…
Sitter på kaffesmak, klockan är 11:52.
Yildiz, Rooney , Sam, Adam och ett biträde utan namn är här. Två kunder utöver mig. Tyst och lugnt, men lugnande musik är störande. Livet då? Jo det pågår….. tydligen. Sedan upphör det….. tydligen. Har beställt, och dricker en espresso macchiato. Yildiz har nära tills skratt, när hon jobbar med de anställda. Adam lite mer bossig, mycket mer bossig förresten. Han är nog boss. Livet pågår, äta, dricka, sova, gå, diska, tvätta, fika, prata, läsa, lyssna, kämpa, vila. Livet pågår. Skratta, gråta, skrika, rädas, svettas, duscha,….. livet pågår, spela musik, lyssna på musik, bråka
Ibland, ofta känns allt det stora i världen alltför stort för lilla mig. Vad kan en liten trasig, bortskämd man från norr, göra åt det som sker? Han kan göra det han han kan! Det verkar som om en bekant har funnit kärleken, på senare år. Bra! S är kanske i himlen, eller så är han i våra minnen, ett tag till, tills våra minnen har upphört. Eller så är han inte alls längre. Olle har dragit ut på gitarrlagning. Mycket mycket att göra antar jag? Inte överst prioriterad, antar jag? Men vem är det? Tycker att nya låten jag gjort är rätt bra. Fast lite osäker på titeln ännu. Tvivlarens kamrat men bra text bra melodi. Tycker jag iallafall
Sollefteå kommun, ca 18 000, Sollefteå stad ca 8000 invånare. Vart är alla? Idag måndag, mitt på dagen, någon enstaka ute på stan. Men stan är ju inte längre stan. ICA är stan, och det mesta sköts via mobiler och datorer när det gäller inhandling. Resten av tiden framför MPD mental programing Device eller det som vi i Sverige fortfarande kallar för tv. Adam ser bekymrad ut. Han är boss. Han är trött. Och han är nog fortfarande inte helt kry. Han gör det alldeles enastående tycker jag. En inte så kul diagnos och gör ändå det som behöver göras i behandling och fortsätter ändå som om ingenting har hänt med företaget. Fortsätter att se framåt, hitta lösningar. Satsar stort, i en liten stad, där folk gömmer sig bakom sina MPDs. Beundransvärt
Många gör det faktiskt enastående. Oftast är det folk som i allmänhet inte anses göra det enastående som gör det enastående. Medan mediokra människor som gör allt för att försöka skina, inte är så enastående. Samma gamla människor i rörelser, och unga. Liten stad. Levt större delen av mitt trygga, låtsasliv här, känner till många, känner få. Vad blir det med världen? Det vete fan hörninini ??? Sedan tidernas begynnelse har domedagsprofetior profeterats och världen har inte gått under, ännu. Men det beror ju på egen synvinkel. Om jag dör till exempel, då går ju min värld under. Om det inte finns femsiffriga tal på mitt konto utan helt plötsligt en nolla, så går min värld i det närmaste under, så är det ju nu. Men vad ska jag göra åt det nu? Spara är ju dumt, om siffrorna kanderas ut med ett knapptryck, eller makten bestämmer att en tomat kostar 400 kr.
Jag hade ju ur den synvinkeln velat haft en egen gård, liten täppa att odla på. Och liten skogsdunge att ta ved och virke ifrån. Men det ser svårt ut med nuvarande ekonomi, och min ålder, samt att jag inte riktigt passar in i den här världen, faktiskt. Och det vanhedrar mig inte direkt. Eller? En viktig kommungubbe gick förbi. En viktig som var så viktig att hen inte riktigt kan redogöra för vad han gör när han är viktig. Och erhåller skattebetalarnas bidrag för att vara så viktig. Då är man viktig. Efter risgrynsgröt kokande, och kaffe med 1000 bitars pussel, är jag tillbaks i hängstolen hemma igen. Har varit mörkt några timmar och klockan är bara halv sju. Okynnes köpte ett finskt pussel med oemotståndligt vackert motiv
Det är obeskrivligt vackert, att sitta här och titta ut över hur neonljus och andra sorters ljus, dansar i den lätt krusiga ytan på Ångermanälven. Att man får ha det så här bra, det får man nog. Jag har inte tittat på tv på flera veckor, om det inte är så länge som en månad nu? Men jag har hittat ett kryphål, en klausul, även där. Likt Adams italienska glass och mitt självutnämnda sockerförbud. SVT play har jag sagt till mig själv är okej. Igår blev det ”Allt för Sverige” där jag älskar att få se vackra Sveriges natur och byggnader, samt höra om familjernas historia historia. Trots att det räknas som gråt, regisserad gråt, nästan. Vet inte om det behövs regisseras, för det är nog känslosamt på riktigt. Men det uppmuntras nog och zoomas in. Anders Lundin är den perfekta sorglösa lekfarbrorn, men tävlingsbiten, utslagnings biten ogillar jag. Och lite ogillar jag hur de i programledningen uppmuntrar till är ”kulturkrockar ” och sen ska amerikanerna klippas in och säga vad de tycker om svenskarna och deras kultur på ett generaliserande fånigt vis. Men det goda goda väger upp det onda.
Donald J Trump som president. Ja vad säger man? Andas man ut och är lättad eller ropar man på hjälp? Karln är labil och oberäknelig, men absolut inte sämre än alternativ Kamala Harris. Att makten bakom dessa skådespelare inte kan lita på Trump att göra som de säger, är av godo. Men mannen är ingen ingen ledare, är inte taktfull och har inte speciellt mycket makt, trots att han ser ut att få mer spelrum än någon på mycket länge. Popular vote, Senaten presidentposten och leder representanthuset men är inte klart.
Kort kvällspromenad genom stan. Mötte inte en käft.
Gonatt