…
Forskningens trovärdighet är ett intressant ämne att fundera kring.
Till att börja med tycks det finnas lika många åsikter kring varje undersökning som det finns forskare. Jag tänker mig att det finns många variabler i hur man utför forskningen till att börja med, vilket i sin tur fullständigt dominerar utgången av forskningen.
Hur länge forskar de i det aktuella ämnet ? Hur många personer har deltagit som ”försökskaniner” i den aktuella forskningen ? Vilka variabler tar de med i forskningen, och vilka utelämnar de ? Och till sist och definitivt inte minst: Vem betalar forskaren för undersökningen ? Vem har beställt undersökningen/forskningen ?
Forskare är i allra högsta grad karriärister, troligtvis i långt större utsträckning än en medelinkomsttagare i västvärlden. Och karriärister vill förbättra sin ekonomiska situation oavsett hur mycket han/hon tjänar innan. Och vilka betalar då forskare för deras arbete ? I de fall det inte är staten, så är det ju givet att det är privata intressenter/storföretag som köper forskning, eller rättare sagt BESTÄLLER de forskningsresultat de behöver för att kunna dra fördelar av det ekonomiskt, genom ökad försäljning av varor eller tjänster. Då folk i allmänhet ofta litar på en uppgift om det backas upp med kommentaren att forskningen säger så.
Nu har ju DN publicerat en artikel, där en Amerikansk professor från New York hävdar att de klassiska råden mindre mat och mer motion inte alls hjälper mot fetma. Professorn hävdar att det är en Somatisk sjukdom, och hos personer med fetma, gör kroppen allt den kan för att återgå till den vikt som var innan personen gick ned i vikt.
Och han hävdar vidare att det enda som hjälper mot fetma är operation.
Jag skulle hemskt gärna vilja rota i denne professors lönespecifikationer, och titta lite på vem som betalar honom för att presentera dessa ”forskningsresultat”
Till att börja med tar han inte ens upp möjligheten att fetma till stor del är orsakad och påverkad av psyket. Dvs hur vi tänker. Vi gör ju våra inköp utifrån hjärnan, och Hjärnan är helt klart styrd av ett från matindustrin skapat sockerberoende, som är att jämställas med vilken annan beroendeframkallande drog som helst, när det kommer just till beroendeframkallande. Och utöver det kemiska beroende själva sockret gör, som påverkar hjärnas beslut, så är vi idag fullständigt BOMBARDERADE av reklam på TV, bio, tidningar, radio, utmed vägar, reklam i brevlådan, reklam och försäljning via mobilen etc etc…. Och alla har EN agenda…. att sälja sina produkter. Och ingen av sockerproduktsföretagenen som säljer godis och läsk, har något intresse i forskning som påstår att sockerintag, fettintag, och motion, är faktorer i ökad fetma.
Då kan det mycket väl vara så att man lägger in stoooora pengar till forskare som är redo att ”forska fram” det forskningsresultat företagen betalar dem för, inte hur verkligheten ser ut. Man kan ju inte längre gå ut och säga direkt att socker är nyttigt. Men man kan ta en omväg, och via ”forskningsresultat” säga att en individ med fetma är maktlös inför sin egen övervikt, och endast operation hjälper. På så sätt kan dessa personer ju fortsätta äta sockerprodukter, överkonsumera fet mat, och skippa motion, eftersom det ändå inte hjälper enligt ”forskningen”
Det är klart att motion, rätt kost, och lagom intag botar fetma. Professorn ”glömde” lite lägligt i sin ”forskning” att nämna ”rätt kost” och pratade slarvigt om att äta mindre, vilket inte är lika viktigt som att äta rätt tror jag. Och professorn utelämnade den mördande reklamens inverkan på människor med glukos-obalans, och förbränningsobalans i kroppen och huvudet. Detta är dessvärre i olika grader en större del av västerländsk befolkning, inkluderat undertecknad som delvis är sockerknarkare, om än blandat med bra och nyttig kost, och motion. Dock lite för lite motion för mig för tillfället.
Men de ju klart, forskarens rikedom måste ju vara viktigare, än hälsa hos överviktiga. Snacka om att den professionen är Över-viktig !