…
Vilket dilemma hörrni !
Fredagskväll……Jannez, Blender och Zlips på vinterdansmaran i Ö-vik. och närmare 1000 besökande. Dessutom är det Sveriges bästa dansarrangör, Lejonsson som håller i trådarna. Oftast är det enkom danskunnigt folk där oxå, och gott om dansöser i min ålder även om medelåldern är betydligt under min.
Nå ? … det är väl inget dilemma ? Jo för en lokalpatriot som jag är det ett dilemma, eftersom jag av helt egoistiska skäl vill behålla dansställen i min närhet. Och vill man det, så bör man nog gynna lokala arrangörer. Det var ju nämligen Drifters på Hullsta Gård i Sollefteå samma kväll. 300 meter ifrån där jag bor.
Men jag hade riktigt roligt på fredagen, ett tiotal bra danserskor, i armarna på en ”dansgud” som mig. Gott fika och dansbandsvärldens mest energiska sångerska Erika i Drifters. Tom min kvällströtte vän G spelade i första halvlek innan han blev ”utbytt” pga kvällströtthet. En bra mycket äldre (än mig) och tillika spritindränkt dam blev väldigt ”gosig, kramig och ålande” när hon dansade med mig. Synd på alkoholen där…. det är ju ofta den som får några att hångla på dansgolvet oavsett om danspartnern är med på det eller ej
Men en av Ångermanlands bästa dansers-kor var där och följde som en gasell, trots att hon va en ko … så det var ju bra
Nå skulle jag åka till Ö-vik på maran på lördag då istället. Jag tvekade, funderade, och gruvade. jag väntade ända tills kl 19, då dansen började och jag hade 1½ timmes resa framför mig. Men kröp sakta iväg över Gålsjöskogen i 60-80 km/h, på en spårig, isig väg med snörök vinandes och skymde sikt. Jag tänkte det skulle bli kul o dansa med LiMa, det var faktiskt det som var tungan på vågen och fick mig att åka iväg. Laddade med att under resans gång hälla i mig 1 liter yoghurt/sommarbär, och jag toppade det med Pollys choklad till efterrätt.
Lika samma som när jag åkte till maran i höstas, så hade jag inga större förväntningar. Jag tänkte att jag dansar med hon som sporrade mig att åka och får nån dans till, som är bra, sen kan jag sitta och njuta och åka hem när jag känner för det. Och samma lika som förra gången behövde jag inte vänta många sekunder förrän jag blev släpad ut på dansgolvet. Och sedan var det igång. Med orange funktionströja som reklampelare för min danskonst, dansade jag nonstop i nära på 3½ timme. Sen börjar kroppen, men framförallt ögonlocken säga ifrån. Eller åtminstone bli lite mindre angelägna. Och med vetskapen om att jag har 1½ – 2 timmars bilkörning framför mig mitt i natten….. OCH dessutom misslyckats få dans med inspektorn, så började jag hemfärden så jag kom hem innan 02. 30. Då inträffar det roliga att JAG som har en helt fantastisk danskväll för en sekund rent intuitivt, reflexmässigt hängde läpp över den enda uteblivna dansen….
Detta trots att jag vart eftertraktad på dansgolvet som glass i 30-graders värme. Så då klappa jag till mig på kinden rent mentalt, och sa åt mig att skärpa mig. Tänk bara på alla stackare som inte fick dansa med MIG denna kväll.
Men hon som kular , får nog kula efter mig nästa gång, så jag inte springer vilse i dansskogen. 🙂