Det är allt jag har att säga för nu

…
Ingenting är gratis,
ingenting kommer utan ett pris, inte
gratisappar, inte vänskap, inte kärleken.
Kärlek däremot, blir bara större av att ge bort den.

Det går inte att lura sig själv mer än marginellt,
utan att det slår tillbaka. Därför försöker jag undvika det.
Och nu är sanningen både att det är rätt så bra med mig,
och att jag oundvikligen upplever tomrummet efter Moster
Maggan. Jag ramlar inte omkull av att jag inte längre
har henne att luta mig mot, men det är tomt i ”båset”,
efter min favoritmoster.

För övrigt i livet så gör vi alla dagligen massor av val,
fast vi inte ser på dem som val alla gånger. Jag gör val som
innefattar att ingen trampar på Tomas. Vinsten är självrespekt,
insikt om hur bra jag nu för tiden kan vara själv. Ett pris
betalas naturligtvis oxå i viss mån. Vi får se, inget är definitivt utom
just döden. Så det är det enda jag inte behöver fundera så
mycket kring .
Men att ingen trampar på Tomas, är ej förhandlingsbart.

Några dagar nu som inte varit toppenbra. Men jag sköter
om allt som ska skötas om, vilket gör det lättare att det
svänger till det bättre. Det finns alltid bättre och sämre dagar
genom hela livet.

Det finns perioder, då man är känsligare för att yttre kaos ,
skapar ett visst mått av inre kaos. Harmonin är inte omutbar.
Jag kan rubbas… det är okej, det är livet.
Och när jag rubbas, så är det nära till hands att
övriga saker inte flyter på så bra som följd.
Då kan mn tex som jag bara konstatera

– ”Men Tomaas …ibland asså….

Och gilla läget, och gå vidare med vetskapen om att det faktiskt
blir bättre på den punkten igen.
Det är allt jag har att säga för nu.