…
Vet inte…
Jag är nog inte stark…
Tog disken, och gjorde pannkakor, med reducerat antal ägg,
och egengjord ”havremjölk” istället för mjölk… innan jag gav mig
tillåtelse att sjunka ihop… och känna
Likt min ekonomi är det samma sak som för själen och hjärtat, den tål några smällar, ett tag… sen faller det ihop, och det ynkliga försvaret är raserat. Ett lätt mål då… ett lätt mål för parasiter, människor med svarta själar, lätt mål för de som trampar på andra för eget välmående. Många matvaror har nästan dubblats i pris på kort tid.Därav mina snål-pannkakor t ex. Har beställt en Nokia 105, vanlig knapp-mobil. Det går inte längre att ha smartphone… blir för dyrt, när de går sönder. Allt blir dyrare, och sämre, hela tiden. Den lilla ynkliga ekonomiska bufferten är slut nu. Likaså den lilla ynkliga känslomässiga bufferten som skyddat mig. Nu är jag naken.
Ibland funderar jag…… jag har kämpat länge nu
Ibland funderar jag… hur mycket man betyder för världen.
Vi är små, obetydliga, och kyrkan skulle stå tom för såna som mig.
Ibland funderar jag.
Det är för mycket nu… mer än mins buffertar klarar av,
och då äter det på min själ, mitt hjärta…
snart kanske ingenting spelar nån roll ändå
ingen bryr sig om nåt om nån längre
världen rämnar… och vi ser på.
Tvivlaren … trycks ner… och ingen ser på
varför fortsätter man kämpa egentligen?
Tar en espresso till tröst, hemma vid.
Sen väntar den jävla madrassen, i den jävla hallen, som gör att jag inte kan ta på mig ytterkläder i hallen, som gör att jag inte kommer åt skåpen i hallen utan att behöva lyfta madrassen varje gång
Sen väntar mera durr och oljud…