…
För närvarande är det en samling mycket BRA, godhjärtade människor som är kärnan av ”grävlingsverksamheten” och mördarsnigelutrotningsbrigaden här i grannskapet. Det vill jag med bestämdhet inleda med innan jag analyserar sönder det vackra i detta. Men nu när det kommit på tal att eventuellt bilda en förening av Trädgårdssällskapet, utifrån garanterat välmenande förhoppningar om att kunna erhålla bidrag till ett gemensamt växthus, då väcks det hos tvivlaren, utifrån mångårig erfarenhet inom ”ideell” föreningsverksamhet, fler farhågor än förhoppningar. Folk brukar säga: ”Ingenting ont som inte har nåt gott med sig” – Det kan uttalas av nedrans och förbaskade, lismande, ljusrosa dekal-positivister, utan mentalt fungerande innanmäte på kroppens huvudkontor. Jag brukar kontra med att ingenting gott som inte har något ont med sig, vilket är MINST lika sant.
För när det kommer ner till vad en förening egentligen är, så har jag kommit fram till att det är som ett företag där företagsledaren inte har något att säga till om vad gäller företaget, åtaganden och arbetsfördelning, regler. Ett sådant företag kan aldrig som företag betraktat kunna bli lönsamt, eller ens i slutändan fungera. Dessutom lockar en sådan typ av verksamhet människor som utnyttjar dess stadgar för att själva kunna få ur så mycket som möjligt, till så lite ansträngning som möjligt. Det lockar också småpåvar, samt föreningsmötes-marodörer med paragrafrytteri som specialitet. Ex:
Reser sig godmodigt upp från stolen, bröstar upp sdig och tar in luft, efter att nära på ha imploderat av det då ditintills o-uttryckta behovet av att få förlänga mötet med en timme innan fika kan bli aktuellt, genom att påpeka en teknikalitet:
– Eh host host harkel .. herr ordförande, enligt paragraf 5.6 i stadgarna så kan inte vederbörande delges ansvarsfrihet över inköp av diverse kontorsmateriel, då det inte gått genom de rätta kanalerna, och tillämpade förfaranden.”
Vad är då från min sida sett, anledningen till dessa farhågor? Bortsett från 30 års erfarenhet av ideella föreningar, och vad som sker i praktiken? Jag skulle säga att problemen uppstår när du måste bilda stadgar, som i sin tur måste komma till, när man skaffar sig en gemensam ekonomi och ett organisationsnummer, för att skapa konton eller kunna söka bidrag hos myndigheter. Priset för detta är att ge upp delar av föreningens självbestämmandet, och i praktiken innebär det att eventuella eldsjälar för verksamheten, kommer att ha samma skyldigheter som tidigare, men inga rättigheter. Till exempel en ordförande har ingen makt alls i en förening annat än utslagsrösten vid en omröstning där det blivit ”remi”. Han har annars inte ens rösträtt.
Så man kan säga att definitionen av en ideell förening, hänger på om man blandar in staten, ekonomi och bidrag, vilket kräver externt formulerade regler och stadgar, som de som bildar föreningen har att förhålla sig till, till skillnad från om de som bildar föreningen, själva bestämmer allt. All erfarenhet av föreningsliv, och styrelseverksamhet, ideella åtaganden, har gett mig erfarenheten av att det lockar parasiter till föreningen. Man tar glöden ur enstaka eldsjälar, och skapar en förutsättning för att utnyttja denne. En företagare kan belägga den anställde med arbetsuppgifter, en ordförande, en eldsjäl, kan inte beordra någonting till någon, vilket oftast ger resultatet att de som arbetsvägrar utifrån ideell basis samt stadgarna, kan kräva rättigheter från stadgarna, men utan att behöva bidra med ett enda spadtag.
Om man inte skulle bilda en sådan typ av ideell förening, med organisationsnummer och bankkonto utan istället helt enkelt har ett sorts samarbete där allting är byggt på frivillig basis, där de drivande, eller den drivande som drar det tunga, lasset, också har stark bestämmanderätt, då skapas ett incitament för eldsjälen/Eldsjälarna att fortsätta. I en ideell förening med stadgar föreningen eller dess skapare, själv inte råder över till fullo, så som en idrottsförening, har man t ex ingen möjlighet att välja vilkas medlemmar, som sdka godkännas. Det enda hindret för någon att bli medlem är om man har ett brottsligt förflutet, eller om personen på något sätt ”skadar föreningen”. Och det senare är väl ett begrepp som är väldigt svårt att definiera eller bevisa.
Min omedelbara, instinktiva inre reaktion, blir att eldsjälen inom mig kommer att dö, vad gäller verksamheten, om vi skulle bilda en sådan förening. Detta utifrån erfarenhet.
Det är intressant, när man jämför ett vanligt samarbete mellan människor, och en förening som skall blanda in juridik, ekonomi, samt stat och kommun (Ideell förening). Och om man jämför dessa med begrepp som frihet och demokrati. Begrepp som jag på senare år har kommit att betrakta som ytterst medvetet bedrägliga, missvisande och direkt förljugna, vilket jag också på senare år i skrift visat i otaliga blogginlägg.
Ord över lag, är ofta bedrägliga, och används väldigt ofta av makten i ett nästan 180-gradigt syfte, inverserat, förvrängt. Till exempel ordet anarki, som förknippas med laglöshet och brottslighet, som egentligen betyder utan härskare. Medan vad gäller ordet demokrati betyder ordet utifrån grekiska, folkstyre. Och om man ser till i synnerhet de senaste fem årens utveckling av det så kallade ”folkstyret”, så har det absolut ingenting att göra med att befolkningen har ett medbestämmande. Demokrati är i princip en diktatur, med lite flashiga kläder, och vackra ord att dölja maktbegäret. Jag har gett hundratals exempel på detta i blogginlägg efter blogginlägg, utan minsta tillstymmelse till reaktion från läsaren, som verkar bekväm med utvecklingen.
Det har sagts att människor som inte alls vill bli politiker, eller statsministrar, är de som bäst är lämpade för uppgiften. Den som inte eftersträvar makt, är den som bäst lämpad att handha makt. Jag finner förvisso detta för att i teorin vara sant, men verkligheten tillåter aldrig att den typen av människor få makt. Det ”Demokratiska systemet” är byggt på partilojalitet, partipiskan, och att lyda politikens kapitalistiska finansiärer, INTE skapt att representera folkets vilja. Vilket i sig är en motsägelse, eftersom folket inte tycker lika.
När människan skapar för stora samhällen, för stora stater, eller för stora överstatliga samarbete, skapas per automatik utrymme för de få, att styra över de många. Vilket i sin tur skapar en makt över enorma ekonomiska tillgångar, samt människors liv och död. Därav, har jag personligen kommit fram till att demokrati är en utopi när det gäller de stora massorna. Och de stora staterna. Du kan aldrig styra ett så stort landområde som Ryssland, som USA, som Kina, eller som EU, utan att ha större drag av diktatur, än drag av folk styre. Det är en omöjlighet och det visar verkligheten idag när vi är på väg mot en global dystopi. Det vi kan välja, i bästa fall, är vilken av två despoter vi vill ha,… I BÄSTA FALL. För i t ex väljer vi inte ens diktator, Ursula Van der Leyen.
Och det börjar redan märkas i det jag började resonera kring, mikrodemokratin, mikrodiktaturen. Den lilla föreningen, det lilla företaget. Där är den ideella föreningen egentligen är någon slags märklig folkets diktatur, proletariatets diktatur, något som i verkligheten, ännu aldrig uppstått på nationsnivå. Med folkets diktatur menar jag att folket styr över ledningen, vilket paradoxalt nog är tänkt vara parallellt med demokratins ursprungliga tanke. De stater som historiskt sett kallas kommunistiska, om vi tänker Sovjetunionen, Kina, har aldrig folket styrt. Samma gäller de stater som av någon anledning kallats ”fria stater” och kapitalistiska. Det som skiljer dessa åt skulle jag säga är hårfint. Hela västvärlden har blivit ekonomisk rikt, inte till följd av frihet, hårt arbete, uppfinningsrikedom, och företagande, som många gånger så storslaget hävdas utan på grund av cyniskt utnyttjande av tredje, världens naturtillgångar och arbetskraft, som har skett många gånger i företagsformat under godkännande och på direktiv av nationalstaten, med dess medvetna medgivande
Myten till exempel om svensken, som den flitiga arbetaren, som skapat den välfärd som påståtts har uppstått, är inget annat än en myt. Vår och västvärldens rikedom är skapat och skapas en idag av tredje världens naturtillgångar, och deras billiga arbetskraft, som inte är självvald, det vill säga ett slags slaveri. . Nu håller hela detta globala system på att krackelera i sina grundvalar. Diktatur, maktmissbruk bygger på illusion, och våldsmonopolet som staten har tagit eller givits. Och när illusionen spricker har den bara våld, tvång, censur kvar. Och det är vad vi ser idag.
Den här typen av ”växthuseffekt” … det vill säga effekten av att införskaffa ett gemensamt växthus genom att söka bidrag via en ideell förening, kan komma till priset av åtminståne EN förlorad eldsjäl – och det priset kan visa sig vara för stort. Jag rekommenderar därför starkt att den för närvarande icke demokratiskt tillvalda diktatorn, som får den ”makten” utifrån att vara slav parallellt med diktatorskapet … får låtas hållas …
… alternativet skulle iofs kunna vara en ideell förening som lockar till sig parasiter och stöter ifrån sig eldsjälar. Det kan vara ett alternativ… men inte ett alternativ som jag kommer vara del av. Om jag däremot ombedes vara med och bygga och till och med delfinansiera växthuset… så är jag idel öra.