…
tidig orosmorgon onsdag 3 juni 2026
De vill att vi ska vara rädda, oroliga, och därmed lydiga, ända in i döden. Det är så de har makt över oss. Annars har de ingen makt alls. Och makt är det enda de vill ha.
Så jag försöker att inte vara rädd, orolig, men jag lyckas inte hela tiden. Jag är människa, hittills har jag alltid rest mig igen. Men vi är människor, i alla fall många av oss är fortfarande människor. Och jag hamnar så klart i trötthet och tvivel över den här världen, som kan tugga i sig och spotta ut både själar och kroppar och sinnen om den vill och ibland vill den vet, ibland vill det!
Och människor, eller före detta människor, kan vara snabba att vända en ryggen, snabba att sälja ut dig, snabba att sprida ogrundade rykten, om de förlorat sin vinning från att kunna utnyttja dig, om du satt en personlig gräns som gjort att de förlorat sin parasitposition. Och inte kan, inte längre kan parasitera på dig. Då kommer bli gladeligen skapa, hitta på rykten som kan leda till en träff med ”giljotinen”. Jag har levt så länge nu, och råkat ut för så många saker. Jag har sett så mycket att jag vet VET hur små människor kan vara mot varandra. Och det vet makten om och nyttjar mot till exempel dissidenter, systemkritiker, politiker som inte gör som de blir tillsagda eller privatpersoner som de ser som ett hot mot deras inhumana agenda. Jag har levt så pass länge, sett för mycket och råkat ut för för mycket. Så jag vet! Jag vet hur människor kan vara.
Så varje rubrik som sipprar igenom mitt mainstream-media-filter, tar jag också en möjlig psy-op, som ett potentiellt karaktärsmord, som ett potentiellt försök att förgöra goda och oskyldiga människor. Jag har levt tillräckligt länge nu. Jag vet!
Kampen för livet, för det goda fortsätter men jag känner mig emellanåt trött. Jag känner mig emellanåt inte alls osårbar, inte alls Untouchable. Ingen är Untouchable. Alla kan krossas. Speciellt de som anser sig vara oövervinnerliga och starka. Frågan är bara vilken som är deras Akilles häl. Jag är inte odödlig. Jag är inte osårbar. Jag kan t.o.m. bli en måltavla på grund av att jag visar ryggrad. Människor som nyttjar sin yttrandefrihet, upplevs som ett hot av makten, och upplevs också som ett hot av de kuvade lydiga medborgarna som gör tyranni möjligt.
Jag känner mig stundom väldigt ensam i den här världen och ledsen. Och jag letar efter mänsklighet i en galen värld. Jag letar efter kärlek i en teknokratisk, transhumanistisk värld. Och jag letar och jag letar. Den som letar skall….. skall söka. Den som letar skall finna? Vad är meningen med allt? Varför kom vi till detta liv? Var är min plats i den här världen, i det här livet? Jag är trött, trött och känner mig ensam, letar hopp, letar mänsklighet. Och den är svårfunnen kan jag vittna om. Jag har varit med ett tag nu, så jag vet! Jag vet!
”Jag litar inte på ledaren, jag misstror ledarens fru. Jag litar inte på biskopen för han tror inte ens på Gud. Jag litar inte på översten, jag misstror de som har makt. För makt,berusar och makt förtjänar. Jag makten är ett fördärv. Jag är en tvivlare? För jag ser vad jag säger, och jag vet vad jag vet ”./B. Afzelius
….det skriver jag under på
Men lägger till: jag litar inte längre på vården, jag litar inte på myndigheter, jag litar inte på staten, jag litar inte på experter eller forskare, för de är betalda att säga det som de som betalar har betalat dem för att säga och skriva. Och för det kan de sälja ut sin mor och sin själ. Jag litar inte på kostråd, jag litar inte på nyheter, jag litar inte på vetenskapen, och jag litar inte på folk. För när som helst kan de vända dig i ryggen, hugga kniven i ryggen på dig. Om du vänder dig bort för 1 sekund. Om det gynnar dem, om det känns sig kränkta av någon outgrundlig anledning. Jag har varit med ett tag nu. Jag vet
Jag är trött på folk, funderar på att dra mig undan från dem. Trött på den här galna världen, och människorna i den.