Kategori: Betraktaren

Detta i kursivt, skrev jag på Facebook, och klippte in hit nu, fortsätter på det efter det kursiva

Det är ändå fascinerande och minst sagt oerhört skrämmande hur fallet Assange har skötts av Sverige, England, USA, och Ecuador. Hur folk i Sverige som var övertygad om Assange låga värde som man och människa, anklagade Assange för paranoia för att han var rädd att bli utlämnad till USA och riskera livstids fängelse för att ha AVSLÖJAT MORD !

Dessa mord från USAs militär, har vi sett med våra egna ögon, det är otvetydiga bevis, att militärer skjuter ned obeväpnade män.
Ingen är mig veterligen åtalad för dessa mord. Assange som avslöjade dem, riskerar livstids fängelse om han blir utlämnad till USA. Något den svenska kvinnliga åklagaren inte ville ge några garantier för att det inte skulle ske nån utlämning. Nu sitter Assange ännu fängslad, och USA, och dess allierade (som är många) Sverige inkluderat, gör allt i sin makt för att bestraffa det fria ordet, journalism, och avslöjande av internationella avrättningar, i det här fallet utförda av USA.

Sveriges agerande på juridisk nivå, och regeringsnivå, har möjliggjort detta rättshaveri, allt pga en medvetet felaktig hanterad arresteringsorder. Och anklagelsen var i sin tur ”våldtäkt”. Vilket senare har i andra sammanhang benämnts som ofredande och olaga tvång. INTE våldtäkt. Man behövde en avskyvärd anklagelse för att få honom att framstå som tillräckligt avskyvärd för att efterlysas internationellt. Inte ens dömda våldtäktsmän, där bevisning och erkännanden gjorts har kunnat sätta en sådan internationell process i gungning.

Assange var tillgänglig för intervju både i Sverige och i England, för svenska åklagare, och åtal hade tom lagts ner av en kvinnlig åklagare initialt. Nu har USA begärt honom utlämnad, precis som Assange var rädd för. Vad säger de svenskar nu som kallade mig och Assange för foliehattar för att ana detta scenario ?Här står vi alltså och ser på när en JOURNALIST avslöjar mord, och blir den jagade, den fängslade, den misskrediterade … medan mördarna inte bara går fria, utan framställs som de med rätten på sin sida.Är det ingen som kanske pudlar lite nu då åtminstone, angående Assange ?

Forts:

Det jag ovan skrev om rörde till största delen kritik mot regeringar och advokater.
Men jag blir även fortfarande förvånad och upprörd över hur medborgare
reagerar kring saker. ärenden utan att ha nån som helst aning om
vad som skett. Där skiljer jag mig faktiskt till det bättre. Till ex i kommentarsfälten
på DN i en relativt färska artikel, skrivs bland annat följande:

Marianne.S: – ”Visst är det konstigt att man till varje pris försvarar en våldtäktsman, det är inte konstigt att det ser ur så här i Sverige med den inställningen”.

Min motfråga är ännu inte besvarad av henne, den löd:

– Vilken våldtäktsman försvaras av vem vilka ?

Per-Olof J:
– ”Är det inte dags för Assange att möta rättvisan nu? Klart han är rädd för att utlämnas till US, men hans rädsla är väl inte mer värd än alla andra brottslingars som är ”rädda ” för rättvisa.
Tonläget är högt inom framförallt vänstern, som vanligt (orka) men vad hade hänt om han begått liknande brott i Sverige? Tror ni spionage och frivolt hanterande av hemliga uppgifter är tillåter här??”

Det här tankesättet, sättet att uttrycka sig, sättet att ta till sig ”nyheter”,
hitta på egna sanningar hos gemene man, skrämmer mig,
och är nästan viktigare att bekämpa än politiska åskådningar.
För folk tycks inte längre klara av att kunna tänka en egen tanke,
utan låter sig villigt luras av allehanda mediala drev, artiklar, sociala mediers
massdesinformation, och regeringars dubbelspel.

Det första exemplet har M, redan utnämnt Assange till ”våldtäktsman”.
Dvs hon bemödar sig inte ens att lägga till att han enbart skulle vara misstänkt
våldtäktsman. De flesta klarar inte längre av att göra skillnad på
misstänk och dömd. Dessutom så långt jag vet, är han
inte ens längre misstänkt för det brottet. Och sånt går att ta reda på innan
man som enskild medborgare agerar exekutive social-medial bödel.
OM man hade velat… men det är lättare att bara döma … utan nån koll.
Det vettiga i det här fallet är att fördöma all form av våldtäkt, dvs HANDLINGEN.
Eftersom inte ens rättsväsendet finner att det finns tillräcklig grund att
vidare utreda fallet om Assange och påstådd våldtäkt, för att de inte har tillräckligt
med fakta, eller styrkande. Hur ska då Marianne som varken har tillgång till nåt polisförhör,
eller heller hon var på plats i det sovrum som det som påstås skulle skett ev ha skett,
hur ska då hon veta det ? Men det hindrar inte M, från att vara säker på det ingen vet.
Och dessutom skriva om det i kommentarsfält i en stor tidning.

En sån gång undrar man om M är gift., eller har en vuxen son,
om hon tycker att bevis är lika oviktigt om nån av dessa skulle
bli anklagad ?

I det andra exemplet, har vi en person som med starka ordalag
går in och försvarar rättsförfarandet. Med utgångspunkt att han är
en spion, och samma ogrundade resonemang som M i första exemplet.
P-O här, vet tydligen även han saker som inte ens nationella säkerhets-
organisationer kunnat få fram nån bevisning för. Så vida inte P-O
anser att det är spionage att avslöja massmord.
Vilket de facto FINNS bevis på att Amerikansk militär begick.
Och vad gäller Assange rädsla att bli utlämnad, så återigen kallar
P-O Assange för en brottsling, fast han inte är dömd för något. P-O
kanske anser att starka militärmakter har rätten att mörda folk utan
att bli störda av sanningsenlig journalistik.

Kanske P-O inte skulle ha nåt emot att själv bli kallad brottsling,
och bli utlämnad till risk för livstids fängelsestraff. Vad ?
”P-O är ju oskyldig”… ja just det, men kanske nån i något kommentarsfält
har kommit fram till att han inte är det, för att nån har sagt det.
Och P-Os rädsla ”är väl inte mer värd än andra brottslingars rädsla”

…
Människorna voro dock av differentierande slag,
i denna affärsdjungel. Fast med 10 gemensamma
nämnare: ”köpa. köpa, köpa. köpa, köpa. köpa, köpa. köpa,
köpa. köpa”. Men det är inte dem det är fel på, det är mig !
Jag som programmerar in i hjärnan att INTE köpa.
Om alla hade samma inställning som jag, så kraschade
tillväxt, miljardärs-drömmar, moderata samlingspartiet,
samt julreor med icke nedsatta priser. Och vad skulle vi då
göra med våra liv ??? umgås eller nåt kanske ? nääää
det är mig det är fel på !

Då och då, undrade jag om en svensk populär sci-fi-serie
hade blivit verklighet, när mina av intryck trötta,
och förvirrade ögon, fick syn på unga tjejer, kvinnor …
eller var det ”hubotar” jag såg. Deras ansikten voro uttryckslösa,
med nå’n slags konstruerat överlägsen min, framkallad
av ”skönhetsprodukter”, hårfärgning för tusentals kronor i månaden.
Det var på riktigt en mask de bar… på riktigt. Lagren var så tjocka
att man kunnat tagit tag i en flik, och rivit av masken.

Man fick intrycket att de var lika sminkade, nedanför ansiktet,
men som tur var, så exploaterades inte huden där lika mycket,
i höstblåst, + 5 grader och regn. Nej dessa delar av kropparna var
täckta med Spandexbyxor, eller andra typer av ”mummelbyxor”,
där varje kontur avslöjades. Konturer som formats på gym, och med
fettsugning eventuellt, samt i värsta fall lite plastic pudding.
Och de små fossingarna var täckta av svarta stövlar med mycket
höga klackar. Men ögonen voro helt uttryckslösa, utan liv.

Men det fanns äkta människor mitt i vimlet oxå. Om än tillfälligt
hypnotiserade av köpfrossa. Av alla sorter. stereotypen
av den svenske mannen, med stor fet prilla, hängiga jeans,
uttryckslöst ansikte (det är manligt). Det fanns gamla gubbar som var äldre än mig
som inte egentligen heller tillhörde den här världen, men hade ett osynligt
koppel med halsband runt nacken, och en köp-stinn tant släpande
på honom och ryckandes i kopplet då och då,

– ”kom nu Sture, vi måste in på Kappahl !!!... tycker du den här blå blusen är
fin Sture ?
– Ja den är fin !
– Finare än den vita Sture ?
– Den vita är oxå fin !
– Ja men vilken är finast ?
– Den blå är finast !
– Ja .. men ..nä jag tar den vita !
– Okej !
Sture trodde att Sture lärt sig till nästa affär.
– Stuuure … du måste komma o vara smakråd nu Sture !
– Jahapp.. jag kommer !
Tycker du den röda eller rosa kjolen är finast Sture ?
– allt du väljerär fint gumman !
– ähh dig går det ju inte att fråga om smakråd !!!¤#&%)/=


Ibland hade damorna bundit fast dem med det osynliga kopplet vid
en bänk utanför butikerna, tills de var klara. Ja…lite som människor
gör med hundar där hundar icke är tillåtna.
På tal om hundar ja…. Medan jag var ute och var fördomsfull
över människorna i en för mig obegriplig värld, jobbade min vän Åsa häcken
av sig uppe vid djuraffären, och tog kort på hundar
som hoppade omkring och inte ville sitta still.
Till husse-och-matte-kommandon som: ”Sitt, sitt bredvid, sitt bredvid Viggo,
Sitt, sitt bredvid, sitt bredvid Viggo” ”Gå inte iväg, Hugo, stanna där, Hugo
…Hugoo… FYYYY… Huuuugoooo !! Och duuuktig Karo, duktig ååå naaaaaw
va fin ”

Jo Åsa hade det hon gjorde, jag slank in med lite vatten
och annan proviant, och sedan ut i djungeln igen. Ville ju inte
distrahera de stackars jyckarna mer än de redan var, genom min
närvaro. Och dessutom höll jag på att utforska djungel och dess varelser.

Jag skulle dessutom kunna grotta ner mig i en massa produkter och ifrågasätta ungefär
90 % av dem, och deras nödvändighet. Men det får bli ett projekt för en tråkig dag.
Nu skiner solen och jag ska ut på den underbart ”döda” staden, utan köphysteri, och tomt gapande skyltfönster.

…
2 mil till i mina skor

Jag tror banne mig jag gick nästan 2 mil idag.
Det måste jag ha gjort, för jag gick i 6 timmar på Birsta

Mitt i djungeln

Ensam vandrade jag ut i affärsdjungeln, bland avgaser och tät
trafik, och hösten blåste kall med regnet. Jag kände mig lite som
en Alien i en främmande värld här. Inte för att jag aldrig sett
tät trafik förr, jag menar jag är uppväxt i Stockholm. Men jag har
ju länge levt på lite och ingenting, och världen
där utanför, med verkligt köp, slit och släng, och allt mer hänsynslösa
försäljningsknep, allt sämre kvalitet, allt mindre förpackningar
och allt mer onödigt lyx… den världen … är inte min värld.
Och människorna i den, känns lite som Jetsons fast den tecknade serien
var gjord långt tillbaka.

Avgaspromenad

Jag ser mig fascinerat omkring, på människor och varor,
när jag påbörjar min 6-timmarspromenad bland människor
o rullande celler som spyr ut avgaser. En sån cell, på 4 hjul som jag faktiskt
fraktades till den där världen, den här dagen. De lever sina liv i bilen,
i mobilen, framför datorn.

Va ??? borstar du tänderna med vanlig tandborste ???

Och på elektronikaffärerna radas upp varor
som får den moderna människan att framstå som totalt hjälplös,
och faktiskt lite dum i huvudet. Vad sägs om el-tandborstar ?
I hela mitt liv har jag borstat tänderna med en vanlig tandborste.
Men så kom någon på idén att om folk blir intalade det tillräckligt ofta
tillräckligt länge., så kommer de förstå att det inte är så bra att borsta
tänderna med vanlig handkraft längre, utan det måste till en maskin för det.
Och … hörrni… den maskinen kan man sälja dyrt. Och då blir det tillväxt,
osså hittar vi på nya produkter vi inte visste att vi måste ha.

Det fanns så mycket folk behövde, som de inte behövde

Jag har aldrig någonsin sett så mycket fantaaaastiska saker,
som ingen egentligen behöver. Och då hann jag inte med 1/10
av Birsta city. Jag gick ju som sagt var till fots, jag och tiggarna.
Nä nu är jag dum. Alla gick ju till fots, till, bilen, och från bilen,
till, nästa affär, till, bilen, och från bilen, till nästa affär, till, bilen,
och från bilen till nästa affär.

Min naiva tro att undvika att bli lurad.

Jag hade egentligen ingenting speciellt jag behövde köpa.
Så jag strosade runt till och i butiker jag skulle kunna tänka mig
hitta saker av intresse. Elgiganten, Jula, Ikea, Biltema, Media Markt,
Systemb… nä just det, inte dit nä. Och när jag hittade nåt jag blev sugen
på fotade jag det med mobilen, och gick vidare. Och tänkte att då kan jag
fundera, och köpa det jag tycker mig behöva … behöva på riktigt !
Och på så sätt inte bli lurad av försäljare. Om ni inte visste det så är
de faktiskt där för att sälja varor, inte för att hjälpa er få information om
varan eller få¨rätt vara för dig. De har inget större intresse av att din vara
ska hålla ett tag. Och tro det eller ej, det har börjat gå så långt att det
oftare och oftare inte spelar nån roll om kunden är nöjd eller ej.
För folk köper ändå… mer och mer och mer.

Det tog faktiskt 5 timmar att gå till och från dessa affärer, och igenom dem.
Och huvudet blev allt tröttare och tröttare. Till slut även benen,
som dessutom hade dansat i 3 timmar kvällen innan.
Men det funkade. jag var så less på hela skiten,
så att jag inte köpte nånting
nästan. Endast en minipoligrip, som jag faktiskt
letat efter i flera år, och två cykelslangar,
som jag faktiskt behöver. MEN slangarna kan jag mycket väl
ha blivit lurad på en gång till. Man måste tydligen kunna läsa
hieroglyfer för att få rätt dimension på den.

Men det mest surrealistiska med hela resan, var hemkomsten,
för där stod i badrummet ett nytt tvätthandfat, färdigmonterat,
som inte var där när jag for. Det hände alltså till slut, att
även en som inte kontinuerligt gnäller på
hyresvärden får tillbörligt underhåll nån enstaka gång.
Nu ere jul igen … SKÅL !

…

…
”Freedom’s just another word for nothing left to lose”

Hur många befrielsekamper i vår historia har inte landat i
befriarnas förtryck av samma förtryckta skara som innan
eller den besegrade parten?
Jag vet att om jag skulle läsa mig till det finns det otaliga exempel på
detta kring ideologier, frihetskämpar med hjärtat på rätt ställe,
och rättvisan på sin sida, som sedan låtit makten stiga dem åt huvudet,
maktens berusning är få immuna mot.

Några exempel av massor

Nelson Mandela är förvisso
inte ett personligt exempel på detta, han är väl nästan undantaget
som bekräftar regeln. Däremot finns det indikationer på att ANC som
han tillhörde, har drivits åt det hållet. Den amerikanska fackrörelsen,
den svenska fackrörelsen, sitter idag med feta löner och bryr sig
föga om arbetsrätt, utslagning etc. hela socialdemokratin, som redan Tage
Danielsson var inne på, och deras 180-graderssväng högerut.

Ännu fler

Erdoğan … den hänsynslöse diktatorn var enligt uppgift en som
från början förbättrade för många, innan makten blev total, och han
förtrycker oliktänkande, fängslar journalister, och avskedar myndighetspersoner
i tiotusental. Bolsjevikerna i Ryssland i 1900-talets början, var befriare
från Tsarväldets förtryck, men ersatte det med ett annat förtryck, kanske i ännu
större skala. Många afrikanska staters befriare, blev fort förtryckarna.
Man blev blinda… fartblinda, och förförda av makten och rikedomen.
Något man inte vill bli fråntagen, när man väl smakat på dess giftiga sötma.

Och så till den heliga kon

Jag tror att det är vad som håller på att ske med befrielsekampen för kvinnor,
från att med dagens mått mätt, nått självklar rösträtt, och självbestämmande
över sitt eget liv…. till att slåss med en liten, liten klick maktgalna män
om makten och härligheten. Befrielsekampen är över för feminismen, och har
kanske ersatts med maktkamp, om rikedom och status.
Feminismen har bytt färg från röd till blå.

To become what you once faught ! – Att bli det man en gång bekämpade

Men vad innebär ordet ”frihet” ?
Vilken frihet har den svenska kvinnan vunnit ? och till vilket pris.
För ingen frihet är gratis, och ingen kommer ge den till dig, och om du inte slåss
för frihet och demokrati, kommer den tas ifrån dig.
Men återigen… vad är frihet ? Det är en stor fråga.
Sofia Mirjamsdotters definition av frihet för kvinnor i en borgerligt
feministisk ledare i Tidningen Ångermanland, inte bara antyder utan skriker
bla ut att manlig ensamhet är farlig, men även att det mesta kring
relationsproblem är mäns fel. Sofia går så långt i sina helt ovetenskapliga analyser
att hon drar likheter med terrorism och män som är ensamma,
och därför potentiellt farliga. Apropå farligt beteende Sofia !

Sofias pris för friheten

Och sedan kommer hon till hur hon ser på den svenska kvinnans frigörelse
och oberoende, och jag måste säga att det är en kall, isig ”frihet” Sofia
föreställt sig. Och som faktiskt redan till stora delar redan är verklighet.

Utdrag ur artikeln:

”Samtidigt som Sverige är jämställt på många plan, lever gamla patriarkala normer kvar,
normer som inte riktigt går ihop med självständiga kvinnor. Kvinnor som inte längre behöver män för att överleva. Kvinnor som kan försörja sig själva och * kräver andra saker av en partner
så som känslomässig närvaro. Och ansvarstagande för barn och hem. Bra sex och egentid. Samtidigt fostras kvinnor i större utsträckning att vårda relationer att ha nära relationer.
Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer . Medan kvinnor har fler djupa vänskapsrelationer, som inte sällan är ber,tydligt viktigare än den de har till sin partner.” *

Det här är bara ETT litet stycke ur artikeln hon skrev.
Och precis varenda ord och mening finns det både vetenskapliga,
moraliska och mänskliga invändningar emot.
Men jag skulle få skriva en hel bok, för att bemöta alla stolligheter.

När hatet sprids

Det finns en kontraproduktiv, bakvänd stolthet hos henne, i att kvinnor enligt
henne inte behöver män, och en skadeglädje i mäns påstådda lidande över ensamhet,
samt en missbildad uppfattning om att kvinnor på alla plan är överlägsna män,
som gör en mörkrädd.
Speciellt som jag dagen efter hör två arga kvinnor offentligt citera artikeln,
och spy galla över mäns ensamhet som då tydligen ska leda till våld,
medan kvinnors ensamhet över huvud taget inte nämns i sammanhanget,
och skulle den nämnas skulle även den vara männens fel, enligt kvinnor
som Sofia Mirjamsdotter. Hon skrämmer mig på sätt och vis lika mycket som
Åkesson och Ramshofs syn på människor, och Trumps syn på fakta.

Grattis Sofia !

I Sverige har vi 40 % ensamhushåll, och min gissning, eftersom det faktiskt
finns fler svenskfödda kvinnor i Sverige än män, är att det borde vara minst
lika mycket ensamma kvinnor som män. Hon hävdar även att kvinnor har djupare vänskapsrelationer till kvinnliga vänner än till sina makar, eller sambo, än män har.
Men ändå är det män som enligt henne inte vårdar sina relationer ?
Allt det hon skriver i denna artikel är så motsägelsefullt att det borde
tas för parodi. Men vetskapen att dessa människor i likhet med
Åkesson har massor av icke tänkande följare gör det något mindre humoristiskt.

Så här sitter vi svenskar till 40 % ensamma i våra lägenheter på varsitt håll,
och Sofia triumferar stolt ut sin ”frihet” , kvinnans frihet !
Om vi bara fortsätter skylla män för allt ont som sker, så är nog den siffran uppe i
60 % snart. Tacka gud för invandrarna som drar ner den procenten med
sina tajta familjer ! ja just det, Sofia nämner även, med bitterhet i tonen
att det finns svenska män som söker thailändska kvinnor, för att svenska kvinnor
är för krävande …. NÄÄÄÄÄHHH… det låter ju jättekonstigt.*

Grattis till friheten Sofia ! 🙂

När jag var liten, och skolklassen grupperades på olika vis,
utifrån olika sympatier, eller ren mobbing, då var jag aldrig
med i nån av grupperingarna. Jag tänkte aldrig på det så,
det var bara naturligt för mig. Än idag är jag likadan på den
punkten, jag beblandar mig inte med utfrysning och gruppbildningar
på arbetsplatser, i föreningar etc etc. …inte ens mot dem jag ogillar.
Det går emot hela min person att göra det.

Jag har en förmåga att se den utfryste, den som känner sig ensam,
i nästan alla ”församlingar”, enkom på blick. Och i alla tider har mitt hjärta
velat ta hand om dem, inkludera dem. Det har varit min gåva,
och det har varit min förbannelse. Speciellt vid kärleksval.
Det är nog inte så att jag haft det beteendet för att jag är mer godhjärtad än
genomsnittet. Det är nog sprunget utifrån att det varit MIN längtan att bli sedd,
inkluderad, att få höra till… ja kanske till och med älskad,
och utan medvetenhet, kanske jag trodde att jag skulle få det jag gav.

Och in i detta kan man inkludera värderingar och politik,
för politik ÄR egentligen inget annat än värderingar.
Något som jag kan garantera att även den mest illusionslöse politiske
soffliggare med politikerförakt har… värderingar alltså.
Så länge du överhuvud taget tycker något om något,
så har du värderingar. Inte alla vill stå för dem, men de har dem iaf.

Igår kunde jag i Tidningen Ångermanland, på den borgerliga ledarsidan
läsa ännu en av gräshoppssvärmen av det som kanske något felaktigt
kvalificerar in i artikelkategorin feminism. …. kunde jag läsa
att ”det mesta pekar på att män känner sig mer ensamma än kvinnor”,
i ett land där 40 % av alla hushåll är ensamhushåll. Och att ”dessa ensamma
män i värsta fall kunde bli våldsamma män”. Hade det bara varit en sådan felaktig
slutsats, baserad troligtvis på en önskan att placera män under kvinnor i rangordning,
värde och som förebild, så hade jag nog kunnat avfärda Sofia Mirjamsdotter,
som en arg hatare. Och hade hon varit ensam om den här typen av fördomar,
spridning av hat, degtradering av det manliga släktet, hade jag inte heller
brytt mig så mycket. Och hade inte denna massiva hatkampanj dessutom till
sist påverkat lagstiftandet och domstolarna, så hade det kanske inte
varit så allvarligt som det nu är. För detta är utan tvekan ett lika stort hot
mot vårt samhälle som våldet i sig är. Våldet är ingen egen kraft, det kommer från
någonstans, och det är garanterat inte pga av att män skulle vara, eller känna
sig mer ensamma än kvinnor eller bli sexuellt negligerade. Våld är däremot
ofta sprunget ur hat, vem än det månne vara som hatar.
Det kanske är något Sofia Mirjamsdotter skulle ta och fundera över,
när hon hatar vidare i tillvaron.

Kanske Mirjamsdotter skulle göra som jag gjorde igår, när ilskan först blossade upp
inom mig, jag skrev ner lite av det som sagts i tidningen, reflekterade över det,
och vilade upp mig lite, och for på dans. Och dansade uteslutande med kvinnor.
Och hade det jättebra. Jag är ensam, bor ensam, lever ensam, men aktiverar mig
med saker som känns meningsfulla för mig.
Kanske Mirjamsdotter skulle prova att gå på dans nån gång, och dansa med män,
Så skulle hon kanske se att ensamma män, är ungefär lite som ensamma kvinnor,
på ett forum där alla möts, i alla åldrar, bägge könen, familjemedlemmar och singlar,
och har kul tillsammans.

…
”Är allt bra”?
Nej självfallet är inte allt bra !
Egentligen en märklig fråga, ALLT är inte bra
för någon enda person. Det är nånstans mellan,
1-99 % genom hela livet. Och det kan variera från minut till minut,
timme till timme, från dag till dag. Så ibland kan tillräckligt mycket vara bra
i ens liv, och det kan vara bra och dåligt parallellt faktiskt.

”Avskärmad”

Här sitter jag och skriver blogginlägg framför en skärm med blått ljus,
som sägs ska lura mig på sömn, om jag förstått det hela rätt.
Det kan nog kanske vara så.
Jag minskar nu succesivt ner på skärmtid, framförallt mobilen.
Stänger av den ett tag INNAN läggdags, och sätter igång den ett tag EFTER,
och lämnar den allt oftare hemma när jag går ut. Ett val jag gjort, som helt
klart har minskat inre stress, och förväntningar på omvärlden,
förväntningar på mig själv.

Förväntningar ja ….
Förväntningar, förhoppningar, längtan efter bekräftelse.
Högst mänskliga drag skulle jag säga. Och dessutom drag som
marknadsekonomin utnyttjar till fullo för att tjäna miljarder !
Hur många av oss bryr oss på riktigt inte om, huruvida du får likes
på delat inlägg på Facebook ?… sök i din själ innan du svarar,
inför dig själv ! Jag erkänner att jag inte är immun inför detta, inte alls
immun ! Varje vaken stund bombarderas alla vi robotar med information,
som ska få oss att känna oss rädda, otillräckliga, och framförallt missnöjda,
och att denna missnöjdhet, rädsla, och otillräcklighet skall kunna åtgärdas
med fiffiga produkter som dränerar din plånb… eller ditt digitala
konto menar jag.

Frihet är inte pengar, inte saker

Det är DÄRFÖR som du är friare om du inte äger mycket.
Om du upphör sträva efter högre inkomst, för att kunna spendera mer.
Målet, att du aldrig ska vara nöjd, aldrig känna dig harmonisk, aldrig
ska vara trygg… då kommer du försöka köpa dig fri.
Fast enda sättet är att göra sig kvitt behovet, rädslan.
acceptera din otillräcklighet, och räkna de som mänsklig, för det är den.
Nöja mig med det jag har i större utsträckning. Du måste INTE ha ambitioner !
Vem eller vilka tror du vill att du ska känna stressen över att ha större ambitioner ?
Vem eller vilka tror du tjänar på det ?

Nej till ”ambitioner” jag till delmål om….

Ambitioner, skulle kunna vara en synonym till att ha mål i livet.
Ja visst, så kan det vara, så är det nog. Och visst kan det vara bra
ibland att sätta upp något visst mål för att förbättra sin
livskvalitet. Men det finns en fälla man kan fastna i, eller troligtvis
flera fällor man kan fastna i, när det gäller målsättning.
Den farligaste fällan, är att målen vi sätter upp troligtvis egentligen
inte är synkade med vad vi verkligen vill och önskar.
Jag misstänker att för en överväldigande majoritet av svenska
folket är yrke, pengar, prylar i första rummet för målsättning.
Och jag tror inte jag är ute på djupt vatten här.

Lättare för mig att avstå, som inget har att avstå

Själv har jag i större utsträckning lärt mig att jag blivit mer lycklig av att
ge bort saker jag inte behöver, avstå från at köpa saker jag inte behöver.
Jag har blivit rikare än någonsin tidigare som resultat… rikare
i själen….och faktiskt som biverkning, något mer stabil i min ekonomi,
eftersom jag inte har behov att köpa min lycka ständigt.
Men det är väl som sagt var lättare att avstå,
om man har mindre tillgångar … eller ???
Det tål att funderas över!

Men mina likes då ?

Men åter till mitt erkännande att jag inte är helt
immun inför likes på Facebook. Det är såklart en fälla det också.
Jag ser den, och jag har blivit bättre på att gå runt den.
Ta till ex den här bloggen, det är minsann ingen ”likes-maskin”
Det är ofta rätt sparsamt med likes, och ibland inget alls.
Men jag börjar förstå nu,… med hjärnan. Och det är hjärnan som måste tala hjärtat
till rätta såna här gånger. Jag förstår att folk delvis är fruktansvärt
upptagna med att förverkliga sina ”ambitioner”, och inte riktigt har tid att
reflektera över livet och tillvaron så som jag som marginaliserat socialfall har.
Det tar tid att förverkliga ”ambitioner” … det tar ALL tid !
Och utöver det sitter jag här och kritiserar människors värderingar,
(läs politiska åsikter) Det är klart att jag inte får några likes på blogginlägg,
på riktigt alltså… jag fattar. Och det är lugnt !

My own kind of Music

MEN … här kommer nåt viktigt, nåt viktigt för MIG ! Och förhoppningsvis
något som nån enstaka fler tar till sig av !
Jag börjar med att förklara vad jag vill ha sagt med refrängen från en låt:

But you gotta make your own kind of music
Sing your own special song
Make your own kind of music
Even if nobody else sings along

Det är verkligen så….
Även om ingen läser mina inlägg, även om man inte lajkar dem,
även om ingen vill eller våga hålla med,
eller för den delen våga debattera emot, så ”måste jag göra min egen
sorts musik, även om ingen sjunger med”

Det kan kännas ensamt till en början att vara dig själv
fullt ut. Du kommer att förlora en del människor runt omkring dig.
Men du kommer att vinna dig själv !

…
Min blotta existens

Enkom min blotta existens provocerar många,
speciellt efter som jag ofta inte håller tyst om det folk inte vill höra.
För det påminner dem om hur mycket bättre
de har det, ekonomiskt än mig, och därmed blir det jobbigt
att prata om orättvisor. De tappar mandat att klaga.

Samma mekanism som motståndet mot tiggeri

Det är för övrigt exakt samma aggressiva försvarsmekanism
som sätter igång hos många medelinkomsttagare och rika i debatten
kring tiggeri… eller rättare sagt propagandan mot tiggeri.
För om vi för en stund tar och tittar på vilka majoriteten av de
som inte vill ha tiggeri är, så är det i kommuner som
har det bäst ställt, och anser sig vara för fina för att
behöva se människor som far illa. ”De får gärna fara illa,
men inte i vårat centrum, för vi känner oss otrygga då”
Tiggeri är för övrigt enkom acceptabelt när det är ekomomiskt
privilegierade som tigger, och man döper om det till Rut, eller Rot,
eller skatteavdrag, eller avans, eller avgångsvederlag etc etc.

Ilskan mot Greta

En annan vattendelare är Klimathotet, Greta Thunberg,
Demonstrationerna. jag tänker på Macron, en ung relativt fräsch
president, som för övrigt är av förklarliga skäl väldigt
pro EMU, eftersom det gynnar honom. Alldeles nyligen hyllade han
Gretas protester, för att det gynnade honom att framstå som
en som värnar klimatet. Tills Greta, understödda av forskare
(hon kollar nämligen alltid den typen av påståenden med klimatforskare
innan hon går ut med det) ..tills hon anmält Frankrike, Tyskland och tre andra
länder till FNs barnrättskommitté, nu upphörde det gynna Macron, och han
blev en kritiker. Han ifrågasatte plötsligt, att avveckla användningen av kol,
ett fossilt bränsle, är rätt väg att gå ? länk

Kampen om att ha mest dubbelmoral

Om än inte lika uppenbar dubbelmoral, så är det i samma kategori som
the ”beloved president of the United states of America” Donald Trump,
som är lite stött över att Obama fick Nobels fredspris. Han tycker det är orättvist,
trots att han skrutit om att han ökat USAs militärbudget med 2500 miljarder dollar,
ca 24 tusen miljarder kronor. Han tyckte att han var en bra kandidat till fredspriset.
Må så vara att Barack Obama knappast på något vis var en värdig mottagare
av priset, men i jämförelse blir Obama nog självaste fredsängeln.

Sig själv närmast

Lena Andersson i DN ställer sig nu även hon kritisk till att lyssna på
vetenskapen, i frågan om klimatforskningen. Själv ifrågasätter jag inte det faktum
att man ifrågasätter något, som kallas för ”fakta” bara för att det
kallas för forskning eller vetenskap. Ty en av mina starkaste ledstjärnor var
Tage Danielsson, som myntade uttrycket: ”Den som inte tvivlar är inte riktigt klok”
Med detta sagt, så finns det av samma anledning att i grunden kritisera hennes inlägg
i Dagens nyheter.

Egenintressen styr hur klimatsmart vi tillåter oss vara.

Det första jag ifrågasätter i alla människors uttalanden, journalister, politiker, storföretagare, kapitalister, så väl som den enskildes, engagerade medborgarens
uttalanden och raljerande, är jävsituationen, den egna agendan, egenintresset
i frågan, likt Macrons kritik till Greta när det visade sig att även Frankrikes koleldning
inkluderades i klimatförstöringen. Likt att motståndare till vargens existensberättigande
oftast är jägare. Likt att skattesänkarklubben oftast är rika, eftersom de tjänar mest på det ekonomiskt.etc etc. Lena håller sig medvetet med en något fisförnäm vokabulär, svåra ordval,
vilket tyvärr skvallrar om både hennes uppblåsta högerinriktade självbild,
likväl som vilken målgrupp hon har med artikeln.

Ord är viktiga, bajsa inte med dem Lena !

Exempel av använda ord, dess betydelse och vad hon hade kunna använda om hon
inte haft näsan i vädret:

Symposium = Vetenskaplig konferens
Perifer = I utkanten, marginell, sekundär
Oförytterlig = Oförbätterlig
Förstockelse = okänsla
Asketer = självplågare. puritan, renlevnadsman
Hedonistisk = Vällustig, utsvävande

Att använda sig av ett rikt språk är en sak, att förhöja sig själv genom att
i onödan försvåra läsförståelsen och på så vis exkludera läsare är en annan.

”Eftersom ingen vet nåt om framtiden, så fortsätter vi väl med fossila bränslen ?”

Utöver allt detta, så skvallrar hennes text om oviljan att förändra sig själv
och sitt eget högst bekväma, leverne som det övergripande och primära.
INTE våra barn och barnbarns framtid, eller viss forskning som motsäger hennes
bekvämlighetsbehov. Hon kritiserar tex att klimaforskningen inte
klarar av att spå framtiden, och att densamma har ”gissat fel” i vissa avseenden.
Det stämmer ju, ingen vet helt framtiden, tex så har vissa saker klimatforskningen
bävat för och varnat för gått mycket fortare än de först trodde.
Men Lena Anderssons recept på detta är att fortsätta i samma anda,
eftersom forskare hade fel… sen åt vilket håll de hade fel, är inget Lena
vill berätta om.

Även du min brutus

Sen har även detta ämne i många medier gjorts till en ”feministisk fråga”
med avseendet att skuldbelägga män i större utsträckning än kvinnor
i Greta-Thunberg-kritiken. Nu råkar ju Lena vara kvinna, likt en stor del
av journalistkåren, och det ger tydligen många ”frikort” i debatten.
Härom da’n var till och med sjukdomar orättvisa mot kvinnor, eftersom
det var några fler kvinnor som blivit drabbade av just den sjukdomen.
Det är ett genomgående tillvägagångssätt i nutid svensk media, att allt
på något sätt är värre för kvinnor, och mäns fel.
Malou von Siverts är ett typexempel
på hur varenda fråga på något vis är orättvis mot kvinnor,
även om kvinnan själv inte tycker det.

som sagt var: Sig själv närmast

…
Dagarna kommer, och dagarna går.
Jag vaknar, fyller en dag, och går och lägger mig,
under en livstid, hur lång eller kort den än månde vara.
Och så är det för oss alla. Det enda som skiljer oss åt,
är vad vi fyller tiden med mellan vi vaknat och klivit upp,
tills vi går och lägger oss… sen är allt slut.

Det kommer alltid finnas en mening med något, och det kommer
alltid finnas meningslöshet, för mig, för alla. Det är ett
mänskligt privilegium att kontemplera över sin egen
existens, och sin egen död. Men även hennes förbannelse.
Djuren har fullt upp med att överleva, och föröka sig.
Det är att leva för dem.

Alldeles nyss skrev jag om livskvalitet, och talade sanning.
Lika sant talar jag när jag talar om att tiden blir
långsam, och dagen innehållslös. Ja tror det sker för alla ibland.
Vissa förnekar det och säger allt är bra, det är deras sätt att
hantera det… eller rättare sagt, fly det.
Jag strävar efter att omfamna det, omfamna även tristess,
omfamna sorg, när väl den kommer. Och att glädjas de stunder
lyckan besöker, och säga: ”välkommen åter” till den när den går,
när den går och besöker nån annan som också längtat efter lyckan.

Men i allt jag företar mig, så är det bara strävan till olika
mål som är möjligt. Det finns ingen perfektion, ingen
blir någonsin färdig… Gud ske pris.

Dagen började inte så bra, frustrerad, oharmonisk,
utifrån saker som hänt och inte hänt, men jag jobbade mig
liksom in i dagen, och till slut kunde jag med emfas yttra ett
Valdemar-citat: ”Det här var ingen dum dag”

Men visst funderar man över livet ibland, det är mänskligt,
jag har inga svar jag heller. Jag har bara …funderingar.
Och ibland känns det ensamt hur klokt än jag resonerar,
och hur än stolt jag är och har anledning att vara
över mig själv. Och så känns det nu när jag ska gå och lägga mig
ensamt… trist och … ensamt.

Det var något i hennes blick, och hennes leende,
som gjorde mig förtrollad, hypnotiserad. Men hon var ung,
kanske 25-30, Hon fann med all säkerhet inte att jag var en av hennes livs
vackraste man… med all säkerhet ! Det var inte ansiktsdrag eller
ytliga saker, inte kläder, inte fysisk attraktion. Det var
harmoni, det var värme, det var poetry in motion.
Där hon satt i sin grå kofta.
Och det var en fånig gubbe som saknar…. saknar… saknar
Det var inget mer med det. En vacker själ, i en grå kofta,
inget mer med det… man måste ju få känna. Man måste ju få se,
man måste ju säga som det är.