…
En helt vanlig fredag i mitt för omvärlden
betydelselösa liv, har passerat. För mig
är dock mitt liv väldigt betydelsefullt har jag
kommit fram till.
En sådan här fredag, den 24e December, går man ju
som nästan alla andra vardagar på café. Jag vet inte riktigt vad
det var idag, nästan inge folk ute idag, utom den
lilla afrikanska mannen, med lätt framåtlut, och Långa
mannen, med långa håret och hatten. Den senare fikade jag med
två timmar. Yu- Han (reservation för stavning) var kökschef
idag, när kökschefen var borta. Hon är en rolig, trevlig prick.
Jag hade traditionsenligt planerat tvättid idag. Brukar av någon anledning
vilja göra det just den 24e December varje år. Blev som vanligt drygt ignorerad av
den unge otrevlige Etiopiern från grannlägenheten. Vägdes upp av att i princip alla
andra grannar är trevliga, Afrikanska som svenska, som Syriska. Men han
är en fähund!… ja hon den idioten, svenskan som stjäl min tvättid förståss,
hon är en idiot!
Hjälpte grannen V.Ö ned till bilen med ett par kassar julklappar till hennes barn och
barnbarn, sånt som vi osolidariska obesprutade människor ofta gör.
Jag brukar faktiskt ofta erbjuda bärhjälp till henne och en del andra grannar.
Hon har rätt så ont. Kände mig återigen som Ove i En man som heter Ove,
innerst inne rätt så godhjärtad och hjälpsam, men vresig, gnällig och kritiskt
till det mesta utåt. Men jag log invärtes, och tänkte att det liksom
jämnar ut sig, att what goes around comes around. Man får tillbaka lite
som man gör och ger.
Och så var det, när jag kom ner i tvättstugan, var det tvätt kvar i torktumlaren’
, och hela torkrummet fullt, i tvättbaljan låg ett par nedskitna barnbyxor.
Men det finns ju värre saker än det här…
… ja inte mycket alltså… men det finns
Till exempel verkar det som det fattas en bit i det begagnade pusslet
med julmotiv jag köpte på loppis. nä men den är borta jag lovar!
Och det kanske finns värre saker än det oxå…
… men inte mycket kan jag tro.
Pia Johansson förstörde hela konserten som annars hade vart trevlig att se och höra,
med sitt oerhört o-humoristiska flamsande. Men körerna var bra,
men jag fick lov att zappa bort Pia,
orkade inte se o höra henne, …
Men det måste ju finnas värre saker än en flamsig programledare..
.. ja men inte mycket
Sen gick jag ut och diskuterade med lite solidariska människor,
som kallade mig för konspirationsteoretiker och foliehatt grundat på
att jag ställde frågor kring besprutning av människor.
Samt att de i vanlig ordning siar om min plötsliga och plågsamma död
till följd av att jag inte äter besprutad mat,
och inte gärna sprutar in substanser i min arm.
Man brukar lägga till att de hoppas att jag överlever,
men att det inte är troligt. Det är solidariskt, har jag lärt mig..
Men det kunde ju vart värre…
…. men inte så mycket värre, skulle jag tro
Imorrn är det den 25e december, och då brukar jag traditionsenligt
hänga undan tvätt… varje år faktiskt.
Det har blivit en trivsam grej typ. Lördag ska det visst bli.
Hoppa till innehåll
Detta är en blogg, som helt ogenerat tar upp de stora frågorna i livet och världen, de stora känslorna inuti Tomas Tvivlaren (Jag) , och betraktelser från vardagen. Min utgångspunkt till all information som delges mig/oss medborgare, är att tvivla på den. Som min bortgångne hus-guru, Tage Danielsson så klokt fastslog: "Utan tvivel är man inte klok". Jag blev både lycklig och förvånad över att domän-namnet tomastvivlaren.se fanns ledigt, eftersom jag finner tvivel vara positivt och livsnödvändigt, ja och så heter jag ju Tomas. Den bibliske Tomas Tvivlaren har ju ett något mer negativ betydelse, eftersom all religion uppmanar till blind tro. Likväl som politik. Här kommer tvivlen hagla som spön i backen. Läs och tvivla!