…
I smör uppstekt ugnspannkaka med vispgrädde och egna hallon, det uppväger något för de uppoffringar som görs, och de galenskaper som omringar en… något lite. Det är skördetider, och bär-tider. Hade detta varit på eget torp med tillgång till sjövatten, några höns, en kattjävel, och ett svin, så hade det mest varit det fysiska som tröttat ut en. Men nu bor jag mitt i stan, i en oas som jag förvisso inte skapat själv, men bidragit kraftigt till. Men det är mördarsniglar och homo sapiens som nästan bryter ner mig.
”In his heart, Frodo begins to understand. The quest will claim his life.”
Jag börjar inse att det jag sysslar med och hoppas på, är mission impossible. Det kommer inte gå i längden, jag kommer brytas ner och sedan förlora ”mitt” paradis med odlingarna och den vackra naturen mitt i stan. Människorna kommer bryta ner mig och sniglarna, mördarsniglarna kommer triumfera. Och oasen kommer vissna utan eldsjäl. Och eldsjälen kommer vissna lite…. mycket, innan den finner ett nytt projekt som motiverar liv.
Och världen, den stora vida världen som börjar utanför min dörr är i dåligt skick, och människorna i den är mentalt förlorade till stor del. De ser inte vad som väntar om inte folket reser sig… och bara vägrar samarbeta med tyrannin. Men det verkar gå för långsamt. Flockkameror som aldrig godkänts av folket och aldrig tagits upp i debatt, har till och med installerats i lilla Sollefteå, övervakningen planeras bli global och total, och alla västerländska regeringar är med på riktningen mot global diktatur … och ingen demokrati existerar längre…. det har absolut ingen betydelse vad du röstar på i höst… det här genomförs NU…och inget parti opponerar sig. Politiken är en teater för att få er att tro att din röst påverkar. Lejonet, min partner in crime against the regim, är och dansar mitt i vår civilisations sammanbrott, och det gör han rätt i. Vi måste leva våra liv också så länge det går. Har köpt en bok till, fast läslustan oxå dämpas av den dystra dystopiska värld och omgivning jag lever i.
Jag blir ibland kallad för ”trädgårdsmästar’n”, och det är nog kanske välment ibland, men föredrar nästan ”bonnjävel”, i utbyte mot att få va ifred, och äga mitt eget. Tillika sades det nyligt att det var bättre innan jag”hade hand om lotterna”... med motiveringen att ”då kunde man sitta och prata och fika”.” .. istället för att odla och sköta om lotterna då får man förmoda? – Jag kan dock inte dra mig till minnes, när jag införde fikaförbud? Jag har ett tydligt minne av hur ”mysigt” det var innan det ålades mig att ”ta över” Det var inget jag bad om, inget jag önskade. Men när ingen annan klev in, så gjorde jag det motvilligt. Allt jag egentligen ville var att odla mina lotter för att få giftfria grönsaker. That’s it! – Men jag fick mördarsniglar och missunnsamma, tjuvaktiga, gnälliga homo sapiens med på menyn, mest från grannar, och några fd ”odlare” som vill mysa nere på lotterna. – Gå för helvete till parken och mys då !!! – Några fd odlare saknar jag dock, som lämnade in pga ålder och motvillig kropp. Och A-K 78:s flytt blev en förlust både för lotterna och utifrån det att hon var en vaken medveten kvinna, klok och intellektuell.
Tillfälligt avbrott – ”Nä jag e skeptisk, de e mycke nu… skulle ta o bygga upp den där jävla berlinmuren igen”
Nä men… I see a bad moon rising typ liksom. Både i världen vilken vi likt the Shire i Sagan om ringen, är en del av vare sig vi vi vill eller inte. Det som händer där, kommer hit… och här sover de flesta när det totalitära installerats och det är för sent att vakna upp. Och man är omgiven av zombies som inte kan eller vill tänka egna tankar, efterforska nåt själva, och som har angivar-gener i blodet… och typ gillar DDR. Here I am – come and fucking kill me then !!!!
Så i ett sånt läge gör man det enda som går att göra, man gör svartvinbärsjuice i sin juicemaskin, och går o hämtar tvätten, och beskådar den lilla byn Sollefteå tvärdö på natten till Söndag. Man fortsätter helt enkelt…
Skit på er kära medborgare!