…
Blogginlägg likt det som är i anförande, där man ger riktig recension och uppriktig kritik och beröm, utifrån eget tänkta tankar, istället för förprogrammerat lismande, och inställande beröm, kan ju så klart i slutändan resultera i att Grinchen som är jag till slut inte blir medbjuden på liknande mysiga, fri från ståndpunktstagande spektakel, fri från ståndpunktstagande bortsett från det i Sollefteå säkra publikfriare-kortet om sjukhusets kvarvarande. – MEN, det är det självklara risktagande jag tar. Och vad gäller mina lika självklara ställningstaganden FÖR yttrandefrihet, transparens och öppet ifrågasättande, kring ALLT, samt rätten att få ha fel, som inte enkom borde vara statens och globalisternas, som nu är fallet. – Så har mitt sociala liv mycket riktigt begränsats av det – och det finns enligt mig inget annat sätt att förhålla sig till detta. Jag ser inget annat sätta att leva, än att vara sann mot mig själv och sann mot omvärlden, och det är sällan populärt.
Det kan hända att jag då och då, speciellt då det lackar mot jul, känner mig som Grinchen, så och nu när jag sett på Jacke Sjödins julshow. Med fantastiska musikaliska prestationer, blandat med fyndiga rim och ordvitsar och relativt bra buskis skådespel. Nånting för alla, som inte sårar någon, det vill säga fyndigt och uddlöst, med en god portion självironi från pjäsförfattaren i synnerhet. UTOM där den behövs – i verkliga livet. Jag tänker då på Jackes Pandemi-låtar i synnerhet, då han förvisso tog ställning, men för något han inte visste någonting som helst om, och trodde var ett ämne han skulle slippa granskas eller kritiseras för.
Men är det då inte lite skillnad på att såra någon utifrån någons egen personliga upplevda kränkthet mot att till exempel uppmana genom ett antal sånger att till och med ända livet på de som inte vaccinerat sig. (länk till det inlägget)
”Nej se dom där antivaxxarna
måtte dom försvinna i ett huj uj uj uj”
”Låt vår Agnes ge dom en lektion (24*)
i barsk ton, en Wolds-ation”
Där sitter jag och känner hur den grinchiska grön-färgen av julbitterhet väller fram, och skulle avslöjas omedelbums av var och en utav den ytligt påklistrade rosenröd-skimrande hypokritiska, enkom till jul varje år, godhjärtade publiken… om det inte vore för att de tittade rakt fram. Jag känner oviljan att klappa i takt på befallning och uppmaning från scenen – jag tänker surt att jag klappar väl fan om jag vill! Jag applåderar om jag vill, och jag sjunger med om jag vill. annars sitter jag med armarna i kors och surar. Det är min rättighet.
Jag gillar verkligen jordnära, genuina människor i alla sammanhang i livet. En av de andra artisterna på scen denna kväll, är för fin för att säga hej, i den här lilla byn vi bägge bor och verkar i. Jag tycker bara sån’t är så jävla märkligt o barnsligt, sååå jävla märkvärdig är artisten i fråga faktiskt inte, även om hen kan sjunga, betydligt bättre än Sollefteås egen Grinch. Det är inte direkt så att jag skulle vilja umgås med vederbörande uppblåst artist, faktiskt är den tanken rentutav motbjudande utifrån sättet att se sig själv. Egentligen … bara ett hej – Men nu skiter jag så klart i det också, utöver att det tar emot att applådera till uppblåsta artister.
Sedan tänker jag på motsatsen till den sortens människor och artister, som Nicke Sjödin, så som Jerry Williams, så som Alf Robertsson, och Mats Paulsson… som är människor bland människor.
Så där sitter jag på julafton med min tvättstuga och min jul fria jul utan klappar och gröt, och är mänsklig för mig själv Kan jag då inte finna det i mitt hjärta att förlåta dessa sånger som var ämnade att pressa folk till vaccinering, skuldbelägga dem som icke ville ta gift i sina ådror?
Jo men visst, men krävs det då inte självrannsakan för att det skall kunna ske från den som skrev sångerna
Kan man då inte beskylla denne Grinch för att vara bitter och kränkt, så som han plägar antyda att andra är? Givetvis! Och det görs! Väl bekomme! Till exempel om man inte glömmer t ex Jackes antivaxxarlåt, kommer man definitivt att bli anklagad för detta. Eller mitt blogginlägg om min barndom och filmen Lion. Åtskilliga gånger har jag blivit anklagad för att vara offerkofta när jag uttrycker äkta känslor oavsett vad som åstadkommit känslorna. Och det är fine, det är okej för mig, inte ett problem. Ej Heller var det ett problem att få ett nej på dans på Bollstabruk, men på det sättet nejet framfördes föll inte mig i smaken, vanligt, jävla hederligt hyfs typ: ”Nej tack”
Och varför kan inte den långsinta tvivlaren vara förlåta de som stängde ute honom från boulespel och bara fortsätta spela boule som om ingenting hade hänt?… efter att ha blivit nekad detta under den falska pandemin jo, till en början för att ingen någonsin uttryckte orden, ingen erkände någonsin att de gjorde fel.
Jul och solidaritet och dubbelmoral
Här sitter med armarna i kors, denne grinige Grinch med massor av goda människor omkring sig som klappar och visslar. Var samma människor som klappade och visslade åt Bill Gates, entreprenören som tjänade hundratals miljarder på vacciner som skadade människor, dödade dem, Claus, Schwab som vill att vi ska äga ingenting och vara lyckliga, medan de äger allt, och Anthony Fauci och POfizer som fått straff-frihet innan de blivit åtalade, och är befriade från allt ansvar vad gäller vaccinernas skadeverkningar?? Är det samma människor som har Ukrainas flagga på Facebook och därmed är att betrakta som goda?
Nä – jag kommer nog till slut inte bli medbjuden på dylika tillställningar, efter som jag inte tycker som man ska, och eftersom jag tycker yttrandefrihet, människors självbestämmande över sitt liv och sin kropp, är viktigare än att skriva låtar om att tvinga på folk gifter intravenöst. Men om det suger att va ensam, suger det än värre att va en feg skit som inte står upp för vad som är rätt och sant – så loneliness here I come!
Men de sjöng väldigt bra, men det räcker liksom inte, för att va människa.