Jag famlar i dimman av illusioner,
av lögner, av ondska
jag famlar efter någonting äkta,
någonting sant, någonting sunt
Jag längtar och trängtar efter någon äkta,
någon som är sann och verklig
Någon som inte är en del av teatern,
skådespelet som alla spelar med i
Det är inte lätt att avgöra
vad som är sant och
vad som är falskt i en sådan värld
Och det är i en sådan värld jag lever i,
och troligtvis hinner dö i
innan något förändras
till det bättre
Jag har funnit mig själv,
men funnit att världen är vilse
Att ens söka efter svar och sanning
gör en ensam i världen
oerhört ensam,
mitt i folkmassan
Som vanligt går jag vidare,
diskussioner blir monologer,
i ett tyst rum full av tysta män
och rädda kvinnor
och påhittade hen
Som vanligt utan hopp
utan gensvar
som vanligt ingen respons
och likgiltiga medborgare
som vanligt
Som vanligt ger jag inte upp,
fast det inte finns något hopp
inget hopp inom synhåll
inom räckhåll…
….som vanligt