…
En härligt regnig dag igen, Staden och älven sett från min ”utsiktsplats”, är under stundom så vacker att jag blir rörd. Det är neonljusen som gör det vackert i regnet, annars hade det varit svart nu. Jag tackar Ulf för att han utbildar mig i hur den något mer språkligt begåvade medborgaren, med intentioner att vara samhällskritisk tänker. Trots att när man bara har ett öga öppet, ett öra påslaget, och mindre än halva hjärnans kapacitet, så är det på alla sätt och vis omöjligt att vara samhällskritisk, eller dra några som helst slutsatser baserade på en bred informationsbas… eftersom den breda informationsbasen döljs för alla som inte aktivt letar information, och för de som inget obehagligt vill veta. Men ändå… tack Ulf Lundell för det, att du släpper in mig i den folksjäl jag inte alls förstår mig på längre… eller inte kan finna.
Jag berättade om två fina herrar som nyligt dött, idag fick jag veta att en mycket fin och trevlig dam dött. Pratade med henne alldeles härom dagen. Och inom några år har flera jag känner som är i min ålder dött, i cancer, blivit sjuka i hjärtproblem, och varit konstant ”förkylda”. Det är en surrealistisk värld jag lever i, där tystnaden lägger sig som en våt filt över all yttrandefrihet, över all granskning av makten, över all strävan efter granskning och sanning. Och mina medmänniskor stöttar och bidrar till den tystnadskulturen. Det är fullkomligt logiskt för mig nu, när jag blivit äldre, att jag blev djupt, djupt deprimerad under långa perioder, vid flertalet tillfällen i mitt liv. Att jag kände mig ensam då, att jag känner mig ensam nu, är inte enkom brist på fysisk närhet och kärlek i något som jag hoppades på heterosexuellt kärleksförhållande med en själsfrände. Det är frånvaron av att kunna prata med riktiga människor, om saker som betyder något, inte bara för mig utan för varje levande människa … eller åtminstone borde betyda nåt.
Jag lever i en tid då politiker som jag trott representerat det västerländska demokratiska samhället,. reser sig mangrant från parlamenten i USA och Storbrittannien, för att deplattformera meningsmotståndare som enbart ställer frågor, … som manar till debatt, och svar. Jag lever i en tid då även om jag inte ännu vittnat om det i Sveriges riksdag, så är den politiska och journalistiska kulturen densamma., helt köpt, helt människofrånvänd, helt likgiltig inför sina arbetsgivare, Det Amerikanska folket, det Brittiska folket och det svenska folket etc etc etc
När myndigheter som folket av någon outgrundlig anledning fortfarande litar på, blåljuger, halvljuger eller gömmer sanning och deplattformerar journalister, dissidenter, läkare, forskare, professorer. Myndigheter som folkhälsomyndigheten, som hindrade Per Shapiro från att komma i sändning, efter att han ställt frågor kring lögnerna och falsk statistik från FHMs sida kring utkomsten av sjukdom mellan ovaccinerade och vaccinerade. Den världen lever jag i. Och folk som är mer fundamentalistiskt troende och tillitsfulla än fundamentalistiska islamister eller statstrogna Israeler till sina gudar, mer tillitsfulla än dem, till ”experter” och ”oberoende faktagranskare” inte bara tystnar i ämnet om man för det på tal, utan distanserar sig från en, som följd av vårt sökande efter sanning.
Det här är en samhällssjuka, något galet som medvetet planerats under lång tid, långt innan min födsel på Sollefteå Sjukhus 1966.09.09. kl 21.20 på kvällen. Jag tog del av en mängd Amerikanska människor som fått sina liv förstörda av vaccinet, och förlorat sina familjemedlemmar till följd av vaccinet. De berättade om hur de som blev inlagda blev liggandes utan mat och vatten i dagar i ända, för att sjukhusdirektiven var sådana under ”covid”. Här i Sverige gav man äldre ”palliativ” vård, vård i livets slutskede. Vilket är detsamma som att upphöra livsuppehållande åtgärder. Övriga världen vet vi lite och ingenting om, för ingen pratar, och information om det censureras, och folk blir av med sina jobb. Den här världen, den här tiden lever jag i. Att jag lyckats hela mig så pass bra som jag gjort i en sådan värld, är inget annat än en jättebedrift.
Men det är främst bristen på mänsklighet, bristen på ocensurerade uppriktiga samtal jag saknar. Bristen på att lyssna på varann, och framförallt, bristen på insikten om att allt som sägs vara sant, inte behöver vara sant, och ödmjukheten inför det, och hur lite vi egentligen vet i livet.
Av allt jag har kommit fram till, som inte är vackert om verkligheten, hade jag velat att det inte vore sant. Det finns fortfarande mycket som är fördolt i dunkel, och mycket jag inte förstår. Jag är människa, och har begränsningar. Så det är främst avslöjande om globala lögner, där de avslöjat sig själva, det är främst mass-censuren, Det är främst massproducerande av totalitära lagar i länder och delar av världen, jag inbillat mig var demokratiska … det är främst det jag vet med säkerhet. Jag vet inte mycket … men jag vet mer än de som inget vill veta.
Och imorrn kan hända solen kommer igen