…
måndag 11 maj 2026 Sollefteå
Gatorna börjar torka upp efter nattens regn och väderleken lovar sol till eftermiddagen. Jag har iallafall hängt upp resten av tvätten, som inte blev riktigt torr i torktumlaren igår. Kropp och sinne är i något av ett nödvändigt viloläge. Det frestar på att arbeta hårt med kroppen, att engagera sig i kunskap om de krafter som ämnar tar ifrån oss våran frihet, och även våra liv. Det frestar på att leva ensam, även om det har sina fördelar.
Nu tittar solen fram lite blygt, men det tar väl ett tag innan värmen i luften kommer. Ständigt behövs det göras saker runtomkring kolonilotterna, eller om man kanske ska kalla det för trädgården? Men även arbete i min egen odling. Ständigt hamnar nödvändigheter hemma i lägenheten på efterkälken, som följd. Men utifrån ork och tid måste trädgården prioriteras så det blir stökigt hemma. Idag hoppas jag få energi att plantera om tomater i större krukor. Likaså grönkål och persilja. Men jag behöver också bygga låda till komposten. Också klart rädda världen, läsa, ta del av debatter och då och då tas smällen det innebär att tränga igenom ”Die Mauer” , den näst intill ogenomträngliga mur av självvald ignorans hos en överväldigande del av min omedelbara omgivning, vad gäller öppen diskussion baserat på ifrågasättande. Jag behöver markera inför mig själv och inför andra att man inte deltar i deras självvalda, ignorans och ovilja att förstå och förbättra.
Först till helgen ska väl temperaturen närma sig 20° och kanske lite över fram tills Dess 8-14 °C. Länge sedan man knullade nu. Kanske lika bra det? Min erfarenhet är att det aldrig lett till något bra. Inte för mig i alla fall. Därmed inte sagt att driften är utraderad. Nåja, man kan väl ta saken i egna händer ibland och drar en slutsats?
Människor är konstiga, idioter. Och konstigast av dem alla är väl jag? om man frågar de konstiga idioterna? Och som jag nämnde i en blogg nyss är jag idioten som söker sanningar. Jag fascineras av folks dubbelnatur, och dubbelmoral kring mångt och mycket. Till exempel yttrandefrihet, skvaller och det fria talet. Och anonymiteten de flesta gömmer sig bakom. Lejon sa vi något tillfälle att jag är en rakryggad person med stark kropp eller något liknande? Jag skulle säga att det stämmer, långt större utsträckning än för genomsnittet. Till exempel skvallrar jag nästan aldrig i ondska, dvs för vidare saker som andra berättat för mig. Om jag pratar om andra är det vad de faktiskt sagt och gjort. Information som jag vet är sann för att jag bevittnat det. Men skvaller tycks folk inte har något emot. Så tillvida att det inte är de själva som blir utsatta för skvallret. Som en före detta grannes dotter, vuxna dotter som ägnade 2 timmar på ett café för att baktala alla som baktalade henne och skvallrade om henne och att hon skulle flytta ifrån den här jävla stan på grund av allt skvaller. – Människor är idioter
När det gäller mouth to ear-skvaller, så utelämnas ju alltid personens namn och sällan tar man tid för att undersöka om det finns någon sanning i det man för vidare. Ogillas görs det dock ibland när jag i min blogg hanterar, eller återberättar saker som jag råkat ut för, verbalt eller i handling. Trots att jag låter dem som på något vis, irriterat mig förbli anonyma i min text. Och då kommer jag in på hur det fungerar med ” det fria talet ” alla är för yttrandefrihet tills något sägs som de inte gillar. Om man tillåt skvallra utan att undersöka sanningshalt, men inte tillåts skriva anonymt om samtal man själv deltagit i. Ja, hur är det då fatt med det fria talet?
Nya eller nygamla tankar. Tisdag 12 maj 2026 Sollefteå
Lilja, Aias lilla bebis kom nu med fadern. Och sedermera gick knä på morfar Mohammed. En liv bringare. Ett ljus.
Onsdag 13 maj 2026
Trots att det inte varit någon värmebölja, har jag trots allt saknat regnet såsom väderslag. Det har inte regnat mycket alls under våren, men blåst, haglat och snöat. Och extra nöjd med sådant väder blir jag när jag inför mig själv gjort rätt för mig. Som när jag tidigt i morse gick ut på lotterna och rensade lott nummer sex. Och sedan fraktades sand från gamla lekplatsen, ner till framsida på komposten samt lagt sten. Sedan bakat två satser tekakor. Och under bakandet kom regnet. Känner mig trött men nöjd med mig själv. Nog för att jag skulle kunna jobba ute i regnet, men min arbetsbörda för dagen får räknas som fullgjord?
Ett intressant klargörande om vad feminism egentligen strävar efter: det är helt uppenbart att eliminera femininet ur kvinnan. Apropå 180°.
Mattias Desmet förklarade också i en intervju väldigt bra hur massformation kunde uppstå som den gjorde under bluffen covid. Med ensamhet hos befolkningen som grund, med meningslösa jobb. Och en kris en skapad kris erbjuder sammanhållning och en lösning en väg ut från ångesten. Vägen ut är förvisso en illusion. Men den skapar en gruppkänsla och en känsla av att lösa problem. Där vi ligger illusionen. Men det förklarar hur så många människor samtidigt kunde tappa huvudet under den påhittade pandemin.
Regnet kom med syre, syre till inandningsluften. Men den kom också med spansk skogssnigel, det vill säga mördarsniglar. Klippte tre stycken ikväll. De var två till 3 cm långa, randiga och feta. Men så är det bara. Antingen klipper jag/vi sniglar eller så gör vi det inte. Och antingen odlar vi/jag, eller så gör vi/jag det inte. G var på Coop. Vi sa hej. Det är allt vi gör nu för tiden. Lite så med P-Å också. Åsa ska jag förvisso träffa i morron, om jag kommer ihåg det. Lite späckat i huvudet kropp och själ nu
Det finns något jordnära sorgset i mig nu, som kommer upp en sorg som inte är av ondo att känna, och har något gott med sig. Och i samma ögonblick som jag skrev att den har något gott med sig kom jag på vad det var. Och det är att landa i mina känslor, det är liv, det är här och nu. När så mycket omkring är falskt, när så många omkring är falska, så blir sorgen som inte heller nödvändigtvis behöver definieras till någon enskild händelse eller person, så blir sorgen äkthet, äkta liv. Eller snarare så tillför liv så som regnet tillför liv. Enkom yta och skratt torkar ut. En kom sol och värme torkar ut. R kom från Thailand nu. Har haft över 40 °C i två månader. Outhärdligt säger han. Jag tror honom.
Men, tillbaka till var regnet var väl välkommet och varför sorgen var välkommen tillbaka. Den innefattar mycket. Tidens gång, förlorade kontakter, dagar som aldrig kommer igen, men för att ge plats åt nuet och kanske en morgondag.