…
Hösten – löven faller och färger marken i en kaskad av brunt, gult, orange, och rött, ovan det ännu gröna gräset. Hösten, dagarna blir kortare och mörkare. Det regnar och det blåser, med några få undantag av solsken. Hösten – ett pussel ligger framme, men det är knappt påbörjat. Nu väntar jag på minusgraderna och vintern. Men det dröjer ännu ett tag innan marken täcks av ett ömsint, kallt täcke av snö, som gör dagarna ljusare än de egentligen är. Hösten suckar, hösten gråter, hösten går ner i varv, hösten är eftertänksam, jag tycker om hösten. Hösten är för närvarande, ynnesten att ha fulla frysar med mat, men det kan väldigt snart förändras för mig och för miljarder människor. Väldigt snart är jag rädd.
Min röst talar för döva öron, mina ögon ser det de inte får se, mina öron lyssnar efter första gnistan. Jag har anledning att vara pessimistisk om framtiden, även min framtid då. Mina insikter är bra, men de kommer inte ge mig mat på bordet vid en global krasch, vid ett krig. Ett krig som de icke demokratisk valda makthavarna, marionetterna gjort sitt bästa för att få till mot Ryssland. Och man försöker få det till att Ryssland är den som planerar anfalla Europa. Man har länge sänt ut propaganda för det till Europas folk, i hopp om att få folket med sig i ett krig mot Ryssland, och offra miljoner människor på slagfältet igen. Och att folk ska tro på att det är Rysslands fel när de sätter i sjön fals flag operations.
Hösten – jag bunkrar, men vet inte om jag kommer få nytta av det jag bunkra? Vet inte om jag kan bo kvar? Vet inte om det är möjligt att odla då? Om jag inte kan bo kvar, hur mycket kan jag då få med mig av det jag bunkrat? Och vart ska jag ta vägen? Viktigt för överlevnad är mat och att hålla sig varm. Finns det el? Om inte, vad händer med frysvaror? Och hur skaffar man sig mat när affärernas hyllor är tomma och pengar inget är värda, eller om de får igenom sin psykopatiska dröm om att ta bort kontanter så att de kan detaljstyra vad vi får Köpa?
Det är höst nu – på så många vis. Kanske är jag på livets höst, 60 år fyllda. Det är höst enligt årstiderna, och det verkar vara vår civilisations höst? Är klockan fem i tolv, eller har första slaget slagit?
Vad händer sen? Kommer det en ny vår för mänskligheten? Kommer det en ny vår för mig? Kommer hösten vara resten av mitt liv? Det är höst nu – och det är inget jag kan göra något åt.