En godnatt-saga, som är nästan sann, del 1

…
I Långtbortistan
Det var en gång ett liten, jätte-jätte-stor stad i ett
jätte-jätte-stort litet land, långt, långt bort i Långtbortistan.
Den jätte-jätte-stora lilla staden hade 11 miljoner invånare,
och ingen i den viktiga världen, visste att den fanns.
Men så en vacker dag blev några personer i den lilla staden,
förkylda, en del så sjuka att de dog faktiskt.

Det var ju inte så viktigt faktiskt
Till slut blev de så många att ett pytte-pytte-pytte-pytte-litet
land i norr, läste om det, i en pytte-pytte-liten artikel på sina läsplattor.
Fast ingen brydde sig egentligen om det så mycket.
Det hade nyligt varit jul ju och allt och hade varit det i ca 3 månader.
Då de till minne av Kristi födelse och de kristna lärorna
ägnade de sig traditionsenligt att fira det med en tjock givmild biskop
som levde på 300-talet vid namn Sankt Nikolaus, samt att äta sig tjockare
än tjocka.. Upptagna med att köpa sig bankrutt och skuldsatta, kunde de ju
inte bry sig om ifall det dog människor i Långtbortistan, som dessutom,
troligtvis inte är lika mycket värda som deras folkslag.

I det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.
Och så var de ju redan så många i Långtbortistan, typ en miljard
eller så. Så det var väl bara bra om det blev färre, tänkte nog
många i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr,
om landet långt bort. Det fanns historier om att de i det
pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr skojade om att bomba skiten,
som en slags ”slutgiltig lösning” på jordens överbefolkning.
Man tänkte faktiskt ganska ofta i liknande banor i det
pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.

På den stora fattiga kontinenten hade det skett förr
Det hade förekommit många hemska sjukdomar i världen
tidigare, bland annat på en stor, stor kontinent, där det bodde
invånare, vars öknamn, med elakt syfte, kommit att namnge
en chokladbakelse i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.
Sedermera har det blivit en medborgerlig rättighet att få
använda det nedsättande begreppet i det pytte-pytte-pytte-pytte-
lilla landet. Men sjukdomarna på den stora kontinenten
var relaterade till fattigdom och varmt klimat, så rikena
i norr, kunde klä upp sig nån gång om året på någon tv-sänd
gala och skänka smulorna från sitt överflödiga bord, och känna sig
nöjda med det. Man tänkte faktiskt ganska ofta i liknande banor i det
pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.

Som de alltid plägade
Nå ja, dagarna gick i landet i norr, och det blev rea efter den fd kristna högtiden,
och än mer lån och pengar spenderades av borgarna i det lilla landet.
Och som de alltid plägade, så planerades den årliga fjällresan,
och/eller Alp-resan. Vilket även det ansågs av folket vara en medborgerlig
rättighet, eller åtminstone en borgerlig rättighet.

Spagetti-och-pizza-landet
Under någon månad hade givetvis den globala kommersen och de
rika människornas absoluta rättighet att plundra och resa jorden rund
fortsatt i oförtruten intensitet. Och människor från det lilla landet
måste ju få ha roligt, och åka till Spagetti-och-pizza-landet, och åka skidor.
Det land som ursprunglig svensk husmanskost kommer ifrån, fast det
alltid varit svenskt, ända sedan deras stamfader Herman Göring.

Men så plötsligt en dag
Och plötsligt började många bli förkylda i Spagetti-och-pizza-landet,
och inte alls långt efter det, började människor som av en händelse
insjukna i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr.
Nu var det inte längre fråga om någon pytte-pytte-liten artikel,
utan en farlig pandemi som spreds över världen, och gav krigsrubriker
i storleksordningen, världens undergång och Armageddon, eller Ragnarök.
Nu var det ju trots allt inte längre de oviktiga mindre värda folkslagen i
den stora kontinenten i söder, eller i Långtbortistan som drabbades och dog,
utan de viktiga folkslagen som plundrar jorden på dess resurser, och vars levnadssätt
dessutom sprider liknande förkylningar, utöver miljöförstöring och sådant
enligt kungadömena och republikerna, ”flum och miljö-mupp-nonsens”.

NU måste någonting göras !!!!
Genast iscensattes två teorier av kungadömena och republikerna
i det rika norr, om skuldfrågan i det förhatliga Långtbortistan.
Den ena var teorin om ett ondskefullt framkallat virus i labratorium,
det andra var teorin att det var så dåliga, smutsiga människor och
djurhållning som orsakade denna förkylning som nu skulle komma
att bli jordens undergång, eller ännu värre:
Den rika världens obehag. Skulle de… de rika, viktiga människorna
behöva insjukna och dö i sjukdomar som brukar drabba de fattiga ???
Nä STOPP !!!!
NU måste någonting göras tänkte kungadömena och
republikerna i det rika norr. Samtidigt som det fortfarande vid denna dela av sagan
fortfarande fanns de som hävdade att de flesta faktiskt knappt märker av
förkylningen, trots att det var sant, det de sa.

Rekordfart i kungadömena och republikerna i norr
Och eftersom det inte alls är rimligt att rika välbeställda människor
ska behöva dö i sjukdom, eller egentligen inte behöva dö över huvud taget,
tänker man att det vore en bra idé att hitta på något kemiskt/biologiskt
preparat satt spruta in i kroppen för att förhindra att åtminstone rika viktiga
människor från det viktiga folkslaget inte dör. Det blir en enorm framgång
tycker åtminstone de själva. På rekordfart har man hittat på och framställt ett antal
preparat som man bedyrar är relativt säkra, och inte kommer att döda fler än
själva förkylningen dödar åtminstone. Eller som de uttryckte det i kungadömena
och republikerna i norr: ”nyttan är större än skadan”. En enorm framgång således.
Åtminstone vad gäller hastigheten på framtagandet av preparatet.

En enorm framgång
Då kommer jag, berättaren av denna sanningsbaserade saga,
osökt att tänka på hen som sökte jobb som
matematiker och sa att hen var enormt snabb på huvudräkning.
Arbetsgivaren ämnade testa kunskapen och frågade:
– Hur mycket är 342 x 45 ?
Hen svarade stolt på mindre än en sekund:
– 43 978 !
– Ja men det är ju helt fel, inte ens nära !
– Nä men det var snabbt! svarade den arbetssökande.
Ja som sagt var. Det var en enorm framgång att de
i kungadömena och republikerna i norr, kunde ta fram
ett motmedel så snabbt.

Men hur ?
– Men hur i hela friden ska man få folk att frivilligt spruta in det
snabbt framtagna motpreparatet i sin kropp ? Och hur många
funderar de, ska måsta ta det ?
ALLA ???? Nä men det går väl inte ? funderar politikerna och
myndigheterna och forskarna och experterna i kungadömena
och republikerna i norr.

Menar ni hela världen
– Menar ni alla i hela världen ?
frågar en besvärlig politiker som tror att man kan ifrågasätta saker och ting
– Nja … nä det är väl helt orimligt att alla ska få det ! .. varje land måste ju själva
ansvara för sin befolkning, fastställde man i kungadömena och republikerna
i norr. Och vissa republiker tog ett enormt ansvar för just sin egen befolkning,
de blev så att säga enormt framgångsrika i att köpa in det som skulle rädda dem.
Vissa t o m hade 4 gånger mer än de hade människor. Med andra ord 4 gånger
så ansvarsfulla som de som de som bara tillhandahöll 100 %. och tusenfalt
mer ansvarsfulla än de länder som nästan blev utan, pga fattigdom.

Folks bästa
Nu gällde det för de som förstod folks bästa, att informera folk som inte förstod
sitt eget bästa,
– Vi måste ha minst 70- 80 % som tar vår medicin. sade de.
Men det gick trögt, folk var inte riktigt kloka. En del ifrågasatte information,
det gör man ju bara i demokratier med yttrandefrihet ju!!!
Och en del ville veta mer. En del avslöjade tvetydig statistik, som var missvisande
eller helt felaktig, och andra var bara lata
och ville ha spott-tävlingar på campingar. Något måste göras, folk är inte tillräckligt rädda
i det lilla lilla landet i norr.

Informera mera mera
Vi måste informera mera tänkte de. Så de blir tillräckligt rädda. Och alla måste bli
tillräckligt rädda. Ja alltså alla i det pytte-pytte-pytte-pytte-lilla landet i norr,
med färre invånare än staden i Långtbortistan vid Fula havet.
Så man förlängde statistik-staplar i diagrammen, man berättade de hemskaste
historierna som gick att hitta i media flera gånger varje dag i alla medier under
väldigt lång tid. ”Men nu då” tänkte forskarna, politikerna och experterna,
”nu borde väl folk vara tillräckligt rädda???”

nej då !
Men icket ! Det fanns fortfarande mycket, mycket besvärliga människor som
synade statistiken, som synade berättelserna och experternas hot,
och konstigt nog avdramatiserade deras dramatiserande, trots
att de besvärliga människorna talade sanning.

– Men om vi ger dem dåligt samvete då ??
sa en expert
– Bra ide
sa en politiker och en forskare
– Vi skulle ju kunna hävda att om man inte tar vår medicin,
så smittar man alla som inte kan bli sjuka, för att de tagit vår medicin?
– Går folk verkligen på sånt? frågade forskaren
Politikern svarade:
– Oooojh ja… inga problem, vi har redan fått dem att tro
att vi är deras arbetsgivare, fast det egentligen är tvärtom.
Bara det är du som expert och du som forskare som säger det,
så går det nog. Min morfar som var forskare på 20-talet
lyckades inbilla folk att storleken på skallen
avgjorde hur intelligent och överlägsen man var som ras.
– Du skojar ??? sa politikern. Hur vet du det ?
– Ja dels berättade morfar det, sen står det i historieböckerna i skolan.
– va fan- hade vi inte plockat bort det än ur läroplanen ?
– Nja – Jimmy jobbar på det nu.

men ???
– Men skrev inte ni forskare nyss att även de som vi skrämt att ta vår medicin
smittar även dom?
– jo men vi kan alltid säga att det på nåt sätt är
värre utan vår medicin, vi är ju experter och forskare!

forts följer