Kategori: Betraktaren

…
Tävlan

I Sverige, i världen är det mest självklara värderingen att man ska tävla.
Det går inte ens att ifrågasätta utan att bli kallad kommunist och bakåtsträvare.
Det tävlas i matlagning på tv, i bakning, i viktminskning, i modeskapande, i frågesport. Tävlingar mellan avdankade idrottsmän, mellan kändisar som är kända dör att de blivit kända, och ingen förstår varför…. tävlingar i musik, och i de allra flesta fall förnedrings-TV och utslagningar, med folk som baktalar varandra som huvudingrediens.

Det tävlas från dagis, småskolan genom betyg och grupperingar. fortsätter upp i gymnasiet, högskolan och privatskolor. Grupperingar, pennalism, utslagning, översitteri och det magiska förmildrande ordet som slätar över alltihop som något positivt: ”Konkurrens”

Utslagningen och konkurrensen fortsätter i vuxenålder, med vuxenmobbning, utanförskap, arbetslöshet, med sjukskrivningar, våldsamheter, depressioner upplopp som konsekvens och symptom…

Ändå fortsätter vi helt utan självkritik, och utan konsekvensanalys att hylla tävlingsmomentet. Med tävlan kommer vinnare, men även förlorare. I en fotbollsmatch kan man borsta av sig jorden från den leriga gräsmattan, och gå vidare, utan vidare. Men i livet, uppväxten, med självförtroende, självkänsla, ekonomi, tillhörighet som insats är det en helt annan femma.

I slutändan skulle det räckt bra om alla människor fick samma vård, skola, mat i magen, och tak över huvet… sen kunde reinfeldt och hans efterföljande får, få leka kapitalister bäst de ville… o tävla och förnedra varandra…

….
Några minusgrader, och ett efterlängtat vitt snötäcke är vad som mötte mig när jag gick ut på stadens nu alltmera tomma gator. Efter att ha övergett facebooks låtsasmiljö, så har inte min situation på det stora hela förändrats på annat sätt än att jag inte behöver känna dåligt samvete över att inte göra allt som står på, från internets bildbank, förmanande budskap. Och ordspråk om vilken underbar dag som stundar om man bara ”fångar dagen”

Jag är varken mer eller mindre ensam, varken mer eller mindre lycklig egentligen. Bara mer verklighetsförankrad och mer verklig. Många budskap kan finnas sundhet i, men är trött på att få dem kastade i ansiktet, när man inte orkar eller förmår leva upp till den hyperaktiva meddelande twitterstorm om vad varje människa i detalj åstadkommer i sina perfekta liv. Och trött på alla ordspråksspamningar.

Äkthet och jordnära kontakter. Närhet och sorg och glädje i verkliga livet, ord från verkliga människor, hjälp till riktiga människor, hjälp från riktiga människor, riktiga vänner….. det är vad jag föredrar. Och i den mån detta inte kan uppnås pga av omvärldens rusch, livspussel och prioriteringar, föredrar jag riktig ensamhet, före artificiell samvaro.

Jag har svårt att se framåt just nu av förklarliga skäl. Men jag gör mitt bästa för att hitta njutningar och glädjeämnen i nuet. Dock utan att låtsas som om det regnar, när det i själva verket fryser. En lång promenad med två av mina bästa vänner förgyllde kvällens tidigaste timmar. Och det var bra, då ödet, tidigare på eftermiddagen konfronterade mig med en människa som med frenetisk entusiasm förespråkade illasinnat skvaller samt undrade om jag hade ”problem” när jag uttryckte min avsky för skvaller och baktalande av människor.

Diskussionen tog tvärt slut från min sida, när den inhumana, omdömeslösa, inlevelsebefriade människan av honkön, intog en nedlåtande hållning till mig som person, istället för att bemöta argumenten. Jag bytte samtalspartner, samtalsämne till en början, och lämnade värdigt platsen utan att vidare ägna någon uppmärksamhet åt människan….

Jag ger inte syre åt sådant beteende, och konstaterar att det är en potentiell energitjuv, och låter henne återgå till sin kära skvallervärld.

…
Sena nätter…ingen slump.
Det är lättare att hitta distraktion på nätterna, med filmer, och tv.
Lägenheten ser ut som om det varit inbrott, disken växer. Jag
tvingar mig till promenader….. jag måste, annars blir jag insnöad.

Är jag en paranoid hypokondriker ? …

Det beror ju givetvis på vem du frågar. Allting beror på vem du frågar.
Om du i Juni frågade läkaren som inte agerade från början, så skulle han nog svurit på det. Nu ?… nu han gör en pudel, ljuger till förfarandet en aning, för att slippa ansvar. Om det går åt skogen… vem bryr sig om det ? Det är snart glömt och förlåtet alla ”misstag” som gjorts politiskt och vårdmässigt. Inom en månad skulle allt vara glömt, och alla eventuella utredningar nedlagda pga att inget fel går att styrkas. Om det nu ens kostas på en utredning.

Jag blev en gång kallad paranoid av en läkare för att jag påstod att myndigheter läkte information som var under tystnadsplikt. Jag fick det till och med nedskrivet i min journal.
Sen visade det sig att två myndigheter de facto agerat vådligt och spritt vidare rykten, som sedermera förhindrat min rehabilitering. Hade detta vart enda gången i mitt liv detta skett, och jag hade varit en trygg individ, med god känsla för mina rättigheter… så kanske jag lätt kunnat gå vidare, och inte sett mig om efter oförrätter. Men det var inte enda gången, och ”informationen” om än felaktig, följer med i byråkratin och journaler. Så är det paranoia även om man har rätt i sin misstanke ? Nej givetvis inte enligt universell etik. Men universell etik råder bara i teorin, I verkligheten är det den ”trovärdiges” och de ”rättfärdigas” ord som gäller, inte sanningen, eller den utsattes ord. Och trovärdighet och rättfärdighet erhålles genom status och pengar och makt.

Allt ”svar” beror på vem man frågar. Finns inte många i Sverige som ser på USA som en terrorstat, fast de i mångt och mycket gör samma saker som terrorstaten Nordkorea… skillnader finns, men mönstren är lika. I USA torterar man fångar , fängslar människorättsaktivister, visselblåsare, mördar människor med förarlösa flygplan, etc etc …

Reser vi oss upp och protesterar ? Nej ! Ser vi ens på USA på det viset ? Nej ! Varför ?… jo för att vi matas av den information som USA vill att vi ska få. Och för att USA betraktas som ”rättfärdigt”

…
Det blir allt mer tydligt för mig, hur världen, inkluderat det svenska samhället, och i synnerhet under liberalistiska levnadsvilkor, har på alla områden gett sig speciella mer generösa spelregler i livets spel. Detta är dessutom medvetet då de anser sig vara bättre och mer värdefulla människor än de mindre bemedlade, arbetarna, sjuka och arbetslösa.

Det är som att spela Monopol med olika regler, regler som gör att de alltid vinner.
Om de kliver på Normalmstorg och måste betala för sig, så finns det specialregler för dem, som gör att de slipper, och i slutändan förmodligen tar över tomten.
Jag tror det var Oscar Wilde som en gång sa något i stil med: ”Om det skulle göra någon skillnad att utnyttja sin demokratiska röst, skulle de aldrig tillåta demokrati”
Det är inte ordagrant, men andemeningen var denna.

Och precis som i diktaturer som Nazistiska Tyskland, så vilseleder man folket med desinformation och propaganda, man gör om språket. Kallar minskade rättigheter för arbetstagare för ”flexibilitet”, döper om sig till ”arbetarpartiet” Har tagit bort en bokstav och vill få folk att arbeta så billigt som möjligt, för deras förmögenheters väl.
Man använder ordet ”kommunist” om vänsterpolitik, för att hindra solidarisk, miljövänlig, och samhällshomogen politik att få luft under vingarna. Man jämför med Sovjets överstatlighet samtidigt som Moderaterna själva inte vill redovisa varifrån de får sina partibidrag, samtidigt som de kommit undan med att avlyssna sitt eget folk och mörklägga processen, även för riksdagens oppositionspartier, samtidigt som man valt och manipulerat fram ett medlemskaqp i en monetär union, som på alla plan är mer lik Sovjet, än något annat. Något som deras ”värsta skräck” ”kommunistspökena” Vänsterpartiet motsäger sig.

Det paradoxala i allt detta är att det med all önskvärd logik och befintliga fakta, är vänsterpartiet som är minst korrumperat av alla. Varför ?
För att vänstermänniskor är godare och bättre än andra ? Njä … inte riktigt så, även om många goda människor väljer vänsterpartiet. Det är i huvudsak pga att V inte sitter i regeringsställning, och inte har gjort, och har på så sätt utöver sina goda idealistiska ideal, inte på samma sätt blivit utsatt för makten frestelser.
Låt oss säga att vänsterpartiet skulle med sin tydliga solidariska politik få 40% under en tioårsperiod. Så skulle de med stor trolighet oxå råka ut för de frestelserna och falla för dem, med korruption, och roffa åt sig, precis som Alliansen gjort, precis som Sossarna har gjort, och övergivit sin själ för makten, likväl center… ja alla som haft makten. Och om det skulle ske, skulle jag överge vänsterpartiet, för det parti som i realiteten står i opposition då. Men för nu är det vänsterpartiet som är enda oppositionsparti, såvida man inte vill ha en främlingsfientlig politik.

Speglar sig i bemötandet inom vården

Jag har blivit alltmer övertygad om att det råder olika spelregler, och att ”ansvar” inte gäller alla, detta sedan jag råkat ut för både övergrepp från myndigheter, och massor av nonchalans, ignorans, och översitteri från vården i samband med min borttagna leverfläck. Det blir viktigare för den felande läkaren att avsäga sig ansvar och förbättra sin position, än att ta ansvar för sina beslut och misstag.
Hela det hierarkiska systemet går ut på … i alla led, inom vård, politik, och företag, att de ansvariga skall slippa undan ansvar, och inte vara kontaktbara. Alliansen tex har själva inte erkänt sig ansvariga för någonting de genomfört under 7 år.

Detta med hur tex jag blir bemött i våden är ingenting slumpmässigt, det är VAL vi gjort över en längre tid, värderingsval, politiska val, ekonomiska val. Vi har valt i riksdagsval att det är viktigare att få en tusenlapp mer i månaden, än vård och äldrevård, skola etc. Minskade resurser till landsbygd, indragningar av skolor, sjukhus. Apotek som inte tillhandahåller nödvändig medicin på landsbygden, för att borgarna privatiserat apoteken, vilket gör att det ”lönar sig bättre” att satsa på kommersiell medicin, istället för vad be3hovet tränger hos medborgarna på landsbygden. Dessutom innebär det nedläggning av apotek på landsbygden.

På det hela taget går det att mer eller mindre förtydliga och exemplifiera detta påstående om spelets regler, och översitteriet med hjälp av något som kan tyckas vara extremfall… men attityden och gemensamma drag, går igen i hela samhället.

Borgarbrackorna som var så förmögna att de kastade ur sina fickor mängder av guldtior på golvet på en kommunal skola, varpå arbetarbarnen började plocka upp dem, och borgarbrackorna skrattade hånfullt.

De anser sig vara bättre. I deras värd är de högre stående varelser. Egentligen inte alls långt från den människosyn Adolf hade. Ingenting kommer förändras förrän vi tar fram människor som inte tror att vissa är mer värda än andra. Och det finns bara ETT parti idag som står för de värderingarna… vänsterpartiet.

…
Till en början vill jag bara klarlägga att alla vänner och bekanta som på något sätt läst, deltagit, känt med mig i mina inlägg…. uppskattas, som ett bevis på att ni bryr er om.
Med detta sagt så vill jag tala om lite grann mitt perspektiv i det hela, och klargöra lite hur jag tänker, känner, och vad som är mänskligt.

Tex så händer det att vänner, bekanta och även obekanta brukar prata om att inte se sig själv som ett offer, och kanske antyda lite att det är det jag gör.
Och återigen, jag är övertygad om att avsikten är god, och ibland kan det tom vara gott att höra saker man inte vill höra, liksom väcka sig ur en passiv dvala.

Men som med allt finns det alltid olika utgångspunkter och synvinklar på livet.
För det första är ingen människa likadan, ingen människa är lika stark, och ingen människa har samma möjligheter. Det finns dom som påstår det…. men de är inte helt uppriktiga. Avsikten och inställningen är god, men utgången och verkligheten kan vara en annan.

Tex ”rådet” att ”se positivt” på tillvaron, kan ibland landa fel, även om det i sak kan vara både rätt och fel. En sak att begrunda i detta är att tex jag i detta fall redan gör detta i den utsträckning jag klarar av och i den utsträckning det är uppbyggligt, även om kanske inte mina blogginlägg ger den bilden. Men de är ju till för att ventilera, och ger inte hela bilden.

För ett harmoniskt liv innefattar balans, och om balansen rubbas, blir det större vågor på sjön, djupare dalar, och mer differentierande frekvens. Dvs att en människa som lyfter blicken mellan dalgångarna, och tvingar sig att le och socialisera, är hälsosamt, även om det inte nödvändigtvis löser de FAKTISKA problem man för tillfället har.

Men att se positivt på saker till den grad att man både förnekar problematiken, och förnekar den sorg som oxå är reell och en del av att leva … kan vara direkt skadligt, lika skadligt de facto, som att gräva ner sig fullständigt. Och fallet från den skapade illusionen eller skapade platån kan bli stort…. för stort ibland, med fatala konsekvenser.

I de stunder när jag inte är i den djupaste av dalar kan jag först med både hjärta och hjärna, de goda avsikter, och den uppriktiga välvilja dessa råd egentligen avser. Men i de stunder man är allra längst nere, så är du helt enkelt bara ledsen och orolig, arg och förtvivlad…. och då anser jag att man måste få vara det, och att det inte innebär varken avståndstagande eller minskad kontakt och närhet.

Jag är också medveten om hur svårt det är att förhålla sig till problem och sorg för människor, inkluderat mig själv. Det finns stunder då jag har nog med mig själv, och inte klarar av att vara det stöd jag skulle vilja vara, till varje medmänniska som ber mig… och då är det så. Detta innebär inte att den som behöver mig gör något fel som uttrycker sina behov…

Men nå’n stans verkar insikten om att det kan handla om döden, vara frånvarande. Och att ”positivt tänkande” ”ta sig i kragen” ”samt att inte inta offerrollen” …. faktiskt inte alls påverkar utgången av en eventuell osynlig fiende i ens kropp…. som den jag faktiskt har fått reda på att jag fått… men inte hur allvarligt och långt det gått. 6 månader är enligt mig en oursäktligt lång tid att vänta när det rör sig om spridningsrisk… dvs det handlar inte främst om oron, som i sig är en bitch, utan det handlar i första hand om spridningsrisken i och med att tiden går.

Således känner jag en enorm frustration och besvikelse, som understundom, pga den långa tidsaspekten övergår i förtvivlan och uppgivenhet. Och därav önskemålet att det fanns hjälp att tillgå, som kunde driva på processen.
Själv ÄR JAG redan drivande, så till vida att jag vid flera tillfällen påmint och, krävt behandling. Ändå tar det så lång tid som det gör…. det finns helt enkelt begränsningar i både ork, och vilken auktoritet jag har som vårdtagare utan social status… för att uppnå en effektiv kamp mot vårdapparaten.

Låt oss säga att en läkarhustru, eller en politiker fick på armen det jag fick. Är det någon som på fullaste allvar tror att detta skulle tagit den tid det tar ? Givetvis inte är det uppenbara svaret. Och varför ?

Jo för att de har både någon som pratar FÖR dem, samt att deras ord lyssnar man på.

”Ingenting är omöjligt för den som har viljan” skulle vissa påstå som en sanning

Ingenting är omöjligt för en människa som inte behöver göra det själv…

är också en sanning

…
Är det en slump ?
Är det enstaka individuella tillkortakommanden ?
Ja vi vill väl gärna tro det, men jag börjar tänka på det här bemötandet. Och jag börjar mer och mer förstå att det är mer beräknat och accepterat än jag och du vill förstå.

6 MÅNADER !!!…. och väntan är inte över, på en sjukdom som i värsta fall tar mitt liv.

Tror någon att väntetiden varit lika lång, och förfarandet lika dåligt hanterat om jag vore en politiker, VD för ett företag, eller för den skull en läkare …?
Självklart inte…

Det är tydligt hur vi inte bara accepterat klassamhället, som gör oss olika värd, och får olika prioritering. Vi har inte bara accepterat det… utan även aktivt röstat fram detta samhälle, där inget ansvar utkrävs varken rikspolitiskt av de som anser att om man har pengar ska man kunna få bättre vård. Inget ansvar krävs av landstingspolitiker, kommunalpolitiker.

Det är nämligen skatter som betalar för välfärden, och skattesänkningar har gjorts i 7 år nu, och folk är ju väldigt nöjda med några fler tusenlappar i plånböckerna….

Själv tänker jag på det, på hemvägen, när jag blir nekad borttagning av misstänkt cancerfläck pga att det inte finns någon personal under sommaren. Men det känns ju bra för mig att veta att de som har bäst inkomst får några tusen mer, och mer än låginkomsttagarna, när jag får gå ifrån sjukhuset med det som visade sig vara Malignt melanom, utan åtgärd.

vi har accepterat och skapat ett samhälle som anser att det ska ta mer än 6 månader för vissa, och omedelbar vård för andra… och den människosynen åtnjuter fortfarande mer än 90 % av politiska stödet. Så är vi utan skuld till detta ?

Överlever jag detta skall jag starta en hjälp/grupp/förening på facebook, ett medicinärt medborgargarde för den som inte orkar slåss för sig själv… nån som är en finne i röven på vårdapparaten, politikerna och de som demonterar vården för de mest utsatta…..

Cancerforskning lägger vi ner mycket pengar på i välgörenhet, men om vi inte vill betala skatt så att forskningsresultaten kan tillämpas på behövande … är inte det något felprioriterat ?… vilken nytta gör forskningen för de som inte får adekvat vård i tid ?

…
Starkast överlever ?

Starkast överlever, brukar förespråkarna för ett ojämlikt samhälle ofta prata om.
Man hänvisar till naturen, att de svaga individerna inte är livsdugliga, och därför förgås av sjukdom eller rovdjur.

Det finns många problem med den jämförelsen. Ett av problemen är att de som starkast förespråkar denna sorts ojämlikhet, inte skulle klara sig många dagar i det vilda, som de jämför med. Inte många av oss skulle det, men de skulle förmodligen gå under först, när inget arv och färdigserverad mat står på bordet… och hux flux har förutsättningarna och själva kriteriet för vad stark innebär vänts uppochner.

Ett annat problem med den jämförelsen med naturens hårda lagar, är att de inte vill erkänna att stora skillnader, klyftor, socialt utslagna skapar element som de själva skapat, och ser som något främmande och ondsint… och vill bli beskyddade av polis och rättsväsende …. ska de ”starkaste” individerna, de mest lämpade behöva beskyddas från de ”monster” deras arrogans och högmod skapat ?

Motsägelser och kontraproduktivitet

Det finns starka motsägelser och mycket kontraproduktivt med den oreglerade frisläppta marknaden oxå. Märk väl de ordval som uppfunnits av nyliberalisterna ”oreglerade” … ett annat sätt att uttrycka det är anarkistiskt, laglöst.
De stora multinationella bolagen påstår sig hylla en fri marknad, samtidigt som de strävar mot 100% av marknadsandelarna…

Tillväxt

Ett annat motsägelsefullt begrepp inom den laglösa marknadsekonomin är ”tillväxt”. Idag är det något fullkomligt självklart som inte får ifrågasättas ens, utan att du därmed kallas kommunist, och med det då per automatik är massmördare… ja det låter absurt, men så ljuder det borgerliga debattklimatet idag, för att undanröja alla former av solidaritet med de ekonomiskt och socialt svaga länkarna i samhället. ”Tillväxt” är något som bygger på att andra får det/har det sämre än oss, Världen är ett enda stort pyramidspel idag, när kapitalismen regerar.

Dessutom är Jordens tillgångar ändliga… dvs KOMMER TA SLUT.
Men det faktumet trollar nyliberalisterna effektivt bort med sin påstådda tilltro till utveckling och innovationer, utan att för ett ögonblick beakta vad dessa innovationer och uppfinningar gör med moder jord, dricksvatten, växtlighet …och i slutändan vår egen hälsa. De står lika förvånade inför det faktum att sjukdomar som cancer ökar lavinartat,…. som Stockholmarna gör varje år det faller vita flingor

Valfrihet ?

”Valfrihet” är ett annat illusionistiskt trick man använder sig av. Jag synar ordet och påståendet relativt enkelt ur flera synvinklar.

Är det verkligen ”valfrihet”, när det finns så många TV-kanaler att det är omöjligt att göra ett relevant val ? När samma TV-kanaler sälj i paket, så du får med en massa skitkanaler ? Är det verkligen ”valfrihet” att ha att välja på 100 olika sorters schampo i hyllan på Konsum, när det är så tidskrävande att försöka förstå skillnaderna på dem, och när det dessutom inte går att läsa sig till skillnaderna eftersom alla är bäst, enligt egen utsago.

Är det verkligen ”valfrihet”, att i en djungel av spekulationer välja vilka fonder man ska satsa på för att få en trygg pension, när dessutom det slår väldigt olika hur mycket pengar man kan lägga undan ? Är det verkligen ”valfrihet” att måsta syna energibolagen varje månad för att hitta lägsta priset, när det ändå har krånglats till så mycket med prissättningen och avtal att det är mycket svårt och tidskrävande för gemene man att sätta sig in i det tillräckligt för att verkligen kunna göra ett val …

Är det verkligen ”valfrihet” att bli terroriserad av telefonoperatörer dagligen med erbjudanden, som ständigt förändras, och där alla vill binda en för längre perioder ?

Är det verkligen ”valfrihet”att varje dag bli bombarderad med reklam via TV, tidningar, mobil, gatupratare, reklamaffischer etc etc ….?

Nä fan tror det är dags att återinföra EN TV-.kanal, ETT schampo, ETT energibolag, En teleoperatör, ETT statligt apotek…. så jäkla less på borgerlighetens lögner om ”valfrihet”

….
Alla som blivit trampade på, alla som fått den nedvärderande blicken, alla som inte varit tillräckligt framgångsrika, duktiga och korrekta, alla arbetslösa och sjuka… vet vad jag talar om, vilka jag talar om…

… de ”rättfärdiga”

De existerar inom alla samhällsklasser, alla kön, alla åldrar.
Ibland ser du de i form av en pompöst, överlägset, jäsande småbarnsmamma med näsan i vädret, full av egensinne och fördomar. Ibland är det en slipsbeprydd herre i kavaj, som går utåt med fötterna och rak i ryggen, och med ett hånfullt självsäkert hånflin på läpparna.

Ibland kan det vara den nyutbildade som just fått en titel och några tusenlappar mer i månaden….. det finns lite varstans dessa moralistiska rättfärdiga, fördömande personer, och alla har de det gemensamt att dom tänker ”Jag har minsann klarat av det” ”Det är bara att ge sig fan på det så går det” osv.

Att folk inte gillar mig som person, har jag ej längre några större problem med. Jag har insett att så är det i livet att man inte kan gilla alla, det gör inte jag heller. MEN jag anser mig inte vara mer värd en person som inte klarar av lika mycket som jag, vad än det gäller … DÄR skiljer jag mig från de ”rättfärdiga”

Jag inser väl att i vissas ögon kommer jag aldrig vara riktigt accepterad, och det är fine för mig…. men vilka fattiga liv de lever de ”rättfärdiga”, ”duktiga”, moralistiska, nedlåtande pengamaskinerna ….

….Så där ja …. nu har jag burit min mask en dag till.

Jag oroar mig för det värsta, och jag litar inte fullt ut på läkarna. Jag har väntat i sex månader sammanlagt nu, sedan jag först kom till dem och påpekade att jag ville ta bort leverfläcken. Då gick det inte alls … det var i början av sommaren, och jag fick höra att det inte fanns personal på lab för att undersöka …

Jag propsade, men fick nej.

Sedan kom jag tillbaks i September, och sa att det hade förändrats, vilket det inte gjort, men jag var angelägen om att få bort det och undersöka. Läkaren såg less ut när han såg mig, och då tog han bort den i början av september. Sedan tog det över en månad innan jag fick nåt svar ….

Då pratade han om blodtestet jag gjort samtidigt för allergitest… i ca 10 minuter, för att sedan i slutet tala om att det fanns ”lite malignt Melanom”
Han försäkrade mig om att det inte var farligt… och jag frågade honom igen, och han försäkrade mig igen. Men man skulle skicka det till ett annat lab som skulle avgöra om de behövde ta bort mer för säkerhetsskull …

Det tog ytterligare en månad, och då fick jag veta att det skulle ta bort mer ”för säkerhetsskull” Och att jag skulle få remiss till kirurgin i Sollefteå. Det skulle ta 2-3 veckor…. När det gått 3½ vecka ringde jag igen, Remissen skickad till Kirurgin, men Jag har ännu inte fått någon tid för ingreppet…

Nu har jag känningar i armen där fläcken var… det molar lite emellanåt, och jag är orolig, och ledsen…

Ska man behöva göra inbrott på sjukhuset och skära i sig själv och skicka iväg det där j-a provet ?

Vad om livet tar slut ? … och det är för att jag blivit nonchalerad ?
Jag är så jäkla ledsen och arg…. deppig om vart annat .. livet har stannat upp, och jag tänker på det hela tiden…. trots att jag gör allt för att tänka på annat oxå.

Jag känner att jag vill leva längre än så här…. Jag har så mycket ogjort.
Tex har jag inte träffat min kärlek än…

…
Under stundom har jag i mitt liv haft så mycket ord inom mig. som trängt på och velat ut i det fria, ut till läsare och till folk som lyssnar. Eller bara rätt ut i cyberspace.

…men ibland som många stunder nu för tiden är jag utan ord.

Någonstans där uppe bland stjärnorna sitter min far. Någonstans i Stockholm sitter min Mor, likaså mina bröder….. på varsitt håll. Min mor har sagt oförlåtliga saker om mig, som nyligt kom till min kännedom. Saker som får den mest kallsinnige att rysa av obehag, och dessutom från en mor. Och detta mitt uppe i bekymmer utöver detta som jag aldrig tidigare mött….

Under lång tid har jag arbetat bort den ilska jag känt över andra begångna svek från den som skulle närt mig. istället för tärt på mig. Men nu träffade de orden illa … mycket illa, och jag tog mycket illa vid mig. Jag tänker inte upprepa dem här, då det vore att ge näring åt dem, och jag väljer att inte ägna tid åt de andra yttre och inre svårigheterna jag går igenom…då jag känner att upprepande av något jag har svårt att påverka som i detta fall, bara gör mig än mer ledsen och uppgiven. Men …

.. Jag väljer att prata om hur jag känner och tänker, det är den enda ventil jag har, om så ingen skulle läsa eller reflektera över det… så tänker jag ändå inte gömma mina känslor.

Nu tog tröttheten över… och jag ska snart försöka sova lite … godnatt medborgare och vänner.