…
//”……deras psykopatiska, sjukliga behov av att kontrollera andra”// Lejon
Det är ett återkommande ämne för mig här i den tvivlande blogg-stratosfären – ”kontroll”. Jag sökte på min egen blogg, och fann många inlägg som berör ordet, ämnet. Och jag tänker att innan jag för egen del återkopplar till vad jag tänkte då, ska jag skriva utifrån ett nytt blankt ark i denna blogg idag. På så sätt kunna jämföra.
Jag läste en rubrik om att D.J.Trump ”förlorat kontrollen” … utan att läsa artikeln, kan man förmoda att rubriken sattes i anknytning till hans till synes inkonsekventa, kaotiska hållning vad gäller, Iran, Israel, Venezuela , världen? Verbalt anklagar han, hotar han, startar krig, ser på sig själv som fredspresidenten som vill ha fredspris, och förhandlar genom twitter och det vänder flera ggr per dag vilket som gäller. Jag skriver detta, inte för att fastna i sidospåret Trump, utan för att resonera kring ”kontroll. Och i det sammanhanget relaterar ju citatet från Lejonsson, som jag inledde med.
För det första så tror jag att D.J Trumps talang, är att skapa förhandlingsläge genom att skapa kaos och hot. Problemet för honom är att det är det enda verktyg han har, och att den taktiken är avslöjad, i synnerhet av Iran. Och nästa problem för D.J Trump är att han är en pajas, en skådespelare egentligen helt utan makt, precis som i princip alla dagens politiker världen runt. De är styrda av de som har verklig makt. Och de som har”verklig makt” har det enkom om vi folket, ger dem det. För vi är många, och de är få. Och pengar är en illusion.
kontrollbehov
Inom psykologin pratar man om kontroll genom flykt, … Dvs att kontrollera det man ”kan” kontrollera, istället för att ta itu med det man behöver ha koll på. Man säger att anorexi är en sådan sak. man tror sig kontrollera känslorna iaf, även genom alla sorters beroendebeteenden. Kaffe, Rökning, socker, tobak, sex, arbetsnarkomani… allt går att missbruka, med ändamålet att skapa en känsla av kontroll?
Jag försöker ju själv förstå tillvaron och mig själv. Så att saker och ting går ihop. Make sense. Det är så att säga ett huvudsakliga verktyg jag har haft för att överleva, själsligt och mentalt. Och när det rubbas, rubbas även jag? Är det en slags jakt på kontroll? Jag har haft väldigt svårt med människor som är inkonsekventa och labila, som gör intrång på mitt jag, eller rättare sagt, som jag låter, tillåter göra intrång på mitt jag. För de kan inte göra det om jag inte låter dem. Människor som motsäger sig själva om vartannat, och söker kanske stabilitet genom att göra andra instabila? Eller så är det bara att de helt enkelt inte vet vad de gör, eller därför att de själva är så förvirrade, och sökande och inte har en aning om vad de söker efter eller vad de egentligen vill? Jag har några i min bekantskapskrets, som har sådana tendenser, att de kan säga en sak med bestämdhet. Och sen om man säger att jag skulle gå med på det så ändrar de sig i nästa sekund. Och dessutom är lätt aggressiva i bägge åsikterna. Den typen av agerande, behöver jag finna sätt att hantera.
Nu på morgonen efter mardrömmar på natten, det infann sig en viss harmoni, efter att snabbt plitat ner vad jag kände, och sedan omgående, gå över till att diska disken efter bakningen igår, sopa golvet och torka golvet.
Harmoni = Acceptans? Dissonans mellan två människors olika viljor? Eller dissonans mellan två olika människors olika kognitiva disharmoni? Vad händer när olika människors dissonanser krockar med varandra? Vi har alla våra olika ”droger” som vi använder för att hantera vår inre dissonans? Och det går att ”droga” nästan vad som helst; knark, sprit, socker, arbete, mast…etc etc Och allt vi behöver göra för att skylla på andra för den dissonansen. När jag inte hittar saker jag letar, inom kort är det vanligt att jag funderar om jag har lagt ifrån mig de offentligt och någon har stulit dem, och ibland med en humoristisk vinkel kan jag t.o.m. få den ingivelsen här hemma fast jag i princip aldrig har gäster.
En annan liknande iakttagelse har jag nu gjort, när det gäller mitt mående. Det själsliga psykologiska som så klart. Hör ihop med ett kroppsliga måendet. Treenigheten…. är att när jag känner disharmoni, eller begynnande dissonans, oro, obehag, eller till och med Ågren, så tenderar jag leta orsak i omgivningen. Jag tänker att det är viktigt i detta att inte förväxla orsak med skuld. Eftersom jag under större delen av uppväxten, lärde mig att ha skuldkänslor och ta på mig andras skuld, känslor som mitt ansvar. Medan jag nu tenderar att leta orsak i att den eller den personen är jobbig, har att göra med den eller den är konstiga labila, eller knäppa , galna? Men vad har det med mig att göra? Rädsla för att bli galen, eller rädsla för att uppfattas som galen. Vad är det att vara galen? Jag tror att många lärt sig att tänka att man är galen om man:
1 Lever utanför normen/det”normala
2 Tappar ”kontrollen”
Och då kommer man in på det märkliga begreppet ”normalitet” Och där, där kanske jag hittar sambandet? Det ärvda gränslösa beteendet med som vad är mitt eller någon annans ansvar, mina eller någon annan känslor och till och med tankar. Och det är inte svårt att härleda, varifrån det kom, med en mor som betedde sig irrationellt, labilt och lade över ansvar på sina barn i synnerhet mig över hennes problem med mera. Det är inte att överpsykologisera, inte för mig i alla fall. Kanske för de flesta som inte behöver förstå detta? Antingen för att det inte ärvt samma osäkerhet levt i samma dysfunktionella familjesituation med en manipulativ psykopat, eller för att de faktiskt någonstans accepterat att leva i symbios?
Jag vaknade nu tidigt i morse efter att ha drömt en mardröm eller flera. Den typen som påminner om hur jag kände under kaos, inre kaos och under depression. En känsla av att inte höra till att allt går fel att jag inte har någon kontroll och att jag är vilse och ensam i världen och i känslan. Så jag kopplade det initialt till en i min omgivning som betett sig oförutsägbart i extra stor dos i närtid. Vad har detta med mig att göra? Ingenting egentligen! Det har ingenting med mig att göra. Men ibland väcks saker inom mig genom att jag iakttar andra. Och det är framför allt saker som är instabilitet, kaos disharmoni. Det som jag uppfattar som ”galenskap” som jag kan bli påverkad av. Varför? – Jag vet inte riktigt. Och jag kanske inte måste veta? Men det är ju nåt jag upplevt tidigare som väckts till liv. Så frågan är om jag vaggar den känns fram till sömns igen och låter den förbli där den var? Eller om jag kan göra nåt åt det för att frigöra mig? Och allt jag nånsin kan göra är att påverka, ändra mitt beteende? I huvudsak, och i någon liten mån mina tankar. Tankarna kan jag egentligen bestämma mig för vad jag ska rikta dem, men oftast genom att välja sysselsättning och beteende. Så även tankarna styr jag via beteende.
Men även om det ligger mycket i det jag skriver om ovan, så kanske på ett eller annat plan, vardagen och vardagssysslor och att leva nu göra sånt som gagnar liv och överlevnad är botemedlet för disharmoni? Spåren från förr är känslomässiga, det är världen som många gånger är galen, i långt större utsträckning än jag, tror jag ändå till sist. Och att må dåligt är väl inte att vara galen? Att vara annorlunda, tänka utanför ramarna = galen? Men det kan vara en förväxling som många gör, och som jag har gjort. Och det är klart, att om nästan alla och allt är galna på något vis är det lätt till att ifrågasätta sin upplevelse också själv trots att man egentligen är ganska sund. Om man är det. Och det är jag. Sund alltså… helt galet sund.
Mitt framför ögonen på oss – tas våra liv ifrån oss
Jag har ju under 5-6 års tid både efterforskat, studerat, läst på, böcker, tidskrifter, tagit del av diskussioner, vad som på en global nivå håller på att genomföras i realtid, och har gjort så under lång tid. Det har inte lyckats speciellt bra om man räknar hur många jag har nått fram till. Eller åtminstone väckt en tanke. Det är noll, Zip, zero, Nada, reaktion från min omgivning. De smyger på oss total övervakning, total kontroll, hjärntvätt, konstgjord mat, 15-minuters städer, Teknokrati, och nästan ingenting av de stora skeendena som rapporteras om i media, är faktiskt sant. De för ett flerfrontskrig mot våra hjärnor och själar, på ett vis som gör att de flesta inte ens uppfattar en enda front. Bara en enda front tycks vara för mycket för de allra flesta människor att processa.
Ytterligare ett av hundratals exempel eller kanske tusentals, är hur media rapporterar om Ryssland. Nu lägger man ut i media att det går dåligt för Putin i opinion undersökningarna. Det må vara sant eller inte sant, att det går dåligt för Putin i opinionen. Men man lägger till att Putin styr rysk media att inte rapportera om den dåliga opinionen. Hur sant det är eller inte sant kan jag inte vittna om. Det kanske t.o.m. är troligt. Men det jag vet med säkerhet, är att västerländsk och svensk media i såna fall, definitivt inte är ett spår bättre. Folk blundar med det ena ögat och halvt tittar med det andra om de blir befallda att göra detta. Väldigt många har bekvämt glömt hur svensk media upphörde med all debatt under plandemin, och än idag existerar ingen öppen debatt, och hur man censurerade all kritik mot vacciner, både högt, utbildade läkare, journalister, men även mig.
Det finns ingen fri press. Låt mig upprepa det: Det finns ingen fri press. Det närmaste du kan komma är internet och sociala medier, som de också jobbar hårt på att censurera och deplattformera människor. Tusentals svenskar har frivilligt stoppat in datachipp under huden istället för betalkort. Därmed tillåter de total övervakning av deras liv, på grund av bekvämlighet.
Ford och andra märken, har börjat införa övervakning i din bil. Om AI av någon anledning bedömer dig som icke tillförlitlig förare av en bil finns tekniken i de nya bilarna att stänga av bilen. Alldeles för många idag skulle tycka att det var en bra sak, under täckmanteln att vi får bort onyktra förare eller till och med stressade förare. För det kommer de också försöka avgöra. Men precis på samma sätt som en bekant påstod att makten kanske varit tvungna att ljuga för oss under en pandemi som inte existerade, med ett virus som inte finns, precis på samma sätt är det med den typen av övervakning i bilar som jag pratar om. När tekniken finns kommer den att användas och missbrukas. Vi har redan sett exempel på detta globalt och nationellt. Ett exempel är protesterna i Kanada från Truckers vars bankkonton blev stängda för att de demonstrerade mot nedstängningen.
Jag vet inte hur många exempel jag har tagit upp eller hur många exempel jag kommer behöva ta upp för att en enda av någon i min bekantskapskrets skall reagera? Som när Jacinda Arden Nya Zeeland, före detta premiärminister, sa öppet att icke vaccinerade skulle bli en andra klassens medborgare, och log samtidigt. Hon sa att den enda sanningen som skulle vara accepterad var hennes. Och då ska man komma ihåg att hon hyllades i media under den så kallade pandemin. Eller när en svensk minister uppmanade att förfölja ovaccinerade. Det hjälper väl heller inte att belysa att Bill Gates köper upp jättestora arealer mark i USA, och att han har en industri med laboratorietillverkat kött, att de sponsrar framställande av experiment med fästingar och myggor, som skall släppas ut. Givetvis bör vårt eget bästa. Och så fort någon med makt säger så, så tror 95 % av befolkningen på detta och lita på det. Och sedan hittar de på en diagnos som de kallar ”köttallergi” – samma man som tillverkar lab-kött. Det hjälper väl heller inte att nämna att det redan nu finns insektsfabriker i Danmark, och att man redan på EU-nivå godkänt att blanda i malda insekter i vår mat, utan att ha talat om om de måste deklarera detta för kunden.
Inte heller hjälper det fel att västvärlden och Sverige inkluderat, fängslar journalister, avskedar läkare som kritiserar narrativet eller ens ställer frågor? För ni litar väl på vetenskapen och staten? lejonet citerade mig nyligen. Det fick inte stor uppmärksamhet. Under en privat diskussion mellan mig och Lejon, förklarade jag min ny vunna, uppfattning kring trygghet och frihet som motpoler, och jag yppade ”Trygghet är motsatsen till liv” Jag kan så klart motivera det uttrycket om jag vill. Men vad är det för mening? Vem skulle uppfatta någonting överhuvudtaget om det inte kommer från överstaten, staten eller ” vetenskapen”
Jag blir trött, oerhört trött på människor, självvalda hjärntvätt
det märkligaste av allt är att ingenting av detta hade de kunnat göra, om en majoritet av oss, öppnat bägge ögonen och sagt nej! INGENTING!!