstad, med kameran och nyinköpt kamerastativ under armen.
Fylld av förväntan och inspiration över att skapa vacker konst av Kung Bores dekoration av vinterstaden, samt människors externa julpyntande på tomten, ler jag i hela ansiktet medan mina fötter styr mot vackra Ådalsbyn. Jag vandrar i ett magiskt vackert vinterlandskap och vad Ådalsbyn har att erbjuda mig i vintermotiv, lever upp till mina högt ställda förväntningar, när jag arbetar med lång slutartid i decembermörkret.

Påfyllning av Julehjärtat

Tidigare under dagen före dopparedagen, hade mitt hjärta glatts av att Solin, som jag med hennes mor skjutsade till akuten, två dagar tidigare, nu mådde bättre i onda magen. Så bra att hon hade ett stort smittsamt julleende i ansiktet när jag klev in på caféet för en kopp te, och frågade hur det var med henne. Och glädjen hos stadens främste ramtillverkare när Min vän G bjöd honom och mig på Jultallrik från den Kooperativa butiken, var värmande båd för honom och oss. Det tappra fighting-fejset som min dansvän J visade upp, när jag gjorde en snabbvisit, till henne där hon låg med dropp, och hade infernaliskt ont. Och i allt detta för henne smärtsamma, var det naturligt för henne att le, och önska God Jul, trots att hon får fira den i en sjuksäng utan sina barn. En kämpe utan dess like, att beundra. Och det varma leende mannen utanför Konsum ger mig efter att jag gett honom en nystruken Jenny Lind-sedel, är obetalbart värmande, och hjärtekrossande på samma gång.

Rättfärdig liten. liten man

Men säg den glädje som varar för evigt. Jag får nog efter denna kvällspromenad ompröva min syn på min egen Grinchfaktor, när en människa som jag aldrig i mitt liv sett åstadkomma ett leende som inte är hånfullt, kliver ut på gatan, efter att hämtat backup i form av storväxt granne. Hela hans väsen osade av ”nu-ska här gnällas och bråkas och trilskas” i den för honom självutnämnda rättfärdighetens namn.

Det formligen kryllar av ”rättfärdiga, lättkränkta” rättshaverister i Sverige nu för tiden. Blir man inte kränkt av att bli tagen på bild i ett offentligt sammanhang, så blir man kränkt för att man INTE kommit med på bild. Jag läser i media om att man blir kränkta om det läggs ut bilder på luciatåg för barnen. Man blir kränkt av att lille Bosse inte får vara Lucia i Luciatåget. Man blir kränkt av i princip allt som kan tänkas ……och lite till utöver det.

En kränkt och försmådd gran

Och nu blev denne minst sagt charmlöse man kränkt av att jag fotograferat hans snöklädda gran. Jag menar den var ju inte naken, den hade ju snö på sig 🙂 Inte i min vildaste fantasi hade jag kunnat föreställa mig denna reaktion, från någon enda människa på jorden. Jag har vid några tidigare tillfällen stött på, samt passivt observerat denne lille mans ageranden och förehavanden. Och jag måste nästan tycka synd om honom. Att gå omkring i en sådan torftig hjärtlös värld och vara kränkt och sur hela tiden, kan inte vara lätt. Att som enda glädjekälla har prylar och egendom, utan att kunna tänka bortom sitt eget samlande av saker och likviditet, måste vara förödande för själen, om där fanns någon till att börja med.

Jag sade tidigt att jag kunde radera bilden på hans gran (tänkte, ”radera hans förbannade granjävel”) om han ville. Men han var inte nöjd med detta, utan ville att jag skulle ”förändra mitt beteende” Här hade vi att göra med en oerhört kränkt man, eller försvarare av en oerhört kränkt gran, som blivit skändad genom min hänsynslösa fotografering. Denne småsinte man gav sig inte, han var ute för att sura ner Julen för någon människa, och det blev jag som hamnade i sur-linjen för honom. Man kan ju bara hoppas att han inte för över dessa egenskaper på eventuella avkommor… bevare mig väl.

Från Julvärme till Julilska, och tillbaks till Julvärme

Det slutade med att jag på Tyko-Jonssons-vis kokade av Jul-ilska, istället för som tidigare, när jag gick omkring med ett varmt inlindat Jul-mirakelhjärta.
”Du får INTE se hur filmen slutar”

Men kanske jag har sovit av mig julilskan i morgon bitti.
God Jul alla bloggläsare, önskar en ”Karl-Bertil Jonsson”, som kanske, när allt kommer omkring, jämförelsevis, inte är så ”Grinchig” ändå. 🙂

…
Till en början var jag ytterst ovillig till att införskaffa mobiltelefon, för många herrans år sedan. Men nu är det svårt att vara utan. Sedan blev jag övertalad att skaffa mig en dator. Och nu får jag klåda om den inte fungerar. Och facebook skulle jag aldrig gå med i, men vacker danstjej från Umeå övertalade mig.

Nåja hur som helst, dessa tjänster och artiklar har sina förtjänster, men även baksidor. Visst är jag hjälpt informationsmässigt, och skamligt nog även socialt.
Bara att uttrycket ”IRL” (I verkliga livet) ens skapats, är oroväckande för oss människor.

Jag har även blivit tvungen att lära mig källkritik, på ett internet där vem som helst kan lägga ut text och åsikter, där alltför många sväljer all information som fakta. Och ännu fler medvetet söker rätt på minst sagt tvivelaktiga källor, eller sådana de vet inte stämmer för att påverka folk i den politiska riktning de vurmar för. Det förekommer för visso i alla politiska läger.

MEN…. det är just detta rubriken syftar till.
Det är en överväldigande majoritet högeranhängare och forumrasister som använder sig av dessa möjligheter till lögn, vilseledning, nättrollsverksamhet, spamning av forum osv. Jag har vistats på forum där vänstersidan till 97% stått för sakliga inlägg, och högersidan med brunsvansen SDanhängare spammat, förnedrat, spottat på meningsmotståndare etc. till 97 %. Och tittar man till hur röst antalet är fördelat i politiken, i förhållande till hur många kommentarer som finns på Aftonbladets kommentarsfält, så är högern och brunsvansen SD kraftigt överrepresenterade i fuldebatter, och överhuvudtaget att vistas där. Och detta på en tidning nästan alla av dem påstår sig hata.

Är det verkligen en slump att nästan allt nättrolleri och nedlåtande kommentarer kommer från höger och de ”invandringspolitikskritiska” ?

…
Himlen har öppnat sig, och snön faller mjukt över Julruschen i Sollefteå. En julrusch som jag bara härom dagen, trodde skulle utebli. Men nu kommer de hem från när och fjärran, alla som valt att flytta söderut, eller helt enkelt varit mer eller mindre tvungen för att få ett arbete. Själv ger jag gärna bort mina julklappar idag och året runt, i formatet av omtänksamhet. Samma omtänksamhet som jag blir glad av att erhålla själv.

Och visst kan säkert fysiska julklappar vara en sorts omtänksamhet. Men inte alltid. När folk våndas över vad de ska köpa, över hur de ska hinna, och hur de ska ha råd, då försvinner liksom magin i det hela. En magi som finns i Amerikanska Julmirakelfilmer, men även i vardagen hemma hos oss i lummigt vita, vinterstaden Sollefteå. Att få skjutsa solstrålen Solin och hennes mor upp på sjukhuset när Solin har ont i magen, är för mig en större julklapp än jag kan föreställa mig pengar kan ge. Att hämta kläder till gammal tant på avdelning femton, för hemfärd i morgon, gläder mig mer än om jag fått hundra julklappar, för tusen kronor. Och att få erbjuda bärhjälp till bilen, för villrådig ung dam som inte mäktade med att bära dagens inköp, är bättre för mig än en välklädd julgran, skinka och Kalle Anka på julafton.
På eftermiddagen fick jag en handtagspåse med omtanke av en vän från Langsel. Det gjorde mig glad i hjärtat oxå.

I morgon ska nog jag och G sprida lite Julglädje hos en understimulerad fotograf, i stadens kärna.

…
Nu står Julen åter för dörren, och snön har äntligen lyst upp våra marker och sjöar i norr. Och under stundom känner man sig, som om man vandrade omkring i Mumindalen, under trötta, sovande mumintrolls vinteride. Snön knastrar under mina kängbeklädda fötter, när jag på mörka Ångermanländska eftermiddagen, promenerar mot den affär som en gång i tiden ordnade billigare mat åt sina medlemmar, genom att vara kooperativt. Julbelysningen strålar ödsligt över den lilla energiproducerande, skogsexporterande staden. Jag tittar i tomma skyltfönster på en ur handelssynpunkt, döende gågata. En ensam heltidsöverförfriskad kvinna svär högt för sig själv, och finner att hon själv är den enda som gitter lyssna på sin egen klagolåt.

Julhandeln i Sverige beräknas uppnå den ”blygsamma” summan av 65 miljarder kronor enkom i Sverige i år, och under dessa ”knapra” förhållanden, måste man ju förstå att svenskarna i allt större utsträckning inte anser sig ha råd att sträcka ut handen till människor, vars hem blivit sönderbombade och de som har förlorat halva sina familjer. I min lilla avfolkade stad, blir dock julruschen knappt märkbar överhuvud taget, då många julstressade konsumenter, sponsrar Birsta och näthandeln, framför tynande lokala handlare på orten. Eller märks inte pga av att människor som jag, inte lägger en krona på julklappar, men har gett bort ett antal hundralappar i höst på människor som sitter och fryser utanför matvarubutiker i nöd, med pappersmugg och moloken blick.

Jo jag är fullt medveten om att detta mitt beteende, i ett land där jaget och pengajakten inte bara är normen, utan även det eftersträvansvärda…. kan framstå som en kommunist i osynligt tomtedräkt. Ty i dagens Sverige och Europa, är det fulare att vara solidarisk, än att sympatisera med politiska krafters vars anhängare går förbi en tiggare och bokstavligen spottar på henne. En god vän till mig bevittnade just detta, och det blödde i hjärtat på henne, så hon lade en sedel i muggen, och kramade om den unga kvinnan som vissa anser ”har mage att vara fattig”.

Välsigne dig min storhjärtade vän, från en troende ateistisk kommunisttomte som jag.

Med utgångspunkt från min nyligen akut aorta-opererade, 82-åriga moster inköpslista, inhandlar jag julmat i rätt blygsamma kvantiteter, långt under den genomsnittlige svenskens gastronomiska julfrosseri. Det blir lite sill, kalvsylta, rödbetssallad. Och jag köpte grötris eftersom jag blev sugen på julgröt.
Skinka behöver jag inte köpa separat åt trött, ålderstigen moster, eftersom vi gemensamt investerat i en kvarts gris. Detta år åligger det på mig att under mosters instruktioner, gnida in in julskinkan i lite socker och salpeter. Och dagen efter koka saltlake, för att om några dagar griljera julskinkan. Själv hade jag varit nöjd med Zeunerts julmust och Julgröt vad julköket anbelangar.

Jag är mycket lycklig lottad, som har ynnesten att få bidra. ännu lite mer, nu när godhjärtad mosters krafter tryter pga ohälsa och ålder. Det ger livet mening för mig, oavsett vem jag hjälper och bidrar till. Jag känner mig, mitt i alla politiska, kalla högervindar, rätt privilegierad, som får betyda något för någon…. som jag gör för moster. Då hon betytt allt för mig, då min värld rasade samman för 28 år sedan.

God Jul kära moster !