…
Fick behövlig bekräftelse idag. Vi människor behöver det, om vi inte skadat oss så grundligt, att vi kanske ser ut som vi inte behöver det. Som min naiva dröm om att bli en eremit, som inte behöver människor, när jag är som mest less, och känner mig som mest sviken, missförstådd och ignorerad. En äldre kvinna, L, som går ut med sin hund S, har varit så väldigt tacksam, över en för mig liten, och självklar grej. Den när jag mötte dem, och hunden skrek, och ylade hjärtskärande och hoppade fram på 3 ben. Den hunden som normalt sett inte låter nån komma nära… men den här gången, lät den mig… jag tittade på tassen, och det var en geting som stack hunden på tassen, satt i pälsen där nere. Viftade bort geting. alltså inget märkvärdigt, tyckte jag. Men sååå tacksam hon var … Jag har fått soppa av henne, och nu mötte jag henne med hennes dotter, som också tackade mig, och tog mig i hand som tack för hjälpen… nästan överväldigande … jag gjorde ju ingenting, tyckte jag…
… men kände mig varm i hjärtat efter tacksamheten.
Jag är likt min vän ”Lejonet” oerhört trött… sliten av kampen vi för, för en fri värld, med fritt tänkande och fria själar och hjärtan… Han har tagit paus från kampen… det sliter på oss… det sliter på oss frihets-soldater. Och vi måste få vila, innan vi går på det igen. Jag är oxå sliten. Det är ingen som tackar oss NU… snarare tvärtom, så tiger de ihjäl oss, eller smutskastar vår kamp FÖR DERAS FRIHET. Ja visst är det lite märkligt?
Det har blåst och regnat idag också, Var ner och band upp mina högväxta bondbönor. En hade brutits av på toppen, det kändes botten. Tog rätt på blomkål, vaxbönor och Blå Hilda. Försökte förklara för lottgranne hur tidigt ute man måste vara för att så chili, och tomater. Språket hindrar. Och odlings-naiviteten hindrar. De flesta vill bara skörda, inte jobba för skörden.
Nä, det känns lite tungt i bröstet just nu, lite fastnad gråt eventuellt. Fuktiga ögon, och tunga andetag. Svårt att finna hopp, svårt att finna motivation, svårt … helt enkelt. I reprisen på The Mentalist, inser Patrick att han gjort ett misstag som stött ifrån sig Lisbon… som han älskar. Lånar FBI-bil med siren på, tränger sig in i planet och förklarar sin kärlek till Lisbon, som eg hade gett upp på honom. Det griper tag i mig, och mitt fullkomligt passionslösa liv… jag tillåter inget sånt … det kan förgöra mig…. säger både hjärtat och hjärnan, och ryggmärgen … inga bra odds direkt.
Jag saknar en del vänner… de säger de finns där för mig, om jag behöver dem… well… inte riktigt faktiskt, jag behöver vänner i livet, inte i bara i krisen, jag behöver vänner NU, inte sen. Men det är inget jag kan göra något åt. Jag tycke de ska göra vad de behöver göra för att göra dem lyckliga. Och om jag inte är en del av det… gör de rätt i att ignorera mig. Men säg bara inte att det inte finns tid… det finns alltid tid för en kopp kaffe med en vän.
http://www.jank.se/jokes/majonasburken-och-2-koppar-kaffe.htm
Om inte, jag då är jag inte en vän.
Jag låter mig bli sårad, när jag förväntar mig att folk ska bry sig om livet, om världen, om frihet, om diktatur. Jag utsätter mig, när jag lägger ut musikvideo, som jags tycker är bra, men som blir ignorerad. Jag vet ju att folk ibland ”straffar” en, när man inte längre i alla lägen tycker som dem, och inte erhåller hela ens existens för deras behov… de straffar en genom att inte ”lajka” inlägg… ja hur sjukt är inte det då? Och det andra är att de helt enkelt inte sett det, inte kommer ihåg en, för att man faktiskt inte är viktig för dem, som man kanske gått omkring och hoppats och inbillat sig…
”Ja men det är så mycket just nu”
Jag läser nåt kapitel då och då i fågelskådningsboken, och kombinerar den med boken om fåglars läten. Jag blir nästan lite avundsjuk på den naiva bubbla Lars Sund, fågelskådare och författare tycks leva i allt efter egen beskrivning. But I can not go there… I can’t give upp on Humanity… inte jag, och inte ”Lejonet”. Lars, upprepar i böckerna, lydigt myndigheternas falska order, som strider mot mänskliga rättigheter, och han nästan söker förlåtelse och godkännande av läsaren för det…
Samtidigt, har jag så många böcker jag köpt, som jag längtar efter att läsa, och läser inte fort. Men jag vill inte avsluta böcker till hälften lästa… det vill jag inte. ätit god grönkålssoppa 3 ggr idag, och fyra portioner müsli och yoghurt. Jag äter INTE för lite, som många överviktiga vill göra gällande. Klippt bort överflödigt tomat-blast, de som inte har kart vid det här laget är chanslösa, och tar energi från plantan.
Jag skulle ändå velat känt lite mer liv, lite mer passion… lite mer regnbågsfri kärlek, lite mer vaccinfri hälsa, lite mer klimat-hots-fritt vackert väder … Jag skulle ändå vilja leva lite mer