…
Många tänker att de ”följer med i utvecklingen”, när de tittar på, och läser nyheterna. Många ser nyheterna som obestridlig fakta, som ett facit, som trovärdiga. Och detta enkom egentligen genom basera detta på tillit… inget annat… bara tillit och tro.
”Nobody is going to pour truth into your brain, that is something you have to find out for your selfs”/Noam Chomsky
Till och med i en kärleksrelation, kan tillit slita hjärtan i stycken, när tilliten bryts, när svek avslöjas. För kärlek, eller rättare sagt för relationer, har jag fått för mig att ett visst mått av tillit är nödvändigt för att det skall fungera? Stämmer det? Ni som på något vis verkar klara av att leva med en annan människa.
Det som händer när sådan tillit bryts, när sveket trasar sönder, är en katastrof för den svikne, och tar tid att läka. Den biten har jag ju upplevt, så det vet jag. Jag har ett hjärta. Eller är det oftare så, än vad de flesta människor vill erkänna, att den ena parten får ge upp så mycket av sig själv, för att partnern ska välja dem, så mycket att det knappt finns nåt kvar av den du var? Jag har sett sådana par.
Men när tilliten är total, och är tänkt att hela nationer, eller rent utav globalt, och att den ska vara blind tillit, inte ifrågasättas. Ja då blir insatsen något annat än ett brustet hjärta. Då blir insatsen miljarder själar. Ett brustet hjärta kan läka… men hur återställer du miljarder stulna själar? Och vilka konsekvenser får det för kommande generationer? Hur går det t ex för Nordkorea på den punkten? Hur stora konsekvenser hade det på Tysklands befolkning efter 2:a världskriget. Minnena efter förintelsen?
Fullkomligt naiv är jag, och har jag varit, när jag reagerat över förändringar i världen, som sker i det öppet fördolda, mitt framför våra ögon…. och försökt förmedla detta, i hopp om en reaktion. Fullkomligt naiv! Nånstans måste jag ha missbedömt mänskligheten, människan, deras önskemål om yttrandefrihet och demokrati. Nånstans måste jag ha trott att det var viktigt för dem. Men jag måste haft fel. Att vidareförmedla galenskaper som sker i maktens korridorer, som förändrar hela vår tillvaro., av människor som vi inte valt via demokratiska val…. har inte berört nästan en enda själ i Sverige. Jag har missbedömt människan. Som om folk med öppna armar tar emot vad som kommer… fast vi redan om och om igen i historien, näst intill unisont ropat att det aldrig får ske igen. Inget jag kan säga, inget som nån kan säga, verkar kunna förändra likgiltigheten inför att förlora allt mänskligt inom oss.
Och jag är inte riktigt på det klara med orsak och verkan. Det är omöjligt för mig att förstå hur INGEN reagerar över när man visar dem vad de icke valda maktens män och kvinnor håller på att planera. Det är omöjligt att förstå om ni medmänniskor faktiskt förstår vad de säger, och accepterar chipp i hjärnan, begränsat rörelseområden, i 15-minutersstäder. Kontinuerlig massvaccinering, med straff för de som vägrar. Övervakning via dessa datachipp, Globalt styre, som är det samma som global diktatur. Icke demokratiskt valda ledare, att vi ska äga ingenting och vara lyckliga… fast inget av detta gäller de som bestämmer detta. Känns det igen? men ni tycks fortfarande vara på… ni tycks acceptera, eller ännu värre gilla läget. Ser ni inte orden jag skriver, eller tror ni inte på orden jag skriver? Tror ni att det är påhittat? Tror ni fortfarande att det är påhittat när jag visar er de videos där de säger att detta är planen, och att de har makten och verktygen att genomföra detta? Dvs litar ni inte på era egna hjärnor? Då isf har de redan vunnit, då isf är miljarder själar redan förlorade. Jag undrar… för mig kom uppvaknandet, när de ville skilja på medborgerliga rättigheter för vaccinerade och ovaccinerade.
Jag undrar,,… vart går gränsen för er? Dra det steg för steg ända ut till extrema ytterligheter, det mest extrema och grymma samhälle ni kan tänka er, och berätta sedan för mig, vart er gräns går? När ni redan accepterat det jag nämnt ovan. – Jag måste få veta! Jag måste få veta … jag måste få hopp, eller ta upp kampen själv. För jag kommer dö stridande för mänskliga rättigheter, som ni glömt vad det betyder. Jag kommer berätta om det obekväma ni inte låtsas höra, tills fingertopparna nötts ner, och min själ är död….
Dessa goda globalister som vill få ert godkännande, lämna över allt till dem, inklusive era själar, och ge oss ett dystopiskt samhälle en dystopisk värld, utan känslor utan problem, skapa en ren värld, utan klimatproblem, människor som lyder och inrättar sig, där datachipp/externa apparater instruerar dig på jobbet så att du inte blir distraherad av din snygge arbetskamrat, skapar lugn.
… minns nu inte när det prövades i bred skala senast?
Minns du inte vad det leder till att jaga den ”perfekta människan”? 
Berätta hemskt gärna var på den skalan, ni säger: ”nu är det nog!”
I need to know…please.
Ps… åtminstone ett paprikafrö trotsar världsläget och tittar fram hos tvivlaren