…
Alla dessa böcker jag läst, har det varit förgäves? Vad tjänar det till när de flesta ser på Melodifestivalen? Vad tjänar det till när de flesta varken kan, eller vill tänka en egen tanke? Alla dessa böcker? Kommer att tänka på en film som heter The book of Eli, med Denzel Washington. I en tänkt postapokalyptisk framtid efter alla krig, en decimerad, världsbefolkningen och en kraschad värld. Där Gary Oldman, en fantastisk skådespelare, spelar den som försöker få tag på den enda kvarvarande bibeln. Den bok som karaktären Denzel Washington spelar, skyddar och försöker frakta till ett ställe där den kan tryckas upp igen. Tanken är att om han får tag på den boken, kan han styra människor. till slut förlorar han boken till skurken. Men skurken har ingen nytta av den eftersom den är i blindskrift. Och Denzel Washington har själv memorerat hela boken.
På sätt och vis lever vi i bokbrännarnas tid, även om det inte sker på samma sätt som under till exempel Adolf Hitlers Nazityskland. Vi har inga fysiska bokbål. Och folk kan i allmänhet läsa, men vill inte. Och vill inte läsa de viktiga texterna, de viktiga böckerna. Man vill läsa det som inte betyder något annat än distraktion. Nu bränns inte böcker fysiskt, men de nya analfabeten är inte de som inte kan läsa, utan de som inte kan lära om, vad de programmerats med. Och skolan handlar inte om utbildning, det handlar inte om att skapa tänkande individer, det handlar om att programmera människor från det att de är små till att aldrig tänka själva. Och ett tydligt exempel av det ser vi sedan 2020, och hur många människor som inte bara gick på bluffen om covid och pandemi, utan dessutom gick på den så hårt att man slogs för sin egen ohälsa, och för många gånger sin egen död. Och utan att ens förstå det. Ännu idag förstår de flesta inte, vill inte prata om det vill inte förstå. Ännu idag tittar folk på nyheterna, och tror att de blir matade med sanningen. Som X som sa det till mig att 99 % av det som sägs på nyheterna är ju sant. Eller som han som menade att staten var tvungna att ljuga för oss om vaccinerna.
Jag vet inte jag? Alla dessa böcker? Allt mitt ifrågasättande? Allt mitt tvivel? All min kamp för yttrandefrihet, all min kamp för det mänskliga? – jag vet inte jag om det hjälper? Varför bryr jag mig om mänskligheten? När mänskligheten inte bryr sig om mig? När mänskligheten inte bryr sig om mänskligheten? När mänskligheten lyder de som utnyttjar oss till att döda varandra? Till vilken nytta läser jag böcker? Till vilken nytta delar jag med mig av detta till alla som inte vill höra eller läsa? Alla kommer vi dö. Jag kommer också dö, det är en tidsfråga. Varför ska jag bry mig om vad som sker efter mig? Det är en frågeställning, som kommer från mörker och ondska. Mörker och ondska som finns i oss alla om vi låter den ta över. Och därför kan jag inte låta bli att slåss för mänskligheten, friheten, yttrandefriheten, även fast jag inte tror att jag kan vinna, även fast jag tror att ingen lyssnar. Jag kan inte låta ondskan i mig vinna. Det är inbyggt i mig. Så om jag så dör utan att påverka en enda människa till en mänskligare värld, så dör jag med svärdet i ena handen, och godhet i hjärtat. Och det är ingen dålig död.
Alla dessa dagar? Som jag levt, klivit upp, arbetat med något, mött människor, läs böcker, ätit mat, odlat, mat, lidit, njutit, älskat, längtat, och ropat tomt i ensamheten, där Ekot av min röst studsar tillbaka på mig själv. Alla dessa dagar? Alla dessa nätter? Och en dag är allting slut? Eller? Tror inte jag tvivlaren på Gud ? Jag är tvivlaren, jag vet inte. Min uppgift här på jorden är att tvivla. Men ibland pratar jag med Gud, som om han fanns. Nästan alltid handlar det om tacksamhet, och ödmjukhet. Tacksamhet över att vara vid liv och vara frisk, och ha mat för dagen. Och ödmjukhet inför att även jag och mitt liv är ändligt. ibland händer det att jag önskar saker, när jag pratar med Gud. Många gånger är det att jag önskar saker för människor omkring mig. Men ibland händer det att jag även önskar saker för mig själv. Men då med ödmjukhet, och förståelsen att människor runt om i världen aldrig får det jag önskar mig. Så oftast andar det om tacksamhet när jag pratar med en Gud som jag inte vet om han finns. Jag tvivlar. Den som är utan tvivel är inte riktigt klok, sade Tage Danielsson. Det är ett av mina budord. Jag borde kanske göra om mina tio budord. Jag gjorde någon liknande lista kanske för 15-20 år sen när jag var tydlig vänster. Skulle vara intressant att göra om den nu. Men budord nummer ett kommer vara: ”den som är utan tvivel är inte riktigt klok”.
Kroppen är lite seg idag, och sedan några dagar. Jag vilar mig, äter och dricker. Och hoppas på att rensa kroppen och själen.
Utöver alla dessa böcker, drabbas man av det stora bruset från världen, även när man försöker att bryta bruset med hjälp av naturen, med hjälp av tystnad. Med hjälp av att avstå från officiella nyheter, med hjälp av att läsa och tänka egna tankar. Det är en omänsklig uppgift att sovra vad som är sant och falskt, vad som är viktigt och oviktigt, av information som till största delen är tänkt att få oss att bli likgiltiga inför den, och att inte kunna lita på någonting eller någon, så att vi kapitulerar inför de som, likt den romerska kejsaren har makten över gladiatorns liv eller död, med en tumme upp eller en tummen ner. Och den liknelsen vet jag inte heller huruvida den stämmer rent historiskt. Men det fungerar som en liknelse.
Jag kommer fortsätta vara Tomas tills jag dör. Jag är stolt över vem jag har blivit och vem jag är. Jag kommer fortsätta att tvivla. Jag kommer fortsätta att ifrågasätta. Jag kommer fortsätta göra det som är rätt även om jag står ensam. Jag vet inget annat, jag kan inte leva med mig själv om jag säljer min själ. Jag kommer förmodligen för alltid att längta efter att ha känt mig älskad. Jag kommer förmodligen aldrig att få uppleva detta. Men jag kan aldrig någonsin sluta längta. Eftersom att älska är att leva, och att älska är motsatsen till den dystopiska ondska som nu hotar att ta över världen helt om vi inte reser oss upp och vägrar.
Tyvärr måste jag erkänna att hoppet för detta motstånd från mänskligheten håller på att överge mig. Men trots att hoppet är ute, kan jag inte sluta kämpa för det. Det är enda sättet jag kan överleva, mentalt och själsligt. Även fast det inte finns något hopp. Eller så finns hoppet, bara det att jag inte ser det just nu. Men jag gör som jag alltid gjort. Jag fortsätter gå, även i den mörkaste tunneln, för att om jag slutar gå, kommer jag aldrig ut ur tunneln. Jag fortsätter gå fast jag inte ser ljuset. Och det värsta som kan hända är inte att bli överkörd av ett tåg i tunneln i mörkret. Det värsta som kan ske är att bli sittandes där som levande död. Om jag går, om än så i blindo, så finns möjligheten….. omöjligheten ? … va falls!! … känner tvivlaren hopp?